 |
Bahamas Blog International
The new age divide
available in: (original) | | | | | | | | |
|
By CHRIS PATTEN*
LONDON - So what does 2009 hold in store for us? As ever, the unpredictable -- a terrorist atrocity or a rash decision by a national leader -- will take its toll. But much of what happens tomorrow will be a result of history.
In the last century, the world's population increased fourfold, and the number of people living in cities thirteen-fold. The world's output grew by a factor of 40, water use by nine, energy use by 13 and the emission of carbon dioxide by 17. The 21st century has to live with the consequences of all that, good and bad.
Some of the factors that will shape our lives appear to tug in different directions. The age profiles of our societies are changing dramatically. Asia and Europe have experienced sharp falls in fertility rates. The figures in Hong Kong, Singapore and South Korea are even more remarkable than those in Catholic European countries such as Spain, Italy and Poland.
At the same time, people are living longer, so that in a generation the number of elderly dependents in some countries will outgrow that of the young. We have been accustomed to societies with a demographic structure that resembles a pyramid -- a broad youth base tapering to an elderly tip. But now the structure is more like the profile of a skyscraper, more or less the same from top to bottom.
Our older populations have to cope with ever younger technology. This expands educational and employment opportunities. Many students today are being prepared for jobs that do not yet exist; moreover, some sorts of knowledge can rapidly become redundant.
Indeed, half of what a student learns in the first year of a four-year technical course will be out of date by the third year. Change itself accelerates. Its results are magnified. Its benefits and its disadvantages penetrate more deeply. Every month there are 31 billion searches on Google. It took radio 38 years to reach an audience of 50 million. Facebook.com did that in two years.
We usually reckon that it is easier for young, unformed minds to handle changes such as these. How does someone like me, at university in the early 1960s, adapt and cope? How will older societies manage new technology and remain dynamic?
The biggest challenge for all of us, young and old, next year and for the indefinite future, will result from a different sort of change that is unlikely to respond simply to technological determinism. It results from the way we have been living for two centuries. If older leaders do not produce the right answers soon, younger generations will reap the whirlwind -- sometimes literally.
2009 is supposed to see the conclusion of an agreement on global warming and climate change to succeed and build on the Kyoto Protocol. Copenhagen is the venue for the meeting. Optimists cheer the departure of the Bush administration and assume that the arrival of the Obama presidency, which, unlike its predecessor, is not in denial about the science of global warming, will unlock the prospect of a deal. Pessimists note that our mounting economic woes around the world are being used as an excuse for inaction on cuts in carbon emissions.
But continuing to use energy inefficiently will not mitigate the painful effects of the global economic crisis. If we make today's problems the excuse for failure to save the environment, we will simply pile up much bigger -- and potentially catastrophic -- problems tomorrow.
China, the biggest of the emerging economies, clearly understands this. Whether India does as well seems to me rather more doubtful. China faces its own environmental dangers, for example, water stress. It does not want to see its industries outdated and uncompetitive. China will work for a global consensus on climate change. The big question is whether it will be able to impose tougher environmental standards throughout the whole country.
For America, the problem is also mainly one of domestic politics. There will be no worthwhile American offer on the environment until there is a deal in Congress. This year's task may be to reach a global understanding in Copenhagen that is not too prescriptive, but which is more than aspirational and into which an American domestic political agreement can be incorporated once Obama achieves it.
But all of this sensitive diplomacy could be wrecked if, in response to rising unemployment, there is an outbreak of trade protectionism involving America, Europe and China. That is when the economic and environmental agendas could fatally collide.
So young and old alike should hold onto their hats in the exciting but dangerous years ahead. All of us must hope that the first Internet-generation American president can lead his own country and the rest of humanity into a safer and more sustainably prosperous future.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
*Chris Patten is a former EU commissioner for external relations, chairman of the British Conservative Party and was the last British governor of Hong Kong. He is currently chancellor of Oxford University and a member of the British House of Lords.
28 December 2008
Le nouvel âge se divisent
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Par CHRIS PATTEN*
LONDRES - ainsi que la prise 2009 dans le magasin pour nous ? En tant que jamais, l'imprévisible -- une atrocité de terroriste ou une décision impétueuse par un chef national -- prendra son péage. Mais beaucoup de ce qui se produit demain sera un résultat de l'histoire.
En dernier siècle, la population du monde a augmenté quatre fois autant, et le nombre de personnes vivant dans les villes treize-se plient. Le rendement du monde s'est développé par un facteur de 40, utilisation de l'eau par neuf, utilisation d'énergie par 13 et l'émission de l'anhydride carbonique par 17. Le 21ème siècle doit vivre avec les conséquences du tout cela, bon et mauvais.
Certains des facteurs qui formeront nos vies semblent tirer avec effort dans différentes directions. Les profils d'âge de nos sociétés changent nettement. L'Asie et l'Europe ont éprouvé des chutes brusques dans des taux de fertilité. Les figures à Hong Kong, à Singapour et en Corée du Sud sont bien plus remarquables que ceux dans les pays européens catholiques tels que l'Espagne, l'Italie et la Pologne.
En même temps, les gens vivent plus longtemps, de sorte que dans une génération le nombre de vieilles personnes à charge dans quelques pays devienne trop grand pour cela des jeunes. Nous avons été accoutumés aux sociétés avec une structure démographique qui ressemble à une pyramide -- effiler bas de la large jeunesse à un vieux bout. Mais maintenant la structure est plutôt de profil plus ou moins de de même chose de gratte-ciel, de haut en bas.
Nos populations plus âgées doivent faire face à une technologie toujours plus jeune. Ceci augmente des offres d'emploi éducatives et. Beaucoup d'étudiants aujourd'hui sont disposés pour les travaux qui n'existent pas encore ; d'ailleurs, quelques sortes de la connaissance peuvent rapidement devenir superflues.
En effet, la moitié quel étudiant apprend par la première année d'un cours technique de quatre ans sera démodée par la troisième année. Le changement lui-même accélère. Ses résultats sont magnifiés. Ses avantages et ses inconvénients pénètrent plus profondément. Chaque mois là sont 31 milliards de recherches sur Google. Cela a pris à radio 38 ans pour atteindre une assistance de 50 millions. Facebook.com a fait cela en deux ans.
Nous comptons habituellement qu'il est plus facile pour que les jeunes, non formés esprits manipulent des changements de ce type. Comment est-ce que quelqu'un m'aime, à l'université au début des années 60, s'adapte et fait face ? Comment est-ce que des sociétés plus âgées contrôleront la nouvelle technologie et demeureront dynamiques ?
Le plus grand défi pour toute l'année nous, jeune et vieille, prochaine et à l'avenir indéfini, résultera d'une sorte différente de changement il est peu susceptible répondre que simplement au déterminisme technologique. Il résulte de la manière que nous avions vécue pendant deux siècles. Si des chefs plus âgés ne produisent pas les bonnes réponses bientôt, de plus jeunes générations récolteront le tourbillon -- parfois littéralement.
2009 est censé voir la conclusion d'un accord sur le changement global de chauffage et de climat à réussir et construire sur le protocole de Kyoto. Copenhague est le lieu de rendez-vous pour la réunion. Les opportunistes encouragent le départ de l'administration de Bush et supposent que l'arrivée de la présidence d'Obama, qui, à la différence de son prédécesseur, n'est pas dans le démenti au sujet de la science du chauffage global, ouvrira la perspective d'une affaire. Les pessimistes notent que nos ennuis économiques de support autour du monde sont employés pendant qu'une excuse pour l'inaction coupe dessus dedans des émissions de carbone.
Mais continuant à employer l'énergie inefficacement n'atténuera pas les effets douloureux de la crise économique globale. Si nous faisons à des problèmes d'aujourd'hui l'excuse pour que le manque sauve l'environnement, nous empilerons simplement vers le haut beaucoup de plus grand -- et potentiellement catastrophique -- problèmes demain.
La Chine, le plus grand des économies naissantes, comprend clairement ceci. Si l'Inde aussi bien semble à moi un peu plus douteux. La Chine fait face à ses propres dangers environnementaux, par exemple, arrosez l'effort. Il ne veut pas voir ses industries périmées et non compétitives. La Chine fonctionnera pour un consensus global sur le changement de climat. La grande question est s'il pourra imposer des normes environnementales plus dures dans tout tout le pays.
Pour l'Amérique, le problème est également principalement un de la politique domestique. Il n'y aura aucune offre américaine valable sur l'environnement jusqu'à ce qu'il y ait une affaire dans le congrès. De cette année chargez peut être de parvenir à un accord global à Copenhague qui n'est pas trop préscriptive, mais qui est plus que l'aspirational et dans ce qu'un accord politique domestique américain peut être incorporé une fois Obama le réalise.
Mais toute cette diplomatie sensible pourrait être détruite si, en réponse au chômage en hausse, il y a une manifestation de protectionnisme commercial impliquant l'Amérique, l'Europe et la Chine. C'est quand les ordres du jour économiques et environnementaux pourraient fatalement se heurter.
Semblable tellement jeune et vieux devrait se tenir sur leurs chapeaux en années à venir passionnantes mais dangereuses. Tous les nous espoir de nécessité que le président américain de la première Internet-génération peut mener son propre pays et le reste d'humanité dans un futur plus sûr et plus sustainably prospère.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
Les *Chris Patten est un ancien commissaire de l'UE pour des relations extérieures, Président de la partie conservatrice britannique et était le dernier gouverneur britannique de Hong Kong. Il est actuellement chancelier d'université d'Oxford et un membre de la Chambre des seigneurs britannique.
28 décembre 2008
La nueva edad se divide
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
¿Por CHRIS PATTEN*
LONDRES - qué tan el asimiento 2009 en el almacén para nosotros? Como siempre, el imprevisible -- una atrocidad del terrorista o una decisión impetuosa de un líder nacional -- tomará su peaje. Pero mucho de qué sucede mañana será un resultado de la historia.
Del siglo pasado, la población del mundo aumentó cuatro veces, y el número de la gente que vive en ciudades trece-dobla. La salida del mundo creció por un factor de 40, uso del agua por nueve, uso de la energía por 13 y la emisión del bióxido de carbono por 17. El siglo XXI tiene que vivir con las consecuencias de todo el eso, bueno y malo.
Algunos de los factores que formarán nuestras vidas aparecen tirar en diversas direcciones. Los perfiles de la edad de nuestras sociedades están cambiando dramáticamente. Asia y Europa han experimentado caídas agudas en tarifas de fertilidad. Las figuras en Hong Kong, Singapur y Corea del sur son aún más notables que ésas en países europeos católicos tales como España, Italia y Polonia.
Al mismo tiempo, la gente está viviendo más de largo, de modo que en una generación el número de dependientes mayores en algunos países pase el de los jóvenes. Hemos estado acostumbrados a las sociedades con una estructura demográfica que se asemeja a una pirámide -- el afilar bajo de la amplia juventud a una extremidad mayor. Pero ahora la estructura está más bién del perfil más o menos el igual del rascacielos, de tapa al fondo.
Nuestras más viejas poblaciones tienen que hacer frente a una tecnología siempre más joven. Esto amplía posibilidades educativas y de empleo. Muchos estudiantes están siendo preparados hoy para los trabajos que todavía no existen; por otra parte, algunas clases de conocimiento pueden llegar a ser rápidamente redundantes.
De hecho, la mitad de qué estudiante aprende en el primer año de un curso técnico de cuatro años será anticuada por el tercer año. El cambio sí mismo acelera. Se magnifican sus resultados. Sus ventajas y sus desventajas penetran más profundamente. Cada mes allí es 31 mil millones búsquedas en Google. Tomó a radio 38 años para alcanzar a una audiencia de 50 millones. Facebook.com hizo eso en dos años.
Contamos generalmente que es más fácil para los jóvenes, unformed mentes para manejar cambios tales como éstos. ¿Cómo alguien tiene gusto de mí, en la universidad en los años 60 tempranos, se adapta y hace frente? ¿Cómo más viejas sociedades manejarán nueva tecnología y seguirán siendo dinámicas?
El desafío más grande por todos nosotros, joven y viejo, próximo el año y para el futuro indefinido, resultará de una diversa clase de cambio que sea poco probable de responder simplemente al determinismo tecnológico. Resulta de la manera que hemos estado viviendo por dos siglos. Si más viejos líderes no producen las respuestas derechas pronto, generaciones más jóvenes cosecharán el torbellino -- a veces literalmente.
2009 se supone para ver la conclusión de un acuerdo en cambio global el calentarse y del clima a tener éxito y a construir en el protocolo de Kyoto. Copenhague es el lugar para la reunión. Los optimistas animaron la salida de la administración de Bush y asumen que la llegada de la presidencia de Obama, que, desemejante de su precursor, no está en la negación sobre la ciencia de calentarse global, abrirá la perspectiva de un reparto. Los pesimistas observan que nuestras aflicciones económicas del montaje alrededor del mundo se están utilizando mientras que una excusa para la inacción encendido corta adentro emisiones del carbón.
Pero continuando utilizando energía no atenuará ineficazmente los efectos dolorosos de la crisis económica global. Si hacemos los problemas de hoy la excusa para que la falta ahorre el ambiente, llenaremos simplemente encima de mucho más grande -- y potencialmente catastrófico -- problemas mañana.
China, el más grande de las economías que emergen, entiende claramente esto. Si lo hace la India también se parece a mí algo más dudoso. China hace frente a sus propios peligros ambientales, por ejemplo, riegue la tensión. No desea ver sus industrias anticuadas y uncompetitive. China trabajará para un consenso global en cambio del clima. La pregunta grande es si podrá imponer estándares ambientales más resistentes a través del país entero.
Para América, el problema es también principalmente uno de política doméstica. No habrá oferta americana de mérito en el ambiente hasta que hay un reparto en congreso. La tarea relativa a este año puede ser alcanzar una comprensión global en Copenhague que no sea demasiado preceptiva, pero que es más que el aspirational y en cuál un acuerdo político doméstico americano puede ser incorporado una vez Obama lo alcanza.
Pero toda esta diplomacia sensible podría ser arruinada si, en respuesta al desempleo creciente, hay un brote de proteccionismo comercial que implica América, Europa y China. Ése es cuando las agendas económicas y ambientales podrían fatal chocar.
Semejante tan joven y viejo debe sostener sobre sus sombreros en los años emocionantes pero peligrosos a continuación. Todos nosotros debe esperar que el presidente americano de la primera Internet-generación pueda conducir su propio país y el resto de humanidad en un futuro más seguro y más sustainably próspero.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
Los *Chris Patten son una comisión anterior para las relaciones exteriores, presidente del EU del partido conservador británico y eran el gobernador británico pasado de Hong Kong. Él es actualmente canciller de la universidad de Oxford y un miembro de la Cámara de los lores británica.
28 de diciembre de 2008
La nuova età si divide
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Da CHRIS PATTEN*
LONDRA - così che cosa stretta 2009 in deposito per noi? Come mai, l'imprevedibile -- un'atrocità del terrorista o una decisione impetuosa da un capo nazionale -- prenderà il relativo tributo. Ma molto di che cosa accadrà domani sarà un risultato di storia.
di secolo scorso, la popolazione del mondo è aumentato quattro volte tanto ed il numero di gente che vive nelle città tredici-si piega. L'uscita del mondo si è sviluppata da un fattore di 40, da un uso dell'acqua da nove, da un uso di energia da 13 e dall'emissione dell'anidride carbonica da 17. Il ventunesimo secolo deve vivere con le conseguenze del tutto quello, buon e difettoso.
Alcuni dei fattori che modelleranno le nostre vite sembrano tirare nei sensi differenti. I profili di età delle nostre società stanno cambiando drammaticamente. L'Asia ed Europa hanno avvertito le cadute taglienti nei quozienti di fecondità. Le figure Hong Kong, Singapore ed in Corea del sud sono ancor più notevoli che quelle in paesi europei cattolici quali la Spagna, l'Italia e la Polonia.
Allo stesso tempo, la gente sta vivendo più lungamente, di modo che in una generazione il numero di dipendenti anziani in alcuni paesi diventerà troppo grande per quello dei giovani. Accustomed alle società con una struttura demografica che assomiglia ad una piramide -- affusolarsi basso della vasta gioventù ad una punta anziana. Ma ora la struttura è più come di profilo più o meno di uno stesso del grattacielo, dall'alto al basso.
Le nostre popolazioni più anziane devono fare fronte a tecnologia mai più giovane. Ciò espande le possibilità d'impiego ed educative. Molti allievi oggi stanno preparandi per i lavori che ancora non esistono; inoltre, alcune specie di conoscenza possono diventare velocemente ridondanti.
Effettivamente, la metà del ché allievo impara durante il primo anno di un corso tecnico quadriennale sarà antiquata entro il terzo anno. Il cambiamento in se accelerare. I relativi risultati sono ingranditi. I relativi benefici ed i relativi svantaggi penetrano più profondamente. Ogni mese là è 31 miliardo ricerche su Google. Ha occorr a radio 38 anni per raggiungere un pubblico di 50 milioni. Facebook.com ha fatto quello durante due anni.
Stimiamo solitamente che è più facile per i giovani, unformed le menti per maneggiare i cambiamenti come questi. Come qualcuno lo gradisce, all'università nell'inizio degli anni 60, si adatta e fa fronte? Come le società più anziane controlleranno la nuova tecnologia e rimarranno dinamiche?
La sfida più grande per tutti noi, l'anno giovane e vecchio, prossimo e per il futuro indefinito, deriverà da una specie differente di cambiamento che è improbabile da rispondere semplicemente a determinismo tecnologico. Deriva dal senso che stiamo vivendo per due secoli. Se i capi più anziani non produrranno le giuste risposte presto, le generazioni più giovani raccoglieranno il whirlwind -- a volte letteralmente.
2009 è supposto per vedere la conclusione di un accordo sul cambiamento globale di clima e di riscaldamento da riuscire e costruire sul protocollo de Kyoto. Copenhaghen è la sede della riunione per la riunione. Gli ottimisti incoraggiano la partenza della gestione di Bush e suppongono che l'arrivo della presidenza di Obama, che, diverso del relativo predecessore, non è nella smentita circa la scienza di riscaldamento globale, sbloccherà il prospetto di un affare. I Pessimists notano che la nostra noia economica del montaggio intorno al mondo sta usanda mentre una giustificazione per l'inerzia sopra taglia dentro le emissioni del carbonio.
Ma continuando ad usare l'energia non attenuerà inefficacemente gli effetti dolorosi della crisi economica globale. Se rendiamo ad odierni problemi la giustificazione affinchè l'omissione conserviamo l'ambiente, accatasteremo semplicemente su molto più grande -- e potenzialmente catastrofico -- problemi domani.
La Cina, il più grande delle economie d'emersione, capisce chiaramente questa. Se l'India pure sembra a me piuttosto più dubbioso. La Cina affronta i relativi propri pericoli ambientali, per esempio, innaffi lo sforzo. Non desidera vedere le relative industrie antiquate e uncompetitive. La Cina funzionerà per un consenso globale sul cambiamento di clima. La domanda grande è se potrà da imporre i campioni ambientali più duri durante il paese intero.
Per l'America, il problema è inoltre pricipalmente uno della politica domestica. Non ci sarà offerta americana utile sull'ambiente fino a che non ci sia un affare nel congresso. L'operazione relativa a quest'anno può essere di raggiungere una comprensione globale a Copenhaghen che non è troppo normativa, ma che è più di il aspirational e quale un accordo politico domestico americano può essere incorporato una volta in Obama lo realizza.
Ma tutta questa diplomazia sensibile potrebbe essere rovinata se, in risposta a disoccupazione in aumento, ci è uno scoppio di protezionismo commerciale che coinvolge l'America, Europa e la Cina. Quello è quando gli ordini del giorno economici ed ambientali potrebbero fatalmente scontrarsi.
Simile così giovane e vecchio dovrebbe tenere sui loro cappelli durante gli anni a venire emozionanti ma pericolosi. Tutti noi deve sperare che il presidente americano della prima Internet-generazione possa condurre il suo proprio paese ed il resto di umanità in un futuro più sicuro e più sustainably prosperoso.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
I *Chris Patten è un ex commissario per le relazioni esterne, presidente di UE del partito conservatore britannico ed erano l'ultimo regolatore britannico di Hong Kong. È attualmente cancelliere dell'università di Oxford e un membro della Camera dei Lord britannica.
28 dicembre 2008
Das neue Alter teilt sich
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Durch CHRIS PATTEN*
LONDON - so was Einfluß 2009 im Speicher für uns? Als überhaupt, das unvorhersehbare -- eine Terroristgrausamkeit oder eine überstürzte Entscheidung durch einen nationalen Führer -- nimmt seine Abgabe. Aber viel von was morgen geschieht, ist ein Resultat der Geschichte.
Des letzten Jahrhunderts erhöhte sich die Bevölkerung der Welt um das Vierfache, und die Zahl den Leuten, die in den Städte leben, falten sich. Der Ausgang der Welt wuchs durch einen Faktor von 40, Wassergebrauch durch neun, Energiegebrauch durch 13 und die Emission des Kohlendioxyds durch 17. Das 21. Jahrhundert muß mit den Konsequenzen von allem leben das, gut und schlecht.
Einige der Faktoren, die unsere Leben formen, scheinen, in den unterschiedlichen Richtungen zu zerren. Die Alter Profile unserer Gesellschaften ändern drastisch. Asien und Europa haben scharfe Fälle in Ergiebigkeitrate erfahren. Die Abbildungen in Hong Kong, in Singapur und in Südkorea sind sogar bemerkenswert als die in den katholischen europäischen Ländern wie Spanien, Italien und Polen.
Gleichzeitig leben Leute länger, damit in einem Erzeugung die Zahl älteren Abhängigen in einigen Ländern aus die der Junge herauswächst. Wir sind Gesellschaften mit einer demographischen Struktur gewöhnt worden, die einer Pyramide ähnelt -- ein niedriges Zuspitzen der ausgedehnten Jugend zu einer älteren Spitze. Aber jetzt ist die Struktur eher wie des Profils vom Wolkenkratzer-, mehr oder wenigerselben von oben bis unten.
Unsere älteren Bevölkerungen müssen mit immer jüngerer Technologie fertig werden. Dieses erweitert die pädagogische und Beschäftigungsmöglichkeiten. Viele Kursteilnehmer heute werden für Jobs vorbereitet, die nicht noch bestehen; außerdem kann irgendeine Art des Wissens überflüssig schnell werden.
In der Tat ist Hälfte von ein welchem Kursteilnehmer im ersten Jahr eines vierjährlichen technischen Kurses erlernt, bis zum dem dritten Jahr veraltet. Änderung selbst beschleunigt. Seine Resultate werden vergrößert. Sein Nutzen und seine Nachteile dringen tiefer ein. Jeder Monat dort sind 31 Milliarde Suchen auf Google. Es dauerte Radio 38 Jahre, um ein Publikum von 50 Million zu erreichen. Facebook.com tat das in zwei Jahren.
Wir berechnen normalerweise, daß es für Junge einfacher ist, unformed Verstand, um änderungen wie diese anzufassen. Wie mag jemand mich, an der Universität in den frühen sechziger Jahren, paßt sich an und wird fertig? Wie handhaben ältere Gesellschaften neue Technologie und bleiben dynamisch?
Die größte Herausforderung für die ganze wir, junges und altes, folgendes Jahr und während der unbestimmten Zukunft, resultiert aus einer anderen Art der änderung, die unwahrscheinlich, auf technologischen Determinismus einfach zu reagieren ist. Es resultiert aus der Weise, die wir für zwei Jahrhunderte gelebt haben. Wenn ältere Führer nicht die rechten Antworten bald produzieren, ernten jüngere Erzeugungen den Whirlwind -- manchmal buchstäblich.
2009 soll die Zusammenfassung einer Vereinbarung über globale zu errichten das Wärmen und Klima, änderung sehen, zum auf dem Kyoto Protokoll zu folgen und. Kopenhagen ist der Schauplatz für die Sitzung. Opportunisten jubeln der Abfahrt der Bush Leitung zu und nehmen an, daß die Ankunft des Obama Vorsitzes, der, anders als seinen Vorgänger, nicht in der Ablehnung über die Wissenschaft des globalen Wärmens ist, die Aussicht eines Abkommens entriegelt. Pessimists merken, daß unsere ökonomischen Elende der Montage um die Welt verwendet werden, während eine Entschuldigung für Untätigkeit an Carbonemissionen einschneidet.
Aber fortfahrend, Energie zu verwenden unproduktiv schwächt nicht die schmerzlichen Effekte der globalen Wirtschaftskrise ab. Wenn wir heutige Probleme die Entschuldigung bilden, damit Störung das Klima speichert, häufen wir einfach herauf viel grösseres an -- und möglicherweise verhängnisvoll -- Probleme morgen.
China, das größte der auftauchenden Wirtschaftssysteme, versteht offenbar dieses. Ob Indien außerdem, scheint mir eher zweifelhafter. China stellt seine eigenen Klimagefahren gegenüber, z.B. wässern Sie Druck. Es möchte nicht seine überholten und uncompetitive Industrien sehen. China arbeitet für eine globale übereinstimmung auf Klimaänderung. Die grosse Frage ist, ob sie auferlegt haltbarere Klimastandards in dem vollständigen Land wird.
Für Amerika ist das Problem auch eins hauptsächlich von inländischer Politik. Es gibt kein lohnendes amerikanisches Angebot auf dem Klima, bis es ein Abkommen im Kongreß gibt. Diesjährige Aufgabe kann, ein globales Verständnis in Kopenhagen zu erreichen sein, das nicht zu vorschreibend ist, aber das mehr als ist, aspirational und in welches eine amerikanische inländische politische Vereinbarung einmal enthalten werden kann Obama es erzielt.
Aber die ganze diese empfindliche Diplomatie könnte ruiniert werden, wenn, in Erwiderung auf steigende Arbeitslosigkeit, es einen Ausbruch von Geschäftsprotektionismus Amerika, Europa und China mit einbeziehend gibt. Das ist, als die ökonomischen und Klimatagesordnungen tödlich zusammenstoßen konnten.
So junges und altes gleich sollte auf ihre Hüte in den aufregenden aber gefährlichen Jahren voran halten. Alle wir Muß-Hoffnung, daß der erstes Internet-Erzeugung amerikanische Präsident sein eigenes Land und den Rest von Menschlichkeit in eine sicherere und sustainably wohlhabende Zukunft führen kann.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
*Chris Patten ist ein ehemaliges EUbeauftragtes für äußere Beziehungen, Vorsitzender der britischen konservativen Partei und war der letzte britische Regler von Hong Kong. Er ist z.Z. Kanzler der Oxford Universität und ein Mitglied des britischen Oberhauses.
28. Dezember 2008
A idade nova divide-se
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por CHRIS PATTEN*
LONDRES - assim que a preensão 2009 na loja para nós? Como sempre, o impredizível -- um atrocity do terrorista ou uma decisão rash por um líder nacional -- fará exame de seu pedágio. Mas muita de o que acontece amanhã será um resultado da história.
No último século, a população do mundo aumentou fourfold, e o número dos povos que vivem nas cidades treze-dobra-se. A saída do mundo cresceu por um fator de 40, pelo uso da água por nove, pelo uso da energia por 13 e pela emissão do dióxido de carbono por 17. O século XXI tem que viver com as conseqüências do todo o isso, bom e mau.
Alguns dos fatores que dão forma a nossas vidas parecem rebocar em sentidos diferentes. Os perfis da idade de nossas sociedades estão mudando dramàtica. Ásia e Europa experimentaram quedas afiadas em taxas de fertilidade. As figuras em Hong Kong, em Singapore e em Coreia sul são ainda mais notáveis do que aquelas em países europeus Catholic tais como Spain, Italy e Poland.
Ao mesmo tempo, os povos estão vivendo mais por muito tempo, de modo que em uma geração o número de dependentes idosos em alguns países outgrow aquele dos jovens. Nós fomos acostumados às sociedades com uma estrutura demográfica que se assemelhasse a uma pirâmide -- afilar-se baixo da juventude larga a uma ponta idosa. Mas agora a estrutura é mais como do perfil o mais ou a menos do mesmo do skyscraper, do alto ao fundo.
Nossas populações mais velhas têm que lidar com a tecnologia sempre mais nova. Isto expande oportunidades educacionais e de emprego. Muitos estudantes estão sendo preparados hoje para os trabalhos que não existem ainda; além disso, algumas sortes do conhecimento podem ràpidamente tornar-se redundantes.
Certamente, a metade do que estudante aprende no primeiro ano de um curso técnico four-year estará para fora - de - data pelo terceiro ano. A mudança própria acelera. Seus resultados são ampliados. Seus benefícios e suas desvantagens penetram mais profundamente. Cada mês lá é 31 bilhão buscas em Google. Fêz exame rádio de 38 anos para alcançar uma audiência de 50 milhões. Facebook.com fêz aquele em dois anos.
Nós contamos geralmente que é mais fácil para jovens, unformed mentes para segurar mudanças tais como estes. Como alguém gosta de me, na universidade nos 1960s adiantados, se adapta e se lida? Como umas sociedades mais velhas controlarão a tecnologia nova e remanescerão dinâmicas?
O desafio o mais grande por todos nós, o ano novo e velho, seguinte e para o futuro indefinido, resultará de uma sorte diferente da mudança que é improvável de responder simplesmente ao determinism tecnologico. Resulta da maneira que nós temos vivido por dois séculos. Se uns líderes mais velhos não produzirem as respostas direitas logo, umas gerações mais novas reap o whirlwind -- às vezes literalmente.
2009 são supostos para ver a conclusão de um acordo na mudança global aquecer-se e de clima a suceder e construir no protocolo de Kyoto. Copenhaga é o venue para a reunião. Os Optimists cheer a partida da administração de Bush e supõem que a chegada do presidency de Obama, que, ao contrário de seu predecessor, não está na negação sobre a ciência de se aquecer global, destravará o prospeto de um negócio. Os Pessimists anotam que nossos woes econômicos da montagem em torno do mundo estão sendo usados enquanto uma desculpa para o inaction corta sobre dentro emissões do carbono.
Mas continuando a usar a energia inefficiently não mitigate os efeitos dolorosos da crise econômica global. Se nós fizermos a problemas de hoje a desculpa para que a falha conserve o ambiente, nós empilharemos simplesmente acima de muito mais grande -- e potencial catastrófico -- problemas amanhã.
China, o mais grande das economias emergentes, compreende claramente esta. Se India também parece-me rather mais duvidoso. China enfrenta seus próprios perigos ambientais, por exemplo, molhe o stress. Não quer ver suas indústrias outdated e uncompetitive. China trabalhará para um consenso global na mudança do clima. A pergunta grande é se impõe uns padrões ambientais mais resistentes durante todo o país inteiro.
Para América, o problema é também principalmente uma da política doméstica. Não haverá nenhuma oferta americana de valor no ambiente até que haja um negócio no Congress. A tarefa deste ano pode ser alcançar uma compreensão global em Copenhaga que não são demasiado prescriptive, mas que é mais do que o aspirational e qual um acordo político doméstico americano pode ser incorporado uma vez em Obama o consegue.
