From The Economist print edition:
Will America choose the old hero who favours tax cuts for business and the rich and backed George Bush’s wars? Or the young man who promises health care for all, a swift exit from Iraq and more money for the average worker? As America’s financial system buckles, this ought to be an unlosable election for the Democrats. But it isn’t
IT HAS been a time of miracles and wonders. Hillary Clinton, the “inevitable” Democratic nominee, was beaten by a man who was barely out of law school when she was trying to reform the nation’s health-care system; and that man, Barack Obama, has become the darling of the world. John McCain, a senator whose campaign was given up for dead last year, improbably surged past all his rivals to seize the Republican nomination. Voters in November will pick either a black president or a female vice-president, breaking new ground either way. And most surprising of all, at a time when the Democrats surely cannot lose, they still just might.
Only once in the past half-century has a party been awarded three consecutive terms in the White House. That was in 1988, after Ronald Reagan’s two terms, when the economy was strong and the president was still popular. Neither remotely holds true now. The economy may not quite be in recession, but it certainly feels that way. House prices are tumbling, petrol and grocery prices are painfully high and wages have stagnated for years. The September meltdown of much of Wall Street has put an unexpected focus on the candidates’ grasp of the complex world of high finance. The wars in Iraq and Afghanistan drag on. By rights, Mr McCain should be shuffling towards certain defeat. Yet the polls are still very close. The main reason is that the Democrats have picked as their standard-bearer Mr Obama, a man of great gifts but significant weaknesses.
Mr Obama writes brilliant speeches and delivers them beautifully. He attracts huge crowds, stirs their passions and moves them to tears. Yet he is no crude demagogue. He approaches policy questions with an admirable mix of intellect and pragmatism. His advisers marvel at his capacity to weigh complex arguments and pick solutions that seem both sensible and politically feasible.
He promises much. He would withdraw American troops from Iraq as fast as is practicable. He would increase the size of the army and send more troops to Afghanistan. He would close the prison at Guantánamo Bay. Domestically, he would offer Americans near-universal health care. He would raise taxes on the rich and on businesses, trim them for the great bulk of the middle class and offer numerous handouts. He would set up a cap-and-trade system for curbing carbon emissions and lavish cash on alternative energy.
To many of his fans, Mr Obama’s allure owes even more to his persona than to his policies. He is an athletic 47. Half-black, half-white and raised by a single mother, his rise from modest roots embodies the American dream. Not only does he preach racial reconciliation; his election would help achieve it. And a generation of black children would grow up with an ideal role model: a black president with a loving, intact family.
Mr Obama’s election would also help mend America’s shredded relations with the rest of the world, though probably less than his foreign fans imagine. Unlike George Bush, he soothingly espouses international co-operation. His nuanced manner reassures Europeans. His surname is African, his middle name is Arabic, he has Muslim forebears, he grew up partly in Asia and his skin colour is close to the global average. A recent poll of 22 countries by the BBC found that people in all 22 of them preferred Mr Obama to Mr McCain.
But only Americans can vote in American elections, and many have doubts about Mr Obama. He has the thinnest résumé of any nominee in living memory. Eight years ago, when he ran for a seat in the House of Representatives, his opponent, a former Black Panther, dismissed him by asking: “Just what’s he done?” Mr Obama was then a lowly state senator, and had also worked as a lawyer and a community organiser. Voters deemed this to be insufficient preparation for Congress. Mr Obama lost by 31 percentage points.
In 2004 he was elected to the United States Senate. But many Americans hesitate to hire as the country’s leader someone with no executive experience besides running the Harvard Law Review and a series of election campaigns. Others worry that he is not as nice or principled as he seems. He won that state Senate seat by having all his rivals thrown off the ballot. He cosied up to Chicago’s machine politicians. His pastor for two decades preaches “God damn America”. For all Mr Obama’s rhetoric about reaching across the partisan divide, he has never stood up to his party to accomplish anything substantial. For all his talk about uniting his country, he has become an unexpectedly divisive figure.
McCain, again
The alternative is Mr McCain. Though quick-witted on the stump, Mr McCain seems less intelligent and less eloquent than Mr Obama. His age is against him: he would be the oldest first-term president ever inaugurated, and he has had recurrent bouts of cancer. He has a volcanic temper that he struggles to control. Many people fear that he is a warmonger at worst, at best a prickly individual with neoconservative tendencies who will do little to mend fences with the world. His grasp of the details of economics and finance is shaky, to say the least.
But Mr McCain is also a brave politician, who has often tried to do the difficult not the expedient thing. He would stay the course in Iraq, arguing that a hasty withdrawal would spark chaos. He would stand up to Russia and Iran. Like his rival, he would close Guantánamo.
On the economic front, whereas Mr Obama flirts with protectionism, Mr McCain is a staunch free-trader. He endorses low taxes, though the rich get most of the breaks. In general he favours light regulation, but he now agrees with Mr Obama that Wall Street needs firmer oversight. Also like Mr Obama, he proposes a cap-and-trade system for greenhouse gases, but he would give away the permits, not auction them. His health-care plans emphasise using competition to curb costs rather than expanding coverage.
Mr McCain’s domestic platform may be beside the point, however, since Congress will be Democratic and unlikely to pass his proposals without rewriting them. On the other hand, for many moderate voters, the best argument for Mr McCain is that a Republican president and a Democratic Congress would check and balance each other. In the past, divided government has led to greater fiscal prudence, since presidents are more likely to veto the other party’s wasteful spending. Getting both parties to share the pain is also the only realistic way to tackle tough long-term problems, like the looming bankruptcy of Social Security (public pensions) and Medicare (public health care for the elderly).
If voters made up their minds according to each party’s stated policies, Mr Obama would probably be a shoo-in. But they do not. The president is both chief executive and symbolic head of state. Voters want someone who has the extraordinary talents necessary to do the job, yet who also seems ordinary and likeable. Cultural cues matter hugely. So does evidence of sound judgment and strength of character.
Mr Obama wins top marks for raw talent. He can also claim sound judgment: though no pacifist, he opposed the Iraq war from the start. Mr McCain retorts that he backed the “surge” before it was popular, when Mr Obama tried to block it.
The two men’s life stories appeal to different groups. Mr McCain is a war hero who endured years of torture in Vietnam. He has often defied his own party in pursuit of centrist policies, such as banning torture, welcoming immigrants and tackling climate change. Mr Obama is more of an enigma. His voting record is one of the most liberal in the Senate, but in his books, he tends to present two sides of each policy argument without reaching many firm conclusions. During the campaign he has tacked to the centre. Even professional observers are now thoroughly unsure what he stands for.
There is still a month to go and the economy is, to put it mildly, volatileMr Obama has addressed some of his weaknesses by picking Joe Biden as his running-mate. Mr Biden has been a senator for 36 years and knows a lot about foreign policy. His working-class roots appeal to some who find Mr Obama detached from their problems. But he has had less effect on the race than Mr McCain’s risky—and, some say, deeply cynical—choice of Sarah Palin, the governor of Alaska.
Unlike Mr McCain, Mrs Palin knows little about national or international politics. But as a working mother of five who grew up shooting moose for the freezer, she appeals to small-town voters who feel condescended to by Democrats. And as a born-again Christian and passionate pro-lifer, she thrills social conservatives who have never warmed to Mr McCain. But she appals a lot of independent voters, who dislike her conservative views and worry about her evident inexperience, should she ever have to step into the 72-year-old Mr McCain’s shoes. The “Palin effect” was huge at first, but it quickly started to fade.
Meanwhile, no one knows how race will affect the election. Many people, black and white, will back Mr Obama because he is black. Many will oppose him for the same reason, though few will admit as much. There is still a month to go, the presidential and vice-presidential debates still need to sink in, and the economy is, to put it mildly, volatile. After a campaign that has already lasted more than two years, it seems impossible to predict who will win. But no one can complain that Americans are not getting a clear choice.
Oct 2, 2008
electronic-economist
La bataille de l'espoir et de l'expérience
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
De l'édition d'impression d'économiste :
L'Amérique choisira-t-elle le vieux héros qui favorise des réductions des impôts pour des affaires et les riches et les guerres de George Bush soutenu ? Ou le jeune homme qui promet la santé pour tous, une sortie rapide d'Irak et plus d'argent pour l'ouvrier moyen ? En tant que boucles financières du système de l'Amérique, ceci doit être une élection unlosable pour les démocrates. Mais il n'est pas
C'a été un moment des miracles et se demande. Hillary Clinton, le dénommé démocratique « inévitable », a été battue par un homme qui était à peine hors d'école de droit quand elle essayait de reformer le système du santé-soin de la nation ; et cet homme, Barack Obama, est devenu le chéri du monde. John McCain, un sénateur dont la campagne a été abandonnée pour l'année dernière morte, improbablement augmenté après tous ses rivaux pour saisir la nomination républicaine. Les électeurs en novembre sélectionneront un président noir ou un vice-président féminin, franchissant un le nouveau pas l'une ou l'autre manière. Et étonner de tous, à un moment où les démocrates sûrement ne peuvent pas perdre, ils pourraient encore juste.
Seulement une fois en demi-siècle passé une partie a été attribuée trois limites consécutives dans la Maison Blanche. C'avait lieu en 1988, après deux limites de Ronald Reagan, quand l'économie était forte et le président était encore populaire. Ni l'un ni l'autre ne juge à distance vrai maintenant. L'économie ne peut pas tout à fait être dans la récession, mais elle sent certainement de cette façon. Les prix de logements dégringolent, les prix d'essence et de denrées alimentaires sont péniblement haute et les salaires ont stagné pendant des années. La fusion de septembre de beaucoup de Wall Street a mis un foyer inattendu prise sur candidats' du monde complexe de la finance. Les guerres en Irak et en Afghanistan traînent. Par des droites, M. McCain devrait brouiller vers certaine défaite. Pourtant les scrutins sont toujours très étroits. La raison principale est que les démocrates ont sélectionné en tant que leur M. Obama de standard-porteur, un homme de grands cadeaux mais de faiblesses significatives.
M. Obama écrit des discours brillants et les fournit admirablement. Il attire les foules énormes, remue leurs passions et les déplace aux larmes. Pourtant il n'est aucun démagogue brut. Il approche des questions de politique avec un mélange excellent d'intellect et de pragmatisme. Ses conseillers s'émerveillent à sa capacité de peser des arguments complexes et de sélectionner les solutions qui semblent sensibles et politiquement faisable.
Il promet beaucoup. Il retirerait les troupes américaines d'Irak aussi rapidement qu'est faisable. Il augmenterait la taille de l'armée et enverrait plus de troupes en Afghanistan. Il fermerait la prison au compartiment de Guantánamo. Domestiquement, il offrirait à des Américains la santé proche-universelle. Il soulèverait des impôts sur les riches et sur des entreprises, les équilibrerait pour la grande partie de la bourgeoisie et offrirait de nombreuses aumônes. Il établirait chapeau-et-commercent le système pour limiter les émissions de carbone et l'argent comptant somptueux sur l'énergie alternative.
À plusieurs de ses ventilateurs, l'attrait de M. Obama's doit encore plus à sa Person qu'à ses politiques. Il est des 47 sportifs. Moitié-noire, à moitié blanc et augmentée par une mère simple, son élévation des racines modestes incarne le rêve américain. Non seulement prêche-t-il la réconciliation raciale ; son élection aiderait à le réaliser. Et une génération des enfants noirs grandirait avec un modèle idéal de rôle : un président noir avec aimer, famille intacte.
L'élection de M. Obama's aiderait également à réparer les relations déchiquetées de l'Amérique avec le reste du monde, cependant probablement moins que ses ventilateurs étrangers imaginent. À la différence de George Bush, il embrasse avec douceur la coopération internationale. Sien nuanced la façon rassure Européens. Son nom de famille est africain, son deuxième prénom est arabe, il a des musulmans s'abstient, il a grandi en partie en Asie et sa couleur de peau est près de la moyenne globale. Un scrutin récent de 22 pays par la BBC a constaté que les gens dans chacun des 22 d'entre eux ont préféré M. Obama à M. McCain.
Mais seulement les Américains peuvent voter dans des élections américaines, et beaucoup ont des doutes au sujet de M. Obama. Il a le résumé le plus mince de n'importe quel dénommé dans la mémoire vivante. Il y a huit ans, quand il a couru pour un siège dans la chambre des représentants, son adversaire, une ancienne panthère noire, écartée lui en demandant : « Au juste ce qui est lui fait ? » M. Obama était alors un sénateur modeste d'état, et avait également travaillé en tant qu'un avocat et organisateur de la communauté. Les électeurs ont considéré ceci pour être préparation insuffisante pour le congrès. M. Obama a perdu par 31 points de pourcentage.
En 2004 il a été élu au sénat des Etats-Unis. Mais beaucoup d'Américains hésitent à louer en tant que chef du pays quelqu'un sans une expérience exécutive sans compter que courir la revue de loi de Harvard et des séries de campagnes d'élection. D'autres s'inquiètent qu'il ne soit pas aussi gentil ou pas principled qu'il semble. Il a gagné ce siège de sénat d'état en ayant tous ses rivaux jetés outre du vote. Il cosied jusqu'aux politiciens de la machine de Chicago. Son pasteur pendant deux décennies prêche « Dieu fichue Amérique ». Pour tout le la rhétorique de M. Obama's au sujet de l'atteinte à travers le partisan divisez, il ne s'est jamais tenu jusqu'à sa partie pour accomplir n'importe quoi substantiel. Pour le tout sien parlent d'unir son pays, il est devenu une figure inopinément séparative.
