 |
Bahamas Blog International
Barack Obama's historic victory (1)
Related to country: United States
available in: (original) | | | | | | | | |
|
By RICHARD FALK*
The historic victory by Barack Obama is the first truly global election that has been celebrated by people around the world as if they had been voting participants. The re-election of George W. Bush in 2004 was also a national election with global reverberations, but it only aroused widespread feelings of fear and resentment around the world, and no sense of participation.
What we are slowly learning is that the United States is the first global state and, as such, its elections become a global, as well as national, event. From this perspective it is not surprising that peoples throughout the world follow American presidential campaigns and either cheer or lament their outcomes. What may be still unappreciated is that, for many societies, these American elections seem to generate more interest and enthusiasm than do elections in their own country. Obama's landslide victory in the United States was, without a doubt, an impressive achievement. It also restored international confidence in the health of the American body politic. It is worth noting that if peoples throughout the world had been enfranchised to vote in the American elections, the outcome would have been far more one-sided in Obama's favor. Perhaps some day the realities of political globalization will extend worldwide American voting rights, conferring actual rights as the foundation of an emergent "global democracy," but such a moment seems far off.
There are many reasons for most Americans to affirm Obama's victory. It does represent a remarkable threshold of achievement for African Americans, who have long borne the cruel burdens of racism. Beyond this, Obama's signature claim to lead the United States derived initially from his principled opposition to the Iraq War from its onset. His unconditional commitment to end American combat involvement in Iraq was extremely popular with voters, and will be tested in the months ahead as the politics of disengagement and withdrawal unfold.
Obama's campaign effectively championed the theme of change and hope, countering the mood of despair associated with the disillusionment left by eight years of Bush's presidency, as recently intensified by the sharp economic downturn. The Obama victory, above all, signaled to the world an American willingness to repudiate Bush militarist and unilateralist approaches to global policy. It also clearly expressed a willingness to address the financial meltdown and its economic fallout with policies helpful to the mass of Americans, and not just to Wall Street. This meant a long overdue reassertion of regulatory authority over markets and banks. There will be broad support among the American people for moving in these reformist directions, but the path will also be blocked at every stage by special interests that benefit from keeping things as they are.
The joy of the moment risks becoming the disappointment of the hour as the pain, tensions and intractability of this economic crisis become clear to the citizenry. The opportunities for this new president are exciting and seem attainable given his inspirational qualities of leadership. And yet we must realize that the challenges are daunting, perhaps beyond the capacity of any leader to meet successfully, at least in the short run. Time will tell, but what now prevails is an unprecedented mood of high and happy expectations. This will certainly bring a reformist resolve to Washington, but such a mood is fraught with peril. It can quickly give way to a sense of bitter disappointment, and can even give rise to charges of betrayal.
The most immediate foreign policy issues concern the war on terror, and how to withdraw from Iraq and achieve stability in Afghanistan. Obama will undoubtedly do his best to end the American combat role in Iraq as soon as possible, more or less in accord with his promise of completing the process in 16 months. The success of this effort will depend heavily upon what recently semi-dormant Iraqi insurgent forces do during the initial stages of this withdrawal process, and this is impossible to foresee. Withdrawal is likely to go relatively smoothly if the contending forces in Iraq realize that the alternative to power-sharing accommodations and compromises would be a long and bloody civil war, but such an optimistic outlook may never materialize; and then what?
The rapid removal of American troops is quite likely to lead to an immediate escalation of Iraqi violence as anti-government forces are tempted to test the will and capability of the Nuri al-Maliki government in circumstances where it is losing American support. If this latter scenario unfolds, it would exert considerable pressure on Obama to halt further withdrawals, or even reverse course. Under these conditions Obama would likely seek to avoid being charged with responsibility for a costly defeat in Iraq. Republican critics will undoubtedly allege that such regression in Iraq would have been averted had the John McCain/Bush policy of indefinitely prolonging the military engagement continued to guide American policy. As is always the case with foreign intervention in an unresolved struggle for national self-determination, uncertainty pervades any policy choice.
Obama's opposition to the undertaking of the Iraq War has long been vindicated, but whether his advocacy of rapid extrication is feasible under current conditions will remain uncertain during the months ahead. In light of these risks, Obama advisors may be tempted to pursue a more ambiguous policy path in Iraq by appearing to withdraw, but actually redeploying most of the American troops in the region, including the retention of a large military presence in Iraq. If Obama opts for such caution, it may temporarily calm some conservative critics in Washington and the media, but he will encounter sharp criticism from his legions of young supporters who did so much to elect him. How Obama decides to walk this tightrope between the political mainstream and his grassroots movement will shape the early months of his presidency, especially in foreign affairs.
Obama is simultaneously being challenged by a deteriorating security situation in Afghanistan that includes the revival of the Taliban, a weak central government in Kabul and the mounting political difficulties of dealing with hostile cross-border forces located in Pakistan. During the presidential campaign Obama pursued a centrist line on the war on terror by advocating enhanced involvement of American military forces in Afghanistan without ever questioning whether this underlying "war" should be "undeclared," and terrorism treated as elsewhere in the world, as a matter for law enforcement and intelligence operations taking full advantage of inter-governmental cooperation.
