Message from the Commander in Chief:
Dear compatriots:
Last Friday, February 15, I promised you that in my next reflection I would deal with an issue of interest to many compatriots. Thus, this now is rather a message.
The moment has come to nominate and elect the State Council, its President, its Vice-Presidents and Secretary.
For many years I have occupied the honorable position of President. On February 15, 1976 the Socialist Constitution was approved with the free, direct and secret vote of over 95% of the people with the right to cast a vote. The first National Assembly was established on December 2nd that same year; this elected the State Council and its presidency. Before that, I had been a Prime Minister for almost 18 years. I always had the necessary prerogatives to carry forward the revolutionary work with the support of the overwhelming majority of the people.
There were those overseas who, aware of my critical health condition, thought that my provisional resignation, on July 31, 2006, to the position of President of the State Council, which I left to First Vice-President Raul Castro Ruz, was final. But Raul, who is also minister of the Armed Forces on account of his own personal merits, and the other comrades of the Party and State leadership were unwilling to consider me out of public life despite my unstable health condition.
It was an uncomfortable situation for me vis-à-vis an adversary which had done everything possible to get rid of me, and I felt reluctant to comply.
Later, in my necessary retreat, I was able to recover the full command of my mind as well as the possibility for much reading and meditation. I had enough physical strength to write for many hours, which I shared with the corresponding rehabilitation and recovery programs. Basic common sense indicated that such activity was within my reach. On the other hand, when referring to my health I was extremely careful to avoid raising expectations since I felt that an adverse ending would bring traumatic news to our people in the midst of the battle. Thus, my first duty was to prepare our people both politically and psychologically for my absence after so many years of struggle. I kept saying that my recovery "was not without risks."
My wishes have always been to discharge my duties to my last breath. That’s all I can offer.
To my dearest compatriots, who have recently honored me so much by electing me a member of the Parliament where so many agreements should be adopted of utmost importance to the destiny of our Revolution, I am saying that I will neither aspire to nor accept, I repeat, I will neither aspire to nor accept the positions of President of the State Council and Commander in Chief.
In short letters addressed to Randy Alonso, Director of the Round Table National TV Program, --letters which at my request were made public-- I discreetly introduced elements of this message I am writing today, when not even the addressee of such letters was aware of my intention. I trusted Randy, whom I knew very well from his days as a student of Journalism. In those days I met almost on a weekly basis with the main representatives of the University students from the provinces at the library of the large house in Kohly where they lived. Today, the entire country is an immense University.
Following are some paragraphs chosen from the letter addressed to Randy on December 17, 2007:
"I strongly believe that the answers to the current problems facing Cuban society, which has, as an average, a twelfth grade of education, almost a million university graduates, and a real possibility for all its citizens to become educated without their being in any way discriminated against, require more variables for each concrete problem than those contained in a chess game. We cannot ignore one single detail; this is not an easy path to take, if the intelligence of a human being in a revolutionary society is to prevail over instinct.
"My elemental duty is not to cling to positions, much less to stand in the way of younger persons, but rather to contribute my own experience and ideas whose modest value comes from the exceptional era that I had the privilege of living in.
"Like Niemeyer, I believe that one has to be consistent right up to the end."
Letter from January 8, 2008:
"…I am a firm supporter of the united vote (a principle that preserves the unknown merits), which allowed us to avoid the tendency to copy what came to us from countries of the former socialist bloc, including the portrait of the one candidate, as singular as his solidarity towards Cuba. I deeply respect that first attempt at building socialism, thanks to which we were able to continue along the path we had chosen."
And I reiterated in that letter that "…I never forget that ‘all of the world’s glory fits in a kernel of corn."
Therefore, it would be a betrayal to my conscience to accept a responsibility requiring more mobility and dedication than I am physically able to offer. This I say devoid of all drama.
Fortunately, our Revolution can still count on cadres from the old guard and others who were very young in the early stages of the process. Some were very young, almost children, when they joined the fight on the mountains and later they have given glory to the country with their heroic performance and their internationalist missions. They have the authority and the experience to guarantee the replacement. There is also the intermediate generation which learned together with us the basics of the complex and almost unattainable art of organizing and leading a revolution.
The path will always be difficult and require from everyone’s intelligent effort. I distrust the seemingly easy path of apologetics or its antithesis the self-flagellation. We should always be prepared for the worst variable. The principle of being as prudent in success as steady in adversity cannot be forgotten. The adversary to be defeated is extremely strong; however, we have been able to keep it at bay for half a century.
This is not my farewell to you. My only wish is to fight as a soldier in the battle of ideas. I shall continue to write under the heading of ‘Reflections by comrade Fidel.’ It will be just another weapon you can count on. Perhaps my voice will be heard. I shall be careful.
Thanks.
Fidel Castro Ruz
February 18, 2008
5:30 p.m.
Translated by Granma International
Le Cuba : Message du commandant dans le chef - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Message du commandant dans le chef :
Chers compatriotes :
Vendredi 15 février dernier, je t'ai promis cela par ma prochaine réflexion que je traiterais une question d'intérêt à beaucoup de compatriotes. Ainsi, c'est maintenant plutôt un message.
Le moment est venu pour nommer et élire le Conseil d'état, son président, ses vice-présidents et secrétaire.
Pendant beaucoup d'années j'ai occupé la position honorable du président. Le 15 février 1976 la constitution socialiste a été approuvée avec la voix libre, directe et secrète de plus d'un 95% des personnes avec la droite de mouler une voix. La première Assemblée nationale a été établie le 2 décembre qui la même année ; ceci a élu le Conseil d'état et sa présidence. Avant cela, j'avais été un premier ministre pendant presque 18 années. J'ai toujours eu les prérogatives nécessaires pour reporter le travail révolutionnaire avec l'appui de la majorité accablante du peuple.
Il y avait ces d'outre-mer qui, averti de mon état critique de santé, pensée que ma démission temporaire, le 31 juillet 2006, dans la position du président du Conseil d'état, que j'ai laissé au premier vice-président Raul Castro Ruz, était finale. Mais Raul, qui est également ministre des forces armées à cause de ses propres mérites personnels, et les autres camarades de la conduite de partie et d'état étaient peu disposés à me considérer hors de la vie publique en dépit de mon état instable de santé.
C'était une situation inconfortable pour moi vis-à-vis d'un adversaire qui avait fait tout possible de se débarasser de moi, et je me suis senti peu disposé à se conformer.
Plus tard, dans ma retraite nécessaire, je pouvais récupérer la pleine commande de mon esprit aussi bien que la possibilité pour beaucoup de lecture et de méditation. J'ai eu assez de résistance physique à écrire pendant beaucoup d'heures, que j'ai partagées avec les programmes correspondants de réadaptation et de rétablissement. Le bon sens de base a indiqué qu'une telle activité était dans mon extension. D'une part, en se rapportant à ma santé je faisais attention extrêmement à éviter le soulèvement des espérances puisque j'ai estimé qu'une fin défavorable apporterait des nouvelles traumatiques à nos personnes au milieu de la bataille. Ainsi, mon premier devoir était de préparer nos personnes politiquement et psychologiquement pour mon absence après tant d'années de lutte. J'ai continué à dire que mon rétablissement « n'était pas sans risques. »
Mes souhaits ont toujours été de décharger mes fonctions à mon dernier souffle. C'est tout que je peux offrir.
À mes plus chers compatriotes, qui m'ont récemment honoré tellement en m'élisant un membre du Parlement où tant d'accords devraient être adoptés de la plus grande importance pour le destin de notre révolution, je dis que je ne veux ni aspire à ni accepte, je répète, je ne veux ni aspire à ni accepte les positions du président du Conseil et du commandant d'état dans le chef.
Dans les lettres courtes adressées à Alonso excité, directeur du programme national de la table ronde TV, --lettres qui à ma demande ont été faites à public-- J'ai discrètement présenté des éléments de ce message que j'écris aujourd'hui, si non même le destinataire de telles lettres me rendais compte de mon intention. J'ai fait confiance à Randy, que j'ai su très bien de ses jours en tant qu'étudiant du journalisme. En ces jours je me suis réuni presque sur une base hebdomadaire avec les représentants principaux des étudiants d'université des provinces à la bibliothèque de la grande maison dans Kohly où ils ont vécu. Aujourd'hui, le pays entier est une immense université.
Suivre quelques paragraphes choisis de la lettre adressée à Randy le 17 décembre 2007 :
« Je crois fortement que les réponses aux problèmes courants se posant à la société cubaine, qui a, car une moyenne, une douzième catégorie d'éducation, presque d'les diplômés million d'université, et une vraie possibilité pour que tous ses citoyens deviennent instruits sans leur étant de quelque façon distingué contre, exigent plus de variables pour chaque problème concret que ceux contenus dans un jeu d'échecs. Nous ne pouvons pas ignorer un détail simple ; ce n'est pas un chemin facile à prendre, si l'intelligence d'un être humain dans une société révolutionnaire est de régner au-dessus de l'instinct.