McCain, encore
L'alternative est M. McCain. Cependant d'esprit vif sur le tronçon, M. McCain semble moins intelligent et moins éloquent que M. Obama. Son âge est contre lui : il serait le président de premier-limite le plus âgé jamais inauguré, et il a eu des accès récurrents de cancer. Il a un trempe volcanique qu'il lutte pour commander. Beaucoup de gens craignent qu'il soit un warmonger à plus mauvais, au mieux un individu épineux avec les tendances neoconservative qui feront peu pour réparer des barrières avec le monde. Sa prise des détails des sciences économiques et des finances est précaire, pour indiquer les mineurs.
Mais M. McCain est également un politicien de braver, qui a souvent essayé de faire le difficile pas la chose avantageuse. Il resterait le cours de l'Irak, arguant du fait qu'un retrait précipité étincellerait chaos. Il se tiendrait jusqu'à la Russie et à l'Iran. Comme son rival, il clôturerait Guantánamo.
Sur l'avant économique, tandis que M. Obama flirte avec le protectionnisme, M. McCain est un libre-commerçant dévoué. Il approuve de bas impôts, cependant les riches obtiennent la plupart des coupures. En général il favorise le règlement léger, mais il est d'accord maintenant avec M. Obama que Wall Street a besoin d'inadvertance plus ferme. En outre comme M. Obama, il propose chapeau-et-commercent le système pour des gaz de serre chaude, mais il donnerait loin les laisux, pas enchère elles. Ses plans de santé-soin soulignent en utilisant la concurrence de limiter des coûts plutôt que d'augmenter l'assurance.
La plateforme domestique de M. McCain's peut être près du point, cependant, puisque le congrès sera démocratique et peu susceptible de passer ses propositions sans les récrire. D'une part, pour beaucoup d'électeurs modérés, le meilleur argument pour M. McCain est qu'un président républicain et un congrès démocratique vérifieraient et s'équilibreraient. Dans le passé, le gouvernement divisé a mené à une plus grande prudence fiscale, puisque les présidents sont pour mettre un veto de l'autre la dépense inutile partie. Obtenir les deux parties pour partager la douleur est également la seule manière réaliste d'aborder des problèmes à long terme durs, comme la faillite de apparence vague de la sécurité sociale (pensions publiques) et de l'Assurance-maladie (soin de santé publique pour les personnes âgées).
Si les électeurs composaient leurs esprits selon les politiques indiquées de chaque partie, M. Obama serait probablement a shoo-dans. Mais ils pas. Le président est cadre supérieur et chef d'Etat symbolique. Les électeurs veulent quelqu'un qui a les talents extraordinaires nécessaires pour faire le travail, pourtant qui semble également ordinaire et agréable. Matière culturelle de sélections énormement. Ainsi démontre du jugement et de la force sains du caractère.
M. Obama gagne les marques supérieures pour le talent cru. Il peut également réclamer le jugement sain : bien qu'aucun pacifiste, il ne se soit opposé à la guerre de l'Irak dès le début. Cornues de M. McCain qu'il a soutenu la « montée subite » avant qu'elle ait été populaire, quand M. Obama a essayé de la bloquer.
Les deux histoires de la vie des hommes font appel à différents groupes. M. McCain est un héros de guerre qui a supporté des années de torture au Vietnam. Il a défier souvent sa propre partie dans la poursuite des politiques centristes, telles qu'interdire la torture, accueillir des immigrés et aborder le changement de climat. M. Obama est plus d'une énigme. Son disque de vote est un des plus libérale dans le sénat, mais en ses livres, il tend à présenter deux côtés de chaque argument de politique sans tirer beaucoup de conclusions fermes. Pendant la campagne il a cloué au centre. Même les observateurs professionnels sont maintenant complètement incertains ce qu'il représente.
Il y a toujours un mois à aller et l'économie est, pour le mettre modérément, volatileMr Obama a adressé certaines de ses faiblesses en sélectionnant Joe Biden en tant que son courir-compagnon. M. Biden a été un sénateur pendant 36 années et connaît beaucoup la politique étrangère. Ses racines de classe ouvrier font appel à certains qui trouvent M. Obama détaché de leurs problèmes. Mais il a eu moins d'effet sur la course que M. McCain's risqué-et, certains indiquent, profondément cynique-choix de Sarah Palin, le gouverneur de l'Alaska.
À la différence de M. McCain, Mme Palin sait peu au sujet de la politique nationale ou internationale. Mais en tant que mère travaillante de cinq qui ont accru les orignaux vers le haut de tir pour le congélateur, elle fait appel aux électeurs de petit-ville qui se sentent condescendus à par Democrats. Et en tant que pro-forçat à perpétuité chrétien et passionné soutenu-encore, elle fait frémir les conservateurs sociaux qui n'ont jamais chauffé à M. McCain. Mais elle appals beaucoup d'électeurs indépendants, qui détestent ses vues conservatrices et s'inquiètent de son inexpérience évidente, devrait elle jamais devoir faire un pas dans les chaussures de M. McCain's de 72 ans. Le « effet de Palin » était énorme au début, mais il a rapidement commencé se fanent.
En attendant, personne ne sait la course affectera l'élection. Beaucoup de personnes, noires et blanches, soutiendront M. Obama parce qu'il est noir. Beaucoup s'opposeront à lui pour la même raison, bien que peu admettent autant. Il y a toujours un mois à aller, les discussions présidentielles et vice-présidentielles doivent toujours descendre dedans, et l'économie est, pour le mettre modérément, volatil. Après une campagne qui a déjà duré plus de deux ans, il semble impossible de prévoir qui gagnera. Mais personne ne peuvent se plaindre que les Américains n'obtiennent pas un choix clair.
2 oct. 2008
électronique-économiste
La batalla de la esperanza y de la experiencia
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
De la edición de la impresión del economista:
¿América elegirá a viejo héroe que favorece las reducciones de impuestos para el negocio y los ricos y las guerras de George Bush movido hacia atrás? ¿O el hombre joven quién promete el cuidado médico para todos, una salida rápida de Iraq y más dinero para el trabajador medio? Como hebillas financieras del sistema de América, esto ought ser una elección unlosable para los demócratas. Pero no es
Ha sido una época de milagros y se pregunta. Hillary Clinton, el candidato democrático “inevitable”, fue batida por un hombre que estaba apenas fuera de colegio de abogados cuando ella intentaba reformar el sistema del salud-cuidado de la nación; y ese hombre, Barack Obama, ha hecho el querido del mundo. Juan McCain, senador que campaña fue dada para arriba para el año pasado muerto, improbable aflojado más allá de todos sus rivales para agarrar el nombramiento republicano. Los votantes en noviembre escogerán a un presidente negro o a vice presidente femenino, rompiendo la nueva tierra cualquier manera. Y el sorprender de todos, en un momento en que los demócratas no pueden perder seguramente, todavía acaban de poder.
En el último mitad-siglo un partido se ha concedido solamente una vez tres términos consecutivos en la casa blanca. Eso era en 1988, después de dos términos de Ronald Reagan, cuando la economía era fuerte y el presidente seguía siendo popular. Ni uno ni otro remotamente es verdad ahora. La economía no puede absolutamente estar en la recesión, sino que siente ciertamente esa manera. Los precios de casa están cayendo, los precios de la gasolina y de tienda de comestibles son doloroso colmo y los salarios se han estancado por años. La fusión de septiembre de mucho de Wall Street ha puesto un foco inesperado en asimiento de los candidatos' del mundo complejo de las altas finanzas. Las guerras en Iraq y Afganistán arrastran encendido. Por las derechas, Sr. McCain debe mezclarse hacia cierta derrota. Con todo las encuestas todavía están muy cercanas. La razón principal es que los demócratas han escogido como su Sr. Obama del estándar-portador, un hombre de grandes regalos pero de debilidades significativas.
Sr. Obama escribe discursos brillantes y los entrega maravillosamente. Él atrae a muchedumbres enormes, revuelve sus pasiones y las mueve a los rasgones. Con todo él no es ningún demagogue crudo. Él acerca a preguntas de la política con una mezcla admirable de la intelecto y del pragmatismo. Sus consejeros se maravillan en su capacidad de pesar discusiones complejas y de escoger las soluciones que se parecen sensibles y político factible.
Él promete mucho. Él retiraría a tropas americanas de Iraq tan rápidamente como es practicable. Él aumentaría el tamaño del ejército y enviaría a más tropas a Afganistán. Él cerraría la prisión en la bahía de Guantánamo. Nacionalmente, él ofrecería a americanos cuidado médico cercano-universal. Él aumentaría impuestos sobre los ricos y sobre negocios, los ajustaría para el gran bulto de la clase media y ofrecería los folletos numerosos. Él instalaría casquillo-y-negocia el sistema para contener emisiones del carbón y efectivo pródigo en energía alternativa.
A muchos de sus ventiladores, el encanto de Sr. Obama debe aún más a su personaje que a sus políticas. Él es 47 atléticos. Mitad-negra, medio blanca y levantada por una sola madre, su subida de raíces modestas incorpora el sueño americano. No sólo él predica la reconciliación racial; su elección ayudaría a alcanzarlo. Y una generación de niños negros crecería para arriba con un modelo ideal del papel: un presidente negro con amar, familia intacta.
La elección de Sr. Obama también ayudaría a reparar las relaciones destrozadas de América con el resto del mundo, aunque probablemente menos que sus ventiladores extranjeros se imaginan. Desemejante de George Bush, él espouses calmante la cooperación internacional. El suyo nuanced manera tranquiliza a europeos. Su apellido es africano, su nombre medio es árabe, él tiene musulmanes se abstiene de, él creció para arriba en parte en Asia y su color de la piel está cerca del promedio global. Una encuesta reciente de 22 países por el BBC encontró que la gente en los 22 de ellos prefirió a Sr. Obama a Sr. McCain.
Pero solamente los americanos pueden votar en elecciones americanas, y muchos tienen dudas sobre Sr. Obama. Él tiene el resumen más fino de cualquier candidato en memoria viva. Hace ocho años, cuando él funcionó para un asiento en la cámara de representantes, su opositor, una pantera negra anterior, despedida le pidiendo: “Apenas cuál es él hecho?” Sr. Obama era entonces senador humilde del estado, y también había trabajado como un abogado y organizador de la comunidad. Los votantes juzgaban esto para ser preparación escasa para el congreso. Sr. Obama perdió por 31 puntos del porcentaje.
En 2004 lo eligieron al senado de Estados Unidos. Pero muchos americanos vacilan emplear como el líder del país a alguien sin la experiencia ejecutiva además de funcionar la revisión de la ley de Harvard y una serie de campañas lectorales. Otros se preocupan que él no es tan agradable o no principled como él se parece. Él ganó ese asiento del senado del estado teniendo todos sus rivales lanzados de la balota. Él cosied hasta los políticos de la máquina de Chicago. Su pastor por dos décadas predica a “dios América maldita”. Para todo el el retórico de Sr. Obama sobre alcanzar a través del partidario divídase, él nunca ha estado parado hasta su partido para lograr cualquier cosa substancial. Para todo el el suyo habla de unir su país, él se ha convertido en una figura inesperado divisiva.
McCain, otra vez
El alternativa es Sr. McCain. Sin embargo agudo en el tocón, Sr. McCain se parece menos inteligente y menos elocuente que Sr. Obama. Su edad está contra él: él sería el más viejo presidente del primero-término inaugurado siempre, y él ha tenido combates recurrentes del cáncer. Él tiene un genio volcánico que él lucha para controlar. Mucha gente teme que él sea un warmonger en la peor, en el mejor de los casos un individuo espinoso con las tendencias neoconservative que harán poco para reparar las cercas con el mundo. Su asimiento de los detalles de la economía y de las finanzas es inestable, decir el lo menos.
Pero Sr. McCain es también un político valiente, que ha intentado a menudo hacer el difícil no la cosa conveniente. Él permanecería el curso en Iraq, discutiendo que chispearía un retiro precipitado caos. Él estaría parado hasta Rusia e Irán. Como su rival, él cerraría Guantánamo.
En el frente económico, mientras que Sr. Obama liga con proteccionismo, Sr. McCain es libre-comerciante firme. Él endosa impuestos bajos, aunque los ricos consigue la mayor parte de las roturas. En general él favorece la regulación ligera, pero él ahora conviene con Sr. Obama que Wall Street necesita un descuido más firme. También como Sr. Obama, él propone casquillo-y-negocia el sistema para los gases del invernadero, pero él daría lejos los permisos, no subasta ellos. Sus planes del salud-cuidado acentúan con la competición de contener costes más bien que ampliando cobertura.