Both Obama and McCain favored augmenting American troops on the ground in Afghanistan by at least 32,000. Obama contended that such a shift could be achieved without further straining the overstretched military by assigning some of the departing American forces from Iraq to Afghanistan. What is at stake here is Obama's double view of the two wars, that the Iraq War was a wrong turn, whereas the Afghanistan War was a correct response to Sept. 11, 2001, but was not properly carried to completion primarily due to the diversion of attention and resources to Iraq. Obama wants to correct both mistakes of the Bush presidency, but at the same time he appears to subscribe to the major premise that declaring "a war on terror,| at least on al-Qaeda, was the right thing to do, and that Afghanistan is a necessary theater of military engagement, including insisting upon and managing Afghan regime change. Obama has also made some threats about carrying out attacks in Pakistan, even without the consent of Islamabad, if reliable intelligence locates Osama bin Laden or al-Qaeda sanctuaries.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk is professor emeritus of international law and practice at Princeton University.
Victoire historique de Barack Obama (1)
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Par RICHARD FALK*
la victoire historique par Barack Obama est la première élection véritablement globale qui a été célébrée par des personnes autour du monde comme si elles avaient voté des participants. La réélection de George W. Bush en 2004 était également une élection nationale avec des réverbérations globales, mais elle n'a seulement réveillé des sentiments répandus de la crainte et du ressentiment autour du monde, et aucun sens de participation.
Ce que nous apprenons lentement est que les Etats-Unis sont le premier état global et, en tant que tels, ses élections devient un global, aussi bien que le national, événement. De cette perspective il n'étonne pas que les peuples suivent dans le monde entier des campagnes présidentielles américaines et acclamation ou ne déplore pas leurs résultats. Ce qui peut être encore inapprécié est que, pour beaucoup de sociétés, ces élections américaines semblent produire de plus d'intérêt et d'enthousiasme que des élections dans leur propre pays. La victoire de l'éboulement d'Obama aux Etats-Unis était, sans aucun doute, un accomplissement impressionnant. Il a également reconstitué la confiance internationale en santé du corps américain adroit. Il vaut la peine de noter que si les peuples dans le monde entier avaient été enfranchised pour voter dans les élections américaines, les résultats aurait été plus recto bien en faveur d'Obama. Peut-être un certain jour les réalités de la globalisation politique prolongeront le droit de vote américain mondial, droites réelles de conférence comme base « d'une démocratie globale émergente, » mais un tel moment semble loin au loin.
Il y a beaucoup de raisons pour que la plupart des Américains affirment la victoire d'Obama. Il représente un seuil remarquable de l'accomplissement pour les Américains africains, qui ont longtemps soutenu les fardeaux cruels du racisme. Au delà de ceci, la réclamation de la signature d'Obama pour mener les Etats-Unis dérivés au commencement du sien principled l'opposition à la guerre de l'Irak de son début. Son engagement sans conditions pour finir la participation américaine de combat en Irak était extrêmement populaire avec des électeurs, et sera examiné en mois en avant comme la politique du dégagement et du retrait dévoile.
La campagne d'Obama a efficacement soutenu le thème du changement et de l'espoir, parant l'humeur du désespoir liée à la désillusion gauche par huit ans de la présidence de Bush, comme récemment intensifié par la diminution économique pointue. La victoire d'Obama, surtout, a signalé au monde une volonté américaine de nier Bush militariste et l'unilateralist s'approche à la politique globale. Il également a clairement exprimé une volonté d'adresser la fusion financière et ses retombées radioactives économiques avec des politiques utiles à la masse des Américains, et pas simplement à Wall Street. Ceci a signifié un long reassertion en retard d'autorité de normalisation au-dessus des marchés et des banques. Il y aura large appui parmi les américains pour se déplacer ces directions réformistes, mais le chemin sera également bloqué à chaque étape par des intérêts spéciaux qu'avantage de garder des choses comme elles sont.
La joie du moment risque de devenir la déception de l'heure comme douleur, tensions et l'indocilité de cette crise économique deviennent claire à l'ensemble des habitants. Les occasions pour ce nouveau président sont passionnantes et semblent possibles données ses qualités inspirées de la conduite. Mais nous devons nous rendre compte que les défis sont intimidants, peut-être au delà de la capacité de n'importe quel chef de se réunir avec succès, au moins à court terme. Qui vivra verra, mais ce qui règne maintenant est une humeur sans précédent des espérances élevées et heureuses. Ceci apportera certainement une résolution réformiste à Washington, mais une telle humeur est chargée du péril. Il peut rapidement mener à un sens de déception amère, et peut même provoquer des frais de trahison.