« Mon devoir élémentaire n'est pas de s'accrocher aux positions, beaucoup moins au stand dans la manière des jeunes, mais de contribuer plutôt ma propres expérience et idées dont la valeur modeste vient de l'ère exceptionnelle que j'ai eu le privilège du po de vie.
« Comme Niemeyer, je crois qu'on doit être conformé jusqu'à l'extrémité. »
Lettre à partir du 8 janvier 2008 :
« … Je suis un défenseur ferme de la voix unie (un principe qui préserve les mérites inconnus), qui nous a permise d'éviter la tendance de copier ce qui est venu à nous des pays de l'ancien bloc socialiste, y compris le portrait de l'un candidat, aussi singulier que sa solidarité vers le Cuba. Je respecte profondément que la première tentative de socialisme de bâtiment, grâce auquel nous pouvait nous continuer le long du chemin avait choisi. «
Et j'ai réitéré dans cette lettre que « … je n'oublie jamais que `que du tout les monde la gloire adapte à un grain de maïs. »
Par conséquent, ce serait une trahison à ma conscience pour accepter une responsabilité exigeant plus de mobilité et attachement que je peux physiquement offrir. Ceci je dis exempt de tout le drame.
Heureusement, notre révolution peut encore compter sur les cadres de la vieille garde et de d'autres qui étaient très jeunes aux parties du processus. Certains étaient très jeunes, presque enfants, quand ils ont joint le combat sur les montagnes et plus tard ils ont donné la gloire au pays avec leur exécution héroïque et leurs missions d'internationaliste. Ils ont l'autorité et l'expérience pour garantir le remplacement. Il y a également la génération intermédiaire qui a appris ainsi que nous les fondations du complexe et de l'art presque inaccessible d'organiser et de mener une révolution.
Le chemin toujours sera difficile et exigera de chacun l'effort intelligent. Je méfiee du chemin apparemment facile de l'apologetics ou de son antithèse l'individu-flagellation. Nous devrions toujours être disposés pour la plus mauvaise variable. Le principe d'être aussi prudent dans le succès que doucement dans l'adversité ne peut pas être oublié. L'adversaire à défaire est extrêmement fort ; cependant, nous avons pu le garder au compartiment pour la moitié par siècle.
Ce n'est pas mon adieu à toi. Mon seulement souhait est de combattre en tant que soldat dans la bataille des idées. Je continuerai à écrire sous la rubrique des réflexions de `par le camarade Fidel.' Il sera juste une autre arme que vous pouvez compter dessus. Peut-être ma voix sera entendue. Je ferai attention.
Merci.
Fidel Castro Ruz
le 18 février 2008
5:30 P.M.
Traduit par Granma International
Cuba: Mensaje del comandante en el jefe - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Mensaje del comandante en jefe:
Estimados compatriots:
El pasado viernes 15 de febrero, le prometí eso en mi reflexión siguiente que me ocuparía de una aplicación el interés a muchos compatriots. Así, esto ahora es algo un mensaje.
El momento ha venido nominar y elegir al consejo del estado, a su presidente, a sus vice presidentes y a secretaria.
Por muchos años he ocupado la posición honorable del presidente. El 15 de febrero de 1976 la constitución socialista fue aprobada con el voto libre, directo y secreto de sobre el 95% de la gente con la derecha de echar un voto. Establecieron a la primera asamblea nacional el 2 de diciembre que el mismo año; esto eligió el consejo del estado y su presidencia. Antes eso, había sido primer ministro por casi 18 años. Tenía siempre las prerrogativas necesarias para llevar adelante el trabajo revolucionario con la ayuda de la mayoría abrumadora de la gente.
Había eso de ultramar quién, enterado de mi condición crítica de la salud, pensamiento que mi dimisión provisional, el 31 de julio de 2006, a la posición del presidente del consejo del estado, a que dejé a primer vice presidente Raul Castro Ruz, era final. Pero el Raul, que es también ministro de las fuerzas armadas a causa de sus propios méritos personales, y los otros camaradas de la dirección del partido y del estado eran poco dispuestos considerarme fuera de vida pública a pesar de mi condición inestable de la salud.
Era una situación incómoda para mí en relación a un adversario que había hecho todo posible conseguir librado de mí, y me sentía renuente conformarse.
Más adelante, en mi retratamiento necesario, podía recuperar el comando completo de mi mente así como la posibilidad de mucha lectura y meditación. Tenía bastante fuerza física a escribir por muchas horas, que compartí con los programas correspondientes de la rehabilitación y de la recuperación. El sentido común básico indicó que tal actividad estaba dentro de mi alcance. Por otra parte, al referir a mi salud tenía extremadamente cuidado de evitar de levantar expectativas puesto que me sentía que un conclusión adverso traería noticias traumáticas a nuestra gente en el medio de la batalla. Así, mi primer deber era preparar a nuestra gente político y psicologicamente para mi ausencia después de tan muchos años de la lucha. Guardé el decir de que mi recuperación “no estaba sin riesgos. ”
Mis deseos han sido siempre descargar mis deberes a mi respiración pasada. Ése es todo lo que puedo ofrecer.
A mis compatriots más estimados, que me han honrado recientemente tanto eligiéndome un miembro del parlamento donde tan muchos acuerdos se deben adoptar de importancia extrema para el destino de nuestra revolución, estoy diciendo que quiero ni aspiro a ni acepto, repito, quiero ni aspiro a ni acepto las posiciones del presidente del consejo y del comandante del estado en jefe.
En fin las letras trataron a Randy Alonso, director del programa nacional de la tabla redonda TV, --letras que conforme a mi petición fueron hechas público-- Discreto introduje elementos de este mensaje que estoy escribiendo hoy, cuando es no uniforme el destinatario de tales letras estaba enterado de mi intención. Confiaba en a Randy, a que conocía muy bien a partir de sus días como estudiante del periodismo. En esos días casi satisfice sobre una base semanal con los representantes principales de los estudiantes de la universidad de las provincias en la biblioteca de la casa grande en Kohly en donde vivieron. Hoy, el país entero es una universidad inmensa.
Los siguientes son algunos párrafos elegidos de la letra tratada a Randy el 17 de diciembre de 2007:
“Creo fuertemente que las respuestas a los problemas actuales que hacen frente a la sociedad cubano, que tiene, como un promedio, un twelfth grado de la educación, casi los graduados de millón de universidades, y una posibilidad verdadera para que todos sus ciudadanos lleguen a ser educados sin su estar de cualquier manera discriminaron contra, requiere más variables para cada problema concreto que ésos contenidos en un juego del ajedrez. No podemos no hacer caso de un solo detalle; esto no es una trayectoria fácil a tomar, si la inteligencia de un est humano en una sociedad revolucionaria es prevalecer sobre instinto.
“Mi deber elemental no es aferrarse en las posiciones, mucho menos en el soporte en la manera de personas más jóvenes, pero contribuir algo mi propia experiencia e ideas que valor modesto venga a partir de la era excepcional que tenía el privilegio del pulg. que vivía.
“Como Niemeyer, creo que uno tiene que ser constante hasta que el extremo. ”
Letra a partir del 8 de enero de 2008:
“… Soy un partidario firme del voto unido (un principio que preserva los méritos desconocidos), que permitió que evitáramos la tendencia a copiar qué vino a nosotros de países del bloque socialista anterior, incluyendo el retrato del un candidato, tan singular como su solidaridad hacia Cuba. Respeto profundamente que la primera tentativa en el socialismo del edificio, los gracias a el cual nosotros podían continuarnos a lo largo de la trayectoria había elegido. “
Y reiteré en esa letra que “… nunca me olvido de que `que la gloria de todo el mundo cabe en un núcleo del maíz. ”
Por lo tanto, sería una traición a mi conciencia para aceptar una responsabilidad que requiere más movilidad y esmero que puedo físicamente ofrecer. Esto digo desprovisto de todo el drama.
Afortunadamente, nuestra revolución puede todavía contar en los cuadros del viejo protector y de otros que eran muy jóvenes en los primeros tiempos del proceso. Algunos eran muy jóvenes, casi niños, cuando ensamblaron la lucha en las montañas y han dado más adelante gloria al país con su funcionamiento heroico y sus misiones del internationalist. Tienen la autoridad y la experiencia para garantizar el reemplazo. Hay también la generación intermedia que aprendió junto con nosotros los fundamentos del complejo y del arte casi inalcanzable de organizar y de conducir una revolución.
La trayectoria será difícil y requerirá siempre de cada uno esfuerzo inteligente. Desconfianza la trayectoria aparentemente fácil del apologetics o de su antítesis el uno mismo-flagellation. Debemos ser preparados siempre para la variable peor. El principio de ser tan prudente en éxito como en adversidad no puede ser olvidado constantemente. El adversario que se derrotará es extremadamente fuerte; sin embargo, hemos podido guardarlo en la bahía para la mitad del siglo.