Mas todo este diplomacy sensível poderia ser destruído se, em resposta ao desemprego se levantando, há um outbreak do protectionism de comércio que envolve América, Europa e China. Isso é quando as agendas econômicas e ambientais poderiam fatal colidir.
Semelhante assim novo e velho deve prender em seus chapéus nos anos emocionantes mas perigosos adiante. Todos nós deve esperar que o presidente americano da primeira Internet-geração possa conduzir a seu próprio país e ao descanso do humanity em um futuro mais seguro e mais sustainably próspero.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
Os *Chris Patten são um comissário anterior para relações externas, presidente do EU do partido conservador britânico e eram o último regulador britânico de Hong Kong. É atualmente chanceler da universidade de Oxford e um membro da casa de senhores britânica.
28 dezembro 2008
Den nya åldern delar
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
6
null
Новое время разделяет
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
ЛОНДОНОМ КРИС
PATTEN* - так делает владение 2009 в магазине для нас? Как всегда, непрогнозируемое -- зверство террориста или опрометчивое решение национальным руководителем -- примет свою пошлину. Но много из случится завтра будет результатом истории.
В прошлом столетии, населения земли увеличил fourfold, и число людей живя в городах 13-складывает. Мирового производство вырос фактором 40, пользой воды 9, пользой энергии 13 и излучением двуокиси углерода 17. 2його столетие должен жить с последствиями всего то, хорошо и плох.
Некоторые из факторов сформируют наши жизни кажется, что tug в по-разному направлениях. Профили времени наших обществ изменяют драматически. Азия и Europe испытывали острые падения в коэффициенты фертильности. Рисунки в Hong Kong, Singapore и Южная Корее even more замечательны чем рисункв католических европейских странах such as Испания, Италия и Польша.
В то же самое время, люди живут более длиной, так НОП в поколении число пожилых иждивенцев в некоторых странах вырастет тем из детенышей. Мы были привыкнуты к обществам с демографической структурой походит пирамидка -- сплющивать обширной молодости низкопробный к пожилому концу. Но теперь структура more like профиля больше или меньше этого же небоскреба, от верхней части к дну.
Наши более старые населенности должны справиться с всегда более молодой технологией. Это расширяет воспитательное и возможности трудоустройства. Много студентов сегодня подготовляются для работ пока не существуют; сверх того, некоторые виды знания могут быстро стать резервными.
Деиствительно, половина что студент учит в первом годе четырехклассного технически курса будет вне - - дата к третий год. Изменение само ускоряет ход. Свои результаты magnified. Свои преимущества и свои недостатки прорезывают глубоки. Каждый месяц там 31 миллиард поисков на Google. Оно приняло радиоему 38 лет для достижения аудитории 50 миллионов. Facebook.com сделало то в 2 летах.
Мы обычно числим что легке для детенышей, unformed разумы для того чтобы отрегулировать изменения such as эти. Как кто-то любит я, на университете в начале 1960-ых годов, приспосабливается и справляется? Как более старые общества будут управлять новыа виды технологии и оставать динамическими?
Самая большая возможность на all of us, молодой и старый, будущий год и на индефинитное будущее, приведет к от по-разному вида изменения которое маловероятно для того чтобы ответить просто к технологический детерминизм. Оно приводит к от дороги, котор мы живем на 2 столетия. Если более старые руководители не произведут правые ответы скоро, то более молодые поколения поужинают whirlwind -- иногда буквальн.
предположены, что видит 2009 заключение согласования на глобальном изменении греть и климата, котор нужно преуспеть и построить на протоколе Kyoto. Copenhagen будет venue для встречи. Cheer Optimists отклонение администрации кустика и предполагает прибытие президентства Obama, которое, не похоже на своей предшественнице, не находится в запирательстве о науке глобальный греть, откроет перспективность дела. Пессимисты замечают что используются наши экономические передряги установки вокруг мира по мере того как отговорка для inaction дальше режет внутри излучения углерода.
Но продолжающ для использования энергии неработоспособно mitigate тягостные влияния глобального економичюеского кризиса. Если мы делаем сегодняшними проблемами отговорку для отказа сохранить окружающую среду, то мы просто сложим вверх по очень большому -- и потенциальн катастрофическо -- проблемы завтра.
Китай, самый большой вытекая экономий, ясно понимает это. Делает ли Индия также кажется к мне довольно более сомнительному. Китай смотрит на свои собственные относящие к окружающей среде опасности, например, намочите усилие. Оно не хочет увидеть свои индустрии outdated и uncompetitive. Китай будет работать для глобального консенсуса на изменении климата. Большой вопрос будет ли он навел более грубые нормы по охране окружающей среды повсеместно в вся страна.
Для америки, проблема также главным образом одной из отечественной политики. Не будет worthwhile американского предложения на окружающей среде до тех пор пока не будет дела в съезде. This year's задача может должны быть достигнуть глобальное вникание в Copenhagen не слишком прескриптивны, но который больше чем aspirational и в американское отечественное соглашение по политическим вопросам можно включать раз Obama достигает его.
Но вся из этой чувствительной дипломатии смогли быть разрушены если, in response to поднимая незанятость, то будет outbreak trade протекционизма включая америку, Europe и Китай. То когда хозяйственные и относящие к окружающей среде повестки дня смогли смертоносно вступить в противоречия.
Настолько молодое и старое alike должно держать на их шлемы в exciting но опасных на год вперед. All of us должно понадеяться что президент первого Интернет-поколения американский может вести его собственную страну и остальнои гуманности в более безопасное и более sustainably зажиточное будущее.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
*Chris Patten будут бывшим комиссаром для внешних отношений, руководителем EU великобританского консервативной партии и были последним великобританским воеводом Hong Kong. Он будет в настоящее время chancellor университета Oxford и членом великобританской дома лордов.
28-ое декабря 2008
De nieuwe leeftijd verdeelt
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
يقسم العمر جديدة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
|
|
| December 30, 2008 | 8:43 AM |
|
|
 |
U.S. policy in the Middle East before, during and after Bush
available in: (original) | | | | | | | | |
|
MOSCOW. (RIA Novosti commentator Maria Appakova) - Israeli Prime Minister Ehud Olmert on Thursday issued a "last-minute" appeal to Palestinians in the Gaza Strip to reject their Hamas rulers and stop missile fire at Israel, warning them he would not hesitate to use force.
About 210 targets associated with Hamas have been hit since Saturday, while Hamas militants have launched more than 110 rockets into Israel. The UN has called for the hostilities to stop, but Olmert said at Sunday's Cabinet meeting the operation "is liable to continue for some time."
Israeli Defense Minister Ehud Barak has said the attacks would continue until Hamas militants were ready to "change their behavior."
This is happening less than a month before George W. Bush leaves the White House. A year ago, he pledged to ensure that Israel and Palestinians sign a peace treaty and agree to set up an independent Palestinian state before he leaves.
But peace in the Middle East has no chance because of Palestinian-Israeli differences and internal squabble among Palestinians and in Israel, which neither Bush nor anyone else can stop. On the other hand, Bush had disregarded the Middle Eastern problem for too long to succeed now.
What are the results of Bush's Mideast policy? The shoe thrown at him by a correspondent for Al Baghdadia, an independent Iraqi television station? Or was it a much too shallow, even if striking, assessment of the U.S. president's achievements and failures in the Middle East?
U.S. State Secretary Condoleezza Rice said in an interview with AFP: "Do you really think in 10 years anybody will remember this incident? What matters is the U.S. liberated the people of Iraq from Saddam Hussein (...) and that he has been replaced with an Iraq that will not attack its neighbors and will not seek weapons of mass destruction, and will be the first multiethnic multi-confessional democracy in the center of the Arab world."
Indeed, it would now be premature to assess Bush's policy in the Middle East.
No one knows the ultimate results of the toppling of Hussein and Washington's attempts to bring democracy to the Arab world, but there are more skeptics than optimists, such as Bush and Rice, who think their sacrifices will eventually "change the face of the Middle East."
Only time will show who of them were right. Now, what does the region expect from the new U.S. president?
It hopes Barack Obama will not start a new war, especially in the Middle East (a reference to Iran), and will put an end to the doctrine of preemptive military actions. The regional countries expect Obama to actively contribute to the Middle East settlement, notably support the Syrian-Israeli track and cooperate with the regional forces on the issue of Iraq.
As for beliefs, the Arab world is wary of the new White House chief. Arabs have no personal concerns over Barack Obama, but think the U.S. has been providing excessive support to Israel and mistrust Washington.
Israel is also worried, but in a different way. On a more practical plane, it wants to know what President Obama will do first, what he will do regarding the states that threaten Israel's security, and who he will choose for his Mideast team.
We will know the answer to these concerns very soon.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
LES États-Unis politique dans le Moyen-Orient avant, pendant et après le Bush
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
MOSCOU. Commentateur Maria Appakova) - premier ministre israélien Ehud Olmert (de RIA Novosti jeudi a publié un appel « de dernière minute » aux Palestiniens dans la bande de Gaza pour rejeter leurs règles de Hamas et arrêter le feu de missile chez l'Israel, les avertissant il n'hésiterait pas à employer la force.
Environ 210 cibles liées à Hamas ont été frappées depuis samedi, alors que les militants de Hamas ont lancé plus de 110 fusées en l'Israel. L'ONU a réclamé les hostilités pour s'arrêter, mais Olmert dit au Cabinet de dimanche rencontrant l'opération « est exposé à continuer pendant un certain temps. »
Le ministre israélien Ehud Barak de la défense a dit que les attaques continueraient jusqu'à ce que les militants de Hamas aient été prêts « à changer leur comportement. »
Ceci se produit moins qu'un mois avant George W. Bush part de la Maison Blanche. Il y a une année, il a mis en gage pour s'assurer que l'Israel et les Palestiniens signent un traité de paix et sont d'accord sur l'ensemble vers le haut un état palestinien indépendant avant qu'il parte.
Mais la paix dans le Moyen-Orient n'a aucune chance en raison des différences Palestinien-Israéliennes et de la querelle interne parmi des Palestiniens et en Israel, que ni Bush ni n'importe qui autrement ne peut arrêter. D'une part, Bush avait négligé le milieu - problème oriental pour que trop long réussisse maintenant.
Quels sont les résultats de la politique de Moyen-Orient de Bush ? La chaussure jetée à lui par un correspondant pour Al Baghdadia, une station irakienne indépendante de télévision ? Ou était il, évaluation beaucoup trop peu profonde, même si frappante des États-Unis les accomplissements et les échecs du président dans le Moyen-Orient ?
LES États-Unis Énoncez le secrétaire Condoleezza Rice dite dans une entrevue avec AFP : « Pensez-vous vraiment en 10 ans où quiconque se rappellera cet incident ? Ce qui importe est les États-Unis a libéré le peuple de l'Irak de Saddam Hussein (...) et cela il a été remplacé avec l'Irak qui n'attaquera pas ses voisins et ne cherchera pas des armes de destruction de masse, et sera la première démocratie multi-confessionnelle multi-ethnique au centre du monde arabe. «
En effet, il serait maintenant prématuré d'évaluer la politique de Bush dans le Moyen-Orient.
Personne ne sait les résultats finals du renversement des tentatives de Hussein et de Washington d'apporter la démocratie au monde arabe, mais il y a plus de sceptiques que les opportunistes, tels que Bush et le riz, qui pensent leurs sacrifices veulent par la suite le « changement le visage de le Moyen-Orient. »
Seulement le temps montrera qui de elles étaient exactes. Maintenant, ce qui fait la région prévoyez des nouveaux États-Unis président ?
Il espère que Barack Obama ne commencera pas une nouvelle guerre, particulièrement dans le Moyen-Orient (une référence vers l'Iran), et mettra un terme à la doctrine des actions militaires de préemption. Les pays régionaux s'attendent à ce qu'Obama contribue activement au règlement de le Moyen-Orient, soutiennent notamment la voie Syrien-Israélienne et coopèrent avec les forces régionales sur la question de l'Irak.
Quant à la croyance, le monde arabe est circonspect du nouveau chef de la Maison Blanche. Les Arabes n'ont aucun souci personnel au-dessus de Barack Obama, mais pensent les États-Unis avait fourni l'appui excessif en Israel et méfiance Washington.
L'Israel est également inquiété, mais d'une manière différente. Sur un avion plus pratique, il veut connaître quel Président Obama fera d'abord, ce qu'il fera concernant les déclarer qui menacent la sécurité de l'Israel, et qui il choisira pour son équipe de Moyen-Orient.
Nous saurons la réponse à ces soucis très bientôt.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
LOS E.E.U.U. política en el Oriente Medio antes, durante y después de Bush
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
MOSCÚ. (Comentarista Maria Appakova) - primer ministro israelí Ehud Olmert de RIA Novosti el jueves publicó una súplica “de última hora” a los palestinos en la tira de Gaza para rechazar sus reglas de Hamas y parar el fuego del misil en Israel, advirtiéndolas él no vacilaría utilizar la fuerza.
Cerca de 210 blancos se asociaron a Hamas se han golpeado desde sábado, mientras que los militants de Hamas han lanzado más de 110 cohetes en Israel. La O.N.U ha llamado para que las hostilidades paren, pero Olmert dicho en el gabinete de domingo que resuelve la operación “es obligado continuar por una cierta hora.”
El ministro israelí Ehud Barak de la defensa ha dicho que los ataques continuarían hasta que los militants de Hamas eran listos “cambiar su comportamiento.”
Esto está sucediendo menos que un mes antes de George W. Bush sale de la casa blanca. Hace un año, él prometió para asegurarse de que Israel y los palestinos firman un tratado de la paz y convienen el sistema para arriba un estado palestino independiente antes de que él se vaya.
Pero la paz en el Oriente Medio no tiene ninguna ocasión debido a diferencias Palestino-Israelíes y disputa interna entre palestinos y en Israel, que ni Bush ni cualquier persona puede parar. Por otra parte, Bush había desatendido el problema medio-oriental para que demasiado largo ahora tenga éxito.
¿Cuáles son los resultados de la política de Medio Oriente de Bush? ¿El zapato lanzado en él por un correspondiente para el Al Baghdadia, una estación iraquí independiente de la televisión? O estaba mucho un demasiado bajo, aunque pulsando, gravamen de los E.E.U.U. ¿logros y faltas del presidente en el Oriente Medio?
LOS E.E.U.U. Indique a secretaria Condoleezza Rice dicho en una entrevista con AFP: ¿“Usted realmente piensa en 10 años que cualquiera recordará este incidente? Qué importa es los E.E.U.U. liberó a gente de Iraq de Saddam Hussein (...) y eso lo han substituido por un Iraq que no atacará a sus vecinos y no buscará las armas de la destrucción total, y será la primera democracia multi-confesional multiethnic en el centro del mundo árabe. “
De hecho, sería prematuro ahora determinar la política de Bush en el Oriente Medio.
Nadie sabe los últimos resultados de derribar de las tentativas de Hussein y de Washington de traer democracia al mundo árabe, pero hay más escépticos que los optimistas, tales como Bush y arroz, que piensan sus sacrificios quieren eventual el “cambio la cara de el Oriente Medio.”
Solamente el tiempo demostrará quiénes de ellos correctos. Ahora, qué hace la región espere de los E.E.U.U. nuevos ¿presidente?
Espera que Barack Obama no comience una nueva guerra, especialmente en el Oriente Medio (una referencia a Irán), y que poner fin a la doctrina de acciones militares con derecho preferente. Los países regionales esperan que Obama contribuya activamente al establecimiento de el Oriente Medio, apoyan notablemente la pista Sirio-Israelí y cooperan con las fuerzas regionales en la aplicación Iraq.
En cuanto a creencia, el mundo árabe es cuidadoso del nuevo jefe blanco de la casa. Los árabes no tienen ninguna preocupación personal por Barack Obama, sino piensan los E.E.U.U. ha estado proporcionando la ayuda excesiva a Israel y a la desconfianza Washington.
Israel también se preocupa, pero de una diversa manera. En un plano más práctico, desea saber qué presidente Obama hará primero, qué él hará con respecto a los estados que amenazan la seguridad de Israel, y que él elegirá para su equipo de Medio Oriente.
Sabremos la respuesta a estas preocupaciones muy pronto.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
Gli Stati Uniti politica nel Medio Oriente prima, durante e dopo il Bush
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
MOSCA. (Commentatore Maria Appakova) - il Primo Ministro israeliano Ehud Olmert di RIA Novosti il giovedì ha pubblicato un appello “dell'ultimo minuto„ ai Palestinesi nella striscia di Gaza per rifiutare i loro righelli di Hamas ed arrestare il fuoco del missile all'Israele, avvertente li non esiterebbe ad usare la forza.
Circa 210 obiettivi si sono associati con Hamas sono stati colpiti da sabato, mentre i militanti di Hamas hanno lanciato più di 110 razzi in Israele. Il NU ha richiesto le ostilità per arrestarsi, ma Olmert detto al Governo della domenica che viene a contatto del funzionamento “è responsabile continuare per un certo tempo.„
Il ministro israeliano Ehud Barak della difesa ha detto che gli attacchi continuerebbero fino a che i militanti di Hamas non fossero aspettassero “per cambiare il loro comportamento.„
Ciò sta accadendo più di meno di un mese prima di George W. Bush lascia la Casa Bianca. Un anno fa, ha impegnato per accertarsi che l'Israele ed i Palestinesi firmassero un trattato di pace e accosentissero per installare un Palestinese indipendente dichiarassero prima che andasse.
Ma la pace nel Medio Oriente non ha probabilità a causa delle differenze Palestinese-Israeliane e di squabble interno fra i Palestinesi e nell'Israele, che nè Bush nè chiunque altrimenti può arrestare. D'altra parte, Bush aveva ignorato la metà - problema orientale affinchè troppo lungo ora riesca.
Che cosa sono i risultati della politica del Medio Oriente del Bush? Il pattino gettato lui da un corrispondente per Al Baghdadia, una stazione irachena indipendente della televisione? O era, valutazione molto troppo poco profonda, anche se colpente degli Stati Uniti successi e guasti del presidente nel Medio Oriente?
Gli Stati Uniti Dichiari la segretaria Condoleezza Rice detto in un'intervista con AFP: “Realmente pensate durante 10 anni che qualcuno si ricorderà di questo avvenimento? Che cosa importa è gli Stati Uniti ha liberato la gente di Irak da Saddam Hussein (...) e quello è stato sostituito con Irak che non attaccherà i relativi vicini e non cercherà le armi di distruzione totale e sarà la prima democrazia multi-confessionale multiethnic nel centro del mondo arabo. “
Effettivamente, ora sarebbe prematuro valutare la politica del Bush nel Medio Oriente.
Nessuno conosce gli ultimi risultati del rovesciamento dei tentativi de Washington e del Hussein di portare la democrazia al mondo arabo, ma ci sono più skeptics che gli ottimisti, quali Bush e riso, che pensano i loro sacrifici vogliono finalmente “il cambiamento la faccia del Medio Oriente.„
Soltanto il tempo mostrerà loro chi erano di destra. Ora, che cosa fa la regione attenda dai nuovi Stati Uniti presidente?
Spera che Barack Obama non inizi una nuova guerra, particolarmente nel Medio Oriente (un riferimento nell'Iran) e metta un termine alla dottrina delle azioni militari preemptive. I paesi regionali invitare Obama attivamente per contribuire allo stabilimento del Medio Oriente, considerevolmente sostengono la pista Siriano-Israeliana e cooperano con le forze regionali sull'emissione di Irak.
Per quanto riguarda credenza, il mondo arabo è prudente di nuovo capo della Casa Bianca. Gli arabi non hanno preoccupazioni personali sopra Barack Obama, ma pensano gli Stati Uniti sta fornendo il supporto eccessivo nell'Israele e la sfiducia Washington.
L'Israele inoltre è preoccupato, ma in un senso differente. Su un aereo più pratico, desidera conoscere che presidente Obama farà in primo luogo, che cosa farà per quanto riguarda dichiara quello minaccia la sicurezza dell'Israele e chi sceglierà per la sua squadra del Medio Oriente.
Conosceremo la risposta a queste preoccupazioni molto presto.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
US Politik im Mittlere Osten vor, während und nach Bush
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
MOSKAU. (RIA Novosti Kommentator Maria Appakova) - israelischer Premierminister Ehud Olmert am Donnerstag gab einen „last-minute“ Anklang zu den Palästinensern im Gazastreifen heraus, um ihre Hamas Lehren zurückzuweisen und Flugfeuer bei Israel zu stoppen, sie warnend würde er nicht zögern, Kraft aufzuwenden.
Ungefähr 210 Ziele, die mit Hamas verbunden sind, sind seit Samstag geschlagen worden, während Hamas militants mehr als 110 Raketen in Israel ausgestoßen haben. Die UNO hat die Feindseligkeiten verlangt, um zu stoppen, aber Olmert, das am Schrank Sonntags trifft den Betrieb „gesagt wird, ist verantwortlich, während einiger Zeit fortzufahren.“
Israelischer Verteidigung-Minister Ehud Barak hat gesagt, daß die Angriffe fortfahren würden, bis Hamas militants bereit waren, „ihr Verhalten zu ändern.“
Dieses geschieht weniger als ein Monat vor George W. Bush verläßt das Weiße Haus. Vor einem Jahr, versprach er, um sicherzugehen, daß Israel und Palästinenser einen Friedensvertrag unterzeichnen und Satz oben einem unabhängigen palästinensischen Zustand zustimmen, bevor er verläßt.
Aber Frieden im Mittlere Osten hat keine Wahrscheinlichkeit wegen der Palästinensisch-Israelischen Unterschiede und der internen Kabbelei unter Palästinensern und in Israel, das weder Bush noch jedermann sonst stoppen können. Einerseits hatte Bush die Mitte - östliches Problem mißachtet, damit zu langes jetzt folgt.
Was sind die Resultate der Politik Mittlerer Osten Bushs? Der Schuh geworfen an ihm von einem Korrespondenten für Al Baghdadia, eine unabhängige irakische Fernsehenstation? Oder war es viel zu flache, selbst wenn anschlagend, Einschätzung der US Ausführungen und Ausfälle des Präsidenten im Mittlere Osten?
US Geben Sie Sekretärin Condoleezza Rice an, das in einem Interview mit AFP gesagt wird: „Denken Sie wirklich in 10 Jahren, die jedes an dieses Ereignis sich erinnert? Was ausmacht, ist die US befreite die Leute vom Irak von Saddam Hussein (...) und das ist er mit dem Irak ersetzt worden, der nicht seine Nachbarn angreift und nicht Waffen der Massenzerstörung sucht, und wird die erste multiethnische multi-konfessionelle Demokratie in der Mitte der arabischen Welt sein. „
In der Tat, würde es jetzt vorzeitig sein, Politik Bushs im Mittlere Osten festzusetzen.
Niemand kennt die entscheidenden Resultate des Stürzens Hussein und Washingtons der Versuche, Demokratie zur arabischen Welt zu holen, aber es gibt mehr Skeptics, als Opportunisten, wie Bush und Reis, die ihre Opfer denken, willen schließlich „änderung das Gesicht des Mittlere Ostens.“
Nur Zeit zeigt, wem von ihnen recht waren. Jetzt was die Region tut, erwarten Sie von den neuen US Präsident?
Es hofft, daß Barack Obama nicht einen neuen Krieg, besonders im Mittlere Osten (ein Hinweis nach den Iran) beginnt und ein Ende zur Lehre der präventiven militärischen Tätigkeiten setzt. Die regionalen Länder erwarten Obama, um zur Mittlere Ostenregelung aktiv beizutragen, stützen vornehmlich die Syrisch-Israelische Schiene und arbeiten mit den regionalen Kräften auf der Ausgabe vom Irak zusammen.
Was Glauben anbetrifft, die arabische Welt ist vorsichtig vom neuen Hausleiter. Araber haben keine persönlichen Interessen über Barack Obama, aber denken die US hat übermäßige Unterstützung zu Israel und zum Mißtrauen Washington gegeben.
Israel wird auch, aber in einer anderen Weise gesorgt. Auf einer praktischeren Fläche möchte es wissen welchen Präsidenten Obama zuerst tut, was er betreffend die Zustände tut, die Sicherheit Israels bedrohen und die er für seine Mittlerer Osten Mannschaft wählt.
Wir kennen die Antwort zu diesen Interessen sehr bald.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
ESTADOS UNIDOS. política em o Oriente Médio antes, durante e após de Bush
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
MOSCOW. (Comentador Maria Appakova) - ministro principal Israeli Ehud Olmert de RIA Novosti em quinta-feira emitiu uma apelação “last-minute” aos Palestinians na tira de Gaza para rejeitar suas réguas de Hamas e para parar o fogo do míssil em Israel, advertindo as não hesitate usar a força.
Aproximadamente 210 alvos associados com o Hamas estiveram batidos desde sábado, quando os militants de Hamas lançarem mais de 110 foguetes em Israel. Os UN chamaram-se para que as hostilidades parem, mas Olmert dito no armário de domingo que encontra-se com a operação “é responsável continuar por alguma hora.”
O ministro Israeli Ehud Barak da defesa disse que os ataques continuariam até que os militants de Hamas estiveram prontos “para mudar seu comportamento.”
Isto está acontecendo mais menos do que um mês antes de George W. Bush sae da casa branca. Um ano há, prometeu para assegurar-se de que Israel e os Palestinians assinassem um tratado da paz e concordassem ao jogo acima um estado Palestinian independente antes que saa.
Mas a paz em o Oriente Médio não tem nenhuma possibilidade por causa das diferenças Palestinian-Israeli e de squabble interno entre Palestinians e em Israel, que nem Bush nem qualquer um mais podem parar. Na uma mão, Bush tinha negligenciado o meio - problema oriental para que demasiado longo suceda agora.
Que são os resultados da política de Mideast de Bush? A sapata jogada nele por um correspondente para o Al Baghdadia, uma estação Iraqi independente da televisão? Ou era, avaliação muito demasiado rasa, mesmo se golpeando dos ESTADOS UNIDOS. realizações e falhas do presidente em o Oriente Médio?
ESTADOS UNIDOS. Indique a secretária Condoleezza Rice dita em uma entrevista com AFP: “Você pensa realmente em 10 anos onde qualquer um recordará este incident? O que importa é os ESTADOS UNIDOS. liberated os povos de Iraq de Saddam Hussein (...) e isso foi substituído com um Iraq que não atacasse seus vizinhos e não procurasse armas da destruição maciça, e será a primeira democracia multi-confessional multiethnic no centro do mundo árabe. “
Certamente, seria agora prematuro avaliar a política de Bush em o Oriente Médio.
Ninguém sabe os resultados finais do toppling de tentativas de Hussein e de Washington de trazer a democracia ao mundo árabe, mas há mais skeptics do que os optimists, tais como Bush e o arroz, que pensam de seus sacrifícios querem eventualmente a “mudança a cara de o Oriente Médio.”
Somente o tempo mostrará quem deles eram direitos. Agora, o que faz a região espere dos ESTADOS UNIDOS novos. presidente?
Espera que Barack Obama não comece uma guerra nova, especialmente em o Oriente Médio (uma referência a Irã), e ponha uma extremidade à doutrina de ações militares preemptive. Os países regionais esperam Obama contribuir ativamente ao estabelecimento de o Oriente Médio, suportam notàvelmente a trilha Syrian-Israeli e cooperam com as forças regionais na introdução de Iraq.
Quanto para à opinião, o mundo árabe é wary do chefe branco novo da casa. Os árabes não têm nenhum interesse pessoal sobre Barack Obama, mas pensam dos ESTADOS UNIDOS. tem fornecido a sustentação excessiva a Israel e a mistrust Washington.
Israel é preocupada também, mas em uma maneira diferente. Em um plano mais prático, quer saber que presidente Obama fará primeiramente, o que fará a respeito dos estados que ameaçam a segurança de Israel, e que escolherá para sua equipe de Mideast.
Nós saberemos a resposta a estes interesses muito logo.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
U.S. politik i Mellanösten för, under och efter Bush
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
MOSCOW. Kommentator Maria Appakova) - den israeliska premiärministern Ehud Olmert (för RIA Novosti på torsdag utfärdade ”en last-minute” vädjan till palestinier i Gazaremsan till utskottsvaran deras Hamas linjaler, och stoppmissilen avfyrar på Israel som varnar att dem han skulle för att inte tveka för att använda styrka.
Omkring 210 uppsätta som mål tillhörande med Hamas har slågits efter lördagen, stundHamas kämpar har lanserat mer än 110 raket in i Israel. Unna har kallat för att hostilitetarna ska stoppa, men Olmert som sägs på söndag konselj funktionen ”, är ansvarig att fortsätta för någon tid.”,
Den israeliska försvarsministern Ehud Barak har sagt att de skulle attackerna fortsätter, tills Hamas kämpar var ordnar till ”för att ändra deras uppförande.”,
Detta händer mindre än en månad för George W. Bush lämnar Vita huset. Ett år sedan, förpliktade han för att se till att Israel och palestinier undertecknar ett fredfördrag och instämm till uppsättningen upp en statlig oberoende palestinier, för han lämnar.
Men fred i Mellanösten har inget att riskera på grund av Palestinier-Israel skillnader och inre kiv bland palestinier och i Israel, som neither Bush nor någon annars kan stoppa. Å ena sidan hade Bush ignorerat en mitt - det östliga problemet för att för långt nu ska lyckas.
Är vad resultaten av Bush Mideast politik? Sko som kastas på honom av en korrespondent för Al Baghdadia, en oberoende irakisk TV-station? Eller var det ett mycket för grunt, om även en klockas slag, bedömningen av U.S.NA. president prestationer och fel i Mellanösten?
U.S. Statlig sekreterareCondoleezza Rice sade i en intervju med AFP: ”Minns du egentligen funderare i 10 år ska vem som helst denna incident? Vad betyder, är U.S.NA. befriade folket av Irak från Saddam Hussein (...), och det har han bytts ut med en Irak, som ska inte attack dess grann, och ska inte sökandenvapen av samlas förstörelse, och ska är den första multietniska mång--biktstolen demokratin i centrera av den arabiska världen. ”
Sannerligen, skulle den är nu för tidig att bedöma Bush politik i Mellanösten.
Inget vet de ultimat resultaten av att toppling av Hussein och Washington försök att komma med demokrati till den arabiska världen, men det finns mer skeptiker än optimister, liksom Bush och Rice, som funderare deras offer ska slutligen ”ändring vända mot av Mellanösten.”,
Endast tid ska show som av dem var höger. Nu vad gör regionen, förvänta från de nya U.S.NA. president?
Det hoppas Barack den Obama ska inte starten som ett nytt kriger, speciellt i Mellanösten (en hänvisa till till Iran) och ska satte en avsluta till doktrinen av förebyggande militära handlingar. De regionala länderna förväntar Obama aktivt för att bidra till den Mellanösten bosättningen, notably att stötta Syrian-Israelen spåra och samarbeta med de regionala styrkorna på utfärda av Irak.