Les questions les plus immédiates de politique étrangère concernent la guerre sur la terreur, et comment se retirer d'Irak et réaliser la stabilité en Afghanistan. Obama fera assurément son meilleur pour finir le rôle américain de combat en Irak aussitôt que possible, plus ou moins en accord avec sa promesse de compléter le processus en 16 mois. Le succès de cet effort dépendra fortement de ce que les forces insurgées irakiennes récemment semi-finale-dormantes font pendant les étapes initiales de ce processus de retrait, et c'est impossible à prévoir. Le retrait est susceptible d'aller relativement sans à-coup si les forces contractuelles en Irak se rendent compte que l'alternative au logement de partage du pouvoir et aux compromis serait une longue et sanglante guerre civile, mais des perspectives si optimistes peuvent ne jamais matérialiser ; et puis ce qui ?
Le déplacement rapide des troupes américaines est tout à fait pour mener à une escalade immédiate de violence irakienne car des forces anti-gouvernement sont tentées pour examiner la volonté et des possibilités du gouvernement d'Al-Maliki de Nuri dans les circonstances où c'est appui américain perdant. Si ce dernier scénario dévoile, il exercerait la pression considérable sur Obama de stopper d'autres retraits, ou même renverse le cours. Dans ces conditions Obama chercherait probablement à éviter d'être chargé de la responsabilité d'une défaite coûteuse en Irak. Les critiques républicains allégueront assurément qu'une telle régression en Irak aurait été évitée a eu la politique de John McCain/Bush de prolonger indéfiniment l'enclenchement militaire continué pour guider la politique américaine. Comme cela est toujours le cas pour l'intervention étrangère dans une lutte non définie pour l'autodétermination nationale, l'incertitude infiltre n'importe quel choix de politique.
L'opposition d'Obama à l'entreprise de la guerre de l'Irak a été longtemps défendue, mais si sa recommandation de dégagement rapide est faisable dans des conditions courantes restera incertaine pendant les mois en avant. À la lumière de ces risques, des conseillers d'Obama peuvent être tentés pour poursuivre un chemin plus ambigu de politique en Irak en semblant se retirer, mais en redéployant réellement la plupart des troupes américaines dans la région, y compris la conservation d'une grande présence militaire en Irak. Si Obama opte pour une telle attention, il peut temporairement calmer quelques critiques conservateurs à Washington et les médias, mais il rencontrera la critique pointue de ses légions de jeunes défenseurs qui ont fait tellement pour l'élire. Comment Obama décide de marcher cette corde raide entre le traditionnel politique et son mouvement de bases formera les premiers mois de sa présidence, particulièrement dans les affaires étrangères.
Obama simultanément est défié par une situation détériorante de sécurité en Afghanistan qui inclut la renaissance du Taliban, un gouvernement central faible à Kaboul et les difficultés politiques de support de traiter les forces frontalières hostiles situées dans le Pakistan. Pendant la campagne présidentielle Obama a poursuivi une ligne centriste sur la guerre sur la terreur en préconisant la participation augmentée des forces militaires américaines en Afghanistan sans douter jamais que ceci « guerre » fondamentale devrait être « non déclaré, » et terrorisme traité en tant qu'ailleurs dans le monde, comme sujet pour des opérations d'application et d'intelligence de loi profitant pleinement de la coopération intergouvernementale.
Obama et McCain ont favorisé augmenter les troupes américaines sur la terre en Afghanistan par au moins 32.000. Obama a affirmé qu'un tel décalage pourrait être réalisé sans tendre plus loin les militaires surétendus en assignant certaines des forces américaines partantes d'Irak en Afghanistan. Ce qui est en jeu ici est la double vue d'Obama des deux guerres, cela que la guerre de l'Irak était un tour faux, tandis que la guerre de l'Afghanistan était une réponse correcte à septembre. 11, 2001, mais n'ont pas été correctement portés à l'accomplissement principalement dû à la déviation de l'attention et aux ressources vers l'Irak. Obama veut corriger les deux erreurs de la présidence de Bush, mais en même temps il semble souscrire aux lieux principaux qui déclarant « une guerre sur la terreur,| au moins sur Al-Qaeda, était la bonne chose à faire, et le cet Afghanistan est un théâtre nécessaire de l'enclenchement militaire, y compris exiger au moment et le changement afghan de gestion de régime. Obama a également fait quelques menaces au sujet des attaques de mise en oeuvre au Pakistan, même sans consentement d'Islamabad, si l'intelligence fiable localise Oussama Ben Laden ou des sanctuaires d'Al-Qaeda.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk est professeur honoraire du droit et de la pratique internationaux à l'université de Princeton.
Victoria histórica de Barack Obama (1)
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Por RICHARD FALK*
la victoria histórica de Barack Obama es la primera elección verdaderamente global que ha sido celebrada por la gente alrededor del mundo como si ella hubiera estado votando a participantes. La reelección de George W. Bush en 2004 era también una elección nacional con reverberaciones globales, pero despertó solamente sensaciones extensas del miedo y del resentimiento alrededor del mundo, y ningún sentido de la participación.