Éste no es mi adiós a usted. Mi solamente deseo es luchar como soldado en la batalla de ideas. Continuaré escribiendo bajo título de las reflexiones del `del camarada Fidel.' Será justo otra arma que usted puede contar encendido. Quizás mi voz será oída. Tendré cuidado.
Grazias.
Fidel Castro Ruz
el 18 de febrero de 2008
5:30 P.M.
Traducido por Granma International
La Cuba: Messaggio dal comandante in capo - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Messaggio dal comandante in capo:
Cari compatriots:
Venerdì il 15 febbraio scorso, gli ho promesso quello nella mia riflessione che seguente mi occuperei di un'emissione di interesse a molti compatriots. Quindi, questo ora è piuttosto un messaggio.
Il momento è venuto nominare e scegliere il Consiglio di dichiarare, il relativo presidente, i relativi vice presidenti e la segretaria.
Per molti anni ho occupato la posizione onorata del presidente. Il 15 febbraio 1976 la costituzione socialista è stata approvata con il voto libero, diretto e segreto più di 95% della gente con la destra lanciare un voto. La prima Assemblea nazionale è stata stabilita il 2 dicembre che lo stesso anno; ciò ha scelto il Consiglio di dichiarare e la relativa presidenza. Prima quello, ero stato un Primo Ministro per quasi 18 anni. Ho avuto sempre le prerogative necessarie per trasportare in avanti il lavoro rivoluzionario con il supporto della stragrande maggioranza della gente.
Ci era quel d'oltremare chi, informato del mio stato critico di salute, pensiero che la mia rassegnazione provvisoria, il 31 luglio 2006, alla posizione del presidente del Consiglio di dichiarare, che ho lasciato al primo vice presidente Raul Castro Ruz, era finale. Ma Raul, che è inoltre ministro delle forze munite a causa dei suoi propri meriti personali e gli altri camerati del partito e dichiarano la direzione erano poco disposti a considerarlo da vita pubblica malgrado il mio stato instabile di salute.
Era una situazione scomoda per me di fronte ad un avversario che aveva fatto tutto possibile eliminare me ed ho ritenuto riluttante ad aderire.
Più successivamente, nella mia ritirata necessaria, potevo recuperare l'ordine completo della mia mente così come la possibilità per molte lettura e meditazione. Ho avuto abbastanza forza fisica da scrivere per molte ore, che ho ripartito con i programmi corrispondenti di recupero e di riabilitazione. Il buonsenso di base ha indicato che tale attività era all'interno della mia estensione. D'altra parte quando si riferisce alla mia salute facevo attenzione estremamente evitare di alimentare le aspettative poiché ho ritenuto che una conclusione avversa porterebbe a notizie traumatiche alla nostra gente in mezzo a la battaglia. Quindi, il mio primo dovere era di preparare la nostra gente sia politicamente che psicologicamente per la mia assenza dopo tanti anni di lotta. Ho continuato a dire che il mio recupero “non era senza rischi. „
I miei desideri sono stati sempre di scaricare le mie funzioni al mio ultimo alito. Quello è tutto che possa offrire.
Ai miei più cari compatriots, che recentemente honored me così tanto scegliendolo un membro del Parlamento in cui tanti accordi dovrebbero essere adottati di massima importanza al destino del nostro giro, sto dicendo che voglio nè aspiro a nè accetto, ripeto, voglio nè aspiro a nè accetto le posizioni del presidente del Consiglio e del comandante di dichiarare in capo.
Nelle lettere corte indirizzate a Randy Alonso, direttore del programma nazionale della tavola rotonda TV, --lettere che alla mia richiesta sono state rese a pubblico-- Discreetly ho introdotto gli elementi di questo messaggio che sto scrivendo oggi, una volta non neppure il destinatario di tali lettere ero informato della mia intenzione. Mi sono fidato di Randy, quale ho conosciuto molto bene dai suoi giorni come allievo di giornalismo. In quei giorni ho venuto a contatto di quasi su una base settimanale con i rappresentanti principali degli allievi dell'università dalle province alla biblioteca di grande casa in Kohly in cui hanno vissuto. Oggi, l'intero paese è un'università immensa.
Segue alcuni paragrafi scelti dalla lettera indirizzata il 17 dicembre 2007 a Randy:
“Credo fortemente che le risposte ai problemi attuali che affrontano società Cuban, che ha, come una media, un twelfth grado di formazione, quasi i laureati delle milione università e una possibilità reale affinchè tutti i relativi cittadini siano istruiti senza loro essere in tutto il senso hanno discriminato contro, richiede più variabili per ogni problema concreto che quelle contenute in un gioco di scacchi. Non possiamo ignorare un singolo particolare; ciò non è un percorso facile da prendere, se l'intelligenza di un umano in una società rivoluzionaria è di prevalere sopra instinct.
“Il mio dovere elementare non è di aderire alle posizioni, molto più di meno al basamento nel senso dei giovani, ma piuttosto di contribuire la mie proprie esperienza ed idee di cui il valore modesto viene dall'era eccezionale che ho avuto il privilegio del poll. vivente.
“Come Niemeyer, credo che uno debba essere costante fino all'estremità. „
Lettera dall'8 gennaio 2008:
“… Sono un sostenitore costante del voto unito (un principio che conserva i meriti sconosciuti), che ha permesso che noi evitassimo la tendenza copiare che cosa è venuto a noi dai paesi del blocco socialista precedente, compreso il ritratto dell'un candidato, così singolare quanto la sua solidarietà verso la Cuba. Profondamente rispetto che il primo tentativo di socialism della costruzione, grazie a cui noi potevano continuarli lungo il percorso aveva scelto. “
Ed ho ripetuto in quella lettera che “… mai non mi dimentico che `che glory di tutto il mondo misura in un nocciolo di cereale. „
Di conseguenza, sarebbe un betrayal alla mia coscienza per accettare una responsabilità che richiede più mobilità e dedica che posso fisicamente offrire. Ciò dico privo di tutto il dramma.
Fortunatamente, il nostro giro può ancora contare sui cadres dalla protezione anziana e da altre che erano molto giovani nelle fasi iniziali del processo. Alcuni erano molto giovani, quasi bambini, quando hanno unito la lotta sulle montagne e più successivamente hanno dato il glory al paese con le loro prestazioni eroiche e le loro missioni del internationalist. Hanno l'autorità e l'esperienza per garantire il rimontaggio. Ci è inoltre la generazione intermedia che ha imparato insieme noi i principi fondamentali del complesso e dell'arte quasi irraggiungibile di organizzazione e di condurre del giro.
Il percorso sempre sarà difficile e richiederà da tutto lo sforzo intelligente. Diffido il percorso apparentemente facile del apologetics o della relativa antitesi l'auto-flagellation. Dovremmo essere preparati sempre per la variabile più difettosa. Il principio di essere prudente nel successo quanto nel adversity non può essere dimenticato con calma. L'avversario da sconfiggere è estremamente forte; tuttavia, abbiamo potuti mantenerlo alla baia per la metà un di secolo.
Ciò non è il mio addio a voi. Il mio soltanto desiderio è di combattere come soldato nella battaglia delle idee. Continuerò a scrivere alla voce delle riflessioni del `dal camerata Fidel.' Sarà giusto un'altra arma che potete contare sopra. Forse la mia voce sarà sentita. Farò attenzione.
Grazie.
Fidel Castro Ruz
il 18 febbraio 2008
5:30 P.m.
Tradotto da Granma International
Kuba: Anzeige von Oberbefehlshaber - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Anzeige von Oberbefehlshaber:
Liebe Landsmänner:
Freitag, den letzten 15. Februar, versprach ich Ihnen den in mit meiner folgenden Reflexion, die ich eine Ausgabe des Interesses zu vielen Landsmännern beschäftigen würde. So ist dieses jetzt eher eine Anzeige.
Der Moment ist gekommen, den Zustand-Rat, seinen Präsidenten, seine Vizepräsidenten und Sekretärin zu ernennen und zu wählen.
Für viele Jahre habe ich die achtbare Position des Präsidenten besetzt. Am 15. Februar 1976 wurde die sozialistische Beschaffenheit mit der freien, direkten und geheimen Stimme von über 95% der Leute mit dem Recht, eine Stimme abzugeben genehmigt. Die erste Nationalversammlung wurde am 2. Dezember hergestellt, die das gleiche Jahr; dieses wählte den Zustand-Rat und seinen Vorsitz. Vorher das, war ich ein Premierminister für fast 18 Jahre gewesen. Ich hatte immer die notwendigen Vorrechte, zum der revolutionären Arbeit mit der Unterstützung der überwältigenden Majorität der Leute vorzutragen.