Som för troar, är den arabiska världen wary av den nya Vita huschefen. Arabs har inga personliga bekymmer över Barack Obama, men funderare U.S.NA. har git överdriven service till Israel och misstro Washington.
Israel oroas också, men i ett olikt långt. På ett mer praktisk plant önskar det att veta vilken president ska Obama gör först, vad han ska gör angående påstår det hotar Israel säkerhet, och vem han ska väljer för hans Mideast lag.
Vi ska vet svaret till dessa bekymmer mycket snart.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
США. политика в The Middle East перед, во время и после кустиком
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
MOSCOW. (Commentator Мария Appakova) - израильский премьер-министр Ehud Olmert RIA Novosti на четверге выдал «last-minute» воззвание к палестинцам в прокладке Gaza для того чтобы излучить их правителей Hamas и остановить пожар реактивного снаряда на Израиле, предупреждая их он не смутился бы использовать усилие.
Около 210 целей связали с Hamas ударены с субботы, пока militants Hamas запускали больше чем 110 ракет в Израиль. ООН вызвали для враждебностей для того чтобы остановить, но Olmert сказанное на шкафе воскресенья встречая деятельность «liable продолжать на некоторое время.»
Израильское военный министр Ehud Barak говорило нападения продолжались до тех пор пока militants Hamas не быть готовы «изменить их поведение.»
Это случается более менее чем месяц перед George W. Bush. Кустик выходит Белый дом. Год тому назад, он pledged для того чтобы обеспечить что Израиль и палестинцы подписывают договор мира и согласовывают комплект вверх независимо палестинское положение прежде чем он выходит.
Но мир в The Middle East не имеет никакой шанс из-за Палестинск-Израильских разниц и внутренне squabble среди палестинцев и в Израиле, который ни Bush ни любое еще может остановить. С другой стороны, кустик пренебрег серединой - восточной проблемой для слишком длиной, котор нужно преуспеть теперь.
Будут результатами политики Mideast кустика? Ботинок брошенный на его корреспондентом для Al Baghdadia, независимо иракской станции телевидения? Или было оно очень слишком отмелая, even if поражая, оценка США. достижения и отказы президента в The Middle East?
США. Заявите секретаршю Кондолиза Райс сказанное в интервью с AFP: «Вы реально думаете в 10 летах, котор anybody вспомнит этот случай? Имеет значение будет США. освободил людей Ирака от Saddam Hussein (...) и то он был заменен с Ираком не атакует свои соседей и не изыщет средства массового поражения, и будет первым multiethnic multi-исповедническим народовластием в центре арабского мира. «
Деиствительно, теперь было бы преждевременно определить политику кустика в The Middle East.
No one знает предельные результаты toppling попыток Hussein и вашингтона принести народовластие к арабскому миру, но будут больше скептиков чем optimists, such as кустик и рис, которые думают их поддачи завещают окончательн «изменение сторона The Middle East.»
Только время покажет из их было право. Теперь, делает зону предпологайте от новых США. президент?
Оно надеется Barack Obama не начнет новое войну, специально в The Middle East (справке к Ирану), и положит конец к доктрине preemptive воинских действий. Регионарные страны ожидают Obama активно для того чтобы способствовать к выселку The Middle East, знатно поддерживают Сирийск-Израильский след и кооперируют с регионарными усилиями на вопросе Ирака.
Как для верования, арабский мир wary нового вождя Белого дома. Арабы не имеют никакие личные заботы над Barack Obama, а думают США. снабубежит чрезмерно поддержку Израиль и вашингтон mistrust.
Израиль также потревожен, но в по-разному дороге. На более практически плоскости, оно хочет знать что президента Obama сделает сперва, он сделает относительно положений которые угрожают обеспеченности Израиля, и которые он выберет для его команды Mideast.
Мы знаем ответ к этим заботам очень скоро.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
De V.S. beleid in het Midden-Oosten vóór, tijdens en na Bush
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
MOSKOU. (RIA Novosti commentator Maria Appakova) - de Israëlische Eerste Minister Ehud Olmert op Donderdag gaf een beroep „van het laatste ogenblik“ aan Palestijnen in de Gazastrook uit om hun heersers te verwerpen Hamas en raketbrand tegen te houden in Israël, dat hen waarschuwt hij zou aarzelen om geen kracht te gebruiken.
Ongeveer 210 doelstellingen verbonden aan Hamas zijn geraakt sinds Zaterdag, terwijl de militanten Hamas meer dan 110 raketten in Israël hebben gelanceerd. De V.N. hebben de vijandigheden om verzocht op te houden, maar Olmert zei op de kabinetsvergadering van de Zondag De verrichting „aansprakelijk om voor wat tijd is verder te gaan.“
De Israëlische Minister Ehud Barak heeft van de Defensie gezegd de aanvallen zouden verdergaan tot de militanten Hamas bereid waren „om hun gedrag te veranderen.“
Dit is gebeurend een minder dan maand vóór George W. Bush verlaat het Witte Huis. Een jaar geleden, verbond hij ertoe om ervoor te zorgen dat Israël en de Palestijnen een vredesverdrag ondertekenen en overeenkomen om een onafhankelijke Palestijnse staat op te zetten alvorens hij weggaat.
Maar de vrede in het Midden-Oosten heeft geen kans wegens Palestijns-Israëlische verschillen en interne squabble onder Palestijnen en in Israël, dat noch Bush noch iedereen anders kan tegenhouden. Enerzijds, had Bush het probleem Van het Middenoosten te lang om genegeerd nu te slagen.
Wat zijn de resultaten van het beleid van Mideast van Bush? De schoen die bij hem door een correspondent voor Al Baghdadia, een onafhankelijke Iraakse televisiepost wordt geworpen? Of was het veel te ondiepe, zelfs als slaand, beoordeling van de V.S. de verwezenlijkingen en de mislukkingen van de voorzitter in het Midden-Oosten?
De V.S. Staatssecretaris Condoleezza Rice bovengenoemd in een gesprek met AFP: „Denkt u werkelijk in 10 jaar om het even wie dit incident zal herinneren? Wat van belang is is de V.S. bevrijdde de inwoners van Irak van Saddam Hussein (...) en dat hij met Irak is vervangen dat zijn buren niet zal aanvallen en geen wapens van massavernietiging, zal zoeken en de eerste multiethnic multi-biechtdemocratie in het centrum van de Arabische wereld zal zijn. „
Inderdaad, zou het nu voorbarig zijn om het beleid van Bush in het Midden-Oosten te beoordelen.
Niemand kent de uiteindelijke resultaten van het omverwerpen van de pogingen van Hussein en van Washington om democratie aan de Arabische wereld te brengen, maar er zijn meer skeptics dan de optimisten, zoals Bush en Rijst, die hun offers denken „uiteindelijk het gezicht van het Midden-Oosten.“ zullen veranderen
Slechts zal de tijd tonen wie van hen juist waren. Nu, wat het gebied doet denk van de nieuwe V.S. voorzitter?
Het hoopt Barack Obama geen nieuwe oorlog, vooral in het Midden-Oosten (een verwijzing naar Iran), zal beginnen en een eind aan de doctrine van preventieve militaire acties zal maken. De regionale landen verwachten dat Obama actief bijdraagt tot de regeling van het Midden-Oosten, in het bijzonder steun het Syrisch-Israëlische spoor en werken met de regionale krachten op de kwestie van Irak samen.
Zoals voor geloven, is de Arabische wereld omzichtig van de nieuwe leider van het Witte Huis. De Arabieren hebben geen persoonlijke zorgen over Barack Obama, maar denken de V.S. bovenmatige steun aan Israël en wantrouwen Washington heeft verleend.
Israël is ook ongerust gemaakt, maar op een verschillende manier. Voor een praktischer vliegtuig, wil het weten wat President Obama eerst zal doen, wat hij betreffende de staten zal doen die de veiligheid van Israël bedreigen, en die hij voor zijn team Mideast zal kiezen.
Wij zullen het antwoord aan deze zorgen zeer spoedig kennen.
14:24 | 29/12/2008
rian.ru
الولايات المتّحدة الأمريكيّة سياسة في [ث ميدّل ست] قبل, أثناء وبعد بوش
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
موسكو. أصدر (واد [نوفوستي] معلقة مريا [أبّكوفا]) - رئيس وزراء إسرائيليّة [إهود] [ألمرت] في يوم الخميس "في الآونة الأخيرة" إستئناف إلى فلسطينيات في قطاع غزّة أن يرفض هم حماس مساطر وتوقّفت صاروخ نار في إسرائيل, يحذّرهم هو لم يتردّد أن يستعمل قوة.
حوالي 210 صحب أهداف مع حماس يتلقّى يكون ضربت منذ يوم السّبت, بينما حماس مناضلات قد أطلقوا أكثر من 110 صواريخ داخل إسرائيل. قد دعا المنظّمة الأمم المتّحدة للعداءات أن يتوقّف, غير أنّ [ألمرت] يقال في يوم الأحد خزانة يلتقي العملية "مسؤولة أن يستمرّ ل بعض وقت."
إسرائيليّة دفاع قد قال وزير [إهود] [برك] الهجوم استمرّوا إلى أن حماس مناضلات كانوا يتأهّب أن "غيّرت تصرفهم."
هذا يحدث أقلّ من شهر قبل جورج [و.]. بوش يترك البيت الأبيض. سنة [أغو], رهن هو أن يضمن أنّ إسرائيل وفلسطينيات يقع سلام معاهدة ويوافق إلى مجموعة فوق دولة مستقلّة فلسطينيّة قبل أن هو يترك.
غير أنّ يتلقّى سلام في [ث ميدّل ست] ما من فرصة بسبب فروق [بلستينين-يسرلي] وداخليّة [سقوبّل] بين فلسطينيات وفي إسرائيل, أيّ لا بوش ولا أيّ شخص وإلّا يستطيع توقّفت. [أن ث ون هند], كان بوش قد تغاضى الوسط - مشكلة شرقيّة ل أيضا طويلة أن ينجح الآن.
ماذا يكون النتيجات من بوش الشرق الأوسط سياسة? الحذاء يرمى في ه بمراسلة ل [أل] [بغدديا], مستقلّة عراقيّة تلفزيون محطة? أو كان هو كثير أيضا ضحلة, [إفن يف] يصيب, تقييم من الولايات المتّحدة الأمريكيّة رئيس إنجازات وإخفاقات في [ث ميدّل ست]?
الولايات المتّحدة الأمريكيّة أفدت سكرتيرة [كندوليزّا] أرز يقال في مقابلة مع الوكالة الفرنسيّة للأنباء: "أنت حقّا تفكّر في 10 سنون أيّ شخص سيتذكّر هذا حادث? ماذا يهمّ الولايات المتّحدة الأمريكيّة حرّر الالناس العراق من صدّام حسين (...) وأنّ استبدلت هو يتلقّى يكون مع العراق أنّ لن يهاجم جاره ولن يبحث أسلحة من تدمير شاملة, وسيكون الديموقراطيّة أولى [مولتيثنيك] [مولتي-كنفسّيونل] في المركز من العالم عربيّة. "
حقّا, كان هو الآن خديجة أن يقدّم بوش سياسة في [ث ميدّل ست].
لا أحد يعرف النتيجات نهائيّة من ال يطيح من حسين وواشنطن محاولات أن يحضر ديموقراطيّة إلى العالم عربيّة, غير أنّ هناك كثير [سكبتيك] من يريد متفائلات, مثل بوش وأرز, الذي يفكّر تضحياتهم أخيرا "تغير الوجه [ث ميدّل ست]."
فقط سيبدي وقت الذي من هم كان يصحّ. توقّعت الآن, ماذا يتمّ المنطقة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة جديدة رئيس?
هو يأمل لن يبدأ [برك] [أبما] حرب جديدة, خصوصا في [ث ميدّل ست] (مرجع إلى إيران), وسيضع نهاية إلى المذهب من أعمال وقائيّة عسكريّة. يتوقّع البلاد إقليميّة [أبما] أن بنشاط أسهمت إلى [ث ميدّل ست] استقرار, خصوصا يساند الأثر [سرين-يسرلي] ويتعاون مع القوات إقليميّة على الإصدار العراق.
بما أنّ لإعتقاد, العالم عربيّة محترسة من الجديد البيت الأبيض رئيس. [أرب] يتلقّون ما من اهتمامات شخصيّة على [برك] [أبما], غير أنّ يفكّر الولايات المتّحدة الأمريكيّة يزوّد يتلقّى يكون دعم مفرّطة إلى إسرائيل وارتياب واشنطن.
أقلقت إسرائيل أيضا, غير أنّ في طريق مختلفة. على أكثر طائرة عمليّة, يريد هو أن يعرف ما رئيس [أبما] سيتمّ أولى, ماذا هو سيتمّ بخصوص الدول أنّ يهدّد إسرائيل أمن, والذي هو سيختار ل ه الشرق الأوسط فريق.
نحن سنعرف الجوابة إلى هذا اهتمامات جدّا قريبا.
14:24 | 29/12/2008
[رين.رو]
|
|
| December 29, 2008 | 10:06 AM |
Tags:
israeli, ehud, olmert, palestinians, gaza, hamas, missile, israel, militants, hostilities, ehud, barak, george, bush, peace, treaty, independent, palestinian, condoleezza, rice, iraq, saddam, hussein, multiethnic, democracy, arab, world, washington, skeptics, optimists, barack, obama, war, iran, doctrine, preemptive, military, syrian
|
 |
Inside Gaza: A Living Hell
available in: (original) | | | | | | | | |
|
By Sami Abdel-Shafi, Independent UK:
I am safe, and yet I feel like a walking dead person. Everything around me shows it. It is hard to write something of any coherence while exposed to cold winter air and to the smell that lingers after the detonation of Israeli bombs. They must have been massive. During the bombing I opened all the windows around my apartment to avoid them imploding as a result of the vacuum shocks sweeping through Gaza City after each enormous bang. While the bombing continued, I jumped down two flights of stairs to my father's house, to make sure he was OK.
Should I open up all his windows too? That would expose the old man to the risk of illness. We have no medical care or medication. However, the risk from shattering glass was greater, so I opened them all.
Mobile phones did not work, because of electricity outages and the flood of attempted calls. I flipped the electricity generator on so that we could watch the news. We wanted to understand what was going on in our own neighborhood. However, this was impossible. Israeli surveillance drones flew overhead, scrambling the reception. All I could do was step outside, where I found crowds of frantic people, lines of rising smoke and the smell of charred buildings and bodies that lay around targeted sites nearby. Somebody said the bombs had been launched in parallel raids over the entire Gaza Strip. What was the target here?
Perhaps a police station about 200 meters away. Other bombs annihilated blocks less than a kilometer away, where one of the main police training centers stood. When the strikes began, a graduation ceremony for more than 100 recruits in a civil law enforcement program was under way. These were the young men trained to organize traffic, instil civil safety and maintain law and order. Many of them were killed, it is said, in addition to the Gaza Strip's police chief.
News came by word of mouth. There had been more than 150 deaths and more than 200 people were injured or missing under rubble after the first two hours of bombing. Israel had said it would continue the offensive and deepen it if necessary. Likewise, it was said that Hamas had launched more rockets at southern Israeli towns, causing one death and four injuries. Gaza had never seen anything like the numbers of dead bodies lying on its streets. Hospital morgues were already full. The dead were piled on top of each other outside.
Bombs targeting a Hamas security force building badly damaged an adjacent school, and several children were injured. We heard of many other targets around the Gaza Strip. It reminds me of the "shock and awe" campaign the Allies launched over Baghdad in 2003. But shock and awe did not bring stability or peace.
These bombs were launched by Israel, as we had known they would be. The world watched the situation simmer then boil over, but did nothing. There are some who believe that hell is divided into different classes. The ordinary people of Gaza have long been caught in the tormenting underworld. Now, if the world does not heed what has happened here, our situation will worsen. We will be trapped in the first class of hell.
alternet.org
6
null
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Par Sami Abdel-Shafi, le R-U indépendant :
Je suis sûr, mais je me sens comme une personne morte de marche. Tout autour de moi expositions il. Il est difficile d'écrire quelque chose de n'importe quelle concordance tandis qu'exposé à l'air froid d'hiver et à l'odeur qui s'attarde après la détonation des bombes israéliennes. Ils doivent avoir été massifs. Pendant le bombardement j'ai ouvert toutes fenêtres autour de mon appartement pour les éviter implosant en raison des chocs de vide balayant par la ville de Gaza après chaque énorme coup. Tandis que le bombardement continuait, j'ai sauté en bas de deux vols des escaliers à la maison de mon père, pour m'assurer il étais BIEN.
Au cas où j'ouvrir toutes ses fenêtres aussi ? Cela exposerait le vieil homme au risque de maladie. Nous n'avons aucun soin médical ou médicament. Cependant, le risque de briser le verre était plus grand, ainsi je les ai ouverts tous.
Les téléphones portables n'ont pas fonctionné, en raison des pannes de l'électricité et de la pléthore d'appels essayés. J'ai renversé le générateur de l'électricité dessus de sorte que nous ayons pu observer les nouvelles. Nous avons voulu comprendre ce qui continuait dans notre propre voisinage. Cependant, c'était impossible. Les bourdons israéliens de surveillance ont volé aérien, brouillant la réception. Tout que je pourrais faire était de sortir, où moi ont trouvé des foules des personnes effrénées, les lignes de la fumée se levante et l'odeur des bâtiments et des corps carbonisés qui s'étendent autour des emplacements visés tout près. Quelqu'un a dit que les bombes avaient été lancées dans des incursions parallèles au-dessus de la bande de Gaza entière. Quelle était la cible ici ?
Peut-être un commissariat de police environ 200 mètres de parti. D'autres bombes ont annihilé des blocs moins qu'un kilomètre de distance, où un des centres de formation principaux de police s'est tenu. Quand les grèves ont commencé, une cérémonie pour plus de 100 recrues dans un programme d'application de loi civile était en cours. C'étaient les jeunes hommes qualifiés pour organiser le trafic, pour inculquer la sûreté civile et pour maintenir la loi et l'ordre. Bon nombre d'entre eux ont été tués, il est dit, en plus de la police de bande de Gaza en chef.
Les nouvelles sont venues par mot de bouche. Il y avait eu les plus de 150 décès et plus de 200 personnes étaient blessées ou manquantes sous la blocaille après les deux premières heures du bombardement. L'Israel avait indiqué qu'il continuerait l'offensive et l'approfondirait au besoin. De même, on lui a dit que Hamas avait lancé plus de fusées aux villes israéliennes méridionales, entraînant l'une mort et quatre dommages. Gaza n'avait jamais vu n'importe quoi comme les nombres de corps morts se trouvant sur ses rues. Les morgues d'hôpital étaient déjà pleines. Les morts ont été empilés sur l'un l'autre dehors.
Les bombes visant un bâtiment de force de sécurité de Hamas ont mal endommagé une école adjacente, et plusieurs enfants ont été blessés. Nous avons entendu parler de beaucoup d'autres cibles autour de la bande de Gaza. Il me rappelle « choc et la campagne de crainte » les alliés ont lancé Bagdad fini en 2003. Mais le choc et la crainte n'ont pas apporté la stabilité ou la paix.
Ces bombes ont été lancées par l'Israel, comme nous avions su qu'elles seraient. Le monde a observé la situation fermenter alors bouillent plus de, mais n'ont fait rien. Il y en a qui croient que l'enfer est divisé en différentes classes. Les gens du commun de Gaza ont été longtemps attrapés dans les enfers les tourmentant. Maintenant, si le monde n'observe pas ce qui s'est produit ici, notre situation empirera. Nous serons emprisonnés dans la première classe de l'enfer.
alternet.org
Gaza interior: Un infierno vivo
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Por Sami Abdel-Shafi, independiente Reino Unido:
Soy seguro, pero me siento como una persona muerta que camina. Todo alrededor de mí demostraciones él. Es duro escribir algo de cualquier coherencia mientras que está expuesto al aire frío del invierno y al olor que se rezaga después de la detonación de bombas israelíes. Deben haber sido masivos. Durante el bombardeo abrí todas las ventanas alrededor de mi apartamento para evitarlas imploding como resultado de los choques del vacío que barrían a través de la ciudad de Gaza después de cada explosión enorme. Mientras que el bombardeo continuó, salté abajo de dos vuelos de escaleras a la casa de mi padre, para cerciorarme de él era ACEPTABLE.
¿Debo abrir todas sus ventanas también? Eso expondría a viejo hombre al riesgo de la enfermedad. No tenemos ninguna asistencia médica o medicación. Sin embargo, el riesgo de romper el cristal era mayor, así que los abrí todos.
Los teléfonos móviles no funcionaron, debido a las interrupciones de la electricidad y la inundación de llamadas procuradas. Moví de un tirón el generador de la electricidad encendido de modo que pudiéramos mirar las noticias. Deseamos entender qué entraba encendido en nuestra propia vecindad. Sin embargo, esto era imposible. Los abejones israelíes de la vigilancia volaron de arriba, revolviendo a la recepción. Todo lo que podría hacer era caminar afuera, donde yo encontraron a muchedumbres de la gente frenética, las líneas del humo de levantamiento y el olor de los edificios y de los cuerpos socarrados que ponen alrededor de sitios apuntados cerca. Alguien dijo que las bombas habían sido lanzadas en incursiones paralelas sobre la tira de Gaza entera. ¿Cuál era la blanco aquí?
Quizás una comisaría de policías cerca de 200 metros de ausente. Otras bombas aniquilaron bloques menos que un kilómetro lejos, donde uno de los centros de entrenamiento principales del policía estaba parado. Cuando las huelgas comenzaron, una ceremonia de graduación para más de 100 reclutas en un programa de la aplicación de ley civil estaba en curso. Éstos eran los hombres jóvenes entrenados para organizar el tráfico, seguridad civil del instil y para mantener ley y orden. Mataron muchos de ellos, él son dichos, además del policía de la tira de Gaza principal.
Las noticias vinieron por la palabra de la boca. Había habido más de 150 muertes y más de 200 personas eran dañadas o que faltaban debajo del escombro después de las primeras dos horas del bombardeo. Israel había dicho que continuaría la ofensiva y que la profundizaría en caso de necesidad. Asimismo, fue dicho que Hamas había lanzado más cohetes en las ciudades israelíes meridionales, causando una muerte y cuatro lesiones. Gaza nunca había visto cualquier cosa como los números de los cuerpos muertos que mentían en sus calles. Los depósitos de cadáveres del hospital eran ya llenos. Llenaron a los muertos encima de uno a afuera.
Las bombas que apuntaban un edificio de la fuerza de la seguridad de Hamas dañaron gravemente una escuela adyacente, y dañaron a varios niños. Oímos hablar de muchas otras blancos alrededor de la tira de Gaza. Me recuerda “choque y la campaña del temor” los aliados lanzaron Bagdad excesiva en 2003. Pero el choque y el temor no trajeron estabilidad o paz.
Estas bombas fueron lanzadas por Israel, como habíamos sabido que serían. El mundo miró el simmer de la situación entonces hervir encima, pero no hizo nada. Hay algo que creen que el infierno está dividido en diversas clases. Han cogido a las gentes normales de Gaza de largo en el mundo terrenal que atormentaba. Ahora, si el mundo no presta atención a qué ha sucedido aquí, nuestra situación se empeorará. Nos atraparán en la primera clase del infierno.
alternet.org
Gaza interno: Un inferno vivente
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Da Sami Abdel-Shafi, il Regno Unito indipendente:
Sono sicuro, ma ritengo come una persona guasto ambulante. Tutto intorno me esposizioni esso. È duro scrivere qualcosa di tutta la coerenza mentre esposto all'aria fredda di inverno ed all'odore che lingers dopo la detonazione delle bombe israeliane. Devono essere voluminosi. Durante il bombardamento ho aperto tutte le finestre intorno al mio appartamento per evitarlo che imploding come conseguenza delle scosse di vuoto che scopano con Gaza dopo ogni scoppio enorme. Mentre il bombardamento è continuato, ho saltato giù due voli delle scale alla casa del mio padre, per assicurarmi lui ero GIUSTO.
Dovrei aprire tutte le sue finestre anche? Quello esporrebbe l'uomo anziano al rischio di malattia. Non abbiamo cura medica o farmaco. Tuttavia, il rischio dal frantumare il vetro era più grande, in modo da li ho aperti tutti.
I telefoni mobili non hanno funzionato, a causa dei guasti di elettricità e della pletora di chiamate tentate. Ho lanciato il generatore di elettricità sopra in modo che potessimo guardare le notizie. Abbiamo desiderato capire che cosa stava continuando nella nostra propria vicinanza. Tuttavia, questo era impossibile. I ronzi israeliani di sorveglianza hanno volato ambientale, rimescolando la ricezione. Tutto che potrei fare era di uscire, dove io hanno trovato le folle della gente frantic, le linee di fumo aumentante e l'odore delle costruzioni e dei corpi carbonizzati che pongono intorno ai luoghi designati qui vicino. Qualcuno ha detto che le bombe erano state lanciate nelle incursioni parallele sopra l'intera striscia di Gaza. Che cosa era l'obiettivo qui?
Forse una stazione di polizia circa assente 200 tester. Altre bombe annihilated i blocchi più di meno di un chilometro via, dove uno dei centri di addestramento principali della polizia si è levato in piedi. Quando i colpi hanno cominciato, una cerimonia di graduazione per più di 100 reclute in un programma di applicazione di legge civile era in corso. Questi erano i giovani addestrati per organizzare il traffico, sicurezza civile del instil e per effettuare la legge e l'ordine. Molti di loro sono stati uccisi, esso sono detti, oltre che la polizia della striscia di Gaza principale.
Le notizie hanno ottenuto la parola della bocca. Ci erano stati più di 150 morti e più di 200 genti erano ferite o mancanti sotto il rubble dopo le prime due ore di bombardamento. L'Israele aveva detto che continuerebbe l'offensiva e la approfondirebbe se necessario. Inoltre, si è detto che Hamas aveva lanciato più razzi alle città israeliane del sud, provocando una morte e quattro ferite. Gaza non aveva visto mai qualche cosa come i numeri di enti guasti che si trovano sulle relative vie. I morgues dell'ospedale erano già pieni. I morti sono stati accatastati in cima a vicenda all'esterno.
Le bombe che designano una costruzione come bersaglio della forza di sicurezza di Hamas hanno danneggiato male una scuola adiacente e parecchi bambini sono stati feriti. Abbiamo sentito parlare molti altri obiettivi intorno alla striscia di Gaza. Mi ricorda “scossa e della campagna di awe„ gli alleati hanno lanciato Bagdad eccessivo in 2003. Ma la scossa ed il awe non hanno portato la stabilità o la pace.
Queste bombe sono state lanciate dall'Israele, avevamo saputo che sarebbero. Il mondo ha guardato il simmer di situazione allora bollire sopra, ma non ha fatto niente. Ci sono alcuni che credano che l'inferno sia diviso nei codici categoria differenti. La gente ordinaria di Gaza lungamente è stata interferita nel underworld tormenting. Ora, se il mondo non fa attenzione a che cosa è accaduto qui, la nostra situazione peggiorerà. Saremo bloccati nel primo codice categoria di inferno.
alternet.org
Innerer Gaza: Eine lebende Hölle
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
6
null
Gaza interno: Um inferno vivo
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por Sami Abdel-Shafi, Reino Unido independente:
Eu sou seguro, no entanto eu sinto como uma pessoa inoperante andando. Tudo em torno de mim mostras ele. É duro escrever algo de toda a coerência quando exposto ao ar frio do inverno e ao cheiro que lingers após a detonação de bombas Israeli. Devem ter sido maciços. Durante o bombardeio eu abri todas as janelas em torno de meu apartamento para evitá-las que imploding em conseqüência dos choques do vácuo que varrem através da cidade de Gaza após cada estrondo enorme. Quando o bombardeio continuou, eu saltei abaixo dois vôos das escadas à casa do meu pai, para certificar-se ele era APROVADO.
Devo eu abrir acima de todas suas janelas demasiado? Isso exporia o homem velho ao risco da doença. Nós não temos nenhum cuidado médico ou medication. Entretanto, o risco de quebrar o vidro era mais grande, assim que eu abri-os todos.
Os telefones móveis não trabalharam, por causa dos outages da eletricidade e da inundação de chamadas tentadas. Eu lancei o gerador da eletricidade sobre de modo que nós pudéssemos prestar atenção à notícia. Nós quisemos compreender o que estava indo sobre em nossa própria vizinhança. Entretanto, isto era impossível. Os zangões Israeli do surveillance voaram aéreo, scrambling a recepção. Tudo que eu poderia fazer era pisar fora, onde eu encontraram multidões de povos frantic, as linhas do fumo se levantando e o cheiro dos edifícios e dos corpos charred que colocam em torno dos locais alvejados próximo. Alguém disse que as bombas tinham sido lançadas em invasões paralelas sobre a tira de Gaza inteira. Que era o alvo aqui?
Talvez uma estação de polícias aproximadamente 200 medidores ausente. Outras bombas annihilated blocos mais menos do que um quilômetro afastado, onde um dos centros de aprendizado principais das polícias estêve. Quando as batidas começaram, um ceremony de graduação para mais de 100 recrutas em um programa do enforcement de lei civil estava sob a maneira. Estes eram os homens novos treinados para organizar o tráfego, segurança civil do instil e para manter a lei e a ordem. Muitos deles foram matados, ele são ditos, além às polícias de tira de Gaza principais.
A notícia veio pela palavra da boca. Tinha havido mais de 150 mortes e mais de 200 povos eram feridos ou faltando sob o rubble após as primeiras duas horas do bombardeio. Israel tinha dito que continuaria a ofensiva e a aprofundaria se necessário. Do mesmo modo, disse-se que Hamas tinha lançado mais foguetes em cidades Israeli do sul, causando uma morte e quatro ferimentos. Gaza tinha visto nunca qualquer coisa como os números dos corpos inoperantes que encontram-se em suas ruas. Os morgues do hospital estavam já cheios. Os mortos foram empilhados no alto de se fora.
As bombas que alvejam um edifício da força da segurança de Hamas danificaram mal uma escola adjacente, e diversas crianças foram feridas. Nós ouvimo-nos de muitos outros alvos em torno da tira de Gaza. Lembra-me “choque e da campanha do awe” os aliados lançaram Bagdade excedente em 2003. Mas choque e o awe não trouxeram a estabilidade ou a paz.