Qué estamos aprendiendo lentamente somos que los Estados Unidos son el primer estado global y, como tal, sus elecciones se convierte un global, así como el nacional, acontecimiento. De esta perspectiva no está sorprendiendo que la gente a través del mundo sigue campañas presidenciales americanas y aclamación ni lamenta de sus resultados. Qué puede todavía estar unappreciated es que, para muchas sociedades, estas elecciones americanas se parecen generar más interés y entusiasmo que las elecciones en su propio país. La victoria del derrumbamiento de Obama en los Estados Unidos era, sin una duda, un logro impresionante. También restauró confianza internacional en la salud del cuerpo americano diplomático. Vale el observar de que si hubiera sido la gente a través del mundo enfranchised para votar en las elecciones americanas, el resultado habría sido más unilateral lejano en el favor de Obama. Quizás un cierto día las realidades del globalization político ampliarán los derechos al voto americanos mundiales, las derechas reales que confieren como la fundación de una “democracia global inesperada,” pero tal momento se parece lejos apagado.
Hay muchas razones para que la mayoría de los americanos afirmen la victoria de Obama. Representa un umbral notable del logro para los americanos africanos, que han llevado de largo las cargas crueles del racismo. Más allá de esto, la demanda de la firma de Obama para conducir los Estados Unidos derivados inicialmente el suyo principled la oposición a la guerra de Iraq de su inicio. Su comisión incondicional para terminar la implicación americana del combate en Iraq era extremadamente popular entre los votantes, y será probada en los meses a continuación como las políticas de la retirada y del retiro revelan.
La campaña de Obama defendió con eficacia el tema del cambio y de la esperanza, contradiciendo el humor de la desesperación asociado a la desilusión izquierda por ocho años de la presidencia de Bush, según lo intensificado recientemente por el descenso económico agudo. La victoria de Obama, sobretodo, señalada al mundo una buena voluntad americana de negar el militarist y el unilateralist de Bush se acerca a la política global. También expresó claramente una buena voluntad de tratar la fusión financiera y su polvillo radiactivo económico con las políticas provechosas a la masa de americanos, y no apenas a Wall Street. Esto significó un reassertion atrasado largo de la autoridad reguladora sobre mercados y los bancos. Habrá amplia ayuda entre la gente americana para moverse en estas direcciones reformistas, pero la trayectoria también será bloqueada en cada etapa por intereses especiales que ventaja de guardar cosas como son.
La alegría del momento arriesga el convertirse en la decepción de la hora como el dolor, tensiones y el intractability de esta crisis económica llega a estar claro a los ciudadanos. Las oportunidades para este nuevo presidente son emocionantes y se parecen alcanzables dadas sus calidades del inspirational de la dirección. Pero debemos realizar que los desafíos son desalentadores, quizás más allá de la capacidad de cualquier líder de satisfacer con éxito, por lo menos en el a corto plazo. Tiempo dirá, pero qué ahora prevalece es un humor sin precedente de expectativas altas y felices. Esto traerá ciertamente una resolución reformista a Washington, pero tal humor es cargado con peligro. Puede llevar rápidamente a un sentido de la decepción amarga, y puede incluso dar lugar a cargas de traición.
Las ediciones de política extranjera más inmediatas se refieren a la guerra en terror, y cómo retirarse de Iraq y alcanzar estabilidad en Afganistán. Obama hará indudablemente su mejor para terminar el papel americano del combate en Iraq cuanto antes, más o menos de acuerdo con su promesa de terminar el proceso en 16 meses. El éxito de este esfuerzo dependerá pesadamente de lo que hacen las fuerzas insurgentes iraquíes recientemente semi-inactivas durante las etapas iniciales de este proceso del retiro, y esto es imposible prever. El retiro es probable ir relativamente suavemente si las fuerzas de afirmación en Iraq realizan que el alternativa a las comodidades y a los compromisos energía-que comparten sería una guerra civil larga y sangrienta, pero una perspectiva tan optimista puede nunca materializar; ¿y entonces qué?
El retiro rápido de tropas americanas es absolutamente probable conducir a una escalada inmediata de la violencia iraquí pues las fuerzas anti-government se tientan para probar la voluntad y la capacidad del gobierno del al-Maliki de Nuri en circunstancias donde está ayuda americana perdidosa. Si este último panorama revela, ejercería la presión considerable en Obama de parar otros retiros, o aún invierte curso. Bajo estas condiciones Obama intentaría probablemente evitar de ser cargada con la responsabilidad de una derrota costosa en Iraq. Los críticos republicanos alegarán indudablemente que tal regresión en Iraq habría sido evitada tenía la política de Juan McCain/de Bush indefinidamente de prolongar el contrato militar continuado para dirigir la política americana. Al igual que siempre el caso con la intervención extranjera en una lucha sin resolver para la autodeterminación nacional, la incertidumbre impregna cualquier opción de la política.