La plataforma doméstica de Sr. McCain puede estar al lado del punto, sin embargo, puesto que el congreso será democrático y poco proclive a pasar sus ofertas sin reescribirlas. Por otra parte, para muchos votantes moderados, la mejor discusión para Sr. McCain es que un presidente republicano y un congreso democrático comprobarían y se balancearían. En el pasado, el gobierno dividido ha conducido a mayor prudencia fiscal, puesto que los presidentes son más probables al veto el gasto derrochador del otro partido. Conseguir ambas partes para compartir el dolor es también la única manera realista de abordar problemas a largo plazo resistentes, como la bancarrota que asoma de la Seguridad Social (pensiones públicas) y de Seguro de enfermedad (cuidado médico público para los ancianos).
Si los votantes compusieran sus mentes según las políticas indicadas de cada partido, Sr. Obama sería probablemente a shoo-en. Pero no. El presidente es ejecutivo y jefe de estado simbólico. Los votantes desean a alguien que tiene los talentos extraordinarios necesarios para hacer el trabajo, con todo quién también se parece ordinario y agradable. Materia cultural de las señales enorme. Evidencia tan del juicio y de la fuerza sanos del carácter.
Sr. Obama gana las marcas superiores para el talento crudo. Él puede también demandar el juicio sano: aunque ningún pacifist, él opuso la guerra de Iraq del comienzo. Réplicas de Sr. McCain que él movió hacia atrás la “oleada” antes de que fuera popular, cuando Sr. Obama intentó bloquearla.
Historias de la vida las dos de los hombres abrogan a diversos grupos. Sr. McCain es un héroe de la guerra que aguantó los años de la tortura en Vietnam. Él tiene a menudo desafío de su propio partido en la búsqueda de las políticas del centrista, tales como prohibición de tortura, dar la bienvenida a inmigrantes y abordar el cambio del clima. Sr. Obama es más de un enigma. Su expediente de votación es uno del más liberal del senado, pero en sus libros, él tiende para presentar dos lados de cada discusión de la política sin alcanzar muchas conclusiones firmes. Durante la campaña él ha clavado con tachuelas al centro. Incluso los observadores profesionales son a fondo inseguros ahora para qué él está parado.
Todavía hay un mes a ir y la economía es, ponerlo suavemente, volatileMr Obama ha tratado algunas de sus debilidades escogiendo a Joe Biden como su funcionar-compañero. Sr. Biden ha sido senador por 36 años y sabe mucho sobre la política extranjera. Sus raíces de la clase obrera abrogan a algunos que encuentren a Sr. Obama separado de sus problemas. Pero él ha tenido menos efecto en la raza que Sr. McCain aventurado-y, algunos dicen, profundamente cínico-opción de Sarah Palin, el gobernador de Alaska.
Desemejante de Sr. McCain, señora Palin sabe poco sobre política nacional o internacional. Sino como una madre de trabajo de cinco quiénes crecieron los alces para arriba que tiraban para el congelador, ella abroga a los votantes de la pequeño-ciudad que se sienten condescended por a Democrats. Y como favorable-lifer cristiano y apasionado llevado-otra vez, ella emociona a conservadores sociales que nunca se han calentado a Sr. McCain. Pero ella atierra a muchos de los votantes independientes, que tienen aversión sus opiniones conservadoras y se preocupan de su inexperiencia evidente, debe ella tener que siempre caminar en los zapatos de Sr. McCain de 72 años. El “efecto de Palin” era enorme al principio, pero comenzó rápidamente se descolora.
Mientras tanto, nadie sabe la raza afectará la elección. Mucha gente, blanca y negro, moverá hacia atrás a Sr. Obama porque él es negro. Muchos lo opondrán por la misma razón, aunque pocos admitirán tanto. Todavía hay un mes a ir, los discusiones presidenciales y vice-presidenciales todavía necesitan hundirse adentro, y la economía es, ponerlo suavemente, volátil. Después de una campaña que ha durado ya más de dos años, se parece imposible predecir quién ganará. Pero nadie pueden quejarse de que los americanos no están consiguiendo una opción clara.
2 Oct de 2008
electrónico-economista
La battaglia di speranza e di esperienza
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Dall'edizione della stampa dell'economista:
L'America sceglierà il hero anziano che favorisce le riduzioni di imposta per il commercio ed i rich e le guerre del George Bush sostenuto? O giovane chi promette la sanità per tutti, un'uscita rapida da Irak e più soldi per l'operaio medio? Come inarcamenti finanziari del sistema dell'America, questa deve essere un'elezione unlosable per le carbossimetilazioni. Ma non è
È stato un momento dei miracoli e si domanda. Hillary Clinton, il nominee democratico “inevitabile„, è stata battuta dall'uomo che era a mala pena dalla scuola di diritto quando stava provando a riformare il sistema di salute-cura della nazione; e quell'uomo, Barack Obama, è diventato il tesoro del mondo. John McCain, un senatore di cui la campagna è stata data in su per l'anno scorso guasto, improbabile sollevato oltre tutti i suoi rivale per grippare la nomina repubblicana. Gli elettori in novembre selezioneranno un presidente nero o un vice presidente femminile, rompente un nuovo terreno il uno o il altro senso. E sorpresa di tutti, in un momento in cui le carbossimetilazioni certamente non possono perdere, ancora potrebbero appena.
Nel metà-secolo passato un partito ha ricevuto soltanto una volta tre termini successivi nella Casa Bianca. Quello aveva luogo in 1988, dopo due termini del Ronald Reagan, quando l'economia era forte ed il presidente era ancora popolare. Nessuno a distanza sostiene ora. L'economia non può abbastanza essere nella recessione, ma certamente ritiene quel senso. I prezzi della Camera stanno cadendo, i prezzi di drogheria e della benzina sono penosamente high e gli stipendi hanno stagnato per gli anni. La fusione di settembre di molto di Wall Street ha messo un fuoco inatteso stretta sui candidati' del mondo complesso di alta finanza. Le guerre Irak e nell'Afghanistan si trascinano sopra. Dai diritti, il sig. McCain dovrebbe mescolareare verso determinata sconfitta. Tuttavia lo scrutinio è ancora molto vicino. Il motivo principale è che le carbossimetilazioni hanno selezionato come loro sig. Obama dell'standard-elemento portante, un uomo dei regali grandi ma delle debolezze significative.
Il sig. Obama scrive i discorsi brillanti e li trasporta in modo bello. Attrae le folle enormi, mescola le loro passioni e le sposta verso le rotture. Tuttavia è demagogue grezzo. Si avvicina alle domande di politica con una miscela eccellente di intellect e del pragmatismo. I suoi consiglieri si meravigliano della sua capacità di pesare le discussioni complesse e di selezionare le soluzioni che sembrano sia ragionevoli che politicamente fattibile.
Promette molto. Ritirerebbe le truppe americane da Irak velocemente quanto è praticabile. Aumenterebbe il formato dell'esercito e trasmetterebbe più truppe nell'Afghanistan. Chiuderebbe la prigione alla baia di Guantánamo. Sul piano nazionale, offrirebbe ad Americani la sanità vicino-universale. Solleverebbe le tasse sui rich e sui commerci, li assetterebbe per la massa grande del codice categoria centrale ed offrirebbe le dispense numerose. Installerebbe protezione-e-commercia il sistema con limitazione le emissioni del carbonio e dei contanti sontuosi su energia alternativa.
A molti dei suoi ventilatori, il fascino del sig. Obama deve ancor più al suo persona che alle sue politiche. È i 47 atletici. Metà-nero, mezzo bianco ed alzato tramite una singola madre, il suo aumento dalle radici modeste comprende il sogno americano. Non solo predica la riconciliazione razziale; la sua elezione contribuirebbe a realizzarla. E una generazione dei bambini neri si svilupperebbe in su con un modello ideale di ruolo: un presidente nero con amare, famiglia intatta.
L'elezione del sig. Obama inoltre contribuirebbe a riparare i rapporti tagliuzzati dell'America con il resto del mondo, comunque probabilmente di meno di i suoi ventilatori stranieri immaginano. Diverso di George Bush, espouses soothingly la cooperazione internazionale. Suo nuanced il modo riassicura Europei. Il suo cognome è africano, il suo nome centrale è arabo, ha musulmani forebears, si è sviluppato parzialmente in su in Asia ed il suo colore della pelle è vicino alla media globale. Uno scrutinio recente di 22 paesi dal BBC ha trovato che la gente in tutti e 22 le di loro ha preferito il sig. Obama al sig. McCain.
Ma soltanto gli Americani possono votare nelle elezioni americane e molti hanno dubbi circa il sig. Obama. Ha il résumé più sottile di tutto il nominee nella memoria vivente. Otto anni fa, quando ha funzionato per una sede nella Camera dei rappresentanti, il suo avversario, una pantera nera precedente, allontanata lui chiedendo: “Appena che cosa è lui fatto?„ Il sig. Obama era allora un umile dichiara il senatore ed inoltre aveva funzionato come un avvocato ed organiser della Comunità. Gli elettori hanno ritenuto questo per essere preparazione insufficiente per il congresso. Sig. Obama perso da 31 punto di percentuale.
In 2004 è stato scelto al senato degli Stati Uniti. Ma molti Americani esitano ad assumere come il capo del paese qualcuno senza esperienza esecutiva oltre a fare funzionare la revisione di legge de Harvard e una serie di campagne elettorali. Altri si preoccupano che non è piacevole o non principled come sembra. Ha vinto che dichiara la sede del senato avendo tutti i suoi rivale gettati fuori della scheda elettorale. Cosied fino ai politici della macchina del Chicago. Il suo pastor per due decadi predica “il dio America maledetta„. Per tutto il la retorica del sig. Obama circa raggiungere attraverso il partigiano divida, lui mai non si è levato in piedi fino al suo partito per compire qualche cosa notevole. Per il tutto suo parla dell'unire il suo paese, lui si è trasformato in in una figura inatteso che divide.
McCain, ancora
L'alternativa è il sig. McCain. Comunque quick-witted sul ceppo, il sig. McCain sembra meno intelligente e meno eloquente che il sig. Obama. La sua età è contro di lui: sarebbe il presidente di primo-termine più anziano inaugurato mai ed ha avuto periodi ricorrenti di cancro. Ha un temperamento vulcanico che lotta per controllare. Molta gente teme che è un warmonger a più difettoso, nel migliore dei casi un individuo spinoso con le tendenze neoconservative che faranno piccolo per riparare le recinzioni con il mondo. La sua stretta dei particolari di economia e della finanza è shaky, dire il minimi.
Ma il sig. McCain è inoltre un politico brave, che ha provato spesso a fare il difficile non la cosa conveniente. Rimarrebbe il corso in Irak, sostenente che un ritiro affrettato scintillerebbe caos. Si leverebbe in piedi fino alla Russia ed all'Iran. Come il suo rivale, chiuderebbe Guantánamo.
Sulla parte anteriore economica, mentre il sig. Obama flirts con protezionismo, il sig. McCain è un libero-commerciante staunch. Firma le tasse basse, comunque i rich ottiene la maggior parte delle rotture. Generalmente favorisce la regolazione chiara, ma ora accosente con il sig. Obama che Wall Street ha bisogno della svista più costante. Inoltre come il sig. Obama, propone protezione-e-commercia il sistema con gas della serra, ma dare via i permessi, non asta loro. I suoi programmi di salute-cura danno risalto a usando la concorrenza porre freno i costi piuttosto che espandendo il riempimento.
La piattaforma domestica del sig. McCain può essere al lato del punto, tuttavia, poiché il congresso sarà democratico ed improbabile da passare le sue proposte senza riscriverle. D'altra parte, per molti elettori moderati, la discussione migliore per il sig. McCain è che un presidente repubblicano e un congresso democratico controllerebbero e si equilibrerebbero. Nel passato, il governo diviso ha condotto alla prudenza fiscale più grande, poiché i presidenti sono più probabili al veto la spesa dispendiosa dell'altro partito. Convincere entrambi i partiti per ripartire il dolore è inoltre l'unico senso realistico affrontare i problemi di lunga durata duri, come il fallimento incombente della previdenza sociale (pensioni pubbliche) e di Assistenza sanitaria statale (cura di sanità pubblica per gli anziani).
Se gli elettori componessero le loro menti secondo le politiche dichiarate di ogni partito, il sig. Obama probabilmente sarebbe a shoo-in. Ma non. Il presidente è sia esecutivo principale che il capo di stato simbolico. Gli elettori desiderano qualcuno che abbia i talenti straordinarii necessari per fare il lavoro, tuttavia chi inoltre sembra ordinario e likeable. Materia culturale di indicazioni enorme. Così prova di giudizio e di resistenza sani del carattere.
Il sig. Obama vince i contrassegni superiori per il talento grezzo. Può anche esigere il giudizio sano: benchè nessun pacifist, lui opponga la guerra di Irak dall'inizio. Storte del sig. McCain che ha sostenuto “l'impulso„ prima che sia popolare, quando il sig. Obama ha provato ad ostruirlo.