Estas bombas foram lançadas por Israel, como nós tínhamos sabido que seriam. O mundo prestou atenção ao simmer da situação então ferver sobre, mas não fêz nada. Há alguns que acreditam que o inferno está dividido em classes diferentes. Os povos ordinários de Gaza têm sido travados por muito tempo no underworld tormenting. Agora, se o mundo não heed o que aconteceu aqui, nossa situação worsen. Nós seremos prendidos na primeira classe do inferno.
alternet.org
Inre Gaza: Ett bosatt helvete
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Vid Sami Abdel-Shafi, vilde UK:
Kassaskåp för förmiddag I, och yet I-känselförnimmelsenågot liknande en gå död person. Allt runt om mig shows det. Det är hårt att skriva något av några utsatta sammanhållningstunder till den kalla vintern luftar och till lukten som dröja sig kvar, efter detonationen av israelen har bombarderat. De måste ha varit massiva. Under bombningen som jag öppnade alla fönster runt om min lägenhet för att undvika dem som imploderar som ett resultat av dammsuga, chockar att sopa till och med den Gaza staden efter varje jättelik smäll. Fördriva den fortsatte bombningen, mig hoppade besegrar två flyg av trappa till min fader hus, för att se till honom var REKO.
Bör jag öppna upp alla hans fönster för? Den skulle blotta gamal man till riskera av sjukan. Vi har ingen medicinsk vård eller läkarbehandling. Emellertid var riskera från förödande exponeringsglas mer stor, så jag öppnade alla dem.
Mobilen ringer fungerade inte, på grund av elektricitetsströmavbrott och floden av försökta appeller. Jag bläddrade på elektricitetsgeneratorn, så att vi kunde klockan nyheterna. Vi önskade att förstå vad gick på i vår egna grannskap. Emellertid var detta omöjligt. Israeliska bevakningsurr flög över huvudet och att förvanska mottagandet. Allt som jag kunde göra, var att kliva utanför, var I grundar folkmassor av utom sig folk, fodrar av resning röker och lukten av brännde till kol byggnader och förkroppsligar att lekmanna- runt om närliggande riktade platser. Någon sade att bombarderar hade lanserats i parallella razzior över den hela Gazaremsan. Var vad uppsätta som mål här?
Kanske mäter en polisstation om 200 bort. Annat bombarderar förintade kvarter mindre än en away kilometer, var ett av de huvudsakliga polisutbildningscentren stod. Då slagen började, var en avläggande av examenceremoni för mer än 100 rekryt i ett civilrättframtvingandeprogram under långt. Dessa var de unga manarna som utbildades för att organisera, trafikerar, ingjutar borgerlig säkerhet och underhåller lag och beställer. Många av dem dödades, det är said, förutom Gazaremsan polismästare.
Nyheterna kom uttrycker by av mun. Det hade funnits mer än 150 dödar, och mer än 200 folk sårades eller saknaden under spillror efter de första två timmarna av bombningen. Israel hade sagt att den skulle fortsätter offensiven och fördjupar den om nödvändigt. Jämväl sades det att Hamas hade lanserat mer raket på sydliga israeliska towns och att orsaka en död och fyra skador. Gaza hade aldrig sett att något att gilla numrerar av dead förkroppsligar att ligga på dess gator. Sjukhusmorgues var redan fulla. Deadna travdes överst av varje annan yttersida.
Bombarderar att uppsätta som mål en dåligt skadad Hamas säkerhetsstyrkabyggnad ett närgränsande skolar, och flera barn sårades. Vi hörde av många annan uppsätta som mål runt om Gazaremsan. Det påminner mig av ”chockar och awe” aktion som bundsförvanterna lanserade över Baghdad i 2003. Men chocka, och awe kom med inte stabilitet eller fred.
Dessa bombarderar lanserades av Israel, som vi hade bekant dem skulle är. Världen höll ögonen på lägesakta kokning därefter att koka över, men gjorde ingenting. Det finns några som tro, som helvete delas in i olikt, klassificerar. Det vanligafolket av Gaza long har long fångats i den pina underworlden. Nu om världen inte heed vad har händt här, försämrar vårt ska läge. Vi ska fångas i första klassificerar av helvete.
alternet.org
Внутреннее Gaza: Living ад
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Sami Abdel-Shafi, независимо Великобритания:
Я безопасен, and yet я чувствую как гуляя мертвая персона. Все вокруг меня выставки оно. Трудно написать что-то из любого сцепления пока после того как я подвергло действию к холодному воздуху зимы и к запаху медлит после детонации израильских бомб. Они должны быть массивнейши. Во время бомбометания я раскрыл все окна вокруг моей квартиры для того чтобы избежать их imploding в результате ударов вакуума подмеча через город Gaza после каждой преогромной челки. Пока бомбометание продолжалось, я поскакал вниз с 2 полетов лестниц к дому моего отца, для того чтобы make sure он был ОДОБРЕН.
Должен я open up все его окна слишком? То подвергло бы действию старый человек к риску болезни. Мы не имеем никакие медицинское обслуживание или лекарство. Однако, риск от разрушать стекло был большле, поэтому я раскрыл их все.
Мобильные телефоны не работали, из-за повреждений электричества и потока попытанных звоноков. Я flipped генератор электричества дальше так НОП мы были в состоянии наблюдать новости. Мы хотели понять шло дальше в наш собственный район. Однако, это было невозможно. Израильские трутни surveillance летели надземное, карабкающся прием. Все, котор я смог сделать должно было шагнуть снаружи, где я нашли толпы оголтелых людей, линии поднимая дыма и запах сгоранных зданий и тел которые кладут вокруг пристрелнных мест рядом. Кто-нибудь сказало бомбы были запущены параллельно рейды над всей прокладкой Gaza. Было целью здесь?
Возможно полицейский участок о 200 метрах отсутствующих. Другие бомбы аннигилировали блоки более менее чем километр прочь, где одно из GLAVNых центров подготовки полиций стояло. Когда забастовки начали, выпускная церемония для больше чем 100 рекрутов в программе принуждения гражданского права была under way. Эти были молодыми человеками натренированными для того чтобы организовать движение, безопасность instil гражданскую и водить законность и порядок. Много из их были убиты, оно сказанн, в дополнение к полициям прокладки Gaza главным.
Новости пришли словом рта. Были больше чем 150 смертей и больше чем 200 людей были повреждены или пропущены под rubble после первых 2 часов бомбометания. Израиль сказал он будет продолжать оффензиву и углублять ее if necessary. Likewise, было сказано что Hamas запустило больше ракет на южные израильские городки, причиняющ одну смерть и 4 ушиба. Gaza никогда не видело что-нибыдь как числи мертвых тел лежа на своих улицах. Morgues стационара были уже полны. Сложили умерших on top of снаружи.
Бомбы пристреливая здание силы безопасности Hamas плох повредили смежную школу, и несколько детей были повреждены. Мы hear of много других целей вокруг прокладки Gaza. Оно reminds я «удар и кампании благоговения» союзники запустили излишек Baghdad в 2003. Но удар и благоговение не принесли стабилность или мир.
Эти бомбы были запущены Израилем, по мере того как мы имели известное они были бы. Мир наблюдал, как simmer ситуации после этого закипело сверх, но не делал ничего. Некоторые верят что ад разделен в по-разному типы. Обычные люди Gaza длиной были уловлены в tormenting underworld. Теперь, если мир не слушает, то внимательно случалось здесь, наша ситуация ухудшьет. Мы будем поглощены в первом типе ада.
alternet.org
Binnen Gaza: Een het Leven Hel
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Door Sami Abdel-Shafi, het Onafhankelijke UK:
Ik ben veilig, en toch voel ik als een lopende dode persoon. Alles rond me toont het. Het is moeilijk om iets van om het even welke coherentie te schrijven terwijl blootgesteld aan koude de winterlucht en aan de geur die na de ontploffing van Israëlische bommen treuzelt. Zij moeten massief geweest zijn. Tijdens het bombarderen opende ik alle vensters rond mijn flat om hen te vermijden imploding als resultaat van de vacuümschokken die door de Stad van Gaza na elke enorme klap vegen. Terwijl voortdurend bombarderen, ik onderaan twee vluchten van stairs aan het huis van mijn vader sprong, om ervoor te zorgen was hij O.K.
Zou ik al zijn vensters ook moeten openstellen? Dat zou de oude man aan het risico van ziekte blootstellen. Wij hebben geen medische zorg of medicijn. Nochtans, was het risico van het verbrijzelen van glas groter, zodat opende ik hen allen.
De mobiele telefoons werkten niet, wegens elektriciteitsstroomonderbrekingen en de vloed van geprobeerde vraag. Ik knipte de elektriciteitsgenerator weg zodat wij op het nieuws konden letten. Wij wilden begrijpen wat in onze eigen buurt gebeurde. Nochtans, was dit onmogelijk. De Israëlische toezichthommels vlogen lucht, door elkaar gooiend de ontvangst. Alle kon ik doen was buiten stap, waar ik menigten van gekke mensen, lijnen van het toenemen rook en de geur van verkoolde gebouwen en organismen vond die dichtbij rond gerichte plaatsen leggen. Somebody zei de bommen in parallelle invallen over de volledige Gazastrook waren gelanceerd. Wat was hier het doel?
Misschien een politiepost over 200 meters weg. Andere vernietigde bommen blokkeert een minder dan kilometer weg, waar één van de belangrijkste politie opleidingscentra zich bevond. Toen de stakingen begonnen, was een graduatieceremonie voor meer dan 100 rekruten in een programma van de burgerlijk rechthandhaving aan de gang. Dit waren de jonge mensen die worden opgeleid om verkeer te organiseren, burgerlijke veiligheid bij te brengen en wet en orde te handhaven. Veel van hen werden gedood, wordt het gezegd, naast de de politieleider van de Gazastrook.
Het nieuws kwam door woord van mond. Er waren meer dan 150 sterfgevallen geweest en meer dan 200 mensen werden verwond of missend onder puin na de eerste twee uren van het bombarderen. Israël had gezegd het het offensief zou voortzetten en het indien nodig zou verdiepen. Eveneens, zei men dat Hamas meer raketten bij zuidelijke Israëlische steden had gelanceerd, veroorzakend één dood en vier verwondingen. Gaza had nooit om het even wat als de aantallen die lijken gezien op zijn straten liggen. Morgues van het ziekenhuis waren reeds volledig. De doden werden buiten opgestapeld bovenop elkaar.
De bommen de Hamas veiligheidskracht zwaar beschadigde bouw richten een aangrenzende school, en verscheidene kinderen die werden verwond. Wij vernamen veel andere doelstellingen rond de Gazastrook. Het herinnert me aan de „schok en awe“ campagne de Bondgenoten die over Bagdad in 2003 worden gelanceerd. Maar de schok en awe brachten stabiliteit of geen vrede.
Deze bommen werden gelanceerd door Israël, aangezien wij hadden geweten zij zouden zijn. De wereld lette op de situatie suddert dan kookt over, maar deed niets. Er zijn sommigen wie geloven dat de hel in verschillende klassen verdeeld is. De gewone mensen van Gaza zijn lang gevangen in de kwellende onderwereld. Nu, als de wereld niet aandacht besteedt aan wat hier is gebeurd, zal onze situatie verergeren. Wij zullen in de eerste klasse van hel worden opgesloten.
alternet.org
غزّة داخليّة: جحيم حيّة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
بسامي [أبدل-شفي], [أوك] مستقلّة:
أنا آمنة, [أند ت] يشعر أنا مثل يمشي [دد برسن]. كلّ شيء حول ي أعراض هو. هو يستعصي أن يكتب شيء من أيّ تماسك بينما يعرض إلى باردة شتاء هواء وإلى الرائحة أنّ يتريّث بعد الانفجار من قنبلات إسرائيليّة. هم ينبغي يتلقّى كنت ضخمة. أثناء القصف فتح أنا [ألّ ث] نافذات حول شقتي أن يتفادىهم ينفجر نتيجة الفراغ صدمات يكتسح من خلال غزّة مدينة بعد كلّ دوي ضخمة. بينما القصف استمرّ, قفز أنا نزولا إلى اثنان رحلات الدرجات إلى أبي منزل, أن يتأكّد هو كان [أك].
سوفت أنا [أبن وب] كلّه نافذات أيضا? أنّ عرض الرجل قديمة إلى الخطر العلة. نحن نتلقّى ما من [مديكل كر] أو تداوي. مهما, كان الخطر من يتناثر زجاج عظيمة, لذلك أنا فتحتهم كلّ.
لم يعمل [موبيل فون], بسبب كهرباء انقطاعات والفيضان من يحاول دعوات. أنا نقفت الكهرباء مولدة فوق [س ثت] نحن استطاع راقبت الأخبار. نحن أردنا أن يفهم ماذا كان ذهب فوق في نا خاصّة جوار. مهما, كان هذا مستحيلة. إسرائيليّة مراقبات طار عال علويّة, يندفع الاستقبال. كان كلّ أنا استطاع أتمّت خطات في الخارج, حيث أنا أسّست حشود من الناس مسعورة, خطوط من يرتفع دخان والرائحة من يفحّم بنايات وأجسام أنّ يكذب حول يستهدف موقعات على مقربة. واحد ما قال أطلقت القنبلات تلقّى يكون في غارات موازية على قطاع غزّة كاملة. ماذا كان الهدف هنا?
ربّما مركز شرطة حول 200 عدادات بعيد. أخرى أباد قنبلات قوالب أقلّ من كيلومتر بعيدا, حيث واحدة من الرئيسيّة شرطة [ترينينغ سنتر] وقف. عندما بدأ الإضرابات, [غردوأيشن سرموني] لأكثر من 100 مجندات في [سفيل لو نفورسمنت] برنامج كان جاريّا. هذا كانوا ال [يوونغ من] يدرّب أن ينظّم حركة مرور, [إينستيل] أمان مدنيّة وأبقيت قانون وأمر. قتلت كثير من هم كان, هو يقول, [إين دّيأيشن تو] قطاع غزّة شرطة رئيسيّة.
أخبار أتى بكلمة الفم. هناك كان قد كان أكثر من 150 موت وأكثر من 200 كان الناس يجرح أو يفتقد تحت دبش بعد الأولى اثنان ساعات القصف. إسرائيل كان قد قال استمرّ هو الهجوم وعمّر هو [إيف نسسّري]. بالمثل, قلت هو كان أنّ حماس كان قد أطلق كثير صواريخ في مدائن جنوبيّة إسرائيليّة, يسبّب واحدة موت وأربعة إصابات. رأى غزّة تلقّى أبدا أيّ شيء مثل الأرقام من أجسام ميّتة يكذب على شوارعه. مستشفى كان معرض جثث سابقا يشبع. كدّست الموتى كان [أن توب وف] بعضهم بعضا في الخارج.
ضرّر قنبلات يستهدف حماس أمن قوة بناية على نحو رديء مدرسة مجاورة, وعدّة أطفال كان جرحت. نحن علمنا كثير أخرى أهداف حول قطاع غزّة. هو يذكّرني من ال "صدمة ورعب" حملة أطلق الحلفاء على بغداد في 2003. غير أنّ لم يحضر صدمة ورعب استقرار أو سلام.
أطلقت هذا قنبلات كان بإسرائيل, بما أنّ نحن كنّا قد عرفنا هم كانوا. راقب العالم الحالة [سمّر] بعد ذلك غليت على, غير أنّ أتمّ لاشيء. هناك بعض الذي يصدق أنّ قسمت جحيم داخل أصناف مختلفة. مسكت ال [أردينري بيوبل] غزّة يتلقّى طويلا يكون في ال يعذّب عالم تحتيّ. الآن, إن العالم لا يبالي ماذا قد حدث هنا, سيتأزّم حالتنا. نحن كنت سنصيد في الصنف أولى جحيم.
alternet.org
|
|
| December 28, 2008 | 2:44 PM |
Tags:
dead, person, detonation, israeli, bombs, bombing, gaza, drones, israel, offensive, hamas, rockets, baghdad, 2003, stability, peace, hell, tormenting, underworld, shock, awe
|
 |
It's Official: We're Just a Few Years from Peak Oil
available in: (original) | | | | | | | | |
|
By George Monbiot, Monbiot.com:
Can you think of a major threat for which the British government does not prepare? It employs an army of civil servants, spooks and consultants to assess the chances of terrorist attacks, financial collapse, floods, epidemics, even asteroid strikes, and to work out what it should do if they happen. But there is one hazard about which it appears intensely relaxed. It has never conducted its own assessment of the state of global oil supplies and the possibility that one day they might peak and then go into decline.
If you ask, it always produces the same response: "global oil resources are adequate for the foreseeable future." It knows this, it says, because of the assessments made by the International Energy Agency (IEA) in its World Energy Outlook reports. In the 2007 report, the IEA does appear to support the government's view. "World oil resources," it states, "are judged to be sufficient to meet the projected growth in demand to 2030;" though it says nothing about what happens at that point, or whether they will continue to be sufficient after 2030. But this, as far as Whitehall is concerned, is the end of the matter. Like most of the rich world's governments, the United Kingdom treats the IEA's projections as gospel. Earlier this year, I submitted a Freedom of Information request to the UK's Department for Business, asking what contingency plans the government has made for global supplies of oil peaking by 2020. The answer was as follows: "the Government does not feel the need to hold contingency plans specifically for the eventuality of crude oil supplies peaking between now and 2020."
So the IEA had better bloody well be right. In the report on peak oil commissioned by the US Department of Energy, the oil analyst Robert L.Hirsch concluded that "without timely mitigation, the economic, social and political costs" of world oil supplies peaking "will be unprecedented." He went on to explain what "timely mitigation" meant. Even a worldwide emergency response "10 years before world oil peaking", he wrote, would leave "a liquid fuels shortfall roughly a decade after the time that oil would have peaked." To avoid global economic collapse, we need to begin "a mitigation crash program 20 years before peaking." If Hirsch is right and if oil supplies peak before 2028, we're in deep doodah.
So burn this into your mind: between 2007 and 2008 the IEA radically changed its assessment. Until this year's report, the agency mocked people who said that oil supplies might peak. In the foreword to a book it published in 2005, its executive director, Claude Mandil, dismissed those who warned of this event as "doomsayers". "The IEA has long maintained that none of this is a cause for concern," he wrote. "Hydrocarbon resources around the world are abundant and will easily fuel the world through its transition to a sustainable energy future." In its 2007 World Energy Outlook, the IEA predicted a rate of decline in output from the world's existing oilfields of 3.7 percent a year. This, it said, presented a short-term challenge, with the possibility of a temporary supply crunch in 2015, but with sufficient investment any shortfall could be covered. But the new report, published last month, carried a very different message: a projected rate of decline of 6.7 percent, which means a much greater gap to fill.
More importantly, in the 2008 report the IEA suggests for the first time that world petroleum supplies might hit the buffers. "Although global oil production in total is not expected to peak before 2030, production of conventional oil … is projected to level off towards the end of the projection period." These bland words reveal a major shift. Never before has one of the IEA's energy outlooks forecast the peaking or plateauing of the world's conventional oil production (which is what we mean when we talk about peak oil).
But that is as specific as the report gets. Does it or doesn't it mean that we have time to prepare? What does "towards the end of the projection period" mean? The agency has never produced a more precise forecast -- until now. For the first time, in the interview I conducted with its chief economist Fatih Birol, it has given us a date. And it should scare the pants off anyone who understands the implications.
Fatih Birol, the lead author of the new energy outlook, is a small, shrewd, unflustered man with thick grey hair and Alistair Darling eyebrows. He explained to me that the agency's new projections were based on a major study it had undertaken into decline rates in the world's 800 largest oil fields. So what were its previous figures based on? "It was mainly an assumption, a global assumption about the world's oil fields. This year, we looked at it country by country, field by field and we looked at it also onshore and offshore. It was very very detailed. Last year it was an assumption, and this year it's a finding of our study." I told him that it seemed extraordinary to me that the IEA hadn't done this work before, but had based its assessment on educated guesswork. "In fact nobody had done this research," he told me. "This is the first publicly available data".
So was it not irresponsible to publish a decline rate of 3.7 percent in 2007, when there was no proper research supporting it? "No, our previous decline assumptions have always mentioned that these are assumptions to the best of our knowledge -- and we also said that the declines [could be] higher than what we have assumed."
Then I asked him a question for which I didn't expect a straight answer: could he give me a precise date by which he expects conventional oil supplies to stop growing?
"In terms of non-OPEC [countries outside the big oil producers' cartel]", he replied, "we are expecting that in three, four years' time the production of conventional oil will come to a plateau, and start to decline. … In terms of the global picture, assuming that OPEC will invest in a timely manner, global conventional oil can still continue, but we still expect that it will come around 2020 to a plateau as well, which is of course not good news from a global oil supply point of view."
Around 2020. That casts the issue in quite a different light. Mr Birol's date, if correct, gives us about 11 years to prepare. If the Hirsch report is right, we have already missed the boat. Birol says we need a "global energy revolution" to avoid an oil crunch, including (disastrously for the environment) a massive global drive to exploit unconventional oils, such as the Canadian tar sands. But nothing on this scale has yet happened, and Hirsch suggests that even if it began today, the necessary investments and infrastructure changes could not be made in time. Fatih Birol told me "I think time is not on our side here."
When I pressed him on the shift in the agency's position, he argued that the IEA has been saying something like this all along. "We said in the past that one day we will run out of oil. We never said that we will have hundreds of years of oil … but what we have said is that this year, compared to past years, we have seen that the decline rates are significantly higher than what we have seen before. But our line that we are on an unsustainable energy path has not changed."
This of course is face-saving nonsense. There is a vast difference between a decline rate of 3.7 percent and a rate of 6.7 percent. There is an even bigger difference between suggesting that the world is following an unsustainable energy path -- a statement almost everyone can subscribe to -- and revealing that conventional oil supplies are likely to plateau around 2020. If this is what the IEA meant in the past, it wasn't expressing itself very clearly.
So what do we do? We could take to the hills, or we could hope and pray that Hirsch is wrong about the 20-year lead time, and begin a global crash programme today of fuel efficiency and electrification. In either case, the British government had better start drawing up some contingency plans.
alternet.org
Il est officiel : Nous sommes justes quelques années d'huile maximale
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Par George Monbiot, Monbiot.com :
Pouvez-vous penser à une menace importante à laquelle le gouvernement britannique ne se prépare pas ? Il emploie une armée des fonctionnaires, des spectres et des conseillers pour évaluer les chances des attaques de terroriste, de l'effondrement financier, des inondations, des épidémies, même des grèves d'asteroïde, et pour établir ce qu'il devrait faire si elles se produisent. Mais il y a un risque au sujet dont il semble intensément détendu. Il n'a jamais conduit sa propre évaluation de l'état d'approvisionnements de pétrole globaux et de la possibilité que pendant un jour ils pourraient faire une pointe et puis entrer dans le déclin.
Si vous demandez, il produit toujours la même réponse : « les ressources pétrolières globales sont proportionnées pour l'avenir. » Il sait ceci, il indique, en raison des évaluations faites par l'agence internationale de l'énergie (aie) dans ses rapports d'Outlook d'énergie du monde. Dans le rapport 2007, l'aie semble soutenir la vue du gouvernement. « Des ressources pétrolières du monde, » il énonce, « sont jugées pour être suffisantes pour rencontrer la croissance projetée de la demande à 2030 ; » bien qu'elle n'indique rien au sujet de ce qui se produit à ce point, ou de s'ils continuera à être suffisant après 2030. Mais ce, en ce qui concerne Whitehall, est l'extrémité de la matière. Comme la plupart des gouvernements du monde riche, le Royaume-Uni traite les projections de l'aie comme evangile. Plus tôt cette année, j'ai soumis une liberté de demande de l'information au département du R-U pour des affaires, demandant quels plans d'urgence le gouvernement a faits pour les approvisionnements globaux d'huile faisant une pointe d'ici 2020. La réponse était comme suit : « le gouvernement ne sent pas la nécessité de tenir des plans d'urgence spécifiquement pour l'éventualité des approvisionnements de pétrole brut faisant une pointe d'ici 2020. »
Ainsi l'aie a fait avoir un meilleur puits sanglant raison. Dans le rapport sur l'huile maximale commissionnée par le ministère de l'énergie des USA, l'analyste Robert L.Hirsch d'huile a conclu que « sans réduction opportune, coûts économiques, sociaux et politiques » d'approvisionnements de pétrole du monde faire une pointe « sera sans précédent. » Il a continué pour expliquer ce que « a signifié la réduction opportune ». Même une réponse mondiale de secours que « 10 ans avant monde huilent faire une pointe », il a écrit, laisserait « à un déficit de combustibles liquides rudement une décennie après le temps que l'huile aurait fait une pointe. » Pour éviter l'effondrement économique global, nous devons commencer « un programme d'accident de réduction 20 ans avant de faire une pointe. » Si Hirsch est exact et si les approvisionnements de pétrole font une pointe avant 2028, nous sommes dans le doodah profond.
Brûlez ainsi ceci dans votre esprit : entre 2007 et 2008 l'aie a radicalement changé son évaluation. Jusqu'au rapport de cette année, l'agence a raillé les personnes qui ont dit que les approvisionnements de pétrole pourraient faire une pointe. Dans l'avant-propos à un livre il a édité en 2005, son directeur exécutif, Claude Mandil, a écarté ceux qui ont averti de cet événement en tant que « doomsayers ». « L'aie l'a longtemps maintenu qu'aucune de ceci n'est un sujet d'inquiétude, » a écrit. Les « ressources d'hydrocarbure autour du monde sont abondantes et rempliront de combustible facilement le monde par sa transition à un futur soutenable d'énergie. » Dans son Outlook 2007 d'énergie du monde, l'aie a prévu un taux de déclin dans le rendement des gisements de pétrole existants du monde de 3.7 pour cent par an. Ceci, il dit, a présenté un défi à court terme, avec la possibilité d'un craquement provisoire d'approvisionnement en 2015, mais d'investissement suffisant n'importe quel déficit pourrait être couvert. Mais le nouveau rapport, édité le mois dernier, porté un message très différent : un taux projeté de déclin de 6.7 pour cent, qui signifie un espace beaucoup plus grand pour remplir.
D'une manière primordiale, dans le rapport 2008 l'aie suggère pour la première fois que les approvisionnements de pétrole du monde pourraient frapper les amortisseurs. « Bien qu'on ne s'attend pas à ce que la production de pétrole globale au total fasse une pointe avant 2030, la production d'huile conventionnelle… est projetée au niveau au loin vers la fin de la période de projection. » Ces mots doux indiquent un décalage important. Jamais avant qu'ait un des outlooks de l'énergie de l'aie a prévu faire une pointe ou plateauing de la production de pétrole conventionnelle du monde (est qui ce qui nous voulons dire quand nous parlons de l'huile maximale).
Mais c'est aussi spécifique que le rapport obtient. il ou ne signifie-t-il pas que nous avons le temps pour préparer ? Que « vers la fin moyen de projection de période » ? L'agence n'a jamais produit une prévision plus précise -- jusqu'ici. Pour la première fois, dans l'entrevue que j'ai conduite avec son économiste principal Fatih Birol, il nous a donné une date. Et il devrait effrayer le pantalon outre de n'importe qui qui comprend les implications.
Fatih Birol, l'auteur de fil des nouvelles perspectives d'énergie, est un petit, judicieux, unflustered l'homme avec les sourcils gris épais de cheveux et de chéri d'Alistair. Il a expliqué à moi que les nouvelles projections de l'agence ont été basées sur une étude importante qu'il avait entreprise dans des taux de déclin dans les plus grands gisements du pétrole du monde 800. Ainsi que ses figures précédentes ont-elles été basées dessus ? « C'était principalement une prétention, une prétention globale au sujet des gisements du pétrole du monde. Cette année, nous l'avons regardé pays par pays, le champ par le champ et nous l'avons regardé également terrestre et en mer. Il était très très détaillé. L'année dernière c'était une prétention, et cette année où elle est une conclusion de notre étude. « Je lui ai dit que qu'il a semblé extraordinaire à moi que l'aie n'ait pas effectué ce travail avant, mais avait basé son évaluation sur la conjecture instruite. « En fait personne n'avait fait cette recherche, » il m'a dit. « C'est les premières publiquement données disponibles ».
N'était-il pas ainsi irresponsable pour éditer un taux de déclin de 3.7 pour cent en 2007, quand il n'y avait aucune recherche appropriée le soutenant ? Le « non, nos prétentions précédentes de déclin ont toujours mentionné que ce sont des prétentions au meilleur de notre connaissance -- et nous avons également dit que les déclins [pourrait être] plus haut que ce que nous avons assumé. »
Alors je lui ai posé une question pour laquelle je ne me suis pas attendu à une réponse droite : pourrait-il me donner une date précise l'où il s'attend à ce que les approvisionnements de pétrole conventionnels cessent la croissance ?
« En termes de n'appartenant pas à lc'opep [des pays en dehors du grand cartel des producteurs de pétrole] », il a répondu, « nous comptons que dans trois, quatre ans la production d'huile conventionnelle viendront à un plateau, et commençons à diminuer. … En termes d'image globale, supposant que l'OPEP investira d'une façon opportune, le bidon d'huile conventionnel global continuent toujours, mais nous comptons toujours qu'il viendra autour 2020 à un plateau aussi bien, qui est naturellement des nouvelles non bonnes d'un point de vue global d'offre de pétrole. «
Autour 2020. Ce moule la question dans tout à fait une lumière différente. La date de M. Birol's, si correcte, nous donne environ 11 ans pour préparer. Si le rapport de Hirsch est exact, nous avons déjà manqué le bateau. Birol indique que nous avons besoin « d'une révolution globale d'énergie » pour éviter un craquement d'huile, y compris (désastreusement pour l'environnement) une commande globale massive pour exploiter les huiles peu usuelles, telles que les sables bitumeux canadiens. Mais rien sur cette échelle ne s'est encore produit, et Hirsch suggère que même si il commençait aujourd'hui, les investissements nécessaires et des changements d'infrastructure ne pourraient pas être faits du temps. Fatih Birol m'a indiqué « je pense que le temps n'est pas de notre côté ici. »
Quand je l'ai serré sur la variation dans la position de l'agence, il a argué du fait que l'aie avait indiqué n'importe quoi de pareil tout le long. « Nous avons dit dans le passé que pendant un jour nous manquerons d'huile. Nous n'avons jamais dit que nous aurons des centaines d'années d'huile… mais ce que nous avons dit est que cette année, comparée aux dernières années, nous avons vu que les taux de déclin sont sensiblement plus hauts que ce que nous avons vu avant. Mais notre ligne que nous sommes sur un chemin insoutenable d'énergie n'a pas changé. «
Ce naturellement est non-sens de protection de la réputation. Il y a une vaste différence entre un taux de déclin de 3.7 pour cent et un taux de 6.7 pour cent. Il y a une différence encore plus grande entre suggérer que le monde suive un chemin insoutenable d'énergie -- un rapport presque chacun peut souscrire à -- et indiquant que les approvisionnements de pétrole conventionnels sont probables au plateau autour de 2020. Si c'est ce qu'a signifié l'aie dans le passé, elle ne s'exprimait pas très clair.