Es gab jenes übersee, wer, bewußt meinem kritischen Gesundheit Zustand, Gedanke, daß meine provisorische Resignation am 31. Juli 2006 in die Position des Präsidenten des Zustand-Rates, dem ich ersten Vizepräsidenten Raul Castro Ruz überließ, abschließend war. Aber Raul, der auch Minister der bewaffneten Kräfte wegen seiner eigenen persönlichen Verdienste ist, und die anderen Kameraden der Partei- und Zustandführung waren abgeneigt, mich aus allgemeinem Leben trotz meines instabilen Gesundheit Zustandes heraus zu betrachten.
Es war eine unbequeme Situation für mich angesichts eines Gegners, der alles getan hatte, das möglich ist, mich loszuwerden, und ich fühlte widerstrebend einzuwilligen.
Später in meinem notwendigen Rückzug, war ich in der Lage, den vollen Befehl meines Verstandes sowie die Möglichkeit für viel Messwert und Meditation zurückzugewinnen. Ich hatte genügend körperliche Stärke, zum viele Stunden lang zu schreiben, die ich mit den entsprechenden Rehabilitation- und Wiederaufnahmenprogrammen teilte. Grundlegender gesunder Menschenverstand zeigte an, daß solche Tätigkeit innerhalb meiner Reichweite war. Einerseits als, auf meine Gesundheit beziehend, gab ich acht, extrem daß vermeide, Erwartungen aufzuwerfen, da ich glaubte, daß ein nachteiliges Ende unseren Leuten in der Mitte der Schlacht traumatische Nachrichten holen würde. So war meine erste Aufgabe, unsere Leute für meine Abwesenheit nach so vielen Jahren des Kampfes politisch und psychologisch vorzubereiten. Ich hielt, zu sagen, daß meine Wiederaufnahme „nicht ohne Gefahren war. “
Meine Wünsche sind immer, meine Aufgaben zu meinem letzten Atem zu entladen gewesen. Das ist alles, das ich anbieten kann.
Zu meinen liebsten Landsmännern die mich vor kurzem soviel geehrt haben, indem sie mich ein Mitglied des Parlaments wählten, in dem so viele Vereinbarungen vom äußersten Wert zum Schicksal unserer Revolution angenommen werden sollten, sage ich, daß ich weder strebe zu noch annehme wille, wiederhole ich, wille ich weder strebe zu noch annehme die Positionen des Präsidenten des Zustand-Rates und Oberbefehlshaber.
In den kurzen Briefen gerichtet an Randy Alonso, Direktor des runde Tabelle nationalen Fernsehapparat Programms, --Buchstaben, die an meinem Antrag öffentlichkeit gebildet wurden-- Ich stellte diskret Elemente dieser Anzeige, die ich heute schreibe vor, als nicht gleichmäßig der Empfänger solcher Buchstaben, berücksichtigte meine Absicht. Ich vertraute Randy, den ich sehr gut von seinen Tagen als Kursteilnehmer des Journalismus kannte. An jenen Tagen traf ich fast auf einer wöchentlichen Grundlage mit den Hauptrepräsentanten der Universitätskursteilnehmer von den Provinzen an der Bibliothek des großen Hauses in Kohly, in dem sie lebten. Heute ist das gesamte Land eine unermeßliche Universität.
Das Folgen sind einige Punkte, die vom Brief gewählt werden, der am 17. Dezember 2007 an Randy gerichtet wird:
„Ich glaube stark, daß die Antworten zu den gegenwärtigen Problemen, die kubanische Gesellschaft gegenüberstellen, die, wie ein Durchschnitt, ein twelfth Grad der Ausbildung, fast die Million Universitätsabsolvent und eine reale Möglichkeit, absonderten damit alle seine Bürger ohne ihr in jeder Hinsicht zu sein gegen gebildet werden, erfordern mehr Variablen für jedes konkrete Problem als die hat, die in einem Schachspiel enthalten werden. Wir können nicht ein einzelnes Detail ignorieren; dieses ist nicht ein einfacher Weg, zum zu nehmen, wenn die Intelligenz eines menschlichen Wesens in einer revolutionären Gesellschaft, über Instinkt vorzuherschen ist.
„Meine elementare Aufgabe ist nicht, Positionen, Standplatz viel weniger anzuhaften in der Weise der jüngeren Personen, aber meine eigene Erfahrung und Ideen eher beizutragen deren bescheidener Wert von der aussergewöhnlichen ära kommt, daß ich das Privileg lebenden inch hatte.
„Wie Niemeyer, glaube ich, daß man bis zu dem Ende gleichbleibend sein muß. “
Buchstabe ab dem 8. Januar 2008:
„… Bin ich ein fester Verfechter der vereinigten Stimme (eine Grundregel, die die unbekannten Verdienste konserviert), die uns erlaubte, die Tendenz zu vermeiden, zu kopieren, was zu uns von den Ländern des ehemaligen sozialistischen Blocks, einschließlich das Portrait des eines Anwärters, so Eigenheit wie seine solidarität in Richtung zu Kuba kam. Ich respektiere tief, daß erster Versuch am Gebäudesozialismus, den dank wir waren, entlang dem Weg uns fortzusetzen, gewählt hatte. „
Und ich reiterierte in diesem Buchstaben, dem „… ich nie vergesse, daß `, das alle Welt Ruhm in einen Kern von Mais paßt. “
Folglich, würde es ein Verrat zu meiner Gewissenhaftigkeit sein, zum einer Verantwortlichkeit anzunehmen, die mehr Mobilität erfordert und Widmung, als ich physikalisch in der Lage bin anzubieten. Dieses sage ich leeres alles Dramas.
Glücklicherweise kann unsere Revolution auf Rahmenorganisationen vom alten Schutz und von anderen noch zählen, die in den frühen Stadien des Prozesses sehr jung waren. Einige waren, fast Kinder sehr jung, als sie den Kampf auf den Bergen verbanden und später sie Ruhm zum Land mit ihrer heroischen Leistung und ihren Internationalistmissionen gegeben haben. Sie haben die Berechtigung und die Erfahrung, zum des Wiedereinbaus zu garantieren. Es gibt auch das Zwischenerzeugung, das zusammen mit uns die Grundlagen des Komplexes und fast der unerreichbaren kunst des Organisierens und des Führens einer Revolution erlernte.
Der Weg immer ist schwierig und erfordert von jeder intelligente Bemühung. Ich mißtraue dem scheinbar einfachen Weg von apologetics oder von seiner Antithese der Selbst-flagellation. Wir sollten für die schlechteste Variable immer vorbereitet werden. Die Grundregel des Seins so besonnen im Erfolg, wie stetig im Missgeschick nicht vergessen werden kann. Der besiegt zu werden Gegner ist extrem stark; jedoch sind wir in der Lage gewesen, es an der Bucht für Hälfte ein Jahrhundert zu halten.
Dieses ist nicht mein Abschied zu Ihnen. Mein nur Wunsch ist, als Soldat in der Schlacht von Ideen zu kämpfen. Ich fahre fort, unter die überschrift der `Reflexionen durch Kameraden Fidel zu schreiben.' Es ist eine andere Waffe gerecht, die Sie an zählen können. Möglicherweise wird meine Stimme gehört. Ich gebe acht.
Danke.
Fidel Castro Ruz
18. Februar 2008
5:30 P.M.
Übersetzt durch Granma International
Cuba: Mensagem do comandante no chefe - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Mensagem do comandante no chefe:
Caros compatriots:
Última sexta-feira, fevereiro 15, eu prometi-lhe aquele em minha reflexão que seguinte eu trataria de uma introdução do interesse a muitos compatriots. Assim, esta é agora rather uma mensagem.
O momento veio nomear e eleger o conselho do estado, seu presidente, seus vice-presidentes e secretária.
Por muitos anos eu ocupei a posição honorável do presidente. Fevereiro em 15, 1976 o Constitution Socialist foram aprovados com o voto livre, direto e secreto sobre de 95% dos povos com a direita moldar um voto. O primeiro conjunto nacional foi estabelecido dezembro em 2o isso o mesmo ano; isto elegeu o conselho do estado e seu presidency. Antes isso, eu tinha sido um ministro principal por quase 18 anos. Eu tive sempre os prerogatives necessários para carregar para a frente o trabalho revolucionário com a sustentação da maioria oprimindo dos povos.
Havia aquele ultramarino quem, ciente de minha condição crítica da saúde, pensamento que minha renúncia provisional, julho em 31, 2006, à posição do presidente do conselho do estado, que eu deixei ao primeiro vice-presidente Raul Castro Ruz, era final. Mas Raul, que é também ministro das forças armadas no cliente de seus próprios méritos pessoais, e os outros camaradas da liderança do partido e do estado eram unwilling considerar-me fora da vida pública apesar de minha condição instável da saúde.
Era uma situação incômoda para mim vis-à-vis um adversário que fizesse tudo possível começar livrado de mim, e eu senti relutante comply.