Storia di vita le due degli uomini fanno appello ai gruppi differenti. Il sig. McCain è un hero di guerra che ha resistito a anni di tortura nel Vietnam. Ha sfidato spesso al suo proprio partito nell'inseguimento delle politiche centrist, come vietare la tortura, accogliere favorevolmente gli immigranti ed affrontare il cambiamento di clima. Il sig. Obama è più di un enigma. La sua annotazione di voto è una dei più liberali nel senato, ma in suoi libri, tende a presentare due lati di ogni discussione di politica senza raggiungere molte precise conclusioni. Durante la campagna ha aderito al centro. Anche gli osservatori professionali ora sono completamente incerti a che cosa corrisponde.
Ci è ancora un mese da andare e l'economia è, metterlo leggermente, volatileMr Obama ha richiamato alcune delle sue debolezze selezionando Joe Biden come suo fa funzionare-compagno. Il sig. Biden è stato un senatore per 36 anni e conosce mólto circa la politica straniera. Le sue radici della classe operaia fanno appello ad alcuni che trovino il sig. Obama staccato dai loro problemi. Ma ha avuto meno effetto sulla corsa che sig. McCain rischioso-e, alcuni dicono, profondamente cinico-scelta di Sarah Palin, il regolatore dell'Alaska.
Diverso del sig. McCain, la sig.ra Palin conosce piccolo circa la politica nazionale o internazionale. Ma come madre lavorante di cinque chi hanno sviluppato le alci in su di fucilazione per il congelatore, fa appello agli elettori della piccolo-città che ritengono condescended da Democrats. E come pro-lifer cristiano ed appassionato sopportato-ancora, eccita i conservatori sociali che non hanno scaldato mai al sig. McCain. Ma appals gli elettori indipendenti molto, che hanno antipatia per i suoi punti di vista conservatori e si preoccupano per il suo inexperience evidente, dovrebbe lei dovere mai fare un passo nei pattini del sig. il McCain di 72 anni. “L'effetto di Palin„ era inizialmente enorme, ma ha cominciato rapidamente si sbiad.
Nel frattempo, nessuno sa la corsa interesserà l'elezione. Molta gente, in bianco e nero, sosterrà il sig. Obama perché è nero. Molti lo opporranno per lo stesso motivo, benchè pochi ammettano tanto. Ci è ancora un mese da andare, i dibattiti presidenziali e vice-presidenziali ancora devono affondarsi dentro e l'economia è, metterlo leggermente, volatile. Dopo una campagna che già ha durato più di due anni, sembra impossible da predire chi vincerà. Ma nessuno possono protestare che gli Americani non stanno ottenendo una scelta libera.
2 ott. 2008
elettronico-economista
Die Schlacht der Hoffnung und der Erfahrung
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Von der Wirtschaftswissenschaftlerdruckausgabe:
Wählt Amerika den alten Held, der Steuerschnitte für Geschäft und die Rich und die Kriege unterstützten George Bushs bevorzugt? Oder der junge Mann wer Gesundheitspflege für alle verspricht, ein schneller Ausgang vom Irak und mehr Geld für den durchschnittlichen Arbeiter? Als finanzielle Wölbungen System Amerikas soll diese eine unlosable Wahl für die Demokraten sein. Aber es ist nicht
ES IST eine Zeit von Wundern gewesen und wundert sich. Hillary Clinton, der „unvermeidliche“ demokratische Kandidat, wurde von einem Mann geschlagen, der kaum aus juristischer Fakultät heraus war, als sie versuchte, das System Gesundheitobacht der Nation zu verbessern; und dieser Mann, Barack Obama, ist der Liebling der Welt geworden. John McCain, ein Senator dessen Kampagne oben für totes letztes Jahr gegeben wurde, unwahrscheinlich geschwankt hinter alle seine Rivalen, um die republikanische Nennung zu ergreifen. Wähler im November wählen entweder einen schwarzen Präsidenten oder einen weiblichen Vizepräsidenten aus und brechen neuen Boden jede Weise. Und Überraschen von allen, zu einer Zeit als die Demokraten nicht sicher verlieren können, konnten sie noch gerade.
Nur einmal im letzten Hälftejahrhundert ist einer Partei drei nachfolgende Bezeichnungen im Weißen Haus zugesprochen worden. Das war 1988, nach Ronald Reagans zwei Bezeichnungen, als die Wirtschaft stark war und der Präsident noch populär war. Kein hält entfernt zutreffend jetzt. Die Wirtschaft kann nicht in der Rezession durchaus sein, aber sie glaubt zweifellos so. Hauspreise stolpern, sind Treibstoff- und Lebensmittelgeschäftpreise schmerzlich Höhe und Löhne haben für Jahre stagniert. Das September Einschmelzen von viel von Wall Street hat einen unerwarteten Fokus auf die Anwärter' Reichweite der komplizierten Welt der hohen Finanzierung gesetzt. Die Kriege im Irak und in Afghanistan schleppen an. Durch Rechte sollte Herr McCain in Richtung zu bestimmter Niederlage schlurfen. Dennoch sind die Abstimmungen noch sehr nah. Der Hauptgrund ist, daß die Demokraten als ihr Standard-stütze Herr Obama ausgewählt haben, ein Mann der großen Geschenke aber der bedeutenden Schwächen.
Herr Obama schreibt leuchtende Reden und liefert sie schön. Er zieht sehr große Massen an, rührt ihre Neigungen und verschiebt sie auf Risse. Dennoch ist er kein grober Demagoge. Er nähert sich Politikfragen mit einer bewundernswerten Mischung des Intellekts und des Pragmatismus. Seine Berater wundern sich über seine Kapazität, komplizierte Argumente zu wiegen und Lösungen auszuwählen, die und politisch durchführbar vernünftig scheinen.
Er verspricht viel. Er würde amerikanische Truppen vom Irak so schnell zurücknehmen, wie durchführbar ist. Er würde die Größe der Armee erhöhen und mehr Truppen nach Afghanistan schicken. Er würde das Gefängnis an der Guantánamo Bucht schließen. Inländisch würde er Amerikanern nah-Universalgesundheitspflege anbieten. Er würde Steuern auf den Rich und auf Geschäften aufwerfen, sie für den großen Hauptteil der mittleren Kategorie trimmen und anbieten zahlreiche Mitteilungsblätter. Er würde Kappe-und-handelt System für das Bändigen der Carbonemissionen und des verschwenderischen Bargeldes auf alternativer Energie aufstellen.
Vielen seiner Ventilatoren, verdankt Allüre Herrn Obamas sogar seiner Person als seinen politischen Richtlinien. Er ist athletischen 47. Hälfte-schwarz, halbweiß und durch eine einzelne Mutter angehoben, stellt sein Aufstieg von den bescheidenen Wurzeln den amerikanischen Traum dar. Nicht nur predigt er rassische Versöhnung; seine Wahl würde helfen, es zu erzielen. Und ein Erzeugung der schwarzen Kinder würde mit einem idealen Rolle Modell aufwachsen: ein schwarzer Präsident mit einem Lieben, intakte Familie.
Wahl Herrn Obamas würde auch helfen, Amerikas zerrissene Relationen mit dem Rest der Welt zu reparieren, zwar vermutlich weniger, als seine fremden Ventilatoren sich vorstellen. Anders als George Bush stützt er beruhigend internationale Mitarbeit unter. Seins nuanced Weise versichert Europäern. Sein Familienname ist afrikanisch, ist sein mittlerer Name arabisch, hat er Moslems abläßt, wuchs er teils in Asien auf und seine Hautfarbe ist nah an dem globalen Durchschnitt. Eine neue Abstimmung von 22 Ländern durch das BBC fand, daß Leute in allen 22 von ihnen Herrn Obama gegenüber Herrn McCain bevorzugten.
Aber nur Amerikaner können in den amerikanischen Wahlen wählen, und viele haben Zweifel über Herrn Obama. Er hat das dünnste Résumée jedes möglichen Kandidaten in lebendem Gedächtnis. Vor acht Jahren, als er für einen Sitz im Repräsentantenhaus lief, sein Konkurrent, ein ehemaliger schwarzer Panther, entlassen ihm durch das Bitten: „Gerade was ist er getan?“ Herr Obama war dann ein niedriger Zustandsenator und hatte auch als Rechtsanwalt und Gemeinschaftsorganisator gearbeitet. Wähler meinten dieses, um unzulängliche Vorbereitung für Kongreß zu sein. Herr Obama verloren um 31 Prozentsatzpunkte.
2004 wurde er zum Vereinigte Staaten Senat gewählt. Aber viele Amerikaner zögern, als der Führer des Landes jemand anzustellen ohne Executiverfahrung außer dem Laufen lassen des Harvard Gesetz-Berichts und der Reihe Wahlkampagnen. Andere sorgen sich, daß er nicht so nett ist oder principled, wie er scheint. Er gewann diesen Zustand Senatsitz indem er alle seine Rivalen hatte, die weg vom Stimmzettel geworfen werden. Er cosied bis zu den Politikern Maschine Chicagos. Sein Pastor für zwei Dekaden predigt „Gott verfluchtes Amerika“. Für alles Rhetorik Herrn Obamas über das Erreichen über dem Parteigänger teilen Sie sich, er ist gestanden nie bis zu seiner Partei, um erhebliches alles zu vollenden. Für alles sprechen seins über das Vereinigen seines Landes, er ist geworden eine unerwartet teilende Abbildung.
McCain, wieder
Die Alternative ist Herr McCain. Zwar quick-witted auf dem Stumpf, Herr McCain scheint weniger intelligent und weniger redegewandt als Herr Obama. Sein Alter ist gegen ihn: er würde der älteste überhaupt eröffnete Erstbezeichnung Präsident sein, und er hat rückläufige Zeiträume des Krebses gehabt. Er hat einen vulkanischen Temper, daß er kämpft, um zu steuern. Viele Leute fürchten, daß er ein warmonger an schlechtestem ist, bestenfalls eine stachelige Einzelperson mit neoconservative Tendenzen, die wenig tun, um Zäune mit der Welt zu reparieren. Seine Reichweite der Details der Volkswirtschaft und der Finanzierung ist wackelig, die wenigen zu sagen.
Aber Herr McCain ist auch ein tapferer Politiker, der häufig versucht hat, das schwierige zu tun nicht die angebrachte Sache. Er würde den Kurs im Irak bleiben und argumentieren würde, daß eine eilige Zurücknahme Chaos funken würde. Er würde bis bis Rußland und zum Iran stehen. Wie sein Rivale würde er Guantánamo schließen.
Auf der ökonomischen Frontseite während Herr Obama mit Protektionismus flirtet, ist Herr McCain ein staunch Freihändler. Er indossiert niedrige Steuern, zwar die Rich erhält die meisten Brüchen. Im allgemeinen bevorzugt er helle Regelung, aber er ist jetzt mit Herrn Obama einverstanden, daß Wall Street festere Aufsicht benötigt. Auch wie Herr Obama, schlägt er Kappe-und-handelt System für Gewächshausgase vor, aber er würde weg die Erlaubnis, sie geben nicht zu versteigern. Seine Gesundheitobacht Pläne heben mit Konkurrenz, Kosten zu bändigen anstatt hervor, Deckung erweiternd.
Inländische Plattform Herrn McCains kann neben dem Punkt sein jedoch da Kongreß demokratisch und unwahrscheinlich ist, seine Anträge zu führen, ohne sie neu zu schreiben. Einerseits für viele gemäßigte Wähler, ist das beste Argument für Herrn McCain, daß ein republikanischer Präsident und ein demokratischer Kongreß überprüfen sich und ausgleichen würden. In der Vergangenheit hat geteilte Regierung zu grössere steuerliche Besonnenheit geführt, da Präsidenten zum Veto die anderen kostspielige Ausgabe der Partei wahrscheinlicher sind. Beide Parteien zu veranlassen, die Schmerz zu teilen ist auch die einzige realistische Weise, haltbare langfristige Probleme, wie der auftauchende Bankrott der Sozialversicherung (allgemeine Pensionen) und der Medicare (Obacht des öffentlichen Gesundheitswesens für die älteren Personen) anzupacken.
Wenn Wähler ihren Verstand entsprechend angegebener Politik jeder Partei bildeten, würde Herr Obama vermutlich a verscheuchen-in sein. Aber sie nicht. Der Präsident ist Hauptgeschäftsführer und symbolisches Staatsoberhaupt. Wähler wünschen jemand, das die außerordentlichen Talente hat, die notwendig sind, die Arbeit zu erledigen, dennoch wer auch gewöhnlich und liebenswert scheint. Kulturelle Stichwortangelegenheit sehr groß. So beweist vom stichhaltigen Urteil und von der Stärke des Buchstabens.
Herr Obama gewinnt obere Markierungen für rohes Talent. Er kann stichhaltiges Urteil auch behaupten: obwohl kein pacifist, er dem der Irak Krieg von Anfang an entgegensetzte. Retorten Herrn McCain, daß er die „Schwankung“ unterstützte, bevor sie populär war, als Herr Obama versuchte, sie zu blockieren.