Ainsi que faisons-nous ? Nous pourrions prendre aux collines, ou nous pourrions espérer et prier que Hirsch est erroné au sujet du délai d'exécution de 20 ans, et commencer un programme global d'accident aujourd'hui d'efficacité et d'électrification de carburant. Dans l'un ou l'autre cas, le gouvernement britannique a eu un meilleur début élaborer quelques plans d'urgence.
alternet.org
Es oficial: Somos justos algunos años del aceite máximo
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Por George Monbiot, Monbiot.com:
¿Puede usted pensar en una amenaza importante para la cual el gobierno británico no se prepare? Emplea a ejército de funcionarios, de espectros y de consultores para determinar las ocasiones de los ataques del terrorista, del derrumbamiento financiero, de inundaciones, de epidemias, incluso de huelgas del asteroide, y para resolverse lo que debe hacer si él sucede. Pero hay un peligro sobre el cual aparece relajado intenso. Nunca ha conducido su propio gravamen del estado de las fuentes de aceite globales y de la posibilidad que un día puede ser que enarbolen y después entren la declinación.
Si usted pide, produce siempre la misma respuesta: los “recursos de aceite globales son adecuados para el futuro próximo.” Sabe esto, dice, debido a los gravámenes hechos por la agencia de energía internacional (IEA) en sus informes de la perspectiva de la energía del mundo. En el informe 2007, el IEA aparece apoyar la opinión del gobierno. “Los recursos de aceite del mundo,” indica, “se juzgan para ser suficientes resolver el crecimiento proyectado en demanda a 2030; ” aunque no dice nada sobre qué sucede en ese punto, o si ellos continuará siendo suficiente después de 2030. Pero éste, por lo que Whitehall, es el extremo de la materia. Como la mayor parte de los gobiernos del mundo rico, el Reino Unido trata las proyecciones del IEA como evangelio. A principios de este año, sometí una libertad de la petición de la información al departamento del Reino Unido para el negocio, preguntando qué planes de contingencia ha hecho el gobierno para las fuentes globales de aceite que enarbolaban antes de 2020. La respuesta era como sigue: “el gobierno no siente la necesidad de llevar a cabo planes de contingencia específicamente para la eventualidad de las fuentes del petróleo crudo que enarbolan entre hoy y 2020. ”
el IEA hizo tan que un pozo sangriento mejor correcto. En el informe sobre el aceite máximo comisionado por el Ministerio de los E.E.U.U. de Energía, el analista Roberto L.Hirsch del aceite concluyó que “sin la mitigación oportuna, los costes económicos, sociales y políticos” de fuentes de aceite del mundo el enarbolar “será sin precedente.” Él se encendió explicar lo que significó la “mitigación oportuna”. Incluso una respuesta mundial de la emergencia que “10 años antes del mundo engrasan enarbolar”, él escribió, dejaría “a déficit de los combustibles líquidos áspero una década después del tiempo que el aceite habría enarbolado.” Para evitar derrumbamiento económico global, necesitamos comenzar “un programa del desplome de la mitigación 20 años antes de enarbolar.” Si Hirsch correcto y si las fuentes de aceite enarbolan antes de 2028, estamos en doodah profundo.
Quémese tan esto en su mente: entre 2007 y 2008 el IEA cambió radicalmente su gravamen. Hasta informe relativo a este año, la agencia de imitación a gente que dijo que las fuentes de aceite pudieron enarbolar. En la advertencia a un libro publicó en 2005, su director ejecutivo, Claude Mandil, despidió a los que advirtieron de este acontecimiento como “doomsayers”. “El IEA lo tiene mantenido de largo que ninguno de esto es una tema de inquietud,” escribió. Los “recursos del hidrocarburo alrededor del mundo son abundantes y aprovisionarán de combustible fácilmente el mundo con su transición a un futuro sostenible de la energía.” En su perspectiva 2007 de la energía del mundo, el IEA predijo un índice de la declinación en salida de los campos petrolíferos existentes del mundo de 3.7 por ciento al año. Esto, dicho, presentó un desafío a corto plazo, con la posibilidad de un crujido temporal de la fuente en 2015, pero con la suficiente inversión cualquier déficit podría ser cubierto. Pero el nuevo informe, publicado el mes pasado, llevado un mensaje muy diverso: un índice proyectado de la declinación de 6.7 por ciento, que significa un boquete mucho mayor para llenar.
Más importantemente, en el informe 2008 el IEA sugiere por primera vez que las fuentes del petróleo del mundo pudieran golpear los almacenadores intermediarios. “Aunque no se espera que la producción petrolífera global en total enarbole antes de 2030, la producción del aceite convencional… se proyecta al nivel apagado hacia el final del período de la proyección.” Estas palabras suaves revelan una cambio importante. Nunca antes de que tenga uno de los outlooks de la energía del IEA pronosticó enarbolar o plateauing de la producción petrolífera convencional del mundo (que es lo que significamos cuando hablamos del aceite máximo).
Pero eso es tan específico como el informe consigue. ¿Él o no significa que tenemos tiempo para prepararse? ¿Qué “hacia el final medio del período de la proyección”? La agencia nunca ha producido un pronóstico más exacto -- hasta este momento. Por primera vez, en la entrevista que conduje con su principal economista Fatih Birol, él nos ha dado una fecha. Y debe asustar los pantalones de cualquier persona que entienda las implicaciones.
Fatih Birol, el autor del plomo de la nueva perspectiva de la energía, es un pequeño, astuto, unflustered a hombre con las cejas grises gruesas del pelo y del querido de Alistair. Él explicó a mí que las nuevas proyecciones de la agencia fueron basadas en un estudio importante que había emprendido en tarifas de la declinación en los yacimientos de petróleo más grandes del mundo 800. ¿Qué sus figuras anteriores fueron basadas tan encendido? “Era principalmente una asunción, una asunción global sobre los yacimientos de petróleo del mundo. Este año, lo mirábamos país por el país, el campo por el campo y nosotros lo mirábamos también terrestre y costa afuera. Era muy muy detallado. Era el año pasado una asunción, y este año que es el encontrar de nuestro estudio. “Le dije que que se pareciera extraordinario a mí que el IEA no había hecho este trabajo antes, pero que había basado su gravamen en guesswork educado. “De hecho nadie había hecho esta investigación,” él me dijo. “Éste es los primeros público datos disponibles”.
¿No era tan irresponsable para publicar un índice de la declinación de 3.7 por ciento en 2007, cuando no había investigación apropiada que lo apoyaba? “No, nuestras asunciones anteriores de la declinación ha mencionado siempre que éstas son asunciones al mejor de nuestro conocimiento -- y también dijimos que las declinaciones [podría ser] más arriba que qué hemos asumido. ”
Entonces le hice una pregunta para la cual no contaba con una respuesta recta: ¿podría él darme una fecha exacta por la cual él espera que las fuentes de aceite convencionales paren el crecer?
“En términos de non-OPEC [los países fuera del cártel grande de los productores de aceite]”, él contestó, “estamos contando con que en tres, cuatro años la producción del aceite convencional vengan a una meseta, y comenzamos a declinar. … En términos de cuadro global, si se asume que la OPEP invertirá en una manera oportuna, la poder de aceite convencional global todavía continúa, pero todavía contamos con que venga alrededor 2020 a una meseta también, que es por supuesto noticias no buenas desde un punto de vista global de la fuente de aceite. “
Alrededor 2020. Ese echa la edición en absolutamente una diversa luz. La fecha de Sr. Birol, si está correcta, nos da cerca de 11 años para prepararse. Si el informe de Hirsch correcto, hemos faltado ya el barco. Birol dice que necesitamos una “revolución global de la energía” evitar un crujido del aceite, incluyendo (desastroso para el ambiente) una impulsión global masiva para explotar los aceites poco convencionales, tales como las arenas de alquitrán canadienses. Pero nada en esta escala todavía ha sucedido, e Hirsch sugiere que aunque comenzara hoy, las inversiones necesarias y los cambios de la infraestructura no se podrían realizar a tiempo. Fatih Birol me dijo “piense que el tiempo no está en nuestro lado aquí. ”
Cuando lo presioné en la cambio en la posición de la agencia, él discutió que el IEA haya estado diciendo algo similar todo adelante. “Dijimos en el pasado que un día funcionaremos del aceite. Nunca dijimos que tendremos centenares de años del aceite… pero qué hemos dicho es que este año, comparado a los últimos años, hemos visto que las tarifas de la declinación son perceptiblemente más altas que qué hemos visto antes. Pero nuestra línea que estamos en una trayectoria insostenible de la energía no ha cambiado. “
Éste por supuesto es absurdo de la protección de las apariencias. Hay una diferencia extensa entre un índice de la declinación de 3.7 por ciento y un índice de 6.7 por ciento. Hay una diferencia incluso más grande entre sugerir que el mundo está siguiendo una trayectoria insostenible de la energía -- una declaración casi cada uno puede suscribir a -- y revelando que las fuentes de aceite convencionales son probables a la meseta alrededor de 2020. Si esto es lo que no expresaba el IEA significado en el pasado, él sí mismo muy claramente.
¿Qué hacemos tan? Podríamos llevar las colinas, o podríamos esperar y rogar que Hirsch sea incorrecto sobre el tiempo de plomo de 20 años, y comenzar un programa global del desplome hoy de la eficacia y de la electrificación de combustible. En cualquier caso, el gobierno británico tenía comienzo mejor el elaborar de algunos planes de contingencia.
alternet.org
È ufficiale: Siamo giusti alcuni anni da olio Peak
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Da George Monbiot, Monbiot.com:
Potete pensare ad una minaccia importante per cui il governo britannico non si prepara? Impiega un esercito dei funzionari, degli spooks e dei consulenti per valutare le probabilità degli attacchi del terrorista, del crollo finanziario, degli inondazioni, delle epidemie, persino dei colpi dell'asteroide e per risolvere che cosa dovrebbe fare se accadono. Ma ci è un rischio circa cui sembra intensamente disteso. Non ha condotto mai la relativa propria valutazione del dichiarare delle forniture di petrolio globali e della possibilità che un giorno potrebbero alzare ed allora entrare nel declino.
Se chiedete, produce sempre la stessa risposta: “le risorse petrolifere globali sono sufficienti per il prossimo futuro.„ Conosce questo, dice, a causa delle valutazioni fatte dalla Agenzia internazionale per l 'energia (IEA) nei relativi rapporti di prospettiva di energia del mondo. Nel rapporto 2007, lo IEA sembra sostenere la vista del governo. “Risorse petrolifere del mondo,„ dichiara, “è giudicato per essere sufficiente venire a contatto della crescita proiettata della richiesta a 2030; „ benchè non dica niente circa che cosa accade a quel punto, o se continuerà ad essere sufficiente dopo 2030. Ma questa, per quanto Whitehall, è l'estremità della materia. Come la maggior parte dei governi del mondo ricco, il Regno Unito tratta le proiezioni dello IEA come gospel. All'inizio di quest'anno, ho presentato una libertà della richiesta delle informazioni al reparto del Regno Unito per il commercio, chiedente che piani di emergenza il governo ha fatto per i rifornimenti globali di olio che alzano entro 2020. La risposta era come segue: “il governo non non avvertire l'esigenza tenere i piani di emergenza specificamente per l'eventualità dei rifornimenti del petrolio greggio che alzano tra oggi e 2020. „
Così lo IEA ha fatto essere il pozzo sanguinante migliore di destra. Nel rapporto su olio peak incaricato dal Dipartimento per l'energia degli Stati Uniti, l'analista Robert L.Hirsch dell'olio ha concluso che “senza mitigation attuale, i costi economici, sociali e politici„ delle forniture di petrolio del mondo alzare “sarà senza precedente.„ Ha continuato a spiegare che cosa “il mitigation attuale„ ha significato. Anche una risposta che in tutto il mondo di emergenza “10 anni prima del mondo lubrificano alzare„, lui ha scritto, lascerebbe “ad un deficit dei combustibili liquidi approssimativamente una decade dopo il tempo che verticalmente l'olio avrebbe alzato.„ Per evitare il crollo economico globale, dobbiamo cominciare “un programma di arresto di mitigation 20 anni prima di alzare.„ Se Hirsch è di destra e se le forniture di petrolio alzano prima di 2028, siamo nel doodah profondo.
Così bruci questo nella vostra mente: fra 2007 e 2008 lo IEA ha cambiato radicalmente la relativa valutazione. Fino al rapporto relativo a quest'anno, l'agenzia ha deriso la gente che ha detto che le forniture di petrolio potrebbero alzare. Nella prefazione ad un libro ha pubblicato in 2005, il relativo direttore esecutivo, Claude Mandil, ha allontanato coloro che ha avvertito di questo evento come “doomsayers„. “Lo IEA lo ha lungamente effettuato che nessuno di questo è un tema di inquietudine,„ ha scritto. “Le risorse dell'idrocarburo intorno al mondo sono abbondanti e facilmente riforniranno il mondo di combustibile con la relativa transizione ad un futuro sostenibile di energia.„ Nella relativa prospettiva 2007 di energia del mondo, lo IEA ha predetto un tasso del declino nell'uscita dai giacimenti di petrolio attuali del mondo di 3.7 per cento l'annualmente. Ciò, detto, ha presentato una sfida di breve durata, con la possibilità di scricchiolio provvisorio del rifornimento in 2015, ma di investimento sufficiente tutto il deficit potrebbe essere coperto. Ma il nuovo rapporto, pubblicato ultimo mese, trasportato un messaggio molto differente: un tasso proiettato di un declino di 6.7 per cento, che significa uno spacco molto più grande per riempirsi.
Più d'importanza, nel rapporto 2008 lo IEA suggerisce per la prima volta che i rifornimenti del petrolio del mondo potrebbero colpire gli amplificatori. “Anche se la produzione di petrolio globale nel totale non si pensa che alzi prima di 2030, la produzione di olio convenzionale… è proiettata al livello fuori verso la conclusione del periodo della proiezione.„ Queste parole dolci rivelano uno spostamento importante. Mai prima che avesse uno dei outlooks di energia dello IEA ha previsto alzare o plateauing della produzione di petrolio convenzionale del mondo (che è che cosa significhiamo quando parliamo dell'olio peak).
Ma quello è specifico come il rapporto ottiene. esso o non significa che abbiamo tempo di prepararci? Che cosa “verso la conclusione media di periodo della proiezione„? L'agenzia non ha redatto mai una previsione più precisa -- finora. Per la prima volta, nell'intervista che ho condotto con il relativo economista principale Fatih Birol, esso ci ha dato una data. E dovrebbe spaventare i pantaloni fuori di chiunque che capisca le implicazioni.
Fatih Birol, l'autore del cavo di nuova prospettiva di energia, è un piccolo, sagace, unflustered l'uomo con le sopracciglia grige spesse del tesoro del Alistair e dei capelli. Ha spiegato a me che le nuove proiezioni dell'agenzia sono state basate su uno studio che importante aveva intrapreso nei tassi di declino nei più grandi campi petroliferi del mondo 800. Così che cosa le relative figure precedenti sono state basate sopra? “Era pricipalmente un presupposto, un presupposto globale circa i campi petroliferi del mondo. Questo anno, lo abbiamo guardato paese per p#se, il campo dal campo e noi lo hanno guardato inoltre terrestre e verso il mare aperto. Era molto molto dettagliato. L'anno scorso era un presupposto e questo anno che è un'individuazione del nostro studio. “Gli ho detto che che sembrasse straordinario a me che lo IEA non aveva fatto questo lavoro prima, ma aveva basato la relativa valutazione su guesswork istruito. “In effetti nessuno aveva fatto questa ricerca,„ lui mi ha detto. “Questo è pubblicamente i primi dati disponibili„.
Così non era irresponsabile per pubblicare un tasso di declino di 3.7 per cento in 2007, quando non ci era ricerca adeguata che lo sostiene? “No, i nostri presupposti precedenti di declino ha accennato sempre che questi sono presupposti al la cosa migliore della nostra conoscenza -- ed inoltre abbiamo detto che i declini [potrebbe essere] più superiore a che cosa abbiamo ammesso. „
Allora gli ho fatto una domanda per cui non ho previsto una risposta diritta: potrebbe darmi una data precisa da où invitare le forniture di petrolio convenzionali per smettere di crescere?
“In termini di non-OPEC [paesi fuori del cartello grande dei produttori di petrolio]„, ha risposto, “stiamo prevedendo che in tre, quattro anni la produzione di olio convenzionale vengano ad un plateau e cominci declinare. … In termini di immagine globale, supponente che l'OPEC investirà in un modo attuale, l'oliatore convenzionale globale ancora continua, ma ancora prevediamo che venga intorno 2020 ad un plateau pure, che è naturalmente notizie non buone da un punto di vista globale della fornitura di petrolio. “
Intorno 2020. Quel lancia l'edizione abbastanza ad una luce differente. La data del sig. Birol, se corretta, ci dà circa 11 anno per prepararsi. Se il rapporto di Hirsch è di destra, già abbiamo mancato la barca. Birol dice che abbiamo bisogno “di un giro globale di energia„ di evitare uno scricchiolio dell'olio, compreso (disastroso per l'ambiente) un azionamento globale voluminoso per sfruttare gli olii non convenzionali, quali le sabbie bituminose canadesi. Ma niente su questa scala ancora è accaduto e Hirsch suggerisce che anche se cominciasse oggi, gli investimenti necessari ed i cambiamenti dell'infrastruttura non potrebbero essere fatti a tempo. Fatih Birol mi ha detto “pensassi che il tempo non fosse dal nostro lato qui. „
Quando lo ho sollecitato sulla variazione nella posizione dell'agenzia, ha sostenuto che lo IEA sta dicendo qualcosa di simile tutto avanti. “Abbiamo detto nel passato che un giorno funzioneremo da olio. Non abbiamo detto mai che avremo centinaia degli anni di olio… ma che cosa abbiamo detto è che questo anno, confrontato agli anni scorsi, abbiamo visto che i tassi di declino sono significativamente superiori a che cosa abbiamo visto prima. Ma la nostra linea che siamo su un percorso insostenibile di energia non è cambiato. “
Questa naturalmente è assurdità di protezione della reputazione. Ci è una differenza ampia fra un tasso di declino di 3.7 per cento e un tasso di 6.7 per cento. Ci è una differenza ancora più grande fra il suggerimento che il mondo sta seguendo un percorso insostenibile di energia -- una dichiarazione quasi tutto può abbonarsi a -- e rivelando che le forniture di petrolio convenzionali sono probabili al plateau verso 2020. Se questo è che cosa lo IEA ha significato nel passato, non stava esprimendo molto chiaro.
Così che cosa facciamo? Potremmo prendere alle colline, o potremmo sperare e pregare che Hirsch fosse errato circa il termine d'esecuzione da 20 anni e cominciare oggi un programma globale di arresto di efficienza e di elettrificazione di combustibile. In il uno o il altro caso, il governo britannico ha avuto inizio migliore elaborare alcuni piani di emergenza.
alternet.org
Es ist amtlich: Wir sind einige Jahre vom Höchstöl gerecht
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
6
null
É oficial: Nós somos justos alguns anos do óleo Peak
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por George Monbiot, Monbiot.com:
Pode você pensar de uma ameaça principal para que o governo britânico não se prepara? Emprega um exército de empregados civis, de spooks e de consultantes para avaliar as possibilidades de ataques do terrorista, do colapso financeiro, das inundações, das epidemias, mesmo das batidas do asteroid, e para trabalhar para fora o que deve fazer se acontecer. Mas há um perigo sobre que parece relaxado intensa. Nunca conduziu sua própria avaliação do estado de fontes de óleo globais e da possibilidade que um dia puderam peak e então entrar no declínio.
Se você pedir, produz sempre a mesma resposta: “os recursos de óleo globais são adequados para o futuro foreseeable.” Sabe este, diz, por causa das avaliações feitas pela agência de energia internacional (IEA) em seus relatórios do Outlook da energia do mundo. No relatório 2007, o IEA parece suportar a vista do governo. Do “os recursos de óleo mundo,” indica, “são julgados para ser suficientes encontrar-se com o crescimento projetado na demanda a 2030; ” embora não diz nada sobre o que acontecem nesse ponto, ou se eles continuará a ser suficiente após 2030. Mas esta, tanto quanto Whitehall, é a extremidade da matéria. Como a maioria dos governos do mundo rico, o Reino Unido trata as projeções do IEA como o gospel. No começo desse ano, eu submeti uma liberdade do pedido da informação ao departamento do Reino Unido para o negócio, perguntando que plantas de contingência o governo fêz para as fontes globais do óleo que peaking por 2020. A resposta era como segue: “o governo não sente a necessidade prender especificamente plantas de contingência para o eventuality das fontes de óleo cru que peaking no meio agora e de 2020. ”
Assim o IEA mandou o poço sangrento melhor ser direito. No relatório no óleo peak comissão pelo departamento dos E.U. de energia, o analista Robert L.Hirsch do óleo concliu que “sem mitigation oportuno, os custos econômicos, sociais e políticos” de fontes de óleo do mundo peaking “será unprecedented.” Foi sobre explicar o que “o mitigation oportuno” significou. Mesmo uma resposta que worldwide da emergência “10 anos antes do mundo oleiam peaking”, ele escreveu, deixou “a um shortfall dos combustíveis líquidos aproximadamente uma década após o tempo que o óleo peaked.” Para evitar o colapso econômico global, nós necessitamos começar “um programa do ruído elétrico do mitigation 20 anos antes de peaking.” Se Hirsch for direito e se as fontes de óleo peak antes de 2028, nós estamos no doodah profundo.
Queime assim isto em sua mente: entre 2007 e 2008 o IEA mudou radical sua avaliação. Até o relatório deste ano, a agência mocked os povos que disseram que as fontes de óleo puderam peak. No prefácio a um livro publicou em 2005, seu diretor executivo, Claude Mandil, demitiu aqueles que advertiram deste evento como “doomsayers”. “O IEA tem-no mantido por muito tempo que nenhuma desta é um motivo de preocupação,” escreveu. Do “os recursos hidrocarboneto em torno do mundo são abundantes e abastecerão fàcilmente o mundo com sua transição a um futuro sustainable da energia.” Em seu Outlook 2007 da energia do mundo, o IEA predisse uma taxa do declínio na saída dos oilfields existentes do mundo de 3.7 por cento um o ano. Isto, dito, apresentou um desafio a curto prazo, com a possibilidade de um crunch provisório da fonte em 2015, mas com o investimento suficiente todo o shortfall poderia ser coberto. Mas o relatório novo, publicado último mês, carregado uma mensagem muito diferente: uma taxa projetada do declínio de 6.7 por cento, que significa uma abertura muito mais grande se encher.
Mais importante, no relatório que 2008 o IEA sugere para a primeira vez fontes desse petróleo do mundo pôde bater os amortecedores. “Embora a produção de óleo global no total não se espera peak antes de 2030, a produção do óleo convencional… é projetada ao nível fora para o fim do período da projeção.” Estas palavras bland revelam um deslocamento principal. Nunca antes que tenha um dos outlooks da energia do IEA previu peaking ou plateauing da produção de óleo convencional do mundo (que é o que nós significamos quando nós falamos sobre o óleo peak).
Mas isso é tão específico como o relatório começa. Ele ou não significa que nós temos o tempo para se preparar? Que “para o fim meio do período da projeção”? A agência nunca produziu uma previsão mais precisa -- até agora. Para a primeira vez, na entrevista que eu conduzi com seu economista principal Fatih Birol, ele deu-nos uma data. E deve scare as calças fora de qualquer um que compreende as implicações.
Fatih Birol, autor da ligação do outlook novo da energia, é um pequeno, shrewd, unflustered o homem com as sobrancelhas cinzentas grossas do cabelo e do querido de Alistair. Explicou-me que as projeções novas da agência estiveram baseadas em um estudo que principal tinha empreendido em taxas do declínio nos campos de óleo os maiores do mundo 800. Que suas figuras precedentes foram baseadas assim sobre? “Era principalmente uma suposição, uma suposição global sobre os campos de óleo do mundo. Este ano, nós olhamo-lo país pelo país, o campo pelo campo e nós olhamo-lo também onshore e offshore. Era muito muito detalhado. O ano passado era uma suposição, e este ano onde fosse encontrar de nosso estudo. “Eu disse-lhe que que pareceu extraordinário a mim que o IEA não tinha feito este trabalho antes, mas tinha baseado sua avaliação em guesswork educado. “No fato que ninguém tinha feito esta pesquisa,” ele disse-me. “Este é os primeiros publicamente dados disponíveis”.
Não era assim irresponsible para publicar uma taxa do declínio de 3.7 por cento em 2007, quando não havia nenhuma pesquisa apropriada que suporta a? O “No., nossas suposições precedentes do declínio mencionou sempre que estas são suposições ao mais melhor de nosso conhecimento -- e nós dissemos também que os declínios [poderia ser] mais altamente do que o que nós supusemos. ”
Então eu fiz-lhe uma pergunta para que eu não esperei uma resposta reta: poderia dar-me uma data precisa por que espera fontes de óleo convencionais parar de crescer?
“Nos termos de non-OPEC [países fora do cartel grande de produtores de óleo]”, respondeu, “nós estamos esperando que em três, quatro anos ' - cronometre a produção do óleo convencional virá a um platô, e começam declinar. … Nos termos do retrato global, supondo que o OPEC invest em uma maneira oportuna, a lata de óleo convencional global continua ainda, mas nós esperamos ainda que virá ao redor 2020 a um platô também, que seja naturalmente notícia nao boa de um ponto de fonte global do óleo da vista. “
Ao redor 2020. Esse molda a edição completamente em uma luz diferente. A data do Sr. Birol, se correta, dá-nos aproximadamente 11 anos para preparar-se. Se o relatório de Hirsch for direito, nós temos faltado já o barco. Birol diz que nós necessitamos “uma volta global da energia” evitar um crunch do óleo, including (desastrosamente para o ambiente) uma movimentação global maciça para explorar óleos unconventional, tais como as areias de piche canadenses. Mas nada nesta escala aconteceu ainda, e Hirsch sugere que mesmo se começar hoje, os investimentos necessários e as mudanças do infrastructure não poderiam ser feitas a tempo. Fatih Birol disse-me “eu penso que o tempo não está em nosso lado aqui. ”
Quando eu o pressionei no deslocamento na posição da agência, discutiu que o IEA tem dito qualquer outra coisa semelhante todo longitudinalmente. “Nós dissemos no passado que um dia nós funcionaremos fora do óleo. Nós nunca dissemos que nós teremos centenas dos anos do óleo… mas o que nós dissemos é que este ano, comparado aos anos passados, nós vimos que as taxas do declínio são significativamente mais elevadas do que o que nós temos visto antes. Mas nossa linha que nós estamos em um trajeto unsustainable da energia não mudou. “
Este naturalmente é absurdo do face-saving. Há uma diferença vasta entre uma taxa do declínio de 3.7 por cento e uma taxa de 6.7 por cento. Há uma diferença mesmo mais grande entre sugerir que o mundo está seguindo um trajeto unsustainable da energia -- uma indicação quase todos pode subscrever a -- e revelando que as fontes de óleo convencionais são prováveis ao platô em torno de 2020. Se este for o que o IEA significado no passado, ele não expressava próprio muito claramente.
Assim que nós fazemos? Nós poderíamos fazer exame aos montes, ou nós poderíamos esperar e pray que Hirsch é errado sobre o tempo de ligação de 20 anos, e começar um programa global do ruído elétrico hoje da eficiência e do electrification de combustível. Em um ou outro caso, o governo britânico teve o começo melhor redigir algumas plantas de contingência.
alternet.org
Det är officiellt: Vi är rättvisa några år från maximal olja
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Vid George Monbiot, Monbiot.com:
Kan du funderare av ha som huvudämne hot som den brittiska regeringen inte förbereder sig för? Det använder en armé av tjänstemän, riskerar spökar och konsulenter som bedömer, av terroristattacker, den finansiella kollapsen, floder, epidemier, även slår asteroiden, och att fungera ut vad den bör göra, om de händer. Men det finns en äventyrar om vilket den verkar intensely avkopplad. Det har aldrig förat dess egna bedömning av det statligt av globala olje- tillförsel och möjligheten att en dag de kan maximalt och går därefter in i nedgång.
Om du frågar, producerar det alltid det samma svaret: ”är globala olje- resurser adekvat för den förutsebara framtiden.”, Den vet denna, det något att säga, på grund av bedömningarna som göras av landskampenergibyrån (IEA) i dess rapporter för världsenergiframtidsutsikten. I rapporten 2007 verkar IEAEN att stötta regeringen beskådar. ”Olje- resurser för världen,” påstår det, ”bedömas för att vara tillräckligt att möta den projekterade tillväxten som är eftersökt till 2030; ” fast det något att säga ingenting om vad händer på det, pekar, eller huruvida, ska de fortsätter för att vara tillräckliga efter 2030. Men denna, så långt, som Whitehall angå, är avsluta av materien. Gilla mest av den rika världens regeringar, Förenade kungariket fester IEA'SENS projektioner som evangelium. Tidigare detta år, sände jag en frihet av informationsförfråganen till UK'SENS avdelning för affär som frågar vilka katastrofplaner regeringen har gjort för globala tillförsel av olja som nå en höjdpunkt vid 2020. Svaret var som följer: ”regeringen inte känselförnimmelsen behovet att rymma katastrofplaner specifikt för eventualiteten av råolja levererar att nå en höjdpunkt between nu och 2020. ”
Så hade IEAEN den bättre blodiga brunnen att vara höger. I rapporten på maximal olja som bemyndigades av US-avdelningen av energi, avslutade den olje- analytikeren Robert L.Hirsch, att ”utan förmildrande omständighet i rätt tid, det ekonomiskt, det socialt och politiskt kostar” av världsoljatillförsel som att nå en höjdpunkt ”som ska, är aldrig tidigare skådat.”, Han gick på att förklara vad ”förmildrande omständighet i rätt tid” betydde. Även tankar ett världsomspännande nöd- svar ”10 år för världsolja som nå en höjdpunkt”, honom skrev, skulle tjänstledighetar ”en flytande brist ungefärligt ett årtionde efter tiden att skulle olja har nå en höjdpunkt.”, För att undvika global ekonomisk kollaps, behöver vi att börja ”ett förmildrande omständighetkraschprogram 20 år, innan vi nå en höjdpunkt.”, Om Hirsch är höger, och om oljatillförsel nå en höjdpunkt för 2028, är vi i djup doodah.
Bränn så detta in i ditt varar besvärad: mellan 2007 och 2008 ändrade IEAEN radically dess bedömning. Tills detta års rapport, det byrå förlöjligade folket som sade att olja levererar den maximala styrkan. I förtexten till en boka publicerade det i 2005, dess verkställande direktör, Claude Mandil, avfärdade de som varnade av denna händelse som ”doomsayers”. ”Har IEAEN long underhållet, att inget av detta är en orsaka för bekymmer,” honom skrev. ”Är ska Hydrocarbonresurser runt om världen överflödande och tankar lätt världen till och med dess övergång till en hållbar energiframtid.”, I dess världsenergiframtidsutsikt 2007 förutsade IEAEN en klassa av nedgång, i tillverkat från världens existerande oilfields av 3.7 procent om året. Detta framlade det som var said, en kortfristig utmaning, med möjligheten av en tillfällig tillförselknastrande i 2015, men med tillräcklig investering kunde någon brist täckas. Men den nya rapporten som publiceras sist månad som bärs ett mycket olikt meddelande: projekterad klassar av nedgång av 6.7 procent, som hjälpmedel ett mycket mer stor mellanrum som ska fyllas.