La oposición de Obama a la empresa de la guerra de Iraq se ha justificado de largo, pero si su defensa del extrication rápido es factible bajo condiciones actuales seguirá siendo incierta durante los meses a continuación. A la luz de estos riesgos, los consejeros de Obama pueden ser tentados para perseguir una trayectoria más ambigua de la política en Iraq apareciendo retirarse, pero realmente redeploying la mayor parte de al americano marcha en la región, incluyendo la retención de una presencia militar grande en Iraq. Si Obama opta por tal precaución, puede calmar temporalmente a algunos críticos conservadores en Washington y los medios, pero él encontrará crítica aguda de sus legiones de partidarios jóvenes que hicieron tanto para elegirlo. Cómo Obama decide a caminar esta cuerda tirante entre el de corriente político y su movimiento de los pueblos formará los meses tempranos de su presidencia, especialmente en asuntos exteriores.
Obama está siendo desafiado simultáneamente por una situación de la seguridad que deteriora en Afganistán que incluya el renacimiento del Taliban, un gobierno central débil en Kabul y las dificultades políticas del montaje de ocuparse de las fuerzas fronterizas hostiles situadas en Paquistán. Durante la campaña presidencial Obama persiguió una línea del centrista en la guerra en terror abogando la implicación realzada de fuerzas militares americanas en Afganistán sin siempre preguntar si éste “guerra subyacente” debe ser “sin declarar,” y terrorismo tratado como a otra parte en el mundo, como cuestión para las operaciones de la aplicación y de la inteligencia de ley que tomaban ventaja completa de la cooperación inter-governmental.
Obama y McCain favorecieron aumentar a tropas americanas en la tierra en Afganistán por por lo menos 32.000. Obama afirmó que tal cambio podría ser alcanzada sin más lejos filtrar a los militares estirados demasiado asignando algunas de las fuerzas americanas que salían de Iraq a Afganistán. Cuál es en juego aquí es opinión doble de las dos guerras, de que de Obama que la guerra de Iraq era una vuelta incorrecta, mientras que la guerra de Afganistán era una respuesta correcta al sept. 11, 2001, pero no fueron llevados correctamente a la terminación sobre todo debido a la diversión de la atención y a los recursos a Iraq. Obama desea corregir ambos errores de la presidencia de Bush, pero al mismo tiempo él aparece suscribir a la premisa principal que declarando “una guerra en terror,| por lo menos en el al-Qaeda, estaba la cosa derecha a hacer, y ese Afganistán es un teatro necesario del contrato militar, incluyendo insistir sobre y cambio afgano de manejo del régimen. Obama también ha hecho algunas amenazas sobre ataques que realizaban en Paquistán, incluso sin el consentimiento de Islamabad, si la inteligencia confiable localiza el compartimiento de Osama cargado o santuarios del al-Qaeda.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk es profesor honorario de derecho y de práctica internacionales en la universidad de Princeton.
Vittoria storica di Barack Obama (1)
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Da RICHARD FALK*
la vittoria storica da Barack Obama è la prima elezione vero globale che è stata celebrata dalla gente intorno al mondo come se stessero votando i partecipanti. Rielezione di George W. Bush in 2004 era inoltre un'elezione nazionale con i riverberi globali, ma non ha destato soltanto le sensibilità diffuse di timore e di rancore intorno al mondo e senso di partecipazione.
Che cosa stiamo imparando lentamente siamo che gli Stati Uniti sono il primo globale dichiariamo e, come tali, le relative elezioni si trasformano in in un globale, così come il cittadino, evento. Da questa prospettiva non sta sorpresendo che la gente nel mondo intero segue le campagne presidenziali americane ed acclamazione o non deplora i loro risultati. Che cosa può essere ancora unappreciated è che, per molte società, queste elezioni americane sembrano generare più interesse ed entusiasmo che elezioni nel loro proprio paese. La vittoria schiacciante del Obama negli Stati Uniti era, senza dubbio, un successo impressionante. Inoltre ha ristabilito la riservatezza internazionale nella salute del corpo americano politic. Vale la pena di notare che se la gente nel mondo intero fosse stata enfranchised per votare nelle elezioni americane, il risultato sarebbe stato molto più su un solo lato nel favore del Obama. Forse un certo giorno le realtà di globalization politico estenderanno i diritti di voto americani in tutto il mondo, diritti reali di conferimento come il fondamento “di una democrazia globale emergente,„ ma un tal momento sembra lontano fuori.
Ci sono molti motivi affinchè la maggior parte dei Americani affermino la vittoria del Obama. Rappresenta una soglia notevole del successo per gli Americani africani, che lungamente hanno sopportato le difficoltà crudeli del razzismo. Oltre questa, il reclamo della firma del Obama per condurre gli Stati Uniti derivati inizialmente da suo principled l'opposizione alla guerra di Irak dal relativo inizio. Il suo impegno incondizionato per concludere la partecipazione americana di combattimento ad Irak era estremamente popolare con gli elettori e sarà esaminato nei mesi avanti come le politiche del disimpegno e del ritiro spiegano.