Die zwei Lebengeschichten der Männer gefallen unterschiedlichen Gruppen. Herr McCain ist ein Kriegheld, der Jahre der Folterung in Vietnam aushielt. Er hat seine eigene Partei häufig herausfordern in der Verfolgung von Zentrumspolitik, wie Verbieten von Folterung, Begrüßen der Immigranten und Anpacken der Klimaänderung. Herr Obama ist mehr eines Rätsels. Seine wählende Aufzeichnung ist eine von den liberalsten im Senat, aber in seinen Büchern, neigt er, zwei Seiten jedes Politikarguments darzustellen, ohne viele feste Zusammenfassungen zu erreichen. Während der Kampagne hat er zur Mitte angeheftet. Für sogar sind professionelle Beobachter jetzt gänzlich unsicher, was er steht.
Es gibt noch einen Monat, zum zu gehen und die Wirtschaft ist, es milde zu setzen, volatileMr Obama hat adressiert einige seiner Schwächen, indem sie Joe Biden als sein Laufen lassengehilfe auswählt. Herr Biden ist ein Senator für 36 Jahre gewesen und auskennt viel in fremder Politik. Seine Arbeiterklassewurzeln gefallen einigen, die Herrn Obama abgetrennt von ihren Problemen finden. Aber er hat weniger Effekt auf dem Rennen gehabt, als Herr McCains riskant-und, einige sagen, tief Zynischwahl von Sarah Palin, der Regler von Alaska.
Anders als Herrn McCain, weiß Mrs Palin wenig über nationale oder internationale Politik. Aber als Arbeitsmutter von fünf wer oben schießende Elche für die Gefriermaschine wuchsen, gefällt sie Kleinstadtwählern, die zu durch Democrats herabgelassen glauben. Und als getragener-wieder christlicher und leidenschaftlicher Pro-berufssoldat, thrills sie Sozialkonservative, die nie sich zu Herrn McCain gewärmt haben. Aber sie entsetzt eine Menge unabhängige Wähler, die ihre konservativen Ansichten ablehnen und um ihre offensichtliche Unerfahrenheit sich sorgen, sollte sie in die Schuhe 72 Einjahresherrn treten überhaupt müssen McCains. Der „Palin Effekt“ war anfangs sehr groß, aber er begann schnell verbläßt.
Unterdessen kann niemand, Rennen die Wahl beeinflußt. Viele Leute, Schwarzweiss, unterstützen Herrn Obama, weil er schwarz ist. Viele setzen ihm aus dem gleichen Grund entgegen, obwohl wenige so viel zulassen. Es gibt noch einen Monat, zum zu gehen, müssen die Präsidenten- und Vize-Präsidentendebatten noch innen sinken, und die Wirtschaft ist, es milde zu setzen, löschbar. Nach einer Kampagne, die bereits mehr als zwei Jahre gedauert hat, scheint es unmöglich, vorauszusagen, wem gewinnt. Aber niemand können sich beschweren, daß Amerikaner nicht eine freie Wahl erhalten.
2. Okt. 2008
Elektronischwirtschaftswissenschaftler
A batalha da esperança e da experiência
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Da edição da cópia do economista:
América escolherá o herói velho que favorece cortes de imposto para o negócio e os rich e as guerras de George Bush suportado? Ou o homem novo quem promete o cuidado de saúde para tudo, uma saída rápida de Iraq e mais dinheiro para o trabalhador médio? Como curvaturas financeiras do sistema de América, esta ought ser uma eleição unlosable para as democratas. Mas não é
Foi um momento dos miracles e quer saber. Hillary Clinton, nominee democrático “inevitável”, foi batida por um homem que fosse mal fora da escola de lei quando estava tentando reformar o sistema do saúde-cuidado da nação; e esse homem, Barack Obama, transformou-se o querido do mundo. John McCain, um senator cuja a campanha fosse dada acima para o ano passado inoperante, surged improbably após todos seus rivais para apreender o nomination republicano. Os eleitores em novembro escolherão um presidente preto ou um vice-presidente fêmea, quebrando a terra nova uma ou outra maneira. E surpreender de tudo, numa altura em que as democratas certamente não podem perder, ainda puderam apenas.
No metade-século passado um partido foi concedido somente uma vez três termos consecutivos na casa branca. Isso realizava-se em 1988, após dois termos de Ronald Reagan, quando a economia era forte e o presidente era ainda popular. Nenhum prende remotamente verdadeiro agora. A economia não pode completamente estar no recession, mas sente certamente essa maneira. Os preços de casa estão caindo, os preços do petrol e de mantimento estão dolorosa a uma elevação e os salários stagnated por anos. O meltdown de setembro de muito de Wall Street pôs um foco inesperado sobre aperto dos candidatos' do mundo complexo de finanças elevadas. As guerras em Iraq e em Afeganistão arrastam sobre. Por direitas, o Sr. McCain deve baralhar para determinada derrota. Contudo as votações são ainda muito próximas. A razão principal é que as democratas escolheram como seu Sr. Obama do padrão-portador, um homem de presentes grandes mas de fraquezas significativas.
O Sr. Obama escreve discursos brilhantes e entrega-os belamente. Atrai multidões enormes, agita suas paixões e move-as para rasgos. Contudo não é nenhum demagogue cru. Aproxima perguntas da política com uma mistura admirable do intellect e do pragmatism. Seus conselheiros maravilham-se em sua capacidade pesar argumentos complexos e escolher as soluções que parecem sensible e polìtica praticável.
Promete muito. Retiraria tropas americanas de Iraq tão rapidamente quanto é praticável. Aumentaria o tamanho do exército e emitiria mais tropas a Afeganistão. Fecharia a prisão na baía de Guantánamo. Domèstica, ofereceria a americanos o cuidado de saúde próximo-universal. Levantaria impostos nos rich e em negócios, apará-los-ia para o volume grande da classe média e oferecê-lo-ia handouts numerosos. Ajustar-se-ia acima tampão-e-negocía o sistema curbing emissões do carbono e o dinheiro pródigo na energia alternativa.
A muitos de seus ventiladores, o fascínio do Sr. Obama deve ainda mais a seu persona do que a suas políticas. É uns 47 atléticos. Metade-preta, half-white e levantada por uma única mãe, sua ascensão das raizes modestas embodies o sonho americano. Não somente preach o reconciliation racial; sua eleição ajudaria consegui-lo. E uma geração de crianças pretas cresceria acima com um modelo ideal do papel: um presidente preto com amar, família intata.
A eleição do Sr. Obama ajudaria também emendar relações shredded de América com o descanso do mundo, though provavelmente mais menos do que seus ventiladores extrangeiros imaginam. Ao contrário de George Bush, espouses soothingly a cooperação internacional. His nuanced a maneira tranquiliza Europeus. Seu sobrenome é africano, seu nome médio é árabe, tem muçulmanos forebears, cresceu acima em parte em Ásia e sua cor da pele é perto da média global. Uma votação recente de 22 países pelo BBC encontrou que os povos em todos os 22 deles preferiram o Sr. Obama ao Sr. McCain.
Mas somente os americanos podem votar em eleições americanas, e muitos têm dúvidas sobre o Sr. Obama. Tem o résumé o mais fino de todo o nominee em memória viva. Oito anos há, quando funcionou para um assento na casa de representantes, seu oponente, uma pantera preta anterior, demitida lhe pedindo: “Apenas o que é ele feito?” O Sr. Obama era então um senator humilde do estado, e tinha trabalhado também como um advogado e um organiser da comunidade. Os eleitores julgaram este para ser preparação insuficiente para o Congress. O Sr. Obama perdeu por 31 pontos da porcentagem.
Em 2004 foi elegido ao Senate de Estados Unidos. Mas muitos americanos hesitate empregar como o líder do país alguém com nenhuma experiência executiva além de funcionar a revisão da lei de Harvard e uma série de campanhas de eleição. Outros preocupam-se que não é tão agradável ou não principled como parece. Ganhou esse assento do Senate do estado tendo todos seus rivais jogados fora da cédula. Cosied até políticos da máquina de Chicago. Seu pastor por duas décadas preaches o “deus América dum raio”. Para todo o o rhetoric do Sr. Obama sobre alcançar através do partisan divida, ele nunca estêve até seu partido para realizar qualquer coisa substancial. Para toda sua conversa sobre unir seu país, transformou-se uma figura inesperada divisive.
McCain, outra vez
A alternativa é Sr. McCain. Though quick-witted no stump, Sr. McCain parece mais menos inteligente e mais menos eloquent do que o Sr. Obama. Sua idade está de encontro a ele: seria o presidente o mais velho do primeiro-termo inaugurated sempre, e teve bouts recurrent do cancer. Tem uma têmpera vulcânica que se esforça para controlar. Muitos povos temem que é um warmonger em mais mau, no melhor dos casos um indivíduo espinhoso com tendências neoconservative que farão pouco para emendar cercas com o mundo. Seu aperto dos detalhes da economia e das finanças é shaky, dizer o menos.
Mas o Sr. McCain é também um político bravo, que tente frequentemente fazer o difícil não a coisa expediente. Permaneceria o curso em Iraq, discutindo que uma retirada hasty acenderia caos. Estaria até Rússia e Irã. Como seu rival, fecharia Guantánamo.
Na parte dianteira econômica, visto que o Sr. Obama flirts com o protectionism, o Sr. McCain é um livre-comerciante staunch. Endossa impostos baixos, though os rich começa a maioria das rupturas. No general favorece o regulamento claro, mas concorda agora com o Sr. Obama que Wall Street necessita um oversight mais firme. Também como o Sr. Obama, propõe tampão-e-negocía o sistema para gáses da estufa, mas daria afastado as licenças, não auction elas. Suas plantas do saúde-cuidado emfatizam usando a competição curb custos melhor que expandindo a cobertura.
A plataforma doméstica do Sr. McCain pode ser ao lado do ponto, entretanto, desde que o Congress será democrático e improvável passar suas propostas sem as reescrever. Na uma mão, para muitos eleitores moderados, o mais melhor argumento para o Sr. McCain é que um presidente republicano e um Congress democrático verificariam e se balançariam. No passado, o governo dividido conduziu a um prudence fiscal mais grande, desde que os presidentes são mais prováveis ao veto a despesa desperdiçadoa do outro partido. Começar ambos os partidos compartilhar da dor é também a única maneira realística tackle problemas a longo prazo resistentes, como a bancarrota aparecendo da segurança social (pensões públicas) e do Medicare (cuidado de saúde pública para as pessoas idosas).
Se os eleitores compusessem suas mentes de acordo com políticas indicadas de cada partido, o Sr. Obama seria provavelmente a shoo-em. Mas não. O presidente é executivo principal e cabeça de estado simbólica. Os eleitores querem alguém que têm os talents extraordinários necessários fazer o trabalho, contudo quem parece também ordinário e likeable. Matéria Cultural das sugestões enorme. Assim evidencía do julgamento e da força sadios do caráter.
O Sr. Obama ganha marcas superiores para o talent cru. Pode também reivindicar o julgamento sadio: embora nenhum pacifist, ele opôs a guerra de Iraq do começo. Retorts do Sr. McCain que suportou o “surge” antes que estiver popular, quando o Sr. Obama tentou o obstruir.
Histórias da vida as duas dos homens apelam aos grupos diferentes. O Sr. McCain é um herói da guerra que resista anos da tortura em Vietnam. Tem frequentemente defied seu próprio partido na perseguição de políticas centrist, tais como proibir a tortura, dar boas-vindas a immigrants e tackling a mudança do clima. O Sr. Obama é mais de um enigma. Seu registro votando é um do mais liberal no Senate, mas em seus livros, tende a apresentar dois lados de cada argumento da política sem alcançar muitas conclusões da empresa. Durante a campanha tacheou ao centro. Mesmo os observadores profissionais são agora completamente unsure o que está para.
Há ainda um mês a ir e a economia é, para pô-lo suavemente, volatileMr Obama dirigiu-se a algumas de suas fraquezas escolhendo Joe Biden como seu funcion-mate. O Sr. Biden foi um senator por 36 anos e sabe muito sobre a política extrangeira. Suas raizes do working-class apelam a alguns que encontram o Sr. Obama destacado de seus problemas. Mas teve menos efeito na raça do que Sr. McCain risky-e, alguns dizem, profundamente cínico-escolha de Sarah Palin, o regulador de Alaska.
Ao contrário do Sr. McCain, a Sra. Palin sabe pouco sobre a política nacional ou internacional. Mas como uma mãe trabalhando de cinco quem cresceram alces acima disparando para o freezer, apela aos eleitores da pequeno-cidade que sentem condescended por Democrata. E como um pro-lifer Christian e passionate carregado-outra vez, excita os conservadores sociais que nunca se aqueceram ao Sr. McCain. Mas appals muitos dos eleitores independentes, que não gostam de suas vistas conservadoras e se preocupam sobre seu inexperience evidente, deve ela sempre ter que pisar nas sapatas do Sr. McCain de 72 year-old. De “o efeito Palin” era enorme no início, mas começou rapidamente desvanece-se.
Entrementes, ninguém sabe a raça afetará a eleição. Muitos povos, preto e branco, suportarão o Sr. Obama porque é preto. Muitos opo-lo-ã0 para a mesma razão, embora poucos admitirão tanto quanto. Há ainda um mês a ir, os debates presidenciais e vice-presidenciais necessitam ainda afundar-se dentro, e a economia é, para pô-lo suavemente, temporário. Após uma campanha que dure já mais de dois anos, parece impossível predizer quem ganhará. Mas ninguém podem queixar-se que os americanos não estão começando uma escolha desobstruída.