Mais tarde, em meu recuo necessário, eu podia recuperar o comando cheio de minha mente as well as a possibilidade para muitos leitura e meditation. Eu tive bastante força física a escrever por muitas horas, de que eu compartilhei com os programas correspondentes da reabilitação e da recuperação. O sentido comum básico indicou que tal atividade estava dentro de meu alcance. Na uma mão, ao consultar a minha saúde eu tinha extremamente cuidado para evitar de levantar expectativas desde que eu senti que um ending adverso traria a notícia traumatic a nossos povos no meio da batalha. Assim, meu primeiro dever era preparar polìtica e psicològica nossos povos para minha ausência após assim muitos anos do esforço. Eu mantive-me dizer que minha recuperação “não era sem riscos. ”
Meus desejos foram sempre descarregar meus deveres a minha última respiração. Aquele é tudo que eu posso oferecer.
A meus mais caros compatriots, que me honraram recentemente tanto elegendo me um membro do Parliament onde assim muitos acordos devem ser adotados da importância máxima ao destiny de nossa volta, eu estou dizendo que eu quero nem aspire a nem aceito, eu repito, eu quero nem aspire a nem aceito as posições do presidente do conselho e do comandante do estado no chefe.
Nas letras curtas dirigidas a Randy Alonso, diretor do programa nacional da tevê da tabela redonda, --letras que em meu pedido foram feitas a público-- Eu introduzi discreetly elementos desta mensagem que eu estou escrevendo hoje, quando nao uniforme o destinatário de tais letras estava ciente de minha intenção. Eu confiei em Randy, quem eu conheci muito bem de seus dias como um estudante do Journalism. Naqueles dias eu encontrei-me com quase em uma base semanal com os representantes principais dos estudantes da universidade das províncias na biblioteca da casa grande em Kohly onde viveram. Hoje, o país inteiro é uma universidade immense.
Estão seguindo alguns parágrafos escolhidos da letra dirigida a Randy dezembro em 17, 2007:
“Eu acredito fortemente que as respostas aos problemas atuais que enfrentam a sociedade Cuban, que tem, como uma média, uma twelfth classe da instrução, quase os graduados de milhão universidades, e uma possibilidade real para que todos seus cidadãos se tornem educados sem seu estar em toda a maneira discriminaram de encontro, requer mais variáveis para cada problema concreto do que aquelas contidas em um jogo do chess. Nós não podemos ignorar um único detalhe; este não é um trajeto fácil a fazer exame, se a inteligência estar humano em uma sociedade revolucionária for prevalecer sobre o instinto.
“Meu dever elemental não é aderir-se muito mais menos às posições, ao carrinho na maneira de umas pessoas mais novas, mas contribuir rather minhas próprias experiência e idéias cujo o valor modesto vem da era excepcional que eu tive o privilégio de viver dentro.
“Como Niemeyer, eu acredito que um tem que ser consistente até à extremidade. ”
Letter janeiro de 8, 2008:
“… Eu sou um supporter da empresa do voto unido (um princípio que preserve os méritos desconhecidos), que permitiu que nós evitassem a tendência copí o que nos veio dos países do bloc socialist anterior, including o retrato do um candidato, tão singular quanto seu solidarity para Cuba. Eu respeito profundamente que a primeira tentativa no socialismo do edifício, os agradecimentos a que nós podiam nos continuar ao longo do trajeto tinha escolhido. “
E eu reiterated nessa letra que “… eu nunca me esqueço de que `que o glory de todo o mundo cabe em uma semente do milho. ”
Conseqüentemente, seria um betrayal a meu conscience para aceitar uma responsabilidade que requer mais mobilidade e dedication do que eu posso fisicamente oferecer. Isto eu digo devoid de todo o drama.
Felizmente, nossa volta pode ainda contar nos cadres do protetor velho e de outro que eram muito novos nos estágios adiantados do processo. Alguns eram muito novos, quase crianças, quando juntaram a luta nas montanhas e têm dado mais tarde o glory ao país com seu desempenho heroic e suas missões do internationalist. Têm a autoridade e a experiência para garantir a recolocação. Há também a geração intermediária que aprendeu junto com nós os princípios do complexo e da arte quase unattainable de organizar e de conduzir a uma volta.
O trajeto sempre será difícil e requererá de todos o esforço inteligente. Eu distrust o trajeto seemingly fácil do apologetics ou do seu antithesis o self-flagellation. Nós devemos sempre ser preparados para a variável a mais má. O princípio de ser tão prudent no sucesso quanto firmemente no adversity não pode ser esquecido. O adversário a ser derrotado é extremamente forte; entretanto, nós pudemos mantê-lo na baía para a metade um do século.
Este não lhe é meu farewell. Meu somente desejo é lutar como um soldado na batalha das idéias. Eu continuarei a escrever sob o título de reflexões do `pelo camarada Fidel.' Será justo uma outra arma que você pode contar sobre. Talvez minha voz será ouvida. Eu terei cuidado.
Obrigado.
Fidel Castro Ruz
fevereiro 18, 2008
5:30 P.m.
Traduzido por Granma Internacional
Kuba: Meddelande från kommendörkaptenen i chefen - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Meddelande från kommendörkaptenen i chef:
Kära landsmän:
Den sist fredagen Februari 15, lovade jag dig det i min nästa reflexion som jag skulle avtal med en utfärda av intresserar till många landsmän. Således är detta nu snarlikt ett meddelande.
Ögonblicket har kommit att nominera och utvalt det statliga rådet, dess president, dess vicepresident och sekreteraren.
För många år som jag har upptagit det hedervärt, placera av president. Rikta, och hemligheten röstar av över 95% av folket med rakt till casten en rösta på Februari 15, 1976 som den socialistiska konstitutionen var godkända med det fritt. Den första nationalförsamlingen var etablerad på December 2nd den samma år; detta valde det statliga rådet och dess presidentsämbete. För det, hade jag varit en premiärminister för nästan 18 år. Jag hade alltid de nödvändiga prerogativesna som framåtriktat bär det revolutionära arbetet med servicen av den överväldigande majoriteten av folket.
Det fanns det utländskt vem, medvetent av mitt kritiska vård- villkorar, tänkte att min preliminära avsägelse, på Juli 31, 2006, till placera av presidenten av det statliga rådet, som jag lämnade till den första vicepresidentet Raul Castro Ruz, var finalen. Men Raul, som är också minister av krigsmakten på konto av hans egna personliga meriter, och de andra kamraterna av partit och det statliga ledarskap var ovilliga att betrakta mig ut ur offentlig livillvilja som mitt instabila vård- villkorar.
Det var ett obekvämt läge för mig vis-à-vis en adversary som hade gjort allt möjligheten för att få rid av mig, och jag klädde med filt motvilligt för att uppfylla.
Mer sistnämnd i min nödvändiga reträtt, var jag kompetent att återställa det fullt befaller av mitt varar besvärad, såväl som möjligheten för mycket läsning och meditation. Jag hade nog läkarundersökningstyrka som ska skrivas för många timmar, som jag delade med de motsvarande rehabilitering- och återställningsprogramen. Grundläggande sunt förnuft indikerade att sådan aktivitet var inom min räckvidd. Å ena sidan, när jag såg till mitt vård- jag var extremt försiktig att undvika att lyfta förväntningar, sedan jag klädde med filt att en skulle motsatt ändelse kommer med traumatisk nyheterna till vårt folk i mitt av striden. Således var min första arbetsuppgift att förbereda vårt folk både politiskt och psychologically för min frånvaro efter så många år av ansträngning. Jag höll ordstäv att min återställning ”inte var riskerar without. ”
Har min wishes alltid varit att urladda min arbetsuppgiftar till min sist andedräkt. Det är allt som jag kan erbjuda.
Till min mest kära landsmän som har hedrat för en tid sedan mig så mycket, genom att välja mig en medlem av parlamentet, var så många överenskommelser bör adopteras av största betydelse till öden av vår rotation, aspirerar accepterar I-förmiddagordstävet, att jag ska neither, till nor, I-repetition, ska jag neither aspirerar till nor accepterar placerar av president av det statliga rådet och kommendörkaptenen i chef.
I kort stavelse märker tilltalat till kåta Alonso, direktören av rundan bordlägger medborgareTVprogram, --märker som på min förfrågan gjordes allmänhet-- Jag introducerade discreetly beståndsdelar av denna förmiddaghandstil för meddelande I i dag, när inte ens adressaten av sådan märker var medveten av min avsikt. Jag litade på kåt, som jag visste mycket väl från hans dagar som en deltagare av journalistik. I de dagar mötte jag nästan på en veckobas med de huvudsakliga teknikerna av universitetardeltagarna från landskapen på arkivet av det stora huset i Kohly var de bodde. I dag är det hela landet en enorm universitetar.