La campagna del Obama ha sostenuto efficacemente il tema di cambiamento e di speranza, ricambiante l'umore di disperazione connesso con il disillusionment di sinistra entro otto anni della presidenza del Bush, come recentemente intensificato dalla diminuzione economica tagliente. La vittoria di Obama, soprattutto, ha segnalato al mondo una compiacenza americana rinnegare i metodi di militarist e di unilateralist di Bush alla politica globale. Inoltre ha espresso chiaramente una compiacenza richiamare la fusione finanziaria e la relativa precipitazione radioattiva economica con le politiche utili alla massa di Americani e non appena a Wall Street. Ciò ha significato un reassertion in ritardo lungo di autorità regolatrice sopra i mercati e la banca. Ci sarà vasto supporto fra la gente americana per muoversi in questi sensi riformisti, ma il percorso inoltre sarà ostruito in ogni fase dagli interessi speciali che beneficio dal mantenere le cose come sono.
La gioia del momento rischia trasformarsi in nel disappunto dell'ora come il dolore, tensionamenti e il intractability di questa crisi economica diventa chiaro al citizenry. Le occasioni per questo nuovo presidente sono emozionanti e sembrano raggiungibile date le sue qualità di inspirational di direzione. Ma dobbiamo renderci conto che le sfide sono scoraggianti, forse oltre la capacità di tutto il capo di venire a contatto di con successo, almeno a breve scadenza. Chi vivrà vedrà, ma che cosa ora prevale è un umore senza precedente di alte ed aspettative felici. Ciò certamente porterà una risoluzione riformista a Washington, ma un tal umore è carico di pericolo. Può condurre rapidamente ad un senso di disappunto amaro e può persino provocare le spese del betrayal.
Gli aspetti politici stranieri più immediati interessano la guerra con terrore e come ritirarsi da Irak e realizzare la stabilità nell'Afghanistan. Obama farà indubbiamente il suo la cosa migliore per concludere appena possibile il ruolo americano di combattimento in Irak, in più o meno d'accordo con la sua promessa di realizzare il processo in 16 mesi. Il successo di questo sforzo dipenderà pesante da che cosa le forze insurgent irachene recentemente semi-dormenti fanno durante le fasi iniziali di questo processo di ritiro e questa è impossible prevedere. Il ritiro è probabile andare relativamente uniformemente se le forze contrastanti in Irak si rendono conto che l'alternativa alle sistemazioni ed ai compromessi alimentazione-ripartentesi sarebbe una guerra civile lunga e sanguinante, ma così prospettiva ottimista può non attuarsi mai; ed allora che cosa?
La rimozione veloce delle truppe americane è abbastanza probabile condurre ad un'escalation immediata della violenza irachena poichè le forze anti-government sono tentate per verificare la volontà e la possibilità del governo di Al-Maliki di Nuri nelle circostanze dove è supporto americano perdente. Se questo piano d'azione posteriore spiega, impiegherebbe la pressione considerevole su Obama fermare ulteriori ritiri, o persino inverte il corso. In queste circostanze Obama probabilmente cercherebbe di evitare di essere caricato della responsabilità di una sconfitta costosa in Irak. I critici repubblicani dichiareranno indubbiamente che tale regressione in Irak sarebbe stata evitata ha avuta la politica del John McCain/Bush indefinitamente di prolungamento dell'aggancio militare continuato per guidare la politica americana. Come è sempre il caso con intervento straniero in una lotta insoluta per self-determination nazionale, l'incertezza pervade tutta la scelta di politica.
L'opposizione del Obama all'impresa della guerra di Irak lungamente è stata rivendicata, ma se la sua avvocatura del extrication veloce è fattibile nelle circostanze attuali rimarrà incerta durante i mesi avanti. Alla luce di questi rischi, i consiglieri di Obama possono essere tentati per perseguire un percorso più ambiguo di politica in Irak sembrando ritirarsi, ma realmente redeploying la maggior parte delle truppe americane nella regione, compreso il ritegno di grande presenza militare in Irak. Se Obama opta per tale attenzione, può temporaneamente calmare alcuni critici conservatori a Washington ed i mezzi, ma incontrerà la critica tagliente dalle sue legioni dei sostenitori giovani che hanno fatto così tanto per sceglierli. Come Obama decide camminare questo tightrope fra il tradizionale politico ed il suo movimento dei grassroots modellerà i primi mesi della sua presidenza, particolarmente negli affari esteri.
Obama sta sfidando simultaneamente da una situazione deteriorantesi di sicurezza nell'Afghanistan che include la rinascita del Taliban, un'amministrazione centrale debole a Cabul e le difficoltà politiche del montaggio di dealing with le forze di frontiera ostili situate nel Pakistan. Durante la campagna presidenziale Obama ha perseguito una linea centrist sulla guerra con terrore attraverso il sostenimento della partecipazione aumentata delle forze militari americane nell'Afghanistan senza mai dubitare che questa “guerra„ di fondo dovrebbe essere “implicita,„ e terrorismo trattare come altrove nel mondo, come aspetto per i funzionamenti di applicazione e di intelligenza di legge che traggono massimo vantaggio dalla cooperazione inter-governmental.