Outubro 2, 2008
eletrônico-economista
Striden av hopp och erfar
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Från ekonomtryckupplagan:
Ska Amerika väljer den gammala hjälten som gynnar skattesänkningar för affär, och richna och den drog tillbaka George Bush kriger? Eller den unga manen vem lovar hälsovård för alla, ett snabbt går ut från Irak och mer pengar för den genomsnittliga arbetaren? Som Amerika finansiella system spänner fast, ought detta att vara ett unlosable val för demokraterna. Men det är inte
DET har varit en tid av mirakel och under. Hillary Clinton ”den ofrånkomliga” demokratiska kandidaten, slogs av en man som var knappt ut ur juridisk fakultet, då hon var pröva till reform som nationen vård--att bry sig systemet; och den man, Barack Obama, har blivit älsklingen av världen. John McCain, en senator vars aktion gavs upp för dead i fjol som improbably förbi svallas alla hans rivaler som griper den republikanska utnämningen. Väljare i ska November väljer endera en svart president, eller en kvinnlig vicepresident, nytt avbrott malde endera långt. Och mest förvåna allra, i sänder, när demokraterna säkert kan inte förlora, stillar de rättvis styrka.
Endast en gång i det förgångna halva-århundradet har ett parti tilldelats tre som är i rad, benämner i Vita huset. Det ägde rum i 1988, efter Ronald Reagan två har benämnt, då ekonomin var stark och presidenten var stilla populärt. Neither rymmer avlägset riktigt nu. Ekonomin kan inte ganska vara i nedgång, utan den bestämt känselförnimmelser ditåt. Huset prissätter dråsar, prissätter petrol och livsmedelsbutiken är painfully kicken, och timpenningar har stagnerat för år. Den September härdsmältan av mycket av Wallen Street har satt ett oväntat fokuserar på kandidat fattningsförmåga av den komplexa världen av storfinans. Kriger i Irak och Afghanistan friktion på. Vid rätter bör Herr McCain hasa in mot bestämt nederlag. Yet röstningarna är stilla mycket nära. Det huvudsakligt resonerar är, att demokraterna har valt som deras fanbärare Herr Obama, en man av stora gåvor men viktiga svagheter.
Herr Obama skriver briljant anföranden och levererar dem beautifully. Han tilldrar enorma folkmassor, uppståndelser deras passioner och flyttningar dem till revor. Yet han är ingen rå demagog. Han att närma sig politik ifrågasätter med en beundransvärd blandning av intellekt och pragmatism. Hans konsulenter förundra sig på hans kapacitet att väga komplexa argument och att välja lösningar som verkar både förnuftiga och politiskt görliga.
Han lovar mycket. Han skulle återtar amerikansoldater från Irak som fastar, som är practicable. Han skulle förhöjning storleksanpassa av armén och överför mer soldater till Afghanistan. Han skulle nära fängelset på den Guantánamo fjärden. Domestically skulle han erbjudandeamerikannear-universal hälsovård. Han skulle lönelyftskatter på richna och på affärer, klipper dem för den stora ien stora partier av medelklassen och erbjuder talrika handouts. Han skulle uppsättningen upp lock-och-handlar systemet för curbing av kolutsläpp och slösar kassa på alternativ energi.
Till många av his fläktar, den Herr Obamas tjusningen varar skyldig även mer till hans image än till hans politik. Han är idrotts- 47. Halva-svärta half-white, och lyftt av en ensamstående mamma, rotar hans löneförhöjning från blygsamt förkroppsligar amerikanska drömmen. Inte endast predikar han ras- försoning; hans valet skulle hjälp uppnår det. Och en utveckling av skulle svart barn växer upp med en idealförebild: en svart president med älska, intakt familj.
Det Herr Obamas valet som också skulle, hjälper att laga Amerika strimlade förbindelse med vila av världen, though antagligen mindre, än hans utländskt fläktar föreställer. I motsats till George Bush ansluta sig till han soothingly landskampsamarbete. His nuanced sätt uppmuntrar européer. Hans efternamn är afrikanskt, är hans andra namn arabiskan, har han Muslim forebears, växte han upp delvis i Asien, och his flår färgar är nästan det globala genomsnittet. En ny röstning av 22 länder vid BBCEN grundar att folket 22 av dem föredrog sammanlagt Herr Obama till Herr McCain.
Men endast amerikaner kan rösta i amerikanval, och många har tvivlar om Herr Obama. Han har den tunnaste résuméen av någon kandidat i bosatt minne. Åtta år sedan, när han körde för en placera i representanthuset, hans motståndare, en gamlasvartpanter som avfärdas honom, genom att fråga: ”Rättvist vad är gjord han?”, Herr Obama var därefter en lowly statlig senator och hade också fungerat som en advokat och en gemenskaporganisatör. Väljare ansade denna för att vara den otillräckliga förberedelsen för kongress. Herr Obama som är borttappad vid 31 procentenhetar.
I 2004 valdes han till den Förenta staterna senaten. Men många amerikaner tvekar att hyra, som landets ledare någon med inget utöva erfar förutom skötsel som den Harvard lagen granskar och en serie av valkampanjar. Andra oroar att han inte är så trevlig eller principled, som han verkar. Han segrade att delstatssenaten placerar genom att ha alla hans rivaler som kastas av sluten omröstning. Han cosied Chicago bearbetar med maskin upp till politikar. Hans pastor för två årtionden predikar ”guden förbaskade Amerika”. För all Herr Obamas retorik om att nå över partisan dela, honom har stått aldrig upp till hans parti för att utföra något som är verklig. För allt hans samtal om att förena hans land, har han blivit ett oväntat skilja figurerar.
McCain igen
Alternativet är Herr McCain. Though kvicktänkt på stubben, Herr McCain verkar mindre intelligent och mindre vältaligt än Herr Obama. Hans ålder är mot honom: han skulle är det äldst första-benämner presidenten som invigdes någonsin, och han har haft recurrent anfallar av cancer. Han har ett vulkaniskt humör som han kämpar för att kontrollera. Många folk fruktar, att han är en warmonger på värst, på bäst en prickly individ med neoconservative tendenser som ska gör lite för att laga staket med världen. Hans fattningsförmåga av specificerar av nationalekonomi, och finans är darrig, till något att säga least.
Men Herr McCain är också en modig politikar, som har ofta försökt att göra det svårt inte det lämpliga tinget. Han skulle stag jaga i Irak som argumenterar att en brådskande tillbakadragande skulle sparkkaos. Han skulle stativ upp till Ryssland och Iran. Gilla hans rival, honom skulle nära Guantánamo.
På det ekonomiskt bekläda, eftersom Herr Obama flörtar med protektionism, Herr McCain är en pålitlig fri-affärsman. Han signerar låga skatter, richna får though mest av avbrotten. I allmänhet gynnar han ljus reglering, men han instämm nu med Herr Obama att Wallen Street behöver fastare förbiseende. Också lika Herr Obama, föreslår han lock-och-handlar systemet för växthus gasar, men han skulle give bort tillstånden, för att inte auktionera bort dem. Hans vård--att bry sig planerar betonar genom att använda konkurrens för att curb kostar i stället för utvidgande täckning.
Herr McCains kan den inhemska plattformen vara bredvid peka, emellertid sedan kongressen ska, var demokratisk och osannolik att passera hans förslag, utan omskrivning dem. Å ena sidan för många dämpa väljare, det bäst argumentet för Herr McCain är att en republikansk president och en demokratisk kongress skulle kontrollen och balanserar varje annan. I förflutnan har den delade regeringen ledde till mer stor skatte- prudence, sedan presidenter är mer rimlig till vetoen det annat parti slösaktiga utgifter. Att få båda partier att dela smärta är också det enda realistiskt långt som tacklar tuffa långsiktiga problem, gillar hägringkonkursen av socialförsäkringen (offentliga pensioner) och Medicare (allmän hälsa att bry sig för åldringen).
Om väljare som göras upp deras, varar besvärad enligt varje parti påstod politik, skulle Herr Obama är antagligen a shoo-i. Men de inte. Presidenten är både verkställande direktör och den symboliska statschefen. Väljare önskar någon som har de utöver det vanliga talangarna som är nödvändiga att göra jobbet, yet vem verkar också det vanliga och likeable. Kulturella stickrepliker betyder hugely. Så bevisar av solid dom och styrka av teckenet.
Bästa Herr Obama segrar markerar för rå talang. Han kan också fordra solid dom: kriga från början, fast ingen pacifist, honom motsatte Irak. Herr McCain svarar att han drog tillbaka ”svallvågen”, för den var populär, då Herr Obama försökte till kvarteret det.
De två man livberättelserna appellerar till olika grupper. Herr McCain är en krigahjälte som uthärdade år av tortyr i Vietnam. Han har ofta trotsat hans egna parti i jakt av som för mittenpolitik politik, liksom att förbjuda tortyr, välkomnas invandrare och att tackla klimatförändring. Herr Obama är mer av en enigma. Hans röstningrekord är ett av den mest liberalen i senaten, men i his bokar, honom ansar för att framlägga två sidor av varje politikargument, utan att nå många fast avslutningar. Under aktionen har han kryssat till centrera. Även är yrkesmässiga observatörer nu grundligt osäkra vad han står för.
Det finns stilla en månad som går, och ekonomin är, att sätta det milt, volatileMr Obama har tilltalat några av hans svagheter av plockning Joe Biden, som hans spring-para ihop. Herr Biden har varit en senator för 36 år och vet ett lott om utrikespolitik. Hans working-class rotar vädjan till några som finner Herr Obama som är fristående från deras problem. Men han har haft mindre att verkställa på racen än Herr McCains riskabel-och, någon något att säga som, djupt cynisk-är prima av Sarah Palin, regulatorn av Alaska.
I motsats till Herr McCain, vet Fru Palin lite om medborgare- eller landskamppolitik. Men, som ett arbete fostrar av fem vem växte skjuta upp älgen för frysen, appellerar hon till liten-townen väljare som känselförnimmelsen nedlåta sig till vid Demokrat. Och som en född-igen kristen och en passionerad pro-lifer, hänför hon sociala konservativ person som har aldrig warmed till Herr McCain. Men hon appals oberoende väljare för en radda, som ogillar hennes konservativ person beskådar, och bekymmer om hennes tydliga inexperience, bör hon någonsin måste att kliva in i den 72 åriga Herr McCain'sen skor. ”Palinen verkställer” var enorm först, men den startade snabbt att blekna.
Under tiden inget vet hur racen ska affekten valet. Många folk, svartvita ska tillbaka Herr Obama, därför att han är svart. Ska många motsätter honom för samma resonerar, fast det ska fåtalet medger så mycket. Det finns stilla en månad som går, det stilla behovet för presidents-, och last-presidents- debatter för att sjunka in, och ekonomin är, att sätta det milt, flyktigt ämne. Efter en aktion, som har redan varat mer än två år, verkar det omöjligt att förutsäga vem den ska segern. Men inget kan klaga att amerikaner inte får en frikänd prima.
Oct 2, 2008
elektronisk-ekonom
Сражение упования и опыта
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
От варианта печати економиста:
Америка выберет старого героя благоволит к снижения налога для дела и богатые люди и войн подпертого Джордж Буш? Или молодой человек обещает медицинскому соревнованию для всех, стремительный выход от Ирака и больше деньг для рядового рабочого? Как пряжки финансовая система америки, это ought быть unlosable избрание для демократов. Но оно не
Было временем чудес и интересует. Hillary Клинтон, «неизбежный» демократический nominee, было побито человеком который был чуть-чуть из юридического высшего учебного заведения когда она пыталась реформировать систему здоровь-внимательности нации; и тот человек, Barack Obama, был милочкой мира. Джон McCain, сенатор кампания которого далась вверх на мертвое last year, improbably вздымаемый за всеми его соперниками для того чтобы заесть республиканское выставление. Избиратели в ноябре выберут или черного президента или женского vice-president, ломая новое основание любая дорога. И удивлять всех, одновременно с демократы уверенно не смогут потерять, они все еще как раз могли.
Только раз в прошлом половин-столетии партии награждала 3 последовательные термины в Белом доме. То находилось в 1988, после 2 терминов Рональд Рейган, когда экономия была сильна и президент был все еще популярен. Ни то дистанционно держит поистине теперь. Экономия не может довольно находиться в рецессии, но она некоторо чувствует ту дорогу. Цены дома рушатся, ценами нефти и бакалеи будут тягостно максимум и зарплаты тормозят на леты. Meltdown в сентябре много из американского финансового капитала одевал в непредвиденный фокус хватка выбранные' сложного мира крупного финансового капитала. Войны в Ираке и Афганистане волочат дальше. правами, г-н McCain должен шаркать к некоторому поражению. Но списки избирателей все еще очень близки. Главная причина что демократы выбирали как их г-н Obama стандартн-подателя, человек больших подарков но значительно слабостей.