Är efter några stycker valt från märka som tilltalas till kåt på December 17, 2007:
”Tror jag starkt att svaren till strömproblemen som vänder mot kubanskt samhälle, som har, som ett genomsnitt, ett tolfte graderar av utbildning, nästan kandidater för miljon universitetar och en verklig möjlighet för att alla dess medborgare ska bli bildada utan deras vara i några som diskrimineras långt mot, kräver mer variabler för varje hårdnar problem än de som innehålls i en schacklek. Vi kan inte ignorera en singel specificerar; denna är inte en lätt bana som ska tas, om intelligensen av en människa i ett revolutionärt samhälle är att segra över instinkt.
”Är min elementära arbetsuppgift inte att cling till placerar, mycket mindre för att stå i långt av mer ung personer, men ganska att bidra mitt eget erfara, och idéer vars blygsamt värdera, kommer från den ovanliga eraen att jag hade privilegiera av att bo in.
”Lika Niemeyer, tror jag att en måste att vara den jämna rätten upp till avsluta. ”
Märka från Januari 8, 2008:
”… I-förmiddag som en fast supporter av det enigt röstar (en princip som sylter okändan förtjänar), som tillåtet oss som undviker tendensen att kopiera, vad kom till oss från länder av det tidigare socialistiska block, däribland ståenden av den en kandidaten, så ental som hans solidaritet in mot Kuba. Djupt respekt I som det första försök på byggnadssocialismen, tack till som oss var kompetent att fortsätta längs banan oss, hade valt. ”
Och jag reiterated märker däri att ”… jag glömmer aldrig den `alla av världs härlighetpassformar i en kernel av havren. ”
Därför, skulle den är ett svek till mitt samvete som accepterar ett ansvar som kräver mer rörlighet och dedikation än I-förmiddagen som fysiskt var kompetent att erbjuda. Detta devoid allra drama för I-något att säga.
Lyckligtvis kan vår rotation stilla räkning på kadrar från den gammala vakten och andra som var mycket unga i tidigt stadium av det processaa. Några var mycket unga, nästan barn, då de sammanfogade slagsmål på bergen, och mer sistnämnd de har givit härlighet till landet med deras heroiska kapacitet och deras internationalistbeskickningar. De har myndigheten och erfara som garanterar utbytet. Det finns också mellangenerationen som lärt samman med oss grunderna av komplex och den nästan unattainable konsten av uppläggningen och att leda en rotation.
Banan som alltid ska, är svår och kräver från alla intelligent försök. Jag misstror den seemingly lätta banan av apologeticsen eller dess motpol själven-flagellation. Vi bör alltid vara förberedda för den värst variabeln. Principen av att vara så försiktig i framgång som stöder i motgång kan inte glömmas. Adversaryen som ska besegras, är extremt stark; emellertid har vi varit kompetent till uppehället det på fjärden för halva per århundrade.
Detta är inte mitt avsked till dig. Min endast wish är att slåss som en soldat i striden av idéer. Jag fortsätter för att skriva under överskriften av `- reflexioner av kamraten Fidel.', Den ska är rättvis ett annat vapen som du kan räkna på. Kanske mitt uttrycka ska hörs. Jag är försiktig.
Tack.
Fidel Castro Ruz
Februari 18, 2008
5:30 P.m.
Översatt av Granma Landskamp
Куба: Сообщение от командира в вожде - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Сообщение от командира в вожде:
Дорогие соотечественники:
Последнее суббота 15-ое февраль, я пообещал вам тому в моем следующем отражении, котор я общался бы с вопросом интереса к много соотечественников. Таким образом, это теперь будет довольно сообщение.
Момент приходил nominate и избрать совет положения, свой президент, свои Vice-Presidents и секретарша.
На много лет я занимал почетное положение президента. 15-ого февраля 1976 социалистическая конституция была одобрена с свободно, сразу и втихомолку вотумом над 95% из людей с правом бросить вотум. Первая общенациональная ассамблея была установлена 2-ого декабря такой же год; это избрало совета положения и своего президентства. Раньше то, я был премьер-министром на почти 18 лет. Я всегда имел обязательно прерогативы для того чтобы снести вперед революционную работу с поддержкой преобладающего большинства людей.
Были те международные, осведомленно моего критически состояния здоровья, мысли что моя provisional безропотность, 31-ого июля 2006, к положению президента совета положения, который я передал к первому Vice-President Рауль Castro Ruz, была окончательной. Но Рауль, который будет также министром вооруженных силы страны on account of его собственные личные заслуги, и другие камрады водительства партии и положения были неохотны рассматривать меня из общественного бытия несмотря на мое неустойчивое состояние здоровья.
Было дискомфортной ситуацией для меня vis-à-vis adversary сделал все по возможности для того чтобы получить rid меня, и я чувствовал неохотным исполнить.
Более поздно, в моем обязательно отступлении, я мог взять полную команду моего разума также, как возможность для много чтения и раздумья. Я имел достаточную физическую прочность, котор нужно написать на много часов, которые я делил с соответствуя программами реабилитации и спасения. Основное здравый смысл показало что такая RABOTа находилась в пределах моей достигаемости. С другой стороны, refer to мое здоровье я был весьма тщательн избежать поднять ожиданности в виду того что я чувствовал что неблагоприятная законцовка принесет травматичные новости к нашим людям в midst сражения. Таким образом, мое первейшая обязанность должно было подготовить наши людей и политически и психологически для моего отсутствия после настолько много лет схватки. Я держал сказать что мое спасение «не было без рисков. »
Мои желания всегда должны discharge мои обязанности к моему последнему дыханию. То все, котор я могу предложить.
К моим самым дорогим соотечественникам, которые недавн удостоили меня so much путем избирать меня членом парламента где настолько много согласований должны быть приняты utmost важности к destiny нашего витка, я говорю что я завещаю ни aspire к ни принимаю, я повторяю, я завещаю ни aspire к ни признаваю положения президента совета и командира положения в вожде.
Вкратце письма адресовали к Рэнди Alonso, директору программы TV круглого стола национальной, --письма по моя просьба были сделаны публикой-- Я небезрассудно ввел элементы этого сообщения, котор я пишу сегодня, когда ровно адресат таких пем был осведомленн моего намерия. Я доверил Рэнди, которое я знал very well от его дней как студент публицистики. В тех днях я встречал почти на еженедельное основание с GLAVNыми представителями студентов университета от провинций на архиве большой дома в Kohly где они жили. Сегодня, вся страна будет большим университетом.
Следовать за будет некоторые параграфы выбранные от письма адресованного к Рэнди 17-ого декабря 2007:
«Я сильно верю что ответы к в настоящее время проблемам смотря на кубинское общество, которое имеет, по мере того как средний, двенадцатая ранг образования, почти студент-выпускники миллиона университетов, и реальная возможность для всех своих граждан, котор нужно стать educated без их в любом случае будучи различанными против, требуют больше перемеююых для каждой конкретной проблемы чем те, котор содержат в игре шахмат. Мы не можем проигнорировать одну одиночную деталь; это не будет легким курсом, котор нужно принять, если сведения людского существования в революционном обществе должна превалировать над инстинктом.
«Моя elemental обязанность не прильнуть к положениям, очень более менее к стойке в дороге молодых человек, но довольно способствовать мои собственные опыт и идеи значение которых скромное приходит от исключительнейшей эры что я имел привилегированность живя cIn.
«Как Niemeyer, я верю что одно должно быть последовательно right up to конец. »
Письмо начиная с 8-ого января 2008:
«… Я буду твердой сторонницей соединенного вотума (принципа сохраняет неизвестные заслуги), который позволил нас избежать тенденции скопировать пришло к нам от стран бывшего социалистического блка, включая портрет одного выбранного, как единственного числа как его сплоченность к Кубе. Я глубоки уважаю что первая попытка на созиализме здания, спасибо который мы могли продолжать вдоль курса нас выбрала. «
И я reiterated в том письме «… я никогда не забываю что `слава весь мир, котор приспосабливает в стержень мозоли. »
Поэтому, было бы betrayal к моей совести для того чтобы признавать ответственность требуя больше удобоподвижности и посвящением чем я могу физическ предложить. Это я говорю devoid всей драмы.
Удачно, наш виток может все еще подсчитать на cadres от старая гвардия и других которые были очень молоды в предыдущих этапах процесса. Некоторые были очень молоды, почти дети, когда они соединили драку на горах и более поздно они дадут славу к стране с их героикоромантическим представлением и их полетами internationalist. Они имеют авторитет и опыт для того чтобы гарантировать замену. Будет также промежуточное поколение выучило совместно с нами basics комплекса и почти недостижимого искусствоа организовать и ведения виток.