Sia Obama che McCain hanno favorito l'aumento delle truppe americane sulla terra nell'Afghanistan almeno da 32.000. Obama si è conteso che un tal spostamento potrebbe essere realizzato senza più ulteriormente sforzare i militari overstretched assegnando alcune delle forze americane partenti da Irak nell'Afghanistan. Che cosa è in gioco qui è doppia vista delle due guerre, quella che del Obama la guerra di Irak era una girata errata, mentre la guerra dell'Afghanistan era una risposta corretta a settembre. 11, 2001, ma non sono stati trasportati correttamente a completamento soprattutto dovuto la diversione di attenzione e le risorse ad Irak. Obama desidera correggere entrambi gli errori della presidenza di Bush, ma allo stesso tempo sembra abbonarsi ai locali principali che dichiarando “una guerra con terrore,| almeno su Al-Qaeda, era la giusta cosa da fare ed il quell'Afghanistan è un teatro necessario dell'aggancio militare, compreso l'insistenza su ed il cambiamento afgano in carico di regime. Obama inoltre ha fatto alcune minacce circa gli attacchi d'avanzamento nel Pakistan, anche senza il consenso di Islamabad, se l'intelligenza certa individua lo scomparto di Osama carico o i santuari di Al-Qaeda.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk è professore emeritus di diritto e di pratica internazionali all'università di Princeton.
Barack Obamas historischer Sieg (1)
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Durch RICHARD FALK*
ist der historische Sieg durch Barack Obama die erste wirklich globale Wahl, die von den Leuten um die Welt gefeiert worden ist, als ob sie Teilnehmer gewählt hatten. Die Wiederwahl von George W. Bush 2004 war auch eine nationale Wahl mit globalen Echos, aber sie weckte nur weitverbreitete Gefühle von Furcht und von Groll um die Welt und keine Richtung der Teilnahme.
Was wir langsam sind erlernen, daß die Vereinigten Staaten der erste globale Zustand und sind, als solcher, seine Wahlen werden ein globales, sowie Staatsangehörigen, Fall. Von dieser Perspektive überrascht es nicht, daß Völker weltweit amerikanischen Präsidentenkampagnen folgen und entweder Beifall oder bejammert ihre Resultate. Was noch sein kann, unappreciated ist, daß, für viele Gesellschaften, diese amerikanischen Wahlen scheinen, mehr Interesse und Begeisterung als zu erzeugen, Wahlen in ihrem eigenen Land. Erdrutschsieg Obamas in den Vereinigten Staaten war zweifellos eine eindrucksvolle Ausführung. Es stellte auch internationales Vertrauen in der Gesundheit des amerikanischen diplomatischen Körpers wieder her. Es ist wert, zu merken daß, waren gewesen wenn Völker weltweit, enfranchised, um in den amerikanischen Wahlen zu wählen, das Resultat würde gewesen sein weites einseitigeres in der Bevorzugung Obamas. Möglicherweise eines Tages verlängern die Wirklichkeiten der politischen Globalisierung weltweite amerikanische wählende Rechte, konferierende tatsächliche Rechte als die Grundlage einer emergent „globalen Demokratie,“, aber solch ein Moment scheint weit weg.
Es gibt viele Gründe, damit die meisten Amerikaner Sieg Obamas bestätigen. Es stellt eine bemerkenswerte Schwelle der Ausführung für afrikanische Amerikaner dar, die lang die grausamen Belastungen von Rassismus getragen haben. Über diesem hinaus principled der Unterzeichnunganspruch Obamas, zum der Vereinigten Staaten zu führen, die zuerst von seiner abgeleitet wurden, Opposition zum der Irak Krieg von seinem Angriff. Seine unbedingte Verpflichtung, zum der amerikanischen Kampfmiteinbeziehung im Irak zu beenden war mit Wählern extrem populär und wird in den Monaten geprüft werden, voran wie die Politiken der Befreiung und der Zurücknahme ausbreiten.
Kampagne Obamas verfocht effektiv das Thema der änderung und der Hoffnung und widersprach der Stimmung der Verzweiflung verbunden mit der Desillusionierung, die bis zum acht Jahren von Vorsitz Bushs link ist, wie vor kurzem verstärkt durch die scharfe konjunkturele Abflachung. Der Obama Sieg zur Welt einer amerikanischen Bereitwilligkeit vor allem signalisiert, Bush militarist und unilateralist abzulehnen nähert sich zur globalen Politik. Es auch drückte offenbar eine Bereitwilligkeit aus, das finanzielle Einschmelzen und seinen ökonomischen radioaktiven Niederschlag mit der Politik zu adressieren, die an die Masse der Amerikaner und nicht gerade an Wall Street nützlich ist. Dies hieß ein langes überfälliges reassertion der Aufsichtsbehörde über Märkten und Bänken. Es gibt ausgedehnte Unterstützung unter den amerikanischen Leuten für das Bewegen in diese reformistischen Richtungen, aber der Weg wird auch an jedem Stadium durch spezielle Interessen daß Nutzen vom Halten von Sachen blockiert, wie sie sind.