Г-н Obama пишет яркая речь и поставляет их красивейше. Он привлекает огромные толпы, шевелит их страсти и двигает их к разрывам. Но он будет никаким незрелым demagogue. Он причаливает вопросам о политики с admirable смешиванием интеллекта и прагматизма. Его советники восхищают на его емкости весить сложные аргументы и выбирать разрешения кажутся и здравыми и политически возможно.
Он обещает много. Он разделил бы американских войск от Ирака как быстро как будет practicable. Он увеличил бы размер армии и послал бы больше войск к Афганистану. Он закрыл бы тюрьму на заливе Guantánamo. Отечественно, он предложил бы американцам близк-всеобщее медицинское соревнование. Он вздорные налоги на богатые люди и на делах, уравновесить их для большого большого части среднего класса и предложить многочисленнAp выдаваемые. Он установил бы вверх крышк-и-торгует системой для curbing излучения углерода и lavish наличные деньги на другой энергии.
К много из его вентиляторов, allure га-н Obama's задолжает even more к его persona чем к его политикам. Он атлетические 47. Половин-черно, полусветло и после того как я поднято одиночной матью, его подъем от скромных корней овеществляет американское сновидение. Not only он проповедует расовую примиренность; его избрание помогло бы достигнуть его. И поколение черных детей выросло бы вверх с идеально моделью роли: черный президент с любить, неповрежденная семья.
Избрание га-н Obama's также помогло бы исправить отношения америки shredded с rest of the world, однако вероятно более менее чем его чужие вентиляторы представляют. Не похоже на Джордж Буш, он успокоенно сотрудничество espouses международное. Его nuanced образ reassures европейцы. Его фамилия африканска, его среднее имя арабское, он имеет Muslim forebears, он вырос вверх отчасти в Азии и его цвет кожи close to глобальное средний. Недавний список избирателей 22 стран BBC нашел что люди в все 22 из их предпочитали га-н Obama к гу-н McCain.
Но только американцы могут проголосовать в американских избраниях, и много имеют сомнения о ге-н Obama. Он имеет самый тонкий résumé любого nominee в living памяти. 8 лет тому назад, когда он побежал для места в палате представителей, его противница, бывшяя черная пантера, уволенная ему путем спрашивать: «Как раз будет сделанным им?» Г-н Obama был после этого lowly сенатором положения, и также работал как законовед и organiser общины. Считали, что это были избиратели недостаточной подготовкой для съезда. Г-н Obama потерял 31 пунктом процента.
В 2004 он был избран к сенату Соединенных Штатов. Но много американцов смущаются нанять как руководитель страны кто-то без executive опыта кроме бежать просмотрение закона Harvard и серия предвыборных кампаний. Другие тревожатся что он не как славен или principled по мере того как он кажется. Он выиграл то место сената положения путем иметь всех его соперников брошенных с ballot. Он cosied до политиканов машины Chicago. Его pastor на 2 декады проповедует «бога damn америки». Для всего риторики га-н Obama's о достижении через партизана разделите, он никогда не стоит, что до его партии выполнить что-нибыдь существенное. Для всего его talk about соединять его страну, он было непредвиденно divisive рисунком.
McCain, снова
Алтернативой будет г-н McCain. Однако quick-witted на пне, ге-н McCain кажет более менее толковейше и более менее красноречиво чем г-н Obama. Его время против его: он был бы самым старым всегда inaugurated президентом перв-термина, и он имел возвратные bouts рака. Он имеет вулканический закал что он борется для того чтобы контролировать. Много людей опасаются что он будет warmonger на самом плохом, в лучшем шиповатый индивидуал с neoconservative тенденциями которые сделают маленько для того чтобы исправить загородки с миром. Его хватка деталей домоводства и финансов shaky, для того чтобы сказать самое меньший.
Но г-н McCain будет также храбрейшим политиканом, который часто пытался сделать трудную не целесообразная вещь. Он остался бы курсом в Ираке, споря что второпях разведение будет искриться беспорядок. Он стоял бы до России и Ирана. Как его соперник, он закрыл бы Guantánamo.
На хозяйственном фронте, тогда как flirts с протекционизмом, гом-н McCain га-н Obama будут staunch свободно-торговец. Он визирует низкие тягла, хотя богатые люди получает большой часть из проломов. Вообще он благоволит к светлой регулировке, но он теперь соглашается с гом-н Obama что американскому финансовому капиталу нужен более твердый промах. Также как г-н Obama, он предлагает крышк-и-торгует системой для газов парника, но он дал бы прочь разрешения, не аукцион они. Его планы здоровь-внимательности подчеркивают использующ конкуренцию curb цены rather than расширяющ охват.
Платформа га-н McCain's отечественная может быть около пункта, однако, в виду того что съезд будет демократическ и маловероятн для того чтобы пройти его предложения без перезаписывать их. С другой стороны, для много вмеру избирателей, самый лучший аргумент для га-н McCain что республиканский президент и демократический съезд проверили и сбалансировали. В прошлом, разделенное правительство водило к большому фискальному prudence, в виду того что президенты более правоподобны к вету трата другой партии расточительная. Получать, что обе партии поделили боль будут также единственной реалистической дорогой tackle грубые долгосрочные проблемы, как маячя банкротство сочиального обеспечения (общественных пенсий) и Medicare (внимательности общественного здравоохранения для пожилых людей).
Если избиратели составили их разумы согласно официальным политикам каждая сторона, то г-н Obama вероятно был бы a shoo-в. Но они не делают. Президент будет и главы исполнительной власти и символический глав штата. Избиратели хотят кто-то имеют внесметные талантливости обязательно для того чтобы сделать работу, но также кажет обычно и likeable. Культурное дело сигналов огромно. Так проявляет ядровых суждения и прочности характера.
Г-н Obama выигрывает верхние метки для сырцовой талантливости. Он может также востребовать ядровое суждение: хотя никакое pacifist, он не сопротивлялось война Ирака от старта. Реторты га-н McCain что он подпер «пульсацию» прежде чем он был популярен, когда г-н Obama попытался преградить ее.
Два рассказа жизни человека апеллируют к по-разному группам. Г-н McCain будет героем войны вытерпел леты пытки в Вьетнаме. Он имеет часто defied его собственная партия в преследовании центристских политик, such as запрещать пытку, приветствовать иммигрантов и tackling изменение климата. Г-н Obama больше из enigma. Его голосуя показатель одним из самого либерального в сенате, но в его книгах, он клонит представить обе стороны каждого аргумента политики без достижения много твердых заключений. Во время кампании он лавировал к центру. Даже профессиональные наблюдатели теперь тщательно unsure он стоит для.
Будет все еще месяц, котор нужно пойти и экономия, положить его слабо, volatileMr Obama приготавливала некоторые из его слабостей выбирать Джо Biden как его бежать-ответная часть. Г-н Biden был сенатором на 36 лет и знает много о международной политике. Его корни working-class апеллируют к некоторым считают га-н Obama после того как они разделены от их проблем. Но он имел меньше влияние на гонке чем г-н McCain's рискован-и, некоторые говорят, глубоки циническ-выбор Сара Palin, воевода Аляски.
Не похоже на гу-н McCain, Mrs Palin знает маленькое о национальных или международных политиках. Но как работая мать 5 выросли вверх снимая лоси для замораживателя, она апеллирует к избирателям мал-городка которые чувствуют ыми к Демократу. И как принесенное-снова Кристиан и запальчиво pro-lifer, она thrills социальные рутинерки которые никогда не грели к гу-н McCain. Но она множество appals независимо избирателей, которые невзлюбят ее консервативные убеждения и тревожатся о ее очевидной неопытности, должна она всегда шагнуть в ботинки га-н McCain's 72 year-old. «Влияние Palin» было огромно во-первых, но оно быстро начало увядает.
Между тем, no one умеет как гонка повлияет на избрание. Много людей, черно-белой, подопрут га-н Obama потому что он черн. Много будут сопротивляться он для такой же причины, хотя несколько впустят как много. Будет все еще месяц, котор нужно пойти, президентским и вице-президентским debates все еще нужно утонуть внутри, и экономия, положить его слабо, испаряюще. После кампании уже продолжала больше чем 2 лет, кажется невозможно предсказать выиграет. Но no one могут пожаловаться что американцы не получают ясный выбор.
2-ое окт. 2008
электронн-економист
De slag van hoop en ervaring
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Van de drukuitgave van The Economist:
Zal Amerika de oude held kiezen die belastingsbesnoeiingen voor zaken en de rijke en gesteunde oorlogen van George Bush goedkeurt? Of de jonge man wie gezondheidszorg voor allen, een vlugge uitgang van Irak en meer geld voor de gemiddelde arbeider belooft? Als financiële het systeemgespen van Amerika, zou dit een unlosable verkiezing voor de Democraten moeten zijn. Maar het is niet
IT is een tijd van mirakelen geweest en benieuwd geweest. Hillary Clinton, de „onvermijdelijke“ Democratische benoemde, werd geslagen door een mens die nauwelijks uit wetsschool was toen zij probeerde om het de gezondheidszorgsysteem van de natie te hervormen; en die mens, Barack Obama, is darling van de wereld geworden. John McCain, een senator de van wie campagne voor doden vorig jaar werd opgegeven, schommelde improbably voorbij al zijn rivalen om de Republikeinse benoeming te grijpen. De kiezers in November zullen of een zwarte voorzitter of een vrouwelijke ondervoorzitter plukken, die nieuwe grond breken één van beide manier. En het verrassen van allen, op een tijdstip waarop de Democraten zeker niet kunnen verliezen, zouden zij nog enkel kunnen.
Slechts eenmaal in het verleden de helft-eeuw is een partij toegekend drie opeenvolgende termen op de Witte Algemene Vergadering. Dat was in 1988, na twee termen van Ronald Reagan, toen de economie sterk was en de voorzitter nog populair was. Geen van beiden houdt ver nu waar. De economie kan niet helemaal in recessie zijn, maar het voelt zeker die manier. De prijzen van het huis tuimelen, benzine en kruidenierswinkel zijn de prijzen moeizaam hoog en de lonen hebben jarenlang gestagneerd. De afsmelting van September van veel van Wall Street heeft een onverwachte nadruk op de kandidaten' greep van de complexe wereld van hoge financiën gezet. De oorlogen in Irak en Afghanistan slepen aan. Door rechten, zou M. McCain moeten naar bepaalde nederlaag schuifelen. Maar toch zijn de opiniepeilingen nog zeer dicht. De belangrijkste reden is dat de Democraten als hun standaard-drager M. Obama, een mens van grote giften maar significante zwakheden hebben geplukt.
M. Obama schrijft briljante toespraken en levert prachtig hen. Hij trekt reusachtige menigten aan, beweegt hun hartstochten en verplaatst hen naar scheuren. Maar toch is hij geen ruwe demagogue. Hij nadert beleidsvragen met een bewonderenswaardige mengeling van intellect en pragmatisme. Zijn adviseurs verwonderen zich bij zijn capaciteit om complexe argumenten te wegen en oplossingen te plukken die zowel zinnig als politiek uitvoerbaar schijnen.
Hij belooft veel. Hij zou Amerikaanse troepen van Irak zo snel terugtrekken zoals uitvoerbaar is. Hij zou de grootte van het leger verhogen en zou meer troepen naar Afghanistan sturen. Hij zou de gevangenis bij Baai Guantánamo sluiten. In eigen land, zou hij Amerikanen dichtbijgelegen-universele gezondheidszorg aanbieden. Hij zou belastingen op de rijken en op ondernemingen opheffen, zou hen voor het grote grootste deel van de middenklasse in orde maken en zou talrijke folders aanbieden. Hij zou een GLB-en-handelssysteem opzetten om koolstofemissies en overvloedig contant geld op alternatieve energie in bedwang te houden.
Aan veel van zijn ventilators, is de fascinatie van M. Obama's zelfs nog meer aan zijn persona verschuldigd dan aan zijn beleid. Hij is atletische 47. De helft-zwarte, half-white en opgeheven door één enkele moeder, zijn stijging van bescheiden wortels belichaamt de Amerikaanse droom. Niet alleen predikt hij rassenverzoening; zijn verkiezing zou helpen het bereiken. En een generatie van zwarte kinderen zou met een ideaal rolmodel groeien: een zwarte voorzitter met het houden van, intacte familie.
De verkiezing van M. zou Obama's ook helpen de verscheurde relaties van Amerika met de rest van de wereld herstellen, niettemin waarschijnlijk minder dan zijn buitenlandse ventilators veronderstel. In tegenstelling tot George Bush, neemt hij geruststellend internationale samenwerking aan. Van hem nuanced manier geruststellen Europeanen. Zijn achternaam is Afrikaans, is zijn middennaam Arabisch, heeft hij Moslim forebears, groeide hij gedeeltelijk in Azië en zijn huidkleur is dicht bij het globale gemiddelde. Een recente opiniepeiling van 22 landen door BBC vond dat de mensen in alle 22 van hen M. Obama boven M. McCain verkozen.