Курс всегда будет трудн и потребует от каждого толковейшего усилия. Я distrust seemingly легкий курс apologetics или своего антитезиса собственная личность-flagellation. Мы должны всегда быть подготовлены для самой плохой перемеююого. Принцип быть как расчетливо в успехе как прочно в невзгоде не смогите быть забыто. Adversary, котор нужно нанести поражение весьма сильн; однако, мы могли держать его на заливе для половины столетие.
Это не будет мое прощание к вам. Мое только желание должно воевать как воин в противоборство идей. Я буду продолжаться написать под рубрикой отражений `камрадом Fidel.' Оно будет справедлив другое оружие, котор вы можете подсчитать дальше. Возможно мой голос будет услышан. Я быть осторожным.
Спасибо.
Fidel Castro Ruz
18-ое февраля 2008
5:30 p.m.
Переведено Granma Международн
古巴: Bericht van de Bevelhebber in Leider - Fidel Castro Ruz
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Bericht van de Bevelhebber in Leider:
Beste landgenoten:
Vorige Vrijdag, 15 Februari, beloofde ik u dat in mijn volgende gedachtengang ik een kwestie van belang voor vele landgenoten zou behandelen. Aldus, is dit nu eerder een bericht.
Het ogenblik is gekomen om de Raad van de Staat, zijn Voorzitter, zijn Ondervoorzitters en Secretaresse te benoemen en te verkiezen.
vele jaren heb ik de eerbare positie van Voorzitter bezet. Op 15 Februari, 1976 werd de Socialistische Grondwet met de vrije, directe en geheime stemming van meer dan 95% van de mensen met het recht goedgekeurd een stem uit te brengen. De eerste Nationale Assemblage werd gevestigd op 2 December die zelfde jaar; dit verkoos de Raad van de Staat en zijn voorzitterschap. Vóór dat, was ik een Eerste Minister bijna 18 jaar geweest. Ik had altijd de noodzakelijke voorrechten aan overbrenging het revolutionaire werk met de steun van de overweldigende meerderheid van de mensen.
Er waren die overzee wie, bewust van mijn kritiek gezondheidsvoorschrift, gedachte dat mijn voorlopige berusting, op 31 Juli, 2006, in de positie van Voorzitter van de Raad van de Staat, die ik aan Eerste Ondervoorzitter Raul Castro Ruz overliet, definitief was. Maar Raul, die ook minister van de Strijdkrachten wegens zijn eigen persoonlijke verdiensten zijn, en de andere kameraden van de leiding van de Partij en van de Staat waren onwillig om me uit het openbare leven ondanks mijn onstabiel gezondheidsvoorschrift te overwegen.
Het was een ongemakkelijke situatie voor me vis-à-vis een tegenstander die alles mogelijk had gedaan om me van de hand te doen, en ik voelde aarzelend te voldoen.
Later, in mijn noodzakelijke terugtocht, kon ik het volledige bevel van mijn mening evenals de mogelijkheid voor veel lezing en meditatie terugkrijgen. Ik had genoeg fysieke sterkte voor vele uren te schrijven, die ik met de overeenkomstige rehabilitatie en terugwinningsprogramma's deelde. Het fundamentele gezond verstand wees erop dat dergelijke activiteit binnen mijn bereik was. Enerzijds, toen het verwijzen naar mijn gezondheid was ik uiterst zorgvuldig vermijden opheffend verwachtingen aangezien ik van mening was dat een ongunstig einde traumatisch nieuws aan onze mensen in het midden van de slag zou brengen. Aldus, moest mijn eerste plicht onze mensen zowel politiek als psychologisch voor mijn afwezigheid na zo vele jaren van strijd voorbereiden. Ik hield zeggend dat mijn terugwinning „niet zonder risico's was. “
Mijn wensen hebben altijd mijn plichten aan mijn laatste adem moeten lossen. Dat is alle ik kan aanbieden.
Aan mijn beste landgenoten, die onlangs me zo veel door me een lid van het Parlement hebben geëerd te verkiezen waar zo vele overeenkomsten van uiterst belang voor het lot van onze Revolutie zouden moeten worden goedgekeurd, zeg ik dat ik noch aan zal streven noch, herhaal ik, ik noch zal streven aan noch zal goedkeuren de posities van Voorzitter van de de Raad en Bevelhebber van de Staat in Leider zal goedkeuren.
In het kort brieven die aan Wellustige Alonso, Directeur worden gericht van het van de Ronde Lijst Nationale TV- Programma, --brieven die op mijn verzoek openbaar werden gemaakt-- Ik introduceerde discreet elementen van dit bericht ik vandaag schrijf, toen niet zelfs de geadresseerde van dergelijke brieven van mijn bedoeling zich bewust was. Ik vertrouwde op Wellustig, die ik zeer goed van zijn dagen als student Journalistiek wist. In die dagen die ik bijna op een wekelijkse basis met de belangrijkste vertegenwoordigers van de Universitaire studenten van de provincies bij de bibliotheek van het grote huis in Kohly ben samengekomen waar zij leefden. Vandaag, is het volledige land een immense Universiteit.
Na zijn sommige paragrafen die van de brief worden gekozen die aan Wellustig op 17 December, 2007 wordt gericht:
„Ik geloof sterk dat de antwoorden op de huidige problemen die de Cubaanse maatschappij onder ogen zien, die, als gemiddelde, een twaalfde rang van onderwijs, bijna miljoen mensen met universitaire diploma's heeft, en een echte mogelijkheid voor al zijn burgers opgeleid te worden zonder hun die in elk geval wordt onderscheiden tegen, meer variabelen voor elk concreet probleem vereisen dan die in een schaakspel. Wij kunnen één enkel detail negeren niet; dit is geen gemakkelijke te nemen weg, als de intelligentie van een menselijk wezen in de revolutionaire maatschappij over instinct moet heersen.
„Mijn elementaire plicht moet niet zich aan posities vastklampen, veel minder om zich op de manier van jongere personen te bevinden, maar eerder mijn eigen ervaring en ideeën bij te dragen de waarvan bescheiden waarde uit de uitzonderlijke era komt dat ik het voorrecht van binnen het leven had.
„Als Niemeyer, geloof ik dat men verenigbaar recht tot het eind moet zijn. “
Brief van 8 Januari, 2008:
„… Ik ben een vaste verdediger van de verenigde stemming (een principe dat de onbekende verdiensten) bewaart, die ons toestonden om de tendens te vermijden om te kopiëren wat aan ons uit landen van het vroegere socialistische blok, met inbegrip van het portret van de één kandidaat kwam, zo bijzonder zoals zijn solidariteit naar Cuba. Ik eerbiedig diep dat de eerste poging tot de bouw van socialism, waardankzij aan wij langs de weg konden verdergaan die wij hadden gekozen. „
En ik herhaalde in die brief dat „… ik nooit dat `vergeet van alle wereld de glorie in een pit van graan past. “
Daarom, zou het betrayal aan mijn geweten zijn om een verantwoordelijkheid goed te keuren die meer mobiliteit en toewijding vereist dan ik fysisch kan aanbieden. Dit zeg ik verstoken van al drama.
Gelukkig, kan onze Revolutie nog op cadres van de oude wacht en anderen tellen die in de vroege stadia van het proces zeer jong waren. Wat waren zeer jong, bijna kinderen, toen zij zich bij de strijd op de bergen aansloten en recenter zij glorie aan het land met hun heldhaftige prestaties en hun internationalistopdrachten hebben gegeven. Zij hebben het gezag en de ervaring om de vervanging te waarborgen. Er is ook de middengeneratie die samen met ons de grondbeginselen van de complexe en bijna onbereikbare kunst van het organiseren van en het leiden van een revolutie leerde.
De weg zal altijd moeilijk zijn en zal van de intelligente inspanning van iedereen vereisen. Ik wantrouw de schijnbaar gemakkelijke weg van apologetics of zijn antithese het zelf-flagellation. Wij zouden altijd op de slechtste variabele moeten worden voorbereid. Het principe om in succes zoals vast niet in adversity zo voorzichtig te zijn kan worden vergeten. De te verslaan tegenstander is uiterst sterk; nochtans, hebben wij het bij baai voor een halve eeuw kunnen houden.
Dit is niet mijn afscheid aan u. Mijn enige wens moet als militair in de slag van ideeën vechten. Ik zal onder de rubriek van Bezinningen `door kameraad Fidel blijven schrijven.' Het zal enkel een ander wapen zijn u kunt tellen. Misschien zal mijn stem worden gehoord. Ik zal zorgvuldig zijn.
Dank.
Fidel Castro Ruz
18 Februari, 2008
5:30 p.m.
Vertaald door Granma International
كوبا: رسالة من ال [كمّندر ين شف] - فيديل كاسترو [روز]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
رسالة من ال [كمّندر ين شف]:
مواطنات عزيزة:
يوم الجمعة متأخّرة, فبراير - شباط 15, وعد أنا أنت أنّ في إنعكاسي تالية أنا عالجت مع إصدار الفائدة إلى كثير مواطنات. لذلك, هذا الآن بالأحرى رسالة.