Huvudsakligen, i rapporten 2008 föreslår IEAEN för den första tiden att styrkan för världsoljatillförsel slogg fungera som buffert. ”Även om den globala olje- produktionen i slutsumma inte förväntas att nå en höjdpunkt för 2030, projekteras produktionen av konventionell olja… för att jämna av in mot avsluta av projektionsperioden.”, Dessa förbindligt uttrycker avslöjer en ha som huvudämneförskjutning. , för aldrig har, förutser en av IEA'SENS energiframtidsutsikterna nå en höjdpunkt eller plateauingen av världens konventionella olje- produktion (som är vad vi betyder när vi talar om maximal olja).
Men det är så specifik, som rapporten får. Det eller inte det betyder att vi har tid att förbereda sig? Vad ”in mot avslutar medlet av för projektionsperioden”? Byrån har aldrig producerat mer preciserar prognos -- till nu. För den första tiden i intervjun som jag förade med dess chefsekonom Fatih Birol, det, har givit oss en datera. Och det bör skrämma flåsandena av någon som förstår implikationerna.
Fatih Birol, den bly- författare av den nya energiframtidsutsikten, är ett litet, klipskt, unflustered manen med tjocka grå färghår- och Alistair älsklingögonbryn. Han förklarade till mig att byråns nya projektioner baserades på en ha som huvudämnestudie som det hade företa sig in i nedgång klassar i världens 800 största olja sätter in. Så var vad dess föregående figurerar på baserat? ”Var det främst ett antagande, ett globalt antagande om världens olja sätter in. Detta år såg vi det landet vid landet, sätter in sätter in by, och vi såg det också som var onshore och som var frånlands-. Det specificerades mycket mycket. I fjol var det ett antagande och detta år som det är finna av vår studie. ”Berättade jag honom att att det verkade utöver det vanliga till mig, att IEAEN inte hade gjort detta arbete för, men, hade baserat dess bedömning på bildad gissning. ”I faktum som inget hade gjort denna forskning,” honom, berättade mig. ”Är denna de första publicly tillgängliga datan”.
Var så det inte ansvarslöst som publicerar en nedgång, klassar av 3.7 procent i 2007, då det inte fanns någon understödja riktig forskning det? ”Har nr.en, våra föregående nedgångantaganden alltid nämnt att dessa är antaganden till det bäst av vår kunskap -- och vi sade också att nedgångarna [kunde vara] higher än vad vi har antagit. ”
Därefter frågade jag honom en ifrågasätta som jag inte förväntade för ett rakt svar: kunde han ge mig som en precisera daterar vid vilket han förväntar konventionella olje- tillförsel för att stoppa att växa?
”Benämner in av non-OPEC [länder utanför de stora olje- producent kartell]”, svarade han, ”oss förväntar att i tre, fyra år ' - tajma den ska produktionen av konventionell olja kommer till en platå och startar att gå ned. …, I benämner av det globalt föreställer och att anta, att ska OPEC investerar i ett sätt i rätt tid, global konventionell olja kan stilla fortsätter, men vi stillar förväntar att den ska kommen omkring 2020 till en platå som väl, som är inte bra nyheterna från en global olje- tillförsel pekar naturligtvis av beskådar. ”
Omkring 2020. Det casts utfärda i ganska ett olikt ljust. Herr Birols daterar, om korrekt, ger oss omkring 11 år för att förbereda sig. Om den Hirsch rapporten är höger, har vi redan missa fartyget. Birol något att säga behöver vi ”en global energirotation” att undvika en olje- knastrande, däribland (disastrously för miljön) ett massivt globalt drev för att exploatera okonventionella oljor, liksom de kanadensiska tarsandsna. Men ingenting på detta fjäll har ännu händt, och Hirsch föreslår att om även den började i dag, de nödvändiga investeringarna, och infrastrukturändringar kunde inte göras i tid. Fatih Birol berättade mig att ”I-funderaretid inte är på vår sida här. Placera
, honom argumenterade” då jag tryckte på honom på förskjutningen i byrån, att IEAEN har varit ordstävet något något liknande denna all along. ”Sade vi i förflutnan att en dag vi ska körning ut ur olja. Vi sade aldrig att vi ska har hundratals år av olja… men vad vi har sagt är att detta år som jämförs till förgångna år, vi har sett att nedgången klassar är markant högre än vad vi har sett för. Men vårt fodra att vi är på en ohållbar energibana inte har ändrat. ”
Är denna naturligtvis face-savingnonsens. Det finns en vast skillnad mellan en nedgång klassar av 3.7 procent och en klassa av 6.7 procent. Det finns en även större skillnad mellan att föreslå att världen är efter en ohållbar energibana -- ett meddelande nästan alla kan prenumerera till -- och avslöja att konventionella olje- tillförsel är rimliga till platån runt om 2020. Om detta är vad IEAEN som betyddes i förflutnan, det inte uttryckte sig själv mycket klart.
Så vad gör vi? Vi kunde ta till kullarna, eller vi kunde hoppas och be, att Hirsch är fel om 20 år den bly- tiden, och att börja en global krasch programmerar av tankar i dag effektivitet och elektrifiering. I antingen fall hade den brittiska regeringen det bättre startupprättandet några katastrofplaner.
alternet.org
Оно официально: Мы справедливы немного лет от пикового масла
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Джордж Monbiot, Monbiot.com:
Можете вы думать серьезной угрозы для британское правительство не подготовляет? Оно использует армию гражданских служащих, spooks и консультантов для того чтобы определить шансы нападений террориста, финансовый крах, потоков, эпидемий, даже забастовок астероида, и разработать оно должно сделать если они случается. Но одна опасность о она кажется интенсивно ослабленной. Оно никогда не дирижировало свою собственную оценку положения глобальных поставк масла и возможности что один день они могли выступить и после этого пойти в склонение.
Если вы спрашиваете, то они всегда производят такую же реакцию: «глобальные ресурсы масла подходящи на обозримого будущее.» Он знает это, он говорит, из-за оценок сделанных международным энергетическим агентством (IEA) в своих отчетах о внешнего вида энергии мира. В рапорте 2007, кажется, что поддерживает IEA взгляд правительства. «Ресурсы масла мира,» оно заявляет, «рассужены для того чтобы быть достаточно для того чтобы встретить запроектированный рост в требовании до 2030; » хотя оно не говорит ничего о случается на тот этап, или будет продолжаться ли они быть достаточно после 2030. Но это, насколько Whitehall, будет конец дела. Как большое часть из правительств мира богатые люди, проекции Королевств обслуживания IEA как gospel. Earlier this year, я представил свободу информации запрос к отделу Великобритании для дела, спрашивая что планы действий в чрезвычайных обстоятельствах правительство сделало для общих предложений масла выступая к 2020. Ответ был следующим образом: «правительство не чувствует потребность держать планы действий в чрезвычайных обстоятельствах специфически для eventuality поставк сырой нефти выступая between now and 2020. »
Так IEA имел более лучшее кровопролитное добро быть прав. В масле пика отчет о порученном министерством энергетики США, аналитик Роберт L.Hirsch масла заключил что «без своевременного mitigation, хозяйственных, социальных и политических цен» поставк масла мира выступать «будет unprecedented.» Он пошел дальше объяснить «своевременный mitigation» намеревался. Даже всемирная реакция аварийной ситуации «за 10, котор лет до мира смазывают выступать», он написал, оставил «shortfall жидкостных топлив грубо через декаду после времени которое масло выступило бы.» Для избежания глобального экономический крах, нам нужно начать «программу аварии mitigation за 20 лет до выступать.» Если Hirsch право и если поставкы масла выступают перед 2028, то мы находимся в глубоком doodah.
Так сгорите это в ваш разум: между 2007 и 2008 IEA радикальн изменил своя оценка. До this year's рапорта, агенство не глумиться люди которые сказали что поставкы масла могли выступить. В foreword к книге оно опубликовало в 2005, свой executive директор, Клод Mandil, уволило те которые предупредили этого случая как «doomsayers». «IEA имеет длиной после того как он поддержан что никакое из этого будет cause for concern,» его написал. «Ресурсы углерода вокруг мира обильны и легко заправят топливом мир через свой переход к sustainable будущему энергии.» В своем внешнем виде 2007 энергии мира, IEA предсказал тариф склонения в выходе от oilfields мира existing 3.7 процентов год. Это, оно сказанн, представило недолгосрочную возможность, с возможностью временно хруста поставкы в 2015, но с достаточно облечением любой shortfall смог быть предусматриван. Но новый рапорт, опубликованный последний снесенный месяц, очень по-разному сообщению: запроектированный тариф склонения 6.7 процентов, которое намеревается очень большой зазор для того чтобы заполнить.
Важно, в рапорте 2008 IEA предлагает for the first time что поставкы петролеума мира могли ударить буфера. «Хотя не ы, что выступает глобальное добыча нефти в итоге перед 2030, продукция обычного масла… запроектирована к уровню к концу периода проекции.» Эти bland слова показывают главный перенос. Никогда прежде чем имеет outlooks энергии IEA прогнозировать выступать или plateauing добычи нефти мира обычного (мы намереваемся когда мы talk about пиковое масло).
Но то как специфически по мере того как рапорт получает. Делает оно или оно не намеревается что мы имеем время подготовить? Делает «к концу середина периода проекции»? Агенство никогда не производило более точный прогноз -- until now. For the first time, в интервью, котор я дирижировал с своим главным экономистом Fatih Birol, им дает нам дату. И оно должно вспугнуть кальсоны с любого понимает прикосновенности.
Fatih Birol, автор руководства внешнего вида второго дыхание, малым, прозорливо, unflustered человек с толщиными серыми бровями волос и милочки Alistair. Он объяснил к мне что проекции агенства новые были основаны на главном изучении, котор оно предприняло в тарифы склонения в нефтяных промыслах мира 800 самых больших. Так своим ранее рисункам основали дальше? «Было главным образом предположением, глобальный предположением о нефтяных промыслах мира. Этот год, мы посмотрели его страна страной, поле полем и мы посмотрели его также onshore и offshore. Оно было очень очень детально. В прошлом году было предположением, и этим годом, котор он находить нашего изучения. «Я сказал ему что он показался внесметным к мне что IEA не сделал эту работу перед, но основал свою оценку на educated guesswork. «В действительности никто провело исследование это исследование,» он сказало мне. «Это будет первое общественно имеющиеся данные».
Так не было оно несознательно для того чтобы опубликовать тариф склонения 3.7 процентов в 2007, когда не было правильного исследования поддерживая его? «Нет, наши ранее предположения склонения всегда упоминало что эти будут предположения к самому лучшему нашего знания -- и мы также сказали что склонения [смогл быть] более высоко чем мы принимали. »
После этого я спросил ему вопрос для я не надеялся честный ответ: смог он дать мне точную дату он ожидает обычные поставкы масла для того чтобы остановить вырасти?
«In terms of non-OPEC [страны вне большого картеля производителей масла]», он ответил, «мы надеемся что в 3, 4 лет ' - приурочьте продукцию обычного масла придет к плату, и начните просклонять. … In terms of глобальное изображение, предполагая OPEC проинвестирует в своевременном образе, глобальная обычная чонсервная банка масла все еще продолжается, но мы все еще надеемся что оно придет вокруг 2020 к платом также, которое будет of course хорошие новости от глобальной точки зрения поставкы масла. «
Вокруг 2020. Т бросает вопрос в довольно по-разному свете. Дата га-н Birol's, если правильно, дает нам около 11 лет для того чтобы подготовить. Если отчет о Hirsch прав, то мы уже пропускали шлюпку. Birol говорит нам нужно «глобальный виток энергии» избежать хруста масла, включая (disastrously для окружающей среды) массивнейший глобальный привод для того чтобы эксплуатировать unconventional масла, such as канадские пески смолки. Но ничего на этом маштабе пока случалось, и Hirsch предлагает что even if оно начало сегодня, обязательно облечения и изменения инфраструктуры не смогли быть сделаны в времени. Fatih Birol сказало мне «я думаю время не находится на нашей стороне здесь. »
Когда я отжал его на переносе в положение агенства, он поспорил что IEA говорил что-нибудь подобное все вперед. «Мы сказали в прошлом что один день мы побежим из масла. Мы никогда не говорили что мы будем иметь сотниы лет масла… но мы говорили будет что этот год, сравненный к прошлым летам, мы видели что тарифы склонения значительно более высоки чем мы видели раньше. Но наша линия что мы находимся на unsustainable курсе энергии не изменяла. «
Это of course будет вздор face-saving. Будет более обширная разница между тарифом склонения 3.7 процентов и тарифом 6.7 процентов. Будет даже более большая разница между предлагать что мир следует за unsustainable курсом энергии -- заявление почти каждое может подписаться к -- и показывающ что обычные поставкы масла правоподобны к плату вокруг 2020. Если это, то IEA намеревался в прошлом, он не выражал очень ясно.
Так мы делаем? Мы смогли принять к холмам, или мы смогли понадеяться и помолиться что Hirsch неправильно о времени руководства 20 год, и начаться глобальная программа аварии сегодня эффективности и наэлектризованности топлива. В любой случай, британское правительство имело более лучший старт draw up некоторые планы действий в чрезвычайных обстоятельствах.
alternet.org
Het is Officieel: Wij zijn enkel een paar Jaar van PiekOlie
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Door George Monbiot, Monbiot.com:
Kunt u aan een belangrijke denken bedreiging waarvoor de Britse overheid niet voorbereidingen treft? Het stelt een leger van ambtenaren, spooks en adviseurs tewerk om de kansen van terroristenaanvallen, financiële instorting, vloed, epidemieën, zelfs stervormige stakingen te beoordelen, en uit te werken wat het zou moeten doen als zij gebeuren. Maar er is één gevaar waarover het intens ontspannen lijkt. Het heeft nooit zijn eigen beoordeling van de staat van globale oliebevoorradingen en de mogelijkheid geleid dat één dag zij dan in daling zouden kunnen en een hoogtepunt bereiken en gaan.
Als u vraagt, veroorzaakt het altijd de zelfde reactie: de „globale oliemiddelen zijn adequaat voor de nabije toekomst.“ Het kent dit, zegt het, wegens de beoordelingen die door het Internationale Agentschap van de Energie (het IEA) worden gegeven in zijn rapporten van de Vooruitzichten van de Energie van de Wereld. In het rapport van 2007, schijnt het IEA om de mening van de overheid te steunen. „De de oliemiddelen van de wereld,“ het verklaart, „worden geacht om te volstaan om de ontworpen groei te ontmoeten veel gevraagd tot 2030; “ hoewel het niets zegt over wat op dat punt gebeurt, of of zij na 2030 voldoende zullen blijven. Maar dit, wat betreft Whitehall, is het eind van de kwestie. Als de meeste overheden van de rijke wereld, behandelt het Verenigd Koninkrijk de projecties van het IEA als evangelie. Vroeger op het jaar, legde ik een verzoek van de Vrijheid van Informatie aan de uk's Afdeling die voor Zaken voor, welke rampenplannen vraagt de overheid voor globale levering van olie het een hoogtepunt bereiken tegen 2020 heeft gemaakt. Het antwoord was als volgt: de „overheid voelt niet de behoefte om specifiek rampenplannen te houden die voor de eventualiteit van ruwe oliebevoorradingen tussen nu en 2020 een hoogtepunt bereiken. “
Had het IEA goed zo betere bloedig juist zijn. In het rapport over piekolie die door het Ministerie van de V.S. van Energie wordt opgedragen, besloot de olieanalist Robert L.Hirsch dat „zonder geschikte matiging, de economische, sociale en politieke kosten“ van wereld de oliebevoorradingen die „.“ ongekend zullen zijn een hoogtepunt bereiken Hij ging verklaren wat de „geschikte matiging“ betekende. Zelfs zou een noodsituatiereactie wereldwijd „10 jaar vóór wereldolie die“ een hoogtepunt bereikt, schreef hij, een „vloeibare brandstoffentekort een ruwweg decennium na de tijd verlaten dat de olie.“ een hoogtepunt zou bereikt hebben Globale economische instorting te vermijden, moeten wij met een „programma van de matigingsneerstorting beginnen 20 jaar alvorens een hoogtepunt te bereiken.“ Als Hirsch juist is en als de oliebevoorradingen vóór 2028 een hoogtepunt bereiken, zijn wij in diepe doodah.
Brand zo dit in uw mening: tussen 2007 en 2008 veranderde het IEA radicaal zijn beoordeling. Tot het rapport van dit jaar, bespotte het agentschap mensen die zeiden dat de oliebevoorradingen zouden kunnen een hoogtepunt bereiken. In het voorwoord aan een boek het in 2005, zijn uitvoerende directeur, Claude Mandil publiceerde, verwierp zij die van deze gebeurtenis als „doomsayers“ waarschuwden. Het „IEA heeft lang dat niets van dit een reden tot bezorgdheid is,“ hij schreef gehandhaafd. De „middelen van de koolwaterstof rond de wereld zijn overvloedig en zullen gemakkelijk de wereld door zijn overgang aan een duurzame energietoekomst.“ van brandstof voorzien In zijn Vooruitzichten van de Energie van de Wereld van 2007, voorspelde het IEA een tarief van daling in output van de bestaande olievelden van de wereld van 3.7 percenten per jaar. Dit, zei het, gaf blijk van een uitdaging op korte termijn, met de mogelijkheid van een tijdelijk leveringskraken in 2015, maar met voldoende investering zou om het even welk tekort kunnen worden behandeld. Maar het nieuwe vorige maand gepubliceerde rapport, droeg een zeer verschillend bericht: een ontworpen tarief van daling van 6.7 percenten, wat een veel groter te vullen hiaat betekent.
Wat nog belangrijker is, in het rapport van 2008 voor het eerst stelt het IEA voor dat de levering van de wereldaardolie de buffers zou kunnen raken. „Hoewel de globale olieproductie in totaal niet om vóór 2030 wordt verwacht een hoogtepunt te bereiken, wordt de productie van conventionele olie… ontworpen op niveau weg tegen het eind van de projectieperiode.“ Deze zachte woorden openbaren een belangrijke verschuiving. Nooit vóór heeft één van de de energievooruitzichten van het IEA voorspellen het een hoogtepunt bereiken of het plateauing van de conventionele olieproductie van de wereld (die is wat wij bedoelen wanneer wij over piekolie spreken).
Maar dat is zo specifiek aangezien het rapport krijgt. Het of betekent het niet dat wij tijd hebben voorbereidingen te treffen? Wat „tegen het eind van de projectieperiode“ betekent? Het agentschap heeft nooit een nauwkeurigere voorspelling veroorzaakt -- tot nu toe. Voor het eerst, in het gesprek dat ik met zijn belangrijkste econoom Fatih Birol heb geleid, het gegeven=heeft= ons een datum. En het zou de broek van iedereen moeten doen schrikken wie de implicaties begrijpt.
Fatih Birol, de hoofdauteur van de nieuwe energievooruitzichten, is klein, shrewd, unflustered de mens met dikke grijze haar en van Alistair Darling wenkbrauwen. Hij verklaarde aan me dat de nieuwe projecties van het agentschap werden gebaseerd op een belangrijke studie het in daling tarieven op de 800 grootste de oliegebieden van de wereld had ondernomen. Zo wat zijn vorige cijfers werden gebaseerd op? „Het was hoofdzakelijk een veronderstelling, een globale veronderstelling over de de oliegebieden van de wereld. Dit jaar, bekeken wij country by country het, gebied door gebied en wij bekeken ook het kust en zee. Het was zeer zeer gedetailleerd. Vorig jaar was het een veronderstelling, en dit jaar is het het vinden van onze studie. „Ik vertelde hem dat het scheen buitengewoon aan me dat het IEA dit werk niet voordien had gedaan, maar zijn beoordeling op opgeleide guesswork had gebaseerd. „In feite had niemand dit onderzoek gedaan,“ hij vertelde me. „Dit is het eerste openbaar beschikbare gegeven“.
Zo was het niet onverantwoordelijk om een dalingstarief van 3.7 percenten in 2007 te publiceren, wanneer er was geen juist onderzoek ondersteunend het? „Nr, heeft onze vorige dalingsveronderstellingen altijd vermeld dat dit veronderstellingen aan het beste van onze kennis zijn -- en wij zeiden ook dat de dalingen [zou kunnen zijn] hoger dan wat wij hebben verondersteld. “
Stelde ik hem toen een vraag waarvoor ik geen recht antwoord verwachtte: kon hij me een nauwkeurige geven datum waardoor hij de conventionele oliebevoorradingen verwacht dat ophouden groeiend?
„In termen van niet-OPEC [landen buiten het kartel van de grote olieproducenten]“, antwoordde hij, „wij verwachten dat in drie, vier jaar de productie van conventionele olie aan een plateau, zullen komen en zullen beginnen te dalen. … In termen van het globale beeld veronderstelt, dat dat de OPEC te zijner tijd zal investeren, gaat het globale conventionele olieblik nog verder, maar wij verwachten nog dat het rond 2020 eveneens zal komen over een plateau, dat natuurlijk geen goed nieuws van een globaal standpunt van de olielevering is. „
Rond 2020. Dat giet de kwestie in vrij een verschillend licht. De datum van M. Birol's, als correct, geeft ons ongeveer 11 voor te bereiden jaar. Als het rapport Hirsch juist is, hebben wij reeds de boot gemist. Birol zegt wij een „globale energierevolutie“ nodig hebben om een oliekraken, met inbegrip van (disastrously voor het milieu) een massieve globale aandrijving te vermijden om onconventionele oliën, zoals het Canadese teerzand te exploiteren. Maar niets op deze schaal is nog gebeurd, en Hirsch stelt voor dat zelfs als het vandaag begon, de noodzakelijke investeringen en de infrastructuurveranderingen niet konden in time worden aangebracht. Fatih Birol vertelde me „ik denkt de tijd niet hier aan onze kant is. “
Toen ik hem op de verschuiving in het standpunt van het agentschap drukte, debatteerde hij dat het IEA iets in die aard allen heeft gezegd. „Wij zeiden in het verleden dat één dag die wij uit olie zal lopen. Wij zeiden nooit dat wij honderden jaren van olie… zullen hebben maar wat wij hebben gezegd is dat dit jaar, in vergelijking met afgelopen jaren, wij hebben gezien dat de dalingstarieven beduidend hoger zijn dan wat wij voordien hebben gezien. Maar onze lijn dat wij op een onhoudbare energieweg zijn is niet veranderd. „
Dit natuurlijk is face-saving onzin. Er is een enorm verschil tussen een dalingstarief van 3.7 percenten en een tarief van 6.7 percenten. Er is een nog groter verschil tussen het voorstellen dat de wereld een onhoudbare energieweg volgt -- een verklaring bijna iedereen kan intekenen aan -- en openbarend dat de conventionele oliebevoorradingen aan plateau rond 2020 waarschijnlijk zijn. Als dit is wat niet het IEA dat in het verleden uitdrukte wordt bedoeld, het zeer duidelijk zelf.
Dat wat doen wij? Wij konden aan de heuvels nemen, of wij konden hopen en bidden dat Hirsch verkeerd over de 20-jarige productietijd, is en vandaag met een globaal neerstortingsprogramma van brandstofefficiency en elektrificatie begint. In één van beide geval, had de Britse overheid beter begin opstellend sommige rampenplannen.
alternet.org
It's Official: نحن صحيحة [ا فو] سنون من زيت ذرويّة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
بجورج [مونبيوت], Monbiot.com:
يستطيع أنت فكّرت من تهديد كبريات ل أيّ الحكومة بريطانيّة لا يعدّ? هو يستخدم جيش من [سفيل سرفنت], [سبووك] ومستشارات أن يقدّم الفرص من إرهابية هجوم, انهيار ماليّة, فيضانات, أوبئة, حتّى كويكب إضرابات, وأن يتطوّر ماذا هو سوفت أتمّت إن هم يحدثون. غير أنّ هناك واحدة خطر حول أيّ هو يظهر بشدّة يسترخي. يوصل هو يتلقّى أبدا ه خاصّة تقييم من الدولة من شاملة زيت إمداد تموين والإمكانية أنّ واحدة يوم هم أمكن بلغت وبعد ذلك ذهبت داخل انحدار.
إن أنت تسأل, ينتج هو دائما ال نفسه إستجابة: "مورد نفطيّ شاملة كافية ل ال [فورسبل فوتثر]." هو يعرف هذا, يقول هو, بسبب التقييمات يجعل ب ال [إينترنأيشنل نرج جنسي] ([إيا]) في ه عالم طاقة منظرة تقارير. في ال 2007 تقرير, يظهر ال [إيا] أن يساند الحكومة منظرة. "عالم مورد نفطيّ," يفيد هو, "قضيت أن يكون كاف أن يلتقي ال يسلّط حالة نموّ في طلب إلى 2030; " رغم أنّ هو يقول لاشيء حول ماذا يحدث في أنّ نقطة, أو سيستمرّ ما إذا هم أن يكون كاف بعد 2030. غير أنّ هذا, [أس فر س] تعلّقت [وهيتهلّ], النهاية من الأمر. مثل أكثر من الغنيّة عالم حكومات, يعامل المملكة المتّحدة ال [إيا] أعراض كبشارة. [إرلير ثيس ر], قدّم أنا حرية من معلومة طلب إلى ال [أوك] قسم لعمل, يسأل ما [كنتينجنسي بلن] الحكومة قد جعل لإمداد تموين شاملة زيت يبلغ ب 2020. كان الجوابة [أس فولّووس]: "لا يشعر الحكومة الحاجة أن يمسك [كنتينجنسي بلن] خصوصا للاحتمال من نفط خام إمداد تموين يبلغ [بتوين نوو ند] 2020. "
هكذا تلقّى ال [إيا] بئر جيّدة دام كنت يصحّ. في التقرير على زيت ذرويّة ينتدب ب ال [أوس] [دبرتمنت وف نرج], الزيت استنتج محللة روبرت [ل.هيرسكه] أنّ "دون تخفيف في الوقت المناسب, الاقتصاديّة, اجتماعيّة وتكاليف سياسيّة" من عالم زيت إمداد تموين يبلغ "سيكون منقطع نظير." هو ذهب فوق أن يفسّر ماذا "تخفيف في الوقت المناسب" عنى. كتب حتّى عالميّ نطاق طارئ إستجابة "10 سنون قبل عالم يزيّتون يبلغ", هو, ترك "[ليقويد فولس] عجز عقد تقريبا بعد الوقت أنّ زيت بلغ." أن يتفادى انهيار شاملة اقتصاديّة, يحتاج نحن أن يبدأ "تخفيف تحطم برنامج 20 سنون قبل يبلغ." إن [هيرسكه] يكون يصحّ وإن زيت إمداد تموين يبلغون قبل 2028, نحن في [دووده] عميقة.
هكذا أحرقت هذا داخل عقلك: بين 2007 و2008 غيّر ال [إيا] جذريّا تقييمه. حتّى تقرير [ثيس ر'س], سخر الوكالة الناس الذي قال أنّ زيت إمداد تموين أمكن بلغت. في التمهيد إلى كتاب نشر هو في 2005, مديرته تنفيذيّة, كلود [منديل], صرف أنّ الذي حذّر من هذا حادث بما أنّ "[دوومسرس]". "يتلقّى ال [إيا] طويلا يبقي أنّ لا شيء من هذا [كوس فور كنسرن]," هو كتب. "هيدروكربون موردات حول العالم وافرة وبسهولة سيزوّد العالم من خلال إنتقاله إلى قابل للمحافظة طاقة مستقبل." في ه 2007 عالم طاقة منظرة, تنبّأ ال [إيا] معدل الانحدار في إنتاج من العالم حقل نفط موجودة من 3.7 نسبة مئويّة [ا] سنة. هذا, قدّم هو يقول, تحدي قصير المدى, مع الإمكانية من مؤقّتة إمداد تموين عمليّة سحق في 2015, غير أنّ مع إستثمار كاف أيّ عجز استطاع كنت غطّيت. غير أنّ التقرير جديدة, ينشر شهر متأخّرة, يحمل رسالة مختلفة جدّا: يسلّط معدل الانحدار من 6.7 نسبة مئويّة, أيّ يعني كثير ثغر عظيمة أن يملأ.
أكثر بأهمّيّة, في ال 2008 تقرير يقترح ال [إيا] [فور ث فيرست تيم] أنّ عالم بترول إمداد تموين أمكن ضربت المصدات. "رغم أنّ إنتاج النفط شاملة في مجموعة يكون لا يتوقّع أن يبلغ قبل 2030, سلّطت إنتاج من زيت تقليديّة… إلى مستوى باتّجاه آخر نحو النهاية من العرض فترة." يكشف هذا كلمات رقيقة تغير كبريات. يتلقّى أبدا قبل أن واحدة من ال [إيا] طاقة منظرات تنبّأ ال يبلغ أو [بلتوينغ] من العالم إنتاج النفط تقليديّة (أيّ يكون ماذا نحن نعني عندما نحن [تلك بووت] زيت ذرويّة).
غير أنّ أنّ مثل خاصّة بما أنّ يحصل التقرير. يتمّ هو أو لا هو يعني أنّ يتلقّى نحن وقت أن يعدّ? ماذا يتمّ "نحو النهاية من العرض فترة" وسيلة? ينتج الوكالة يتلقّى أبدا أكثر توقع دقيقة -- [أونتيل نوو]. قد أعطىنا [فور ث فيرست تيم], في المقابلة أنا أوصلت مع كبير الاقتصاديّينه [فتيه] [بيرول], هو تاريخ. وهو سوفت أخفت اللهاث من أيّ شخص الذي يفهم التضمنات.
[فتيه] [بيرول], الرصاص مؤلفة من الجديدة طاقة منظرة, صغيرة, داهية, [أونفلوسترد] رجل مع سميكة رماديّة شعر و [أليستير] حبيبة حواجب. هو فسّر إلى ي أنّ الوكالة أسّست أعراض جديدة كان على دراسة كبريات هو كان قد ب قام داخل انحدار معدلات في العالم 800 كبيرة زيت مجالات. هكذا ماذا كان أرقامه سابقة أسّست فوق? "كان هو في الدّرجة الأولى افتراض, افتراض شاملة حول العالم زيت مجالات. هذا سنة, نظر نحن في هو بلد ببلد, مجال بمجال ونحن نظر في هو أيضا ساحليّة وبعيدا عن الشّاطئ. هو كان جدّا جدّا مفصّلة. [لست ر] كان هو افتراض, وهذا سنة هو يكون يجد من دراستنا. "قاله أنا أنّ هو بدا خارق للعادة إلى ي أنّ ال [إيا] تلقّى لم يتمّ هذا عمل قبل, غير أنّ كان قد أسّس تقييمه على عمل حدسيّ متعلّمة. "[إين فكت] كان لا أحد قد أتمّ هذا بحث," هو قالني. "هذا الأولى علنا يتوفّر معطيات".