Maar slechts kunnen Amerikanen in Amerikaanse verkiezingen stemmen, en velen hebben twijfels over M. Obama. Hij heeft het dunste resumé van om het even welke benoemde in het leven geheugen. Acht jaar geleden, toen hij voor een zetel in het Huis van Vertegenwoordigers liep, verwierp zijn tegenstander, vroegere Zwarte Panther, hem door te vragen: „Enkel wat gedaan hij?“ is M. Obama was toen een bescheiden staatssenator, en had ook als advocaat en communautaire organisator gewerkt. Kiezers geacht dit om ontoereikende voorbereiding voor Congres te zijn. M. Obama verloor door 31 procentpunten.
In 2004 werd hij verkozen aan de Senaat van Verenigde Staten. Maar vele Amerikanen aarzelen om als leider van het land iemand zonder uitvoerende ervaring in te huren naast het runnen van het Overzicht van de Wet van Harvard en een reeks verkiezingscampagnes. Anderen maken zich ongerust dat hij niet zo aardig of principieel is aangezien hij schijnt. Hij won die zetel van de staatsSenaat door hebben van al zijn rivalen geworpen van de stemming. Hij cosied tot de machinepolitici van Chicago. Zijn pastor voor twee decennia predikt de „vloek Amerika van de God“. Voor al M. Obama's verdeelt de retoriek over het bereiken over de aanhanger, heeft hij zich nooit tot zijn partij bevonden om wezenlijk om het even wat te verwezenlijken. Voor al zijn bespreking over het verenigen van zijn land, is hij een onverwacht verdeeldheid zaaiend cijfer geworden.
McCain, opnieuw
Het alternatief is M. McCain. Niettemin quick-witted op de stomp, M. McCain schijnt minder intelligent en minder welsprekend dan M. Obama. Zijn tijd is tegen hem: hij zou de oudste eerste-termijn ooit ingehuldigde voorzitter zijn, en hij heeft terugkomende periodes van kanker gehad. Hij heeft een vulkanische bui dat hij worstelt te controleren. Vele mensen vrezen dat hij een warmonger in het slechtste geval is, in het gunstigste geval een stekelig individu met neoconservative tendensen die weinig omheiningen met de wereld zullen doen herstellen. Zijn greep van de details van economie en financiën is beverig, om het zachtjes uit te drukken.
Maar M. McCain is ook een moedige politicus, die vaak heeft geprobeerd om moeilijk te doen niet het passende ding. Hij zou de cursus in Irak blijven stelt, dat dat een haastige terugtrekking chaos zou vonken. Hij zou zich tot Rusland en Iran bevinden. Als zijn rivaal, zou hij Guantánamo sluiten.
Voor de economische voorzijde, terwijl M. Obama met protectionisme flirt, is M. McCain een staunch vrij-handelaar. Hij onderschrijft lage belastingen, niettemin worden de rijken de meeste onderbrekingen. In het algemeen keurt hij lichte regelgeving goed, maar hij gaat nu met M. Obama akkoord dat Wall Street vastere onoplettendheid vergt. Ook als M. Obama, stelt hij een GLB-en-handelssysteem voor broeikasgassen voor, maar hij zou de vergunningen, weggeven hen niet veilen. Zijn gezondheidszorgplannen benadrukken het gebruiken van de concurrentie om kosten in bedwang te houden eerder dan het uitbreiden van dekking.
Kan het binnenlandse platform van M. McCain's naast het punt zijn, echter, aangezien het Congres zijn voorstellen Democratisch en waarschijnlijk niet zal kunnen overgaan zonder hen te herschrijven. Enerzijds, voor vele gematigde kiezers, is het beste argument voor M. McCain dat een Republikeinse voorzitter en een Democratisch Congres elkaar zouden zouden controleren en in evenwicht brengen=zouden=. In het verleden, heeft de verdeelde overheid geleid tot grotere fiscale voorzichtigheid, aangezien de voorzitters eerder zullen het verkwistende besteden van andere partij weigeren. Het ertoe brengen van beide partijen om de pijn te delen is ook de enige realistische manier om taaie problemen op lange termijn, zoals het opdoemende faillissement van Sociale Voorzieningen (openbare pensioenen) en Gezondheidszorg voor bejaarden (volksgezondheidszorg voor de bejaarden) aan te pakken.
Als de kiezers volgens het verklaarde beleid van elke partij een beslissing namen, zou M. Obama waarschijnlijk shoo-binnen a zijn. Maar zij niet. De voorzitter is zowel president als symbolisch staatshoofd. De kiezers willen iemand wie de buitengewone talenten noodzakelijk heeft om het werk te doen, nog wie ook gewoon en likeable schijnt. Culturele richtsnoerenkwestie enord. Zo geeft van van correcte oordeel en sterkte van karakter blijk.
M. Obama wint hoogste tekens voor ruw talent. Hij kan correct oordeel ook eisen: niettemin geen pacifist, zich vanaf het begin verzette hij de oorlog van Irak. M. McCain repliceert dat hij de „schommeling“ steunde alvorens het populair was, toen M. Obama probeerde om het te blokkeren.
De het levensverhalen van de twee mensen doen op verschillende groepen een beroep. M. McCain is een oorlogsheld die jaren van marteling in Vietnam verdroeg. Hij heeft vaak zijn eigen partij in achtervolging van centrumbeleid, zoals het verbieden van marteling, het welkom heten van immigranten en het aanpakken van klimaatverandering getart. M. Obama is meer van enigma. Zijn stemmingsverslag is één van het meest liberaal in de Senaat, maar in zijn boeken, neigt hij om twee kanten van elk beleidsargument voor te stellen zonder vele vaste conclusies te nemen. Tijdens de campagne die hij aan het centrum heeft vastgespijkerd. Zelfs zijn de professionele waarnemers nu grondig onzeker wat hij zich voor bevindt.
Er is nog een maand om te gaan en de economie is, om het te zetten mild, volatileMr Obama heeft gericht sommige van zijn zwakheden door Joe Biden als zijn in werking stellen-partner te plukken. M. Biden is een senator 36 jaar geweest en een partij over buitenlands beleid gekend. Zijn arbeidersklassewortels doen op sommigen een beroep wie vinden M. Obama van hun problemen losmaakte. Maar hij heeft minder effect op het ras dan M. McCain's gehad gewaagd-en, sommigen zeggen, diep cynisch-keus van Sarah Palin, de gouverneur van Alaska.
In tegenstelling tot M. McCain, is Mevr. Palin weinig van nationale of internationale politiek op de hoogte. Maar als een werkende moeder van vijf wie het ontspruiten Amerikaanse elanden voor de diepvriezer groeide, doet zij op small-town kiezers een beroep die condescended vinden aan door Democraten. En als geboren-opnieuw Christelijke en hartstochtelijke pro -pro-lifer, windt zij sociale conservatieven op die nooit aan M. McCain hebben verwarmd. Maar zij appals heel wat onafhankelijke kiezers, die van haar conservatieve meningen niet houden en zich over haar duidelijke inexperience ongerust maken, zou zij ooit in de 72 éénjarigen de schoenen van M. moeten moeten stappen McCain's. Het „effect Palin“ was eerst reusachtig, maar het begon snel langzaam te verdwijnen.
Ondertussen, weet niemand hoe het ras de verkiezing zal beïnvloeden. Vele zwart-witte mensen, zullen M. Obama steunen omdat hij zwart is. Velen zullen hem zich om de zelfde reden verzetten, hoewel weinigen zoals veel zullen toelaten. Er is nog een maand om te gaan, moeten de presidentiële en ondeugd-presidentiële debatten nog binnen dalen, en de economie is, om het te zetten mild, vluchtig. Na een campagne die reeds meer dan twee jaar heeft geduurd, schijnt het onmogelijk om te voorspellen wie zal winnen. Maar niemand kan klagen dat Amerikanen geen duidelijke keus krijgen.
2 Oct, 2008
elektronisch-econoom
المعركة من أمل وخبرة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
من الإقتصادية طبعة طبعة:
أمريكا سيختار البطلة قديمة الذي يؤيّد [تإكس كت] لعمل والأغنياء ويساعد جورج بوش حروب? أو ال [يوونغ من] الذي يعد رعاية صحيّة ل كلّ, مخرجة سريعة من العراق وكثير مال للعاملة معدّلة? كأمريكا ماليّة نظامة إبزيمات, هذا ينبغي أن يكون إنتخاب [أونلوسبل] للديموقراتيات. غير أنّ ليس هو
هو قد كان وقت المعجزات ويتساءل. ضربت [هيلّري] [كلينتون], ال "يتحتّم" معينة ديموقراطيّة, كان برجل الذي كان بشقّ النّفس من [لو سكهوول] عندما هو كان حاول أن يصلح الأمة [هلث-كر] نظامة; وأنّ قد أصبح رجل, [برك] [أبما], الحبيبة من العالم. جون [مكّين], عضو مجلس الشيوخ الذي حملة كان أعطيت فوق ل [لست ر] ميّتة, [إيمبروببلي] يماج بعد كلّه منافسات أن على قبض التعيين جمهوريّة. سيلتقط مقترعات في نوفمبر - تشرين الثّاني إمّا رئيس سوداء أو نائب رئيس أنثويّة, يكسر أرض جديدة إمّا طريق. وأكثر يفاجئ من كلّ, [أت ا تيم وهن] الديموقراتيات بالتّأكيد يستطيع لا يخسر, أمكن هم بعد فقط.
فقط مرّة في ال [هلف-سنتثري] سابقة يتلقّى منحت حزب يكون ثلاثة عبارات متتابعة في البيت الأبيض. أنّ كان في 1988, بعد [رونلد] ريغان اثنان عبارات, عندما كان الاقتصاد قوّيّة والرئيس كان بعد شعبيّة. يمسك لا بعيدا يصحّ الآن. الاقتصاد يمكن لا الى حدّ بعيد كنت في فترة ركود, غير أنّ يشعر هو بالتّأكيد أنّ طريق. [هووس بريس] يتشقلبون, بنزين و [غروسري بريس] بألم إرتفاع وقد ركد أجور لسنون. سبتمبر - أيلول قد وضع انصهار من كثير من وولستريت بؤرة غير متوقّع على المرشحات' قبض من العالم معقّدة من مالية عال. يجرّ الحروب في العراق وأفغانستان فوق. بحقوق, سيد [مكّين] سوفت كنت عددت نحو هزيمة مؤكّدة. مع ذلك العمليّة تصويت بعد جدّا قريبة. ال [مين رسن] أنّ قد التقط الديموقراتيات ك هم [ستندرد-برر] سيد [أبما], رجل من هبات عظيمة غير أنّ [ونسّس] هامّة.
يكتب سيد [أبما] خطب باهر ويسلّمهم بشكل جميل. هو يجذب حشود ضخمة, يحرّك عواطفهم ويتحرّكهم إلى دموع. مع ذلك هو ما من ديماغوجية خام. هو يقارب سياسة أسئلة مع مزيج رائعة من عقل وذرائعية. يدهش مستشاراته في قدرته أن يزن حجات معقّدة والتقطت حلول أنّ يبدو على حدّ سواء محسوسة وسياسيّا يمكن.
هو يعد كثير. هو انسحب قوات أمريكيّة من العراق مثل سريعا بما أنّ [بركتيكبل]. هو زاد الحجم من الجيش وأرسل كثير قوات إلى أفغانستان. هو أغلق السجن في [غنتنمو] نباح. محلّيّا, قدّم هو أمريكيات رعاية صحيّة [نر-ونيفرسل]. هو رفع ضرائب على الأغنياء وعلى أعمال, رتّبهم للشحن عظيمة من ال [ميدّل كلسّ] وقدّم يتعدّد مستنسخات. هو ثبت فوق [كب-ند-ترد] نظامة ل يقيّد كربون إذاعات ونقد مسرفة على [ألترنتيف نرج].
إلى كثير من مراوحه, سيد [أبما] يستدين إغراء [إفن مور] إلى الرّاويه من إلى سياساته. هو رياضيّة 47. [هلف-بلك], [هلف-وهيت] ويرفع بأم وحيد, يجسّد إرتفاعه من جذور متواضعة ال [أمريكن درم]. ليس فحسب هو يعظ توفيق عنصريّة; ساعد إنتخابه حقّقت هو. ونما جيل من أطفال سوداء فوق مع مثاليّة دور نموذج: رئيس سوداء مع يحبّ, أسرة مصونة.
سيد [أبما] ساعد إنتخاب أيضا صلحت أمريكا يمزّق علاقات مع ال [رست وف ث وورلد] [, ثوو] على الأرجح أقلّ من مراوحه أجنبيّة يتخيّلون. بخلاف جورج بوش, يتزوّج هو [سوثينغلي] تعاون دوليّة. خاصّتي [نونس] طريقة يعيد [إيوروبن]. كنيته [أفريكن], [ميدّل نم] ه [أربيك], يتلقّى هو [موسليم] [فوربرس], هو نما فوق جزئيّا في آسيا وه جلد لوح [كلوس تو] المعدل شاملة. أسّس عمليّة تصويت أخيرة من 22 بلاد ب ال [بّك] أنّ الناس في كلّ 22 من هم فضّلوا سيد [أبما] إلى سيد [مكّين].
غير أنّ فقط أمريكيات يستطيع اقترعت في إنتخابات أمريكيّة, ويتلقّى كثير [دووبتس] حول سيد [أب |