قد أتى العزم أن يعيّن وانتخبت الدولة مجلس, رئيسه, [فيس-برسدنتس] ه وسكرتيرة.
ل كثير سنون قد احتلّ أنا الموقعة شريفة رئيس. في فبراير - شباط 15, وافقت 1976 الدستور اشتراكيّة كان مع الحرّة, مباشرة وإقتراع سرّيّة من على 95% من الالناس مع الحق أن يصبّ إقتراع. أسّست الاجتماع أولى وطنيّة كان في ديسمبر - كانون الأوّل [2ند] أنّ نفسه سنة; هذا انتخب الدولة مجلس ورئاسته. من قبل أنّ, كان أنا قد كنت رئيس وزراء ل تقريبا 18 سنون. أنا دائما تلقّيت الامتيازات ضروريّة أن يحمل إلى الأمام العمل ثوريّة مع الدعم من ال [أفروهلم مجوريتي] من الالناس.
هناك كان أنّ عبر البحار الذي, مدركة من ي حرجة صحة شرط, فكرة أنّ كان إستقالتي مؤقّتة, في يوليو-تمّوز 31, 2006, إلى الموقعة الرئيس من الدولة مجلس, أيّ أنا تركت إلى [فيس-برسدنت] أولى [رول] كاسترو [روز], نهائيّة. غير أنّ كان [رول], الذي يكون أيضا وزيرة من القوات مسلّحة بسبب ه خاصّة إستحقاقات شخصيّة, والأخرى رفيقات من الحزب ودولة قيادة غير راغب أن يعتبرني من حياة عامّة على الرغم من ي المتحوّل صحة شرط.
هو كان حالة متضايق ل ي [فيس--فيس] خصوم أيّ كان قد أتمّ كلّ شيء يمكن أن يحصل يخلّص من ي, و [فلت] أنا معارضة أن يذعن.
فيما بعد, في إنسحابي ضروريّة, كان أنا يمكن أن يستردّ ال يشبع أمر من عقلي [أس ولّ س] الإمكانية ل كثير قراءة وتأمل. أنا تلقّيت بما فيه الكفاية [فسكل سترنغث] أن يكتب ل كثير ساعات, أيّ أنا شاركت مع ال يماثل ردّ اعتبار وإستعادة برنامج. أشار إحساس أساسيّة عاديّة أنّ هذا نشاط كان ضمن إستطاعتي. [أن ث ون هند], عندما يحيل صحتي كان أنا جدّا حريصة أن يتفادى يرفع توقعات بما أنّ أنا [فلت] أنّ نهاية عكسيّة أحضر أخبار جرحية إلى الناسنا في الغمرة من المعركة. لذلك, كان واجب رسمي أولى أن يعدّ الناسنا على حدّ سواء سياسيّا ونفسيّا لغيابي بعد هكذا كثير سنون الكفاح. أنا حافظت يقول أنّ [ب] إستعادتي "لم دون أخطار. "
يكون أمنياتي يتلقّى دائما أن يقيل واجب رسمي إلى نفسي متأخّرة. أنّ كلّ أنا يستطيع قدّمت.
إلى مواطناتي عزيزة, الذي يتلقّى مؤخّرا يشرّفني كثيرا ب ينتخبني عضوة من المجلس نواب حيث هكذا كثير إتفاقات سوفت كنت تبنّيت من أهمية قصوى إلى المصير من ثورتنا, يقول أنا أنّ أنا أريد لا يطمح إلى ولا يقبل, أنا أكرّس, أنا أريد لا يطمح إلى ولا يقبل الموقعات الرئيس من الدولة مجلس و [كمّندر ين شف].
في حرف قصيرة يخاطب إلى [رندي] [ألونس], مديرة من ال [رووند تبل] وطنيّة تلفزيون برنامج, --حرف أيّ في طلبي كان جعلت جمهور-- أنا برزانة قدّمت عناصر من هذا رسالة أنا أكون أكتب اليوم, عندما لا يتساوى المرسل إليه من هذا حرف كان مدركة من نيتي. أنا وثقت [رندي], الّذي أنا عرفت [فري ولّ] من أيامه كطالبة الصحافة. في أنّ أيام التقى أنا تقريبا على أساس أسبوعيّة مع الممثلون رئيسيّة من الجامعة طالبات من المحافظات في المكتبة من المنزل كبيرة في [كوهلي] حيث هم عاشوا. اليوم, البلاد كاملة جامعة ضخمة.
يتبعون بعض فقرات يختار من الحرف يخاطب إلى [رندي] في ديسمبر - كانون الأوّل 17, 2007:
"يصدق أنا بقوّة أنّ الجوابات إلى المشاكل حاليّة يواجه مجتمعة كوريّة, أيّ يتلقّى, بما أنّ معدل, درجة ثاني عشر تربية, تقريبا مليون جامعة متخرجات, وإمكانية حقيقيّة لكلّه مواطنات أن يصبح متعلّمة دون هم يكون في أيّ طريق يميّز ضدّ, يتطلّب كثير متغيرات ل كلّ مشكلة مادّيّة من أنّ يحتوى في شطرنج لعبة. نحن يستطيع لا يتجاهل واحدة تفصيل وحيد; هذا ليس يتيح ممر أن يأخذ, إن الذكاء من كائن إنسانيّة في مجتمعة ثوريّة يكون أن يسود على غريزة.
"ليس واجب رسمي عناصريّ أن ب تمسّك إلى موقعات, كثير أقلّ إلى حامل قفص في الطريق ال [يوونغ برسن], غير أنّ بالأحرى أن يسهم ي خاصّة خبرة وأفكار الذي قيمة متواضعة يأتي من العصر استثنائيّة أنّ أنا تلقّيت الامتياز من يعيش [إين.].
"مثل [نيمر], يصدّ أنا أنّ واحدة يضطرّ كنت متوافقة [ريغت وب تو] النهاية. "
طبعت من يناير - كانون الثّاني 8, 2008:
"… أنا مؤيدة متينة من ال يوحّد إقتراع (مبدأ أنّ يحفظ الإستحقاقات مجهولة), أيّ سمحنا أن يتفادى النزعة أن ينسخ ماذا أتى إلى نا من بلاد من الكتلة سابقة اشتراكيّة, بما في ذلك الصورة من الواحدة مرشح, مثل المفرد بما أنّ تضامنه نحو كوبا. أنا بعمق أحترم أنّ كان محاولة أولى في بناية اشتراكيّة, شكور إلى أيّ نحن كانوا يمكن أن يستمرّ على طول الممر نحن قد اختار. "
وكرّس أنا في أنّ حرف أنّ "… أنا أبدا أنسى أنّ `[ألّ وف ث] عالم مجد يلائم في نواة الذرة. "
لذلك, كان هو تضليل إلى ضميري أن يقبل مسؤولية يتطلّب كثير حركية وتفاني من أنا طبيعيّا يمكن أن يقدّم. هذا يقول أنا خلو من كلّ مأساة.
لحسن الحظّ, ثورتنا يستطيع بعد عددت على أطر من الحارسة قديمة وأخرى الذي كان جدّا شابّة في المرحلة مبكرة من العملية. بعض كان جدّا شابّة, تقريبا أطفال, عندما تلاقى هم المعركة على الأجبال وفيما بعد هم قد أعطوا مجد إلى البلد مع أداءهم بطوليّة وهم [إينترنأيشنليست] مهام. هم يتلقّون السلطة والخبرة أن يضمن الإستبدال. هناك أيضا الجيل متوسّطة أيّ علم مع نا الأسس من المركبة وفن [أونتّينبل] تقريبا من ينظّم ويقود ثورة.
سيكون الممر دائما يصعب وسيتطلّب من [إفرون'س] جهد ذكيّة. أنا أرتاب ال على ما يبدو يتيح ممر من دفاع عقائديّ أو نقيض الأطروحته ال [سلف-فلجلّأيشن]. نحن سوفت دائما كنت أعدّت للمتغير مريضة. المبدأ من يكون مثل متعقّلة في نجاح بما أنّ بثبات في شدة يستطيع لا يكون نسيت. الخصوم أن يكون هزمت جدّا قوّيّة; مهما, قد كان نحن يمكن أن يحافظ هو في نباح لنصف [ا] قرن.
هذا ليس وداعي إلى أنت. ي فقط أمنية أن يتنازع كجندية في المعركة الأفكار. أنا سوفت سأستمرّ أن يكتب تحت الترويسة من `إنعكاسات برفيقة فيديل.' هو سيكون صحيحة آخر سلاح أنت يستطيع عددت فوق. ربّما سيسمع صوتي كنت. أنا سوفت سأكون حريصة.
شكور.
فيديل كاسترو [روز]
فبراير - شباط 18, 2008
5:30 مساء.
يترجم ب [غرنما] [إينترنأيشنل]