هكذا [ب] هو لم غير مسؤول أن ينشر انحدار معدل من 3.7 نسبة مئويّة في 2007, عندما كان هناك ما من بحث مناسبة يساند هو? "يذكر رفض, نا سابقة انحدار افتراضات يتلقّى دائما أنّ هذا افتراضات إلى الجيّدة من معرفتنا -- وقال نحن أيضا أنّ الانحدارات [استطاع كنت] [هيغر] من ماذا نحن قد افترضنا. "
بعد ذلك سأله أنا سؤال ل أيّ أنا لم أتوقّع جوابة مستقيمة: استطاع هو أعطيتني تاريخ دقيقة ب أيّ هو يتوقّع تقليديّة زيت إمداد تموين أن يتوقّف ينمو?
"بخصوص [نون-وبك] [بلاد خارج الكبيرة منتج نفط كارتل]", أجاب هو, "نحن نتوقّع أنّ في ثلاثة, أربعة [يرس'-تيم] الإنتاج من زيت تقليديّة سيأتون إلى نجد, ويبدأ أن ينخفض. … بخصوص الصورة شاملة, يفترض أنّ سيستثمر منظّمة البلدان المصدّرة للنفط في طريقة في الوقت المناسب, شاملة تقليديّة زيت علبة بعد يستمرّ, غير أنّ نحن بعد نتوقّع أنّ هو سيأتي حوالي 2020 إلى نجد أيضا, أيّ يكون [أف كورس] لا أخبار جيّدة من شاملة زيت إمداد تموين [بوينت وف فيو]. "
حوالي 2020. أنّ يصبّ الإصدار في الى حدّ بعيد ضوء مختلفة. سيد [بيرول] يعطينا تاريخ, إن يصحّ, حوالي 11 سنون أن يعدّ. إن [هيرسكه] تقرير يكون يصحّ, يفتقد نحن يتلقّى سابقا الزورق. [بيرول] يقول يحتاج نحن "شاملة طاقة ثورة" أن يتفادى زيت عمليّة سحق, بما في ذلك ([ديسسترووسلي] للبيئة) إدارة وحدة دفع ضخمة شاملة أن يستغلّ زيوت غير تقليدي, مثل ال [تر سند] كنديّة. غير أنّ يحدث لاشيء على هذا مقياس يتلقّى بعد, و [هيرسكه] يقترح أنّ [إفن يف] هو بدأ اليوم, الإستثمار ضروريّة وبنية أساسيّة تغيرات استطاع لم يكن جعلت في وقت. قالني [فتيه] [بيرول] "أنا أفكّر وقت ليس على جانبنا هنا. "
عندما ضغطه أنا على التغير في الوكالة موقعة, هو جادل أنّ ال [إيا] يتلقّى يكون يقول [سمثينغ ليك ثيس] كلّ جانبا. "قال نحن في الماض أنّ واحدة يوم نحن سنركض من زيت. نحن أبدا قلنا أنّ سيتلقّى نحن مئات السنون الزيت… غير أنّ ماذا نحن قد قلنا يكون أنّ هذا سنة, يقارن إلى سنون سابقة, نحن قد رأينا أنّ الانحدار معدلات بشكل ملحوظ [هيغر] من ماذا نحن قد رأينا من قبل. غير أنّ لم يغيّر خطّنا أنّ نحن على غيرقابل للمحافظة طاقة ممر يتلقّى. "
هذا [أف كورس] [فس-سفينغ] هراء. هناك فرق ضخمة بين انحدار معدل من 3.7 نسبة مئويّة ومعدل من 6.7 نسبة مئويّة. هناك فرق كبيرة حتّى بين يقترح أنّ يتبع العالم غيرقابل للمحافظة طاقة ممر -- بيان تقريبا كلّ شخص يستطيع اكتتبت إلى -- ويكشف أنّ تقليديّة زيت إمداد تموين مرجّحة إلى نجد حول 2020. إن هذا يكون ماذا ال [إيا] عنى في الماض, لم عبّر عنبنفسي هو كان جدّا بوضوح.
هكذا ماذا نحن نتمّ? نحن استطاع أخذت إلى التلال, أو نحن استطاع أملت وصلّيت أنّ [هيرسكه] خاطئة حول ال 20 سنة [لد تيم], وبدأت شاملة تحطم برنامج اليوم من [فول فّيسنسي] وتكهرب. في إمّا حالة, تلقّى الحكومة بريطانيّة بداية جيّدة [دروينغ-وب] بعض [كنتينجنسي بلن].
alternet.org
|
|
| December 23, 2008 | 9:31 AM |
Tags:
global, oil, iea, energy, 2007, resources, 2030, 2020, economic, social, political, costs, fuels, mitigation, 2028, 2008, 2005, hydrocarbon, fuel, 2015, petroleum, onshore, offshore, assumptions, opec, environment, efficiency, electrification
|
 |
From Bush’s idealism to Obama’s realism?
available in: (original) | | | | | | | | |
|
By ÖMER TAŞPINAR:
When President George W. Bush entered office, he promised to follow a "realist's" foreign policy. His secretary of state, Condoleezza Rice, was a student of Brent Scowcroft, who, together with Henry Kissinger, is an icon of American realpolitik.
Cheney, his vice president, was known as somebody who practiced such realism. Rice, like Scowcroft, was a strong believer in a balance of "power politics" and the need to prioritize American national interests above any idealistic vision based on morality, freedom or nation building. As Bush himself promised during the 2000 presidential election campaign, his administration wanted to follow a "humble foreign policy." And then Sept. 11 happened. The whole world turned upside down and realism was thrown out the window. Overnight, Bush turned into a Wilsonian idealist and embraced the "freedom agenda" as a cornerstone of his war on terrorism.
Now America is taking a sharp turn toward what appears to be realism again. President-elect Barack Obama has signaled that foreign affairs will not be his primary concern. As Fouad Ajami recently wrote: "If Mr. Bush believed he could remake that old and broken and wily region, Mr. Obama signals a fatigue with it, an acceptance of its order of power. If Mr. Bush believed that he could insert himself into the internal affairs of distant Islamic lands, Mr. Obama and his foreign-policy advisers portend a return to realpolitik and to a resigned acceptance of the ways of foreign autocracies. We have erred, the Obama worldview preaches, and overreached. We have over-read the verdict of 9/11, and it is time to make our peace with regimes we have offended in the Bush years. It is the Scowcroftian way -- other lands, other ways."
We know Obama wants to talk to Iran and Syria. We also know that he wants to revitalize the moribund Arab-Israeli peace process. But Obama is conspicuously silent about democratization in the region and beyond. So will Obama's presidency be the end of American idealism and the agenda of freedom? The answer is likely to be "yes." It looks like the fixing the US economy will trump all other pursuits and temptations of the next administration. And the Democrats are simply tired of the Middle East and Bush's theology of freedom.
As Ajami rightly argues, the last eight years have provided an odd spectacle: " … a conservative American president preaching the gospel of liberty for lands beyond, [while] his liberal detractors at home [are] giving voice to a deep skepticism about liberty's chances in inhospitable settings. No one was more revealing of the liberal temper -- and of things to come -- than Vice President-elect Joe Biden (then the point man for foreign policy among the Democrats) speaking in December 2006 about the hazards of believing in liberty's appeal to Muslim lands. Of President Bush, he said: 'He has this wholesome but naive view that Westerners' notions of liberty are easily transported to that area of the world.' Mr. Biden knew better: He warned the president, he said, that Grand Ayatollah Ali Sistani's view of liberty differed from 'our view of liberty … I think the president thinks there's a Thomas Jefferson or Madison behind every sand dune waiting to jump up. And there are none'."
Part of Obama's reluctance to push for democracy comes from familiarity with the region. "Obama's reticence about those burning grounds of the Islamic world is, in part, a matter of biography," argues Ajami. "The Islamic faith was the faith of his father. A candidate with the middle name of Hussein could not afford soaring rhetoric about the ability of freedom to survive on Islamic soil." Having lived in Indonesia as a child and having studied and traveled the world, Obama is intellectually much better equipped than Bush about the Muslim world. But with too much knowledge, confusion, hesitation and nuance often come.
Ajami is quick to remind us: "Bush had been free and confident enough to take up the cause of reform and drastic change in the Islamic world, because he did not know much about the ways of those lands. But Wilson did not know the region either. Yet, his doctrine of self-determination in the aftermath of the Great War, and the dissolution of the Ottoman Empire, 'endures as the most consequential and revolutionary American message taken to the lands of old empires'."
It is with a certain sadness that I agree with Ajami. Pushing for democracy in the Islamic world requires idealism and sometimes "blind" faith. The world needs America's determination to push for democracy and I hope Obama will not turn his back to democratization in the Islamic world. Bush was right when he identified the absence of freedom as the root cause of problems in the Islamic world. Yet, he had no clue about how to promote it. Let's hope Obama knows better. Because without democracy, neither radicalism nor poverty is likely to come to an end in the greater Middle East.
todayszaman
De l'idéalisme de Bush au réalisme d'Obama ?
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Par ÖMER TAŞPINAR :
Quand le Président George W. Bush est entré dans le bureau, il a promis de suivre la politique étrangère d'un « réaliste ». Son secrétaire d'état, Condoleezza Rice, était un étudiant de Brent Scowcroft, qui, ainsi que Henry Kissinger, est une icône de realpolitik américain.
Cheney, son vice-président, a été connu en tant que quelqu'un qui a pratiqué un tel réalisme. Le riz, comme Scowcroft, était un croyant fort dans un équilibre de la « politique de puissance » et la nécessité de donner la priorité à des intérêts nationaux américains au-dessus de n'importe quelle vision idéaliste basée sur le bâtiment de moralité, de liberté ou de nation. Comme Bush lui-même promis pendant les 2000 campagnes d'élection présidentielles, son administration a voulu suivre « humilient la politique étrangère. » Et puis septembre. 11 se sont produits. Le monde entier tourné à l'envers et le réalisme ont été jetés dehors la fenêtre. Durant la nuit, Bush s'est transformé en idéaliste de Wilsonian et a embrassé le « ordre du jour de liberté » comme pierre angulaire de sa guerre sur le terrorisme.
Maintenant l'Amérique prend un tour pointu vers ce qui semble être réalisme encore. Président désigné Barack Obama a signalé que les affaires étrangères ne seront pas son souci primaire. Comme Fouad Ajami a récemment écrit : « Si M. Bush a cru qu'il pourrait refaire cela vieille et cassée et astucieuse région, M. Obama signale une fatigue avec lui, une acceptation de son ordre de puissance. Si M. Bush a cru qu'il pourrait s'insérer dans les affaires internes des terres islamiques éloignées, M. Obama et ses conseillers de politique étrangère présagent un retour au realpolitik et à une acceptation démissionnée des manières des autocraties étrangères. Nous avons erré, le worldview d'Obama prêche, et a surmonté. Nous avons au-dessus-lisons le verdict de 9/11, et il est temps de faire notre paix avec des régimes que nous avons offensés en années de Bush. C'est la manière de Scowcroftian -- d'autres terres, d'autres manières. «
Nous savons qu'Obama veut parler en Iran et en Syrie. Nous savons également qu'il veut revitaliser le processus Israelo-Arabe moribond de paix. Mais Obama est clairement silencieux au sujet de la démocratisation dans la région et là-bas. Ainsi la présidence d'Obama sera-t-elle la fin de l'idéalisme américain et l'ordre du jour de la liberté ? La réponse est susceptible d'être « oui. » Elle ressemble à fixer l'atout de volonté d'économie des USA toutes autres poursuites et tentations de la prochaine administration. Et les démocrates sont simplement fatigués de le Moyen-Orient et de théologie de Bush de la liberté.
Pendant qu'Ajami discute correctement, les huit dernières années ont fourni un spectacle impair : « … un président américain conservateur prêchant l'evangile de la liberté pour des terres là-bas, [tandis que] ses détracteurs libéraux à la maison [soyez] donnant la voix à un scepticisme profond au sujet des chances de la liberté dans les arrangements inhospitaliers. Personne n'était davantage indication du trempe libéral -- et des choses à venir -- que le vice - président - élisez Joe Biden (puis l'homme de point pour la politique étrangère parmi les démocrates) parlant en décembre 2006 au sujet des risques de la croyance à l'appel de la liberté aux terres musulmanes. Du Président Bush, il a dit : « Il a cette vue saine mais naïve que les notions des occidentaux de la liberté sont facilement transportées à ce secteur du monde. 'M. Biden a su mieux : Il a averti le président dit-il que la vue d'Ali Sistani grand d'Ajatollah de la liberté a différé de 'notre avis sur la liberté… je pensez le président pense qu'il y a un Thomas Jefferson ou de Madison derrière chaque attente dunaire de sable à sauter vers le haut. Et il y a pièce de none'.
« de l'hésitation d'Obama à pousser pour la démocratie vient de la connaissance de la région. La « réticence d'Obama au sujet de ces raisons brûlantes du monde islamique est, en partie, une question de biographie, » discute Ajami. « La foi islamique était la foi de son père. Un candidat avec le deuxième prénom de Hussein ne pourrait pas se permettre la rhétorique montante au sujet de la capacité de la liberté de survivre sur le sol islamique. « Après avoir vécu en Indonésie comme un enfant et après avoir étudié et voyagé le monde, Obama intellectuellement bien mieux est équipé que Bush au sujet du monde musulman. Mais avec trop de connaissance, la confusion, l'hésitation et la nuance viennent souvent.
Ajami est rapide pour nous rappeler : « Bush avait été libre et assez confiant pour prendre la cause de la réforme et du changement énergique du monde islamique, parce qu'il n'a pas su beaucoup au sujet des manières de ces terres. Mais Wilson n'a pas su la région non plus. Cependant, sa doctrine d'autodétermination au lendemain de la grande guerre, et la dissolution de l'empire de tabouret, « supporte comme message américain le plus consécutif et le plus révolutionnaire pris aux terres de vieux empires ». »
Il est avec une certaine tristesse que je suis d'accord avec Ajami. La poussée pour la démocratie dans le monde islamique exige l'idéalisme et parfois foi « sans visibilité ». Le monde a besoin de la détermination de l'Amérique pour pousser pour la démocratie et j'espère qu'Obama ne tournera pas le sien de nouveau à la démocratisation dans le monde islamique. Bush était exact quand il a identifié l'absence de la liberté comme cause de racine des problèmes dans le monde islamique. Cependant, il n'a eu aucun indice au sujet de la façon le favoriser. Espérons qu'Obama sait mieux. Puisque sans démocratie, ni le radicalisme ni la pauvreté n'est susceptible de se terminer dans le Moyen-Orient plus grand.
todayszaman
¿Del idealismo de Bush al realismo de Obama?
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Por ÖMER TAŞPINAR:
Cuando presidente George W. Bush entró en la oficina, él prometió seguir la política extranjera de un “realista”. Su secretaria del estado, Condoleezza Rice, era un estudiante del Brent Scowcroft, que, junto con el Henrio Kissinger, es un icono del realpolitik americano.
Cheney, su vice presidente, era conocido como alguien que practicó tal realismo. El arroz, como Scowcroft, era un believer fuerte en un equilibrio de la “política de la energía” y la necesidad de dar la prioridad a intereses nacionales americanos sobre cualquier visión idealista basada en el edificio de la moralidad, de la libertad o de la nación. Como Bush mismo prometido durante las 2000 campañas lectorales presidenciales, su administración deseó seguir “humilla la política extranjera.” Y entonces sept. 11 sucedidos. El mundo entero dado vuelta al revés y el realismo fueron lanzados hacia fuera la ventana. Durante la noche, Bush dado vuelta en un idealista de Wilsonian y abrazado la “agenda de la libertad” como piedra angular de su guerra en terrorismo.
Ahora América está tomando una vuelta aguda hacia qué aparece ser realismo otra vez. Presidente electo Barack Obama ha señalado que los asuntos exteriores no serán su preocupación primaria. Como Fouad Ajami escribió recientemente: “Si Sr. Bush creyó que él podría rehacer eso vieja y quebrada y wily región, Sr. Obama señala una fatiga con él, una aceptación de su orden de la energía. Si Sr. Bush creyó que él podría insertarse en los asuntos internos de tierras islámicas distantes, Sr. Obama y sus consejeros de la extranjero-política portend una vuelta al realpolitik y a una aceptación dimitida de las maneras de autocracias extranjeras. Hemos errado, el worldview de Obama predica, y overreached. Tenemos sobre-leemos el veredicto de 9/11, y es hora de hacer las paces nuestro con regímenes que nos hemos ofendido en los años de Bush. Es la manera de Scowcroftian -- otras tierras, otras maneras. “
Sabemos que Obama desea hablar con Irán y Siria. También sabemos que él desea revitalizar el proceso Árabe-Israelí moribundo de la paz. Pero Obama es visible silencioso sobre la democratización en la región y más allá. ¿La presidencia de Obama será tan el final del idealismo americano y la agenda de la libertad? La respuesta es probable ser “sí.” Parece fijar el triunfo de la voluntad de la economía de los E.E.U.U. el resto de búsquedas y de las tentaciones de la administración siguiente. Y los demócratas son simplemente cansados de el Oriente Medio y de la teología de Bush de la libertad.
Mientras que Ajami discute derecho, los ocho años pasados han proporcionado un espectáculo impar: “… un presidente americano conservador que predica el evangelio de la libertad para las tierras más allá, [mientras que] sus detractores liberales en el país [sea] que dan voz a un escepticismo profundo sobre las ocasiones de la libertad en ajustes inhospitalarios. Nadie era más el revelar del genio liberal -- y de las cosas a venir -- que el vicio - presidente - elija a Joe Biden (entonces el hombre del punto para la política extranjera entre los demócratas) que habla en diciembre de 2006 sobre los peligros de la creencia en la súplica de la libertad a las tierras musulmanas. De presidente Bush, él dijo: “Él tiene esta visión sana pero ingenua que las nociones de Westerners” de la libertad están transportadas fácilmente a esa área del mundo. 'Sr. Biden sabía mejor: Él advirtió el presidente, él dijo, que la opinión de Ali Sistani magnífico del Ayatollah de la libertad diferenció de 'nuestra opinión de la libertad… yo piense el presidente piensa que hay un Thomas Jefferson o Madison detrás de cada duna de arena que espera para saltar para arriba. Y hay pieza de none'.
“de la repugnancia de Obama a empujar para la democracia viene de familiaridad con la región. La “reticencia de Obama sobre esos argumentos ardientes del mundo islámico es, en parte, una cuestión de biografía,” discute Ajami. “La fe islámica era la fe de su padre. Un candidato con el nombre medio de Hussein no podría producir retórico altísimo sobre la capacidad de la libertad de sobrevivir en suelo islámico. “Viviendo en Indonesia como equipan a un niño y estudiando y viajado el mundo, Obama intelectual mucho mejor que Bush sobre el mundo musulmán. Pero con demasiado conocimiento, la confusión, la vacilación y el matiz vienen a menudo.
Ajami es rápido recordarnos: “Bush había sido libre y bastante confidente tomar la causa de la reforma y del cambio drástico en el mundo islámico, porque él no sabía mucho sobre las maneras de esas tierras. Pero Wilson no sabía la región tampoco. Todavía, su doctrina de la autodeterminación en las consecuencias de la gran guerra, y la disolución del imperio del otomano, “aguanta como el mensaje americano más consecuente y más revolucionario llevado las tierras de viejos imperios”.”
Está con cierta tristeza que convenga con Ajami. El empujar para la democracia en el mundo islámico requiere idealismo y a veces fe “oculta”. El mundo necesita la determinación de América empujar para la democracia y espero que Obama no dé vuelta el suyo de nuevo a la democratización en el mundo islámico. Bush correcto cuando él identificó la ausencia de la libertad como la causa de la raíz de problemas en el mundo islámico. Todavía, él no tenía ninguna pista sobre cómo promoverla. Esperemos Obama sabe mejor. Porque sin democracia, ni el radicalismo ni la pobreza es probable acabar en el mayor Medio Oriente.
todayszaman
Dall'idealismo del Bush a realismo del Obama?
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Da ÖMER TAŞPINAR:
Quando presidente George W. Bush ha entrato nell'ufficio, ha promesso di seguire una politica straniera “dei realist„. Il suo ministro, Condoleezza Rice, era un allievo del Brent Scowcroft, che, insieme al Henry Kissinger, è un'icona di realpolitik americano.
Cheney, il suo vice presidente, è stato conosciuto come qualcuno che si esercitasse in tale realismo. Il riso, come Scowcroft, era un believer forte in un equilibrio “della politica di alimentazione„ e nella necessità dare la priorità agli interessi nazionali americani sopra tutta la visione idealistic basata sulla costruzione di moralità, di libertà o di nazione. Come Bush egli stesso promesso durante le 2000 campagne elettorali presidenziali, la sua gestione ha desiderato seguire “humble la politica straniera.„ Ed allora settembre. 11 accaduti. Il mondo intero girato inverso ed il realismo sono stati gettati fuori la finestra. Durante la notte, Bush si è trasformato in un idealist di Wilsonian ed ha abbracciato “l'ordine del giorno di libertà„ come pietra angolare della sua guerra con terrorismo.
Ora l'America sta prendendo una girata tagliente verso che cosa sembra ancora essere il realismo. Il presidente eletto Barack Obama ha segnalato che gli affari esteri non saranno la sua preoccupazione primaria. Come Fouad Ajami recentemente ha scritto: “Se sig. Bush ha creduto che potrebbe refare quello vecchia e regione rotta e wily, il sig. Obama gli segnala un affaticamento con, un'accettazione del relativo ordine di alimentazione. Se sig. Bush ha creduto che potrebbe inserirsi negli affari interni delle terre islamiche distanti, il sig. Obama ed i suoi consiglieri di straniero-politica far presagire un ritorno a realpolitik e ad un'accettazione dimessa dei sensi dei autocracies stranieri. Abbiamo errato, il worldview di Obama predica ed overreached. Abbiamo sopra-leggiamo il verdetto di 9/11 ed è tempo di fare la nostra pace con i regimi che abbiamo offenduto durante gli anni di Bush. È il senso di Scowcroftian -- altre terre, altri sensi. “
Sappiamo che Obama desidera comunicare in Iran ed in Siria. Inoltre sappiamo che desidera ravvivare il processo Arabo-Israeliano moribondo di pace. Ma Obama è cospicuamente silenzioso circa democratization nella regione e di là. Così la presidenza del Obama sarà la conclusione dell'idealismo americano e l'ordine del giorno della libertà? La risposta è probabile essere “sì.„ Assomiglia a riparare il briscola di volontà di economia degli Stati Uniti tutti gli altri inseguimenti e tentazioni della gestione seguente. E le carbossimetilazioni sono semplicemente stanche del Medio Oriente e della teologia del Bush della libertà.
Mentre Ajami discute giustamente, gli otto anni ultimi hanno fornito uno spettacolo dispari: “… un presidente americano conservatore che predica il gospel di libertà per le terre di là, [mentre] i suoi detrattori liberali nel paese [sia] che danno voce ad uno scetticismo profondo circa le probabilità della libertà nelle regolazioni inhospitable. Nessuno era più rivelare del temperamento liberale -- e delle cose da a venire -- che il vizio - presidente - scelga Joe Biden (allora l'uomo del punto per politica straniera fra le carbossimetilazioni) che parla nel dicembre 2006 dei rischi di credere nell'appello della libertà alle terre musulmane. Del presidente Bush, ha detto: “Ha questa vista sana ma ingenuo che le nozioni di Westerners„ della libertà sono trasportate facilmente a quella zona del mondo. 'Sig. Biden ha saputo più meglio: Ha avvertito il presidente, egli disse, che grande il punto di vista dell'Ali Sistani del Ayatollah della libertà ha differito da da 'nostro parere sulla libertà… io pensi il presidente ritenesse che ci fosse un Thomas Jefferson o Madison dietro ogni duna di sabbia che attende per saltare in su. E ci sono parte di none'.
“di riluttanza del Obama da spingere per la democrazia vengono da familiarità con la regione. “La reticenza del Obama circa quei motivi burning del mondo islamico è, in parte, un aspetto della biografia,„ discute Ajami. “La fede islamica era la fede del suo padre. Un candidato con il nome centrale di Hussein non potrebbe permettersi la retorica salente circa la capacità della libertà di sopravvivere su terreno islamico. “Vivendo in Indonesia come un bambino e studiando e viaggiato il mondo, Obama è dotato intellettuale molto più meglio che Bush circa il mondo musulmano. Ma con troppa conoscenza, la confusione, l'esitazione e la sfumatura vengono spesso.
Ajami è rapido ricordarci: “Bush era stato libero ed abbastanza sicuro prendere la causa della riforma e del cambiamento drastico nel mondo islamico, perché non ha conosciuto molto circa i sensi di quelle terre. Ma Wilson non ha conosciuto la regione neanche. Tuttavia, la sua dottrina di self-determination nel guaime della guerra grande e la dissoluzione dell'impero del Ottoman, “resiste a come il messaggio americano più conseguente e più rivoluzionario preso alle terre di vecchi imperi„.„
È con certa tristezza che accosento con Ajami. Spingendo per la democrazia nel mondo islamico richiede l'idealismo ed a volte fede “cieca„. Il mondo ha bisogno della determinazione dell'America di spingere per la democrazia e spero che Obama non giri suo di nuovo a democratization nel mondo islamico. Bush era di destra quando ha identificato l'assenza della libertà come la causa della radice dei problemi nel mondo islamico. Tuttavia, non ha avuto indizio circa come promuoverlo. Speriamo che Obama sappia più meglio. Poiché senza democrazia, nè il radicalism nè la povertà è probabile terminare in Medio Oriente più grande.
todayszaman
Von Idealismus Bushs zu Realismus Obamas?
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Durch ÖMER TAŞPINAR:
Wenn Präsident George W. Bush kam Büro, versprach er, der fremden Politik eines „Realisten“ zu folgen. Sein Staatssekretär, Condoleezza Rice, war ein Kursteilnehmer des Brent Scowcroft, der, zusammen mit Henry Kissinger, eine Ikone des amerikanischen realpolitik ist.
Cheney, sein Vizepräsident, bekannt als jemand, das solchen Realismus übte. Reis, wie Scowcroft, war ein starker Gläubiger in einer Balance „der Energie Politik“ und in der Notwendigkeit, der amerikanischen Staatsinteressen über jedem idealistic Anblick zu geben, der auf Sittlichkeitsgefühl-, Freiheits- oder Nationgebäude basierte. Als Bush selbst, der während der 2000 Präsidentenwahlkampagne versprochen wurde, wollte seine Leitung folgen „humble fremde Politik.“ Und dann Sept. 11 geschehen. Die ganze Welt drehte Oberseite - unten und Realismus wurde heraus das Fenster geworfen. Über Nacht machte Bush zu einen Wilsonian Idealist und umfaßte die „Freiheit Tagesordnung“ als Grundstein seines Krieges auf Terrorismus.
Jetzt nimmt Amerika eine scharfe Umdrehung in Richtung zu, was scheint, Realismus zu sein wieder. Gewählter Präsident Barack Obama hat signalisiert, daß Außenpolitik nicht sein Primärinteresse ist. Wie Fouad Ajami vor kurzem schrieb: „Wenn Herr. Bush glaubte, daß er Remake könnte, das alte und defekte und wily Region, Herr. Obama signalisiert einer Ermüdung mit ihm, einer Annahme seines Auftrages der Energie. Wenn Herr. Bush glaubte, daß er in die internen Angelegenheiten der entfernten islamischen Länder sich einsetzen könnte, Herr. Obama und seine Fremdpolitik Berater bedeuten eine Rückkehr zum realpolitik und zu einer abgefundenen Annahme der Weisen der fremden Autokratien. Wir haben uns geirrt, predigt das Obama worldview und vorteilte über. Wir haben über-lesen den Urteilsspruch von 9/11, und es ist Zeit, unseren Frieden mit Regimen zu bilden, die wir in den Bush Jahren beleidigt haben. Es ist die Scowcroftian Weise -- andere Länder, andere Weisen. „
Wir wissen, daß Obama nach den Iran und Syrien sprechen möchte. Wir wissen auch, daß er den sterbenden Araber-Israelischen Friedensprozeß wiederbeleben möchte. Aber Obama ist über Demokratisierung in der Region und jenseits auffallend leise. So ist Vorsitz Obamas das Ende des amerikanischen Idealismus und die Tagesordnung der Freiheit? Die Antwort ist wahrscheinlich zu sein „ja.“ Sie sieht wie das Reparieren des US Wirtschaft-WillensTrumpfs alle weiteren Verfolgungen und Versuchungen der folgenden Leitung aus. Und die Demokraten sind von der Mittlere Osten- und Bushtheologie der Freiheit einfach müde.
Während Ajami mit Recht argumentiert, haben die letzten acht Jahre ein ungerades Schauspiel geliefert: „… ein konservativer amerikanischer Präsident, der jenseits das Evangelium der Freiheit für Länder predigt, [während] seine liberalen Verleumder zu Hause [seien Sie], Stimme zu einer tiefen Skepsis über Wahrscheinlichkeiten der Freiheit in den unwirtlichen Einstellungen gebend. Niemand war mehr Aufdecken des liberalen Temper -- und von den Sachen zum zu kommen -- als Laster - Präsident - wählen Sie Joe Biden (dann der Punktmann für fremde Politik unter den Demokraten) sprechend im Dezember 2006 über die Gefahren des Glaubens an Anklang der Freiheit mit moslemischen Ländern. Vom Präsidenten Bush, sagte er: „Er hat diese gesunde aber naive Ansicht, daß Westerners“ Begriffe der Freiheit leicht zu diesem Bereich der Welt transportiert werden. 'Herr. Biden wußte besser: Er warnte, der Präsident, sagte er, daß großartigen Ajatollah-Ali Sistanis Ansicht der Freiheit von 'unserer Ansicht der Freiheit… ich sich unterschied, denken Sie, der Präsident denkt, daß es Thomas Jefferson oder Madison hinter jeder Sanddüne gibt, die wartet, um oben zu springen. Und es gibt none'. „
Teil Abneigung Obamas, zum für Demokratie zu drücken kommt von der Vertrautheit mit der Region. „Verschwiegenheit Obamas über jenen brennenden Boden der islamischen Welt ist, im Teil, argumentiert eine Angelegenheit der Biographie,“ Ajami. „Der islamische Glaube war der Glaube seines Vaters. Ein Anwärter mit dem mittleren Namen von Hussein könnte nicht hochfliegende Rhetorik über die Fähigkeit der Freiheit sich leisten, auf islamischem Boden zu überleben. „Lebend in Indonesien, wie ein Kind und studierend und gereist die Welt, Obama intellektuell viel besser als Bush über die moslemische Welt ausgerüstet wird. Aber mit zu vielem Wissen, kommen Durcheinander, Zögern und Nuance häufig.
Ajami ist schnell, uns zu erinnern: „Bush war frei und genug überzeugt gewesen, die Ursache der Verbesserung und der drastischen änderung in der islamischen Welt aufzunehmen, weil er nicht viel über die Weisen jener Länder wußte. Aber Wilson kannte nicht die Region auch nicht. Jedoch hält seine Lehre von Self-determination in der Nachmahd des großen Krieges und die Auflösung des Ottoman-Reiches, „als die logisch folgendste und revolutionärste amerikanische Anzeige aus, die genommen wird zu den Ländern der alten Reiche“.“
Sie ist mit einer bestimmten Traurigkeit, die ich mit Ajami bin. Der Druck für Demokratie in der islamischen Welt erfordert Idealismus und manchmal „blinder“ Glaube. Die Welt benötigt Ermittlung Amerikas, für Demokratie zu drücken und ich hoffe, daß Obama seins nicht zurück zu Demokratisierung in der islamischen Welt dreht. Bush war recht, als er das Fehlen Freiheit als die Wurzelursache von Problemen in der islamischen Welt kennzeichnete. Jedoch hatte er keinen Anhaltspunkt über, wie man ihn fördert. Lassen Sie uns hoffen, daß Obama besser weiß. Weil ohne Demokratie, weder Radikalismus noch Armut wahrscheinlich ist, zu einem Ende im grösseren Mittlere Osten zu kommen.
todayszaman
Do idealism de Bush ao realism de Obama?
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por ÖMER TAŞPINAR:
Quando presidente George W. Bush entrou no escritório, prometeu seguir uma política extrangeira dos “realist”. Sua secretária de estado, Condoleezza Rice, era um estudante do Brent Scowcroft, que, junto com o Henry Kissinger, é um ícone do realpolitik americano.
Cheney, seu vice-presidente, foi sabido como alguém que praticou tal realism. O arroz, como Scowcroft, era um believer forte em um contrapeso do “da política poder” e na necessidade dar prioridade a interesses nacionais americanos acima de toda a visão idealistic baseada no edifício do morality, da liberdade ou da nação. Como Bush ele mesmo prometido durante as 2000 campanhas de eleição presidenciais, sua administração quis seguir “humble a política extrangeira.” E então Sept. 11 aconteceu. O mundo inteiro girou de cabeça para baixo e o realism foi jogado para fora a janela. Durante a noite, Bush girou em um idealist de Wilsonian e embraced da “a agenda liberdade” como um cornerstone de sua guerra no terrorismo.
Agora América está fazendo exame de uma volta afiada para o que parece ser realism outra vez. O President-elect Barack Obama sinalizou que os casos extrangeiros não serão seu interesse preliminar. Como Fouad Ajami escreveu recentemente: “Se Sr. Bush acreditou que poderia remake aquele região velha e quebrada e wily, Sr. Obama sinaliza uma fatiga com ele, uma aceitação de sua ordem do poder. Se Sr. Bush acreditou que poderia se introduzir himself nos casos internos de terras Islamic distantes, Sr. Obama e seus conselheiros da extrangeiro-política portend um retorno ao realpolitik e a uma aceitação renunciada das maneiras de autocracies extrangeiros. Nós erred, o worldview de Obama preaches, e overreached. Nós temos sobre-lemos o verdict de 9/11, e é hora de fazer nossa paz com regimes que nós offended nos anos de Bush. É a maneira de Scowcroftian -- outras terras, outras maneiras. “
Nós sabemos que Obama quer falar a Irã e a Syria. Nós sabemos também que quer revitalize o processo Árabe-Israeli moribund da paz. Mas Obama é conspìcuamente silencioso sobre o democratization na região e além. Assim o presidency de Obama será o fim do idealism americano e a agenda da liberdade? A resposta é provável ser “sim.” Olha como reparar o trump da vontade da economia dos E.U. todos perseguições e temptations restantes da administração seguinte. E as democratas são simplesmente tired de o Oriente Médio e de theology de Bush da liberdade.
Enquanto Ajami discute direita, os últimos oito anos forneceram um espetáculo impar: “… um presidente americano conservador que preaching o gospel da liberdade para terras além, [quando] seus detractores liberais em home [seja] dando a voz a um skepticism profundo sobre possibilidades da liberdade em ajustes inhospitable. Ninguém era mais revelar da têmpera liberal -- e das coisas a vir -- do que o vice - presidente - eleja Joe Biden (então homem do ponto para a política extrangeira entre as democratas) que fala em dezembro 2006 sobre os perigos de acreditar na apelação da liberdade às terras muçulmanas. Do presidente Bush, disse: “Tem esta vista wholesome mas ingénua que as noções de Westerners” da liberdade estão transportadas fàcilmente a essa área do mundo. 'Sr. Biden soube mais melhor: Advertiu o presidente, disse ele, que a opinião de Ali Sistani grande do Ayatollah da liberdade diferiu 'de nossa vista da liberdade… mim pense o presidente pensa que há um Thomas Jefferson ou Madison atrás de cada duna de areia que espera para saltar acima. E há peça de none'.
“da relutância de Obama a empurrar para a democracia vem da familiaridade com a região. De “o reticence Obama sobre aquelas terras ardentes do mundo Islamic é, na parte, uma matéria da biografia,” discute Ajami. “A fé Islamic era a fé de seu pai. Um candidato com o nome médio de Hussein não poderia ter recursos para rhetoric soaring sobre a abilidade da liberdade de sobreviver no solo Islamic. “Vivendo em Indonésia como uma criança e estudando e viajado o mundo, Obama é equipada intelectual muito mais melhor do que Bush sobre o mundo muçulmano. Mas com demasiado conhecimento, a confusão, a hesitação e o nuance vêm frequentemente.
Ajami é rápido lembrar-nos: “Bush tinha sido livre e confiável bastante fazer exame acima da causa da reforma e da mudança drástica no mundo Islamic, porque não soube muito sobre as maneiras daquelas terras. Mas Wilson não soube a região tampouco. Ainda, sua doutrina do self-determination no aftermath da guerra grande, e a dissolução do império do Ottoman, “resistem como a mensagem americana a mais consequential e a mais revolucionária feita exame às terras de impérios velhos”.”
É com algum sadness que eu concordo com o Ajami. Empurrar para a democracia no mundo Islamic requer o idealism e às vezes fé “cega”. O mundo necessita a determinação de América empurrar para a democracia e eu espero que Obama não gire sua parte traseira para o democratization no mundo Islamic. Bush era direito quando identificou a ausência da liberdade como a causa da raiz dos problemas no mundo Islamic. Ainda, não teve nenhum indício sobre como promovê-lo. Vamos esperar que Obama saiba mais melhor. Porque sem democracia, nem o radicalism nem a pobreza são provável vir a uma extremidade no leste médio mais grande.
todayszaman
Från Bush idealism till Obamas realism?
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Vid ÖMER TAŞPINAR:
När president George W. Bush skrev in kontoret, honom lovade för att följa ”realists” utrikespolitik. Hans utrikesminister, Condoleezza Rice, var en deltagare av brenten Scowcroft, som, samman med henryen Kissinger, är en symbol av amerikanrealpolitik.
Cheney hans vicepresident, var bekant som någon som övade sådan realism. Rice lika Scowcroft, var en stark troende i en balansera av ”driver politik”, och behovet att prioritera amerikanmedborgare intresserar ovanför någon idealistisk vision som baseras på moral-, frihets- eller nationbyggnad. Som Bush självt lovat under presidentvalaktionen 2000 önskade hans administration att följa ”en ödmjuk utrikespolitik.”, Och därefter Sept. händda 11. Den hela världen vände uppochnervänt, och realism kastades ut fönstret. Över natten vände omfamnade Bush in i en Wilsonian idealist och ”frihetsdagordningen” som en grundpelare av his kriger på terrorism.
Nu tar Amerika en korvänd in mot vad verkar att vara realism igen. President-elect Barack Obama har signalerat att utländska angelägenheter ska för att inte vara hans primära bekymmer. Som Fouad Ajami skrev för en tid sedan: ”Om Herr Bush trodde honom kunde nyinspelningen som den gammala och brutna och knipsluga regionen, Herr Obama signalerar en trötta ut med den, ett godtagande av dess beställer av driver. Om Herr Bush trodde, att han kunde sätta in självt in i de inre angelägenheterna av avlägsna islamiska länder, Herr Obama och hans utländsk-politik konsulenter varslar en retur till realpolitik och till ett resignerat godtagande av vägen av utländska enväldear. Vi har felat, predikar overreached den Obama worldviewen och. Vi har över-läser domen av 9/11, och det är tid att göra vår fred med styren som vi har kränkt i de Bush åren. Det är Scowcroftianen långt -- andra länder, annan väg. ”
Vet vi att Obama önskar att tala till Iran och Syrien. Vi vet också att han önskar att återuppliva moribund den processaa Arabisk-Israelen freden. Men Obama är anmärkningsvärt tyst om demokratisering i regionen och det okända. Så ska Obamas presidentsämbete är avsluta av amerikanidealismen och dagordningen av frihet? Svaret är rimligt att vara ”ja.”, Det ser likt fixandet ska trumfen för US den ekonomi alla andra jakter och frestelser av den nästa administrationen. Och demokraterna tröttas enkelt av den Mellanösten och Bush teologin av frihet.
Som Ajami argumenterar höger, har de sist åtta åren git en udda anblick: ”… riskerar en konservativ amerikanpresident som predikar evangeliet av frihet för landdet okända, [tag] hans frisinnade som förtalare hemmastatt [var] ge sig uttrycker till en djup skepticism om frihet, i ogästvänliga inställningar. Ingen var mer avslöjande av det frisinnade humöret -- och av saker som kommer -- än vicepresident - utvalda Joe Biden (därefter pekamanen för utrikespolitik bland demokraterna) som talar i December 2006 om, äventyrar av att tro i frihet vädjan till Muslim länder. Av presidenten Bush, sade han: ”Har han denna hälsosamt men lättroget att beskåda att Westerners” aningar av frihet transporteras lätt till det område av världen. 'Herr Biden visste bättre: Han varnade presidenten, sade han, som den storslagna ayatollan Ali Sistanis beskådar av frihet som skilja sig åt från 'vårt, beskåda av funderare för frihet… I som presidentfunderarna där är en Thomas Jefferson eller Madison bak varje sanddyn som väntar för att hoppa upp. Och det finns den none'.-”
delen av Obamas motvillighet som ska skjutas för demokrati, kommer från förtrolighet med regionen. ”Obamas är förtegenhet om den brinna jordning av den islamiska världen, i del, en materia av biografin,” argumenterar Ajami. ”Var den islamiska tron tron av hans fader. En kandidat med andra namn av Hussein kunde inte ha råd med soaring retorik om kapaciteten av frihet att fortleva på islamiskt smutsar. ”Efter att ha bott i Indonesien som ett barn och ha utstuderat och rest världen, Obama intellectually är mycket bättre som utrustas än Bush om den Muslim världen. Men med för mycket kunskap, kommer förvirring, tvekan och nyansen ofta.
Ajami är snabb att påminna oss: ”Hade Bush varit fri och säker nog att ta upp orsaka av reform och drastisk ändring i den islamiska världen, därför att han inte visste mycket om vägen av de länder. Men Wilson visste inte regionen either. Ännu uthärdar hans doktrin av självbestämmande i efterdyningen av storkriget och upplösningen av Ottomanväldet, ”som det mest betydelsefulla och mest revolutionära amerikanmeddelandet som tas till länderna av gammala välden.”,
Det är med en bestämd sorgsenhet som jag instämm med Ajami. Driftigt för demokrati i den islamiska världen kräver idealism och ibland ”blind” tro. Världen behöver Amerika beslutsamhet att skjuta för demokrati, och jag hoppas Obama ska inte vänd hans baksida till demokratiseringen i den islamiska världen. Bush var höger, då han identifierade frånvaroen av frihet, som rota orsakar av problem i den islamiska världen. Ännu hade han ingen ledtråd om hur man främjar den. Låt oss hoppas Obama vet bättre. Därför att utan demokrati, neither radicalismen nor armod är rimliga att komma till en avsluta i den mer stora Mellanösten.
todayszaman
От идеализма кустика к реализму Obama?
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
ÖMER TAŞPINAR:
Когда президент George W. Bush. Bush ый офис, он пообещал последовать за международной политикой «realist». Его Государственный секретарь, Кондолиза Райс, был студентом Брент Scowcroft, который, совместно с Генри Kissinger, будет иконой американского realpolitik.
Cheney, его недостаток - президент, был известен как кто-нибудь которое напрактиковало такой реализм. Рис, как Scowcroft, был сильным верующим в балансе «политики силы» и потребности prioritize американские общегосударственные интересы над любым идеалистическим зрением основанным на здании morality, свободы или нации. Как кустик себя пообещанный во время 2000 президентских предвыборных кампаний, его администрация хотела последовать за «всепокорным международной политикой.» И после этого cSept. слученное 11. Весь мир повернул внешнюю сторону - вниз и реализм был брошен вне окну. Всю ночь, кустик повернул в идеалиста Wilsonian и обнял «повестку дня свободы» как cornerstone его войны на террорисме.
Теперь америка принимает острый поворот к кажется, что будет реализмом снова. President-elect Barack Obama сигнализировал что международными делами не будут его главным образом забота. По мере того как Fouad Ajami недавн написало: «Если г-н. Кустик верил он смогло remake то старо и сломленно и wily зона, г-н. Obama сигнализирует усталость с им, принятие своего заказа силы. Если г-н. Кустик верил что он смог ввести в внутренне дела дистантных исламских земель, г-н. Obama и его portend советников чуж-политики возвращение к realpolitik и к отказанному принятию дорог чужих автократий. Мы заблуждались, worldview Obama проповедует, и overreached. Мы имеем над-читаем вердикт 9/11, и будет временем сделать наш мир с режимами, котор мы обижали в летах кустика. Будет дорогой Scowcroftian -- другие земли, другие дороги. «
Мы знаем Obama хочет поговорить к Ирану и Швеции. Мы также знаем что он хочет revitalize moribund Араб-Израильское мирный процесс. Но Obama conspicuously молчком о демократизации в зоне и за пределами. Так президентством Obama будет концом американского идеализма и повесткой дня свободы? Ответ правоподобн для того чтобы быть «да.» Он смотрит как отладка козырь воли экономики США все другие преследования и заманчивости следующей администрации. И демократы просто утомленн The Middle East и теологии кустика свободы.
По мере того как Ajami право спорит, последние 8 лет обеспечивали сверхсчетное зрелище: «… консервативный американский президент проповедуя gospel вольности для земель за пределами, [пока] его либеральные хулители дома [] давая голос к глубокому скептицизму о шансах вольности в негостеприимных установках. No one было больше показывать либерального закала -- и вещей, котор нужно прийти -- чем недостаток - президент - изберите Джо Biden (после этого человеком пункта для международной политики среди демократов) говоря в декабре 2006 о опасностях верить в воззвании вольности к мусульманским землям. президента Кустика, он сказал: «Он имеет этот wholesome но наивнонатуралистический взгляд что придумки Westerners» вольности легко транспортированы к той зоне мира. 'Г-н. Biden знало более лучше: Он предупредил президент, он сказал, что грандиозного взгляд Али Sistani аятолы вольности отличал от 'нашего взгляда вольности… я думайте президент думает будет Thomas Jefferson или Madison за каждой песчанной дюной для того чтобы поскакать вверх. И будут часть none'.
«магнитного сопротивления Obama, котор нужно нажать для народовластия приходят от панибратства с зоной. «Скрытность Obama о тех горящих землях исламского мира, в части, дело жизнеописания,» спорит Ajami. «Исламским верой было вера его отца. Выбранный с средним именем Hussein не смог позволять витая риторику о способности свободы выдержать на исламской почве. «Живущ в Индонесии по мере того как ребенок и изучающ и после того как я перемещено мир, Obama интеллектуально очень более лучше оборудован чем кустик о мусульманском мире. Но с too much знания, запутанность, hesitation и оттенок часто приходят.
Ajami быстро remind мы: «Кустик был свободно и уверенно достаточно для того чтобы take up причина реформы и drastic изменения в исламском мире, потому что он не знал много о дорогах тех земель. Но Wilson не знал зону также. Пока, его доктрина самоопределения в отаве большого войны, и растворение империи тахты, «терпят как самое логически вытекающее и самое революционное американское сообщение принятое к землям старых империй».»
Оно с некоторой тоскливостью я соглашаюсь с Ajami. Нажимать для народовластия в исламском мире требует идеализма и иногда «слепое» вера. Миру нужно определение америки нажать для народовластия и я надеюсь Obama не повернет его back to демократизация в исламском мире. Кустик был прав когда он определил отсутствие свободы как причина корня проблем в исламском мире. Пока, он не имел никакой clue о как повысить его. Препятствуйте нам понадеяться Obama знает более лучше. Потому что без народовластия, ни radicalism ни скудость правоподобны для того чтобы прийти к концу в большом Ближнем Востоке.
todayszaman
Van het idealisme van Bush aan het realisme van Obama?
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Door ÖMER TAŞPINAR:
Wanneer President George W. Bush ging bureau in, beloofde hij om „realist“ het buitenlandse beleid te volgen. Zijn Staatssecretaris, Condoleezza Rice, was een student van Brent Scowcroft, die, samen met Henry Kissinger, een pictogram van Amerikaanse realpolitik is.
Cheney, zijn ondervoorzitter, werd gekend als somebody wie dergelijk realisme uitoefende. De rijst, zoals Scowcroft, was sterke believer in een evenwicht van „machtspolitiek“ en de behoefte om aan Amerikaanse nationale belangen boven om het even welke idealistic visie voorrang te geven die bij ethiek, vrijheids of het bouwen aan een natie wordt gebaseerd. Als Bush zelf dat tijdens de de presidentiële verkiezingscampagne van 2000 wordt beloofd, wilde zijn beleid een „bescheiden buitenlands beleid volgen.“ En toen Sept. 11 gebeurden. De gehele ondersteboven gedraaide wereld en het realisme werden weggegooid het venster. 's nachts, werd Bush idealist Wilsonian en omhelste de „vrijheidsagenda“ als sluitsteen van zijn oorlog op terrorisme.
Nu neemt Amerika een scherpe draai naar wat opnieuw realisme schijnt te zijn. De nieuwgekozen president Barack Obama heeft gesignaleerd dat de buitenlandse zaken niet zijn primaire zorg zullen zijn. Zoals Fouad Ajami onlangs schreef: „Als M. Bush geloofde hij kon vernieuwen dat oud en gebroken en wily gebied, M. Obama signaleert een moeheid met het, een goedkeuring van zijn orde van macht. Als M. Bush geloofde dat hij in de interne zaken van ver Islamitisch land kon opnemen, M. Obama en zijn buitenlands-beleidsadviseurs voorspellen een terugkeer aan realpolitik en aan een gelaten goedkeuring van de manieren van buitenlandse autocracies. Wij hebben ons vergist, predikt Obama worldview, en ingehaald. Wij hebben het oordeel van 9/11 gelezen, en het is tijd om onze vrede met regimes te maken die wij in de jaren van Bush hebben beledigd. Het is de manier Scowcroftian -- ander land, andere manieren. „
Wij weten Obama aan Iran en Syrië wil spreken. Wij weten ook dat hij het stervende Arabisch-Israëlische vredesproces wil nieuwe kracht geven. Maar Obama is opvallend stil over democratisering in het gebied en verder. Zo zal het voorzitterschap van Obama het eind van Amerikaans idealisme en de agenda van vrijheid zijn? Het antwoord zal waarschijnlijk „ja zijn.“ Het kijkt als het bevestigen de economie van de V.S. troef alle andere achtervolgingen en verleidingen van het volgende beleid zal. En de Democraten zijn eenvoudig vermoeid van de het Midden-Oosten en theologie van Bush van vrijheid.
Aangezien Ajami terecht debatteert, heeft de laatste acht jaar een oneven schouwspel verstrekt: „… een conservatieve Amerikaanse voorzitter die het evangelie van vrijheid voor land predikt verder, [terwijl] zijn liberale tegenstanders die thuis [zijn] stem geven aan een diep scepticisme over de kansen van de vrijheid in ongastvrije montages. Niemand was openbarend van de liberale bui -- en van dingen om te komen -- dan Ondeugd - Voorzitter - verkies Joe Biden die (toen de puntman voor buitenlands beleid onder de Democraten) in December 2006 over de gevaren van het geloven in het beroep van de vrijheid spreekt aan Moslimland. Van President Bush, zei hij: „Hij heeft deze gezonde maar naïeve mening de begrippen dat van Westerlingen“ van vrijheid gemakkelijk aan dat gebied van de wereld worden vervoerd. 'M. Biden wist beter het: Hij waarschuwde, zei hij, de voorzitter dat de Grote mening van Ayatollah Ali Sistani van vrijheid van 'onze mening van vrijheid… ik verschilde denkt de voorzitter denkt er Thomas Jefferson of Madison achter elk wachten van het zandduin zijn om omhoog te springen. En er zijn een „Deel
none'. van de tegenzin van Obama te duwen want de democratie uit vertrouwdheid met het gebied komt. De „verzwijging van Obama over die die gronden van de Islamitische wereld branden is, voor een deel, een kwestie van biografie,“ debatteert Ajami. Het „Islamitische geloof was het geloof van zijn vader. Een kandidaat met de middennaam van Hussein kon zich geen stijgende retoriek over de capaciteit van vrijheid veroorloven op Islamitische grond te overleven. „Hebben geleefdd in Indonesië als kind en bestudeerdd en gereist de wereld, Obama is intellectueel veel beter uitgerust dan Bush over de Moslimwereld. Maar met teveel kennis, vaak komen de verwarring, de aarzeling en de nuance.
Ajami is snel om ons eraan te herinneren: „Bush was vrij en zeker genoeg geweest om de oorzaak van hervorming en drastische verandering in de Islamitische wereld op te nemen, omdat hij veel over de manieren van die land niet kende. Maar Wilson kende ook niet niet het gebied. Maar toch zijn doctrine van zelfbeschikking in de nasleep van de Grote Oorlog, en ontbinding van het Ottoman Imperium, „verdraagt als gewichtigste en revolutionair Amerikaans bericht dat aan het land van oude imperiums“ wordt genomen.“
Het is met een bepaalde droefheid dat ik met Ajami akkoord ga. Het duwen voor democratie in de Islamitische wereld vereist idealisme en soms „blind“ geloof. De bepaling van Amerika van wereldbehoeften om voor democratie te duwen en ik hoop Obama geen van hem terug naar democratisering in de Islamitische wereld zal draaien. Bush was juist toen hij het ontbreken van vrijheid als worteloorzaak van problemen in de Islamitische wereld identificeerde. Maar toch had hij geen aanwijzing over hoe te om het te bevorderen. Hoop Obama beter het weet. Omdat zonder democratie, noch het radicalisme noch de armoede waarschijnlijk in het grotere Midden-Oosten zal eindigen.
todayszaman
من بوش مثاليّة إلى [أبما] واقعيّة?
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
ب [مر] [تبينر]:
عندما رئيس جورج [و.]. بوش دخل مكتب, وعد هو أن يتبع "[رليست]" سياسة خارجيّة. كان وزير الدولته, [كندوليزّا] أرز, طالبة برانت [سكوكروفت], الذي, مع هنري [كيسّينجر], يكون أيقون من [رلبوليتيك] أمريكيّة.
عرفت [شني], نائب رئيسه, كان ك واحد ما الذي مارس هذا واقعيّة. كان أرز, مثل [سكوكروفت], معتقدة قوّيّة في ميزان من "قوة سياسة" والحاجة أن يعطي [نأيشنل ينترست] أمريكيّة فوق أيّ رؤية مثاليّة يؤسّس على أخلاقية, حرية أو أمة بناية. كبوش بنفسي يوعد أثناء ال 2000 حملة انتخابية رئاسيّة, أراد إدارته أن يتبع "يذلّ سياسة خارجيّة." وبعد ذلك [سبت.]. 11 يحدث. التفت العالم كاملة مقلوبة وواقعيّة كان رميت خارجا النافذة. بين عشيّة وضحاها, التفت بوش داخل [ويلسنين] [إيدليست] واعتنق ال "حرية جدول" كحجر أساس من حربه على إرهاب.
الآن يأخذ أمريكا دورة حادّة نحو ماذا يظهر أن يكون واقعيّة ثانية. قد [سنلد] رئيس منتخب [برك] [أبما] أنّ [فورين فّير] لن [ب] اهتمامه أوّليّة. بما أنّ [فوود] [أجمي] مؤخّرا كتب: "إن [مر.]. بوش صدق هو استطاع أعدت أنّ قديمة ومكسورة ومنطقة ماكرة, [مر.]. [أبما] يشير تعب مع هو, قبول من أمره القوة. إن [مر.]. بوش صدق أنّ هو استطاع أدخلتبنفسي داخل الشؤون داخليّة من أراضي بعيد [إيسلميك], [مر.]. يبشّر [أبما] وه [فورين-بوليسي] مستشارات عودة إلى [رلبوليتيك] وإلى يستقال قبول من الطرق من أوتوقراطيات أجنبيّة. نحن قد ضللنا, [أبما] يعظ [وورلدفيو], وتخطّى. نحن [أفر-رد] الحكم من 9/11, وهو وقت أن يجعل سلامنا مع نظامات نحن قد ضأيقنا في بوش سنون. هو [سكوكروفتين] طريق -- أخرى أراضي, أخرى طرق. "
يعرف نحن [أبما] يريد أن يتحدّث إلى إيران وسوريا. نحن أيضا نعرف أنّ يريد هو أن ينعش المحتضرة [أرب-يسرلي] سلام عملية. غير أنّ [أبما] بوضوح يسكت حول [دموكرتيزأيشن] في المنطقة ووراء. هكذا [أبما] رئاسة سيكون النهاية من مثاليّة أمريكيّة والجدول الحرية? الجوابة مرجّحة أن يكون "نعم." هو ينظر مثل ال يثبت ال [أوس] اقتصاد إرادة البوق كلّ أخرى مطاردات وإغراء من الإدارة تالية. والديموقراتيات ببساطة تعبة من [ث ميدّل ست] وبوش لاهوت الحرية.
بما أنّ [أجمي] بحقّ يجادل, قد زوّد المتأخّرة ثمانية سنون مشهد غريبة: "… رئيس محافظة أمريكيّة يعظ البشارة الحرية لأراضي وراء, [بينما] منتقصاته ليبراليّة [أت هوم] [] يعطي صوة إلى ارتيابيّة عميقة حول حرية فرص في عمليّة إعداد غيرمضياف. لا أحد كان أكثر يكشف من السجية ليبراليّة -- ومن أشياء أن يأتي -- انتخبت من رذيلة - رئيس - [جو] [بيدن] (بعد ذلك النقطة رجل لسياسة خارجيّة بين الديموقراتيات) يتكلّم في ديسمبر - كانون الأوّل 2006 حول الأخطار من يصدق في حرية إستئناف إلى أراضي مسلمة. من رئيس بوش, قال هو: "يتلقّى هو هذا مفيدة غير أنّ منظرة ساذجة أنّ [وسترنرس]" أفكار الحرية بسهولة نقلت إلى أنّ منطقة من العالم. '[مر.]. [بيدن] عرف على نحو أفضل: هو حذّر الرئيس [, ه سيد,] أنّ عظيمة [أتولّه] علي [سستني] اختلف منظرة الحرية من 'منظرتنا الحرية… أنا فكّرت الرئيس يفكّر هناك توماس جيفرسون أو [مديسن] خلف كلّ [سند دون] ينتظر أن ييقفز فوق. وهناك [نون'.] "
جزء من [أبما] نفور أن يدفع لديموقراطيّة يأتي من حالة ألفة مع المنطقة. "[أبما] تكتم حول أنّ أراضي مشتعلة من العالم [إيسلميك], في جزء, يجادل أمر السيرة," [أجمي]. "كان الإيمان [إيسلميك] الإيمان من أبه. مرشح مع ال [ميدّل نم] حسين استطاع لم يمكن بلاغة متصاعدة حول القدرة الحرية أن يبقى على تربة [إيسلميك]. "يتلقّى يعيش في إندونيسيا بما أنّ طفلة ويتلقّى يدرس ويسافر العالم, [أبما] يكون فكريّا كثير على نحو أفضل جهّزت من بوش حول العالم مسلمة. غير أنّ مع [توو موش] معرفة, يأتي إرباك, تردد وفرق بسيط غالبا.
[أجمي] سريعة أن يذكّرنا: "كان بوش قد كان حرّة وواثقة بكفاية أن يقصّر السبب من إصلاح وتغير صارمة في العالم [إيسلميك], لأنّ هو لم يعرف كثير حول الطرق من أنّ أراضي. غير أنّ لم يعرف ويلسون المنطقة أيضا. بعد, يحتمل مذهبه ال [سلف-دترمينأيشن] في النتيجة من الحرب عظيمة, والإنحلال من ال [أتّومن] إمبراطورية, "ك ال أكثر متساوقة ورسالة ثوريّة أمريكيّة يؤخذ إلى الأراضي من إمبراطوريات قديمة"."
هو مع حزن مؤكّدة أنّ أنا أوافق مع [أجمي]. يتطلّب يدفع لديموقراطيّة في العالم [إيسلميك] مثاليّة وأحيانا "عمياء" إيمان. يحتاج العالم أمريكا تعيين أن يدفع لديموقراطيّة وأنا آمل [أبما] لن يلتفت خاصّتي [بك تو] [دموكرتيزأيشن] في العالم [إيسلميك]. بوش كان يصحّ عندما عيّن هو الغياب الحرية كالجذر سبب المشاكل في العالم [إيسلميك]. بعد, تلقّى هو ما من دليل حول كيف أن يروّج هو. [لت'س] أملت يعرف [أبما] على نحو أفضل. لأنّ دون ديموقراطيّة, لا راديكاليّة ولا فقر يكون مرجّحة أن يأتي إلى نهاية في [ميدّل ست] عظيمة.
[تودسزمن]
|
|
| December 21, 2008 | 11:33 PM |
Tags:
george, bush, realist, condoleezza, rice, brent, scowcroft, henry, kissinger, american, realpolitik, cheney, realism, politics, idealistic, vision, morality, freedom, nation, building, 2000, presidential, election, campaign, humble, foreign, policy, wilsonian, freedom, war, terrorism, barack, obama, fouad, ajami, islamic, autocracies, 9/11, peace, regimes, scowcroftian, iran, syria, democratization, economy, democrats, conservative, gospel, liberty, liberal, skepticism, joe, biden, 2006, muslim, thomas, jefferson, madison, hussein, indonesia, knowledge, confusion, hesitation, nuance, free, confident, ottoman, empire, ottoman, empire, consequential, revolutionary, democratization, radicalism, poverty
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
america american bahamas barack caribbean crime crisis cuba cuban development economic economy financial global health history ict4d individualeconomy international investment military obama people political revolution trade war washington world
Links
2496294 views
|
 |