Die Freude am Moment riskiert, die Enttäuschung der Stunde als die Schmerz, Spannungen zu werden und Unlenksamkeit dieser Wirtschaftskrise werden zur Bürgerschaft frei. Die Gelegenheiten für diesen neuen Präsidenten sind aufregend und scheinen seine inspirational Qualitäten der Führung gegeben erreichbares. Und doch müssen wir möglicherweise feststellen, daß die Herausforderungen erschreckend sind, über der Kapazität jedes möglichen Führers hinaus, erfolgreich mindestens kurzfristig zu treffen. Zeit erklärt, aber was jetzt vorherscht, ist eine beispiellose Stimmung der hohen und glücklichen Erwartungen. Dieses holt zweifellos einen reformistischen Beschluß nach Washington, aber solch eine Stimmung ist von der Gefahr voll. Es kann zu einer Richtung der bitteren Enttäuschung schnell nachgeben und kann Aufladungen des Verrats sogar verursachen.
Die sofortigsten fremden politischen Streitpunkte betreffen den Krieg auf Terror und wie man vom Irak zurücktritt und Stabilität in Afghanistan erzielt. Obama tut ohne Zweifel sein bestes, um die amerikanische Kampfrolle im Irak, in mehr oder weniger in in übereinstimmung mit seiner Versprechung des Durchführens des Prozesses in 16 Monaten so bald wie möglich zu beenden. Der Erfolg dieser Bemühung hängt schwer nach ab, was vor kurzem halb-schlafende irakische rebellische Kräfte während der Ausgangsstadien dieses Zurücknahmeprozesses tun, und diese ist unmöglich vorauszusehen. Zurücknahme ist wahrscheinlich, verhältnismäßig glatt zu gehen, wenn die ringenden Kräfte im Irak feststellen, daß die Alternative zu Energie-teilenden Anpassungen und zu Kompromissen ein langer und blutiger Bürgerkrieg sein würde, aber solch eine optimistische Aussicht kann nie verwirklichen; und dann was?
Der schnelle Abbau der amerikanischen Truppen ist ziemlich wahrscheinlich, zu eine sofortige Eskalation der irakischen Gewalttätigkeit zu führen, da regierungsfeindliche Kräfte gereizt werden, um den Willen und Fähigkeit der Nuri Al-Maliki Regierung unter Umständen zu prüfen, in denen es Schlusse amerikanische Unterstützung ist. Wenn dieses letzte Drehbuch ausbreitet, würde es beträchtlichen Druck auf Obama anwenden, weitere Zurücknahmen anzuhalten oder sogar Kurs aufhebt. Unter diesen Bedingungen würde Obama wahrscheinlich suchen, mit, Verantwortlichkeit für eine teure Niederlage im Irak aufgeladen zu werden zu vermeiden. Republikanische Kritiker behaupten ohne Zweifel, daß solche Rückbildung im Irak hatte die John McCain/Bush Politik von die militärische Verpflichtung unbestimmt ausdehnen abgewendet worden sein würde, die fortgesetzt wurde, um amerikanische Politik zu führen. Wie immer der Fall mit fremder Intervention in einem ungelösten Kampf für nationalen Self-determination, pervades Ungewißheit jede mögliche Politikwahl.
Opposition Obamas zur übernahme des der Irak Krieges lang vindicated, aber, ob seine Befürwortung der schnellen Befreiung unter gegenwärtigen Bedingungen durchführbar ist, wird während der Monate voran unsicher bleiben. Im Licht dieser Gefahren können Obama Berater gereizt werden, um einen vieldeutigeren Politikweg im Irak auszuüben, indem man scheint zurückzutreten, aber wirklich die meisten amerikanischen Truppen in der Region, einschließlich das Zurückhalten einer großen militärischen Anwesenheit im Irak redeploying. Wenn Obama für solche Vorsicht entscheidet, kann es einige konservative Kritiker in Washington und in den Mitteln vorübergehend beruhigen, aber er trifft scharfe Kritik von seinen Legionen der jungen Verfechter an, die soviel taten, um ihn zu wählen. Wie Obama entscheidet, dieses tightrope zwischen das politische Hauptströmungs- und seine Basisbewegung zu gehen die frühen Monate seines Vorsitzes formt, besonders in der Außenpolitik.
Obama wird gleichzeitig durch eine verschlechternde Sicherheit Situation in Afghanistan herausgefordert, das die Wiederbelebung des Taliban, eine schwache Zentralverwaltung in Kabul und die politischen Schwierigkeiten der Montage des Beschäftigens die feindlichen Wechselkräfte einschließt, die in Pakistan gelegen sind. Während der Präsidentenkampagne übte Obama eine Zentrumslinie auf dem Krieg auf Terror aus, indem er erhöhte Miteinbeziehung der amerikanischen militärischen Kräfte in Afghanistan befürwortete, ohne, ob dieses zugrundeliegender „Krieg undeclared sein“ sollte „,“ und Terrorismus behandelt als anderwohin in der Welt, als Angelegenheit für die Gesetzdurchführung- und Intelligenzbetriebe überhaupt zu fragen, die vollen Nutzen aus zwischenstaatlicher Mitarbeit ziehen.
bevorzugten Obama und McCain das Vergrößern der amerikanischen Truppen aus den Grund in Afghanistan durch 32.000 mindestens. Obama rang, daß solch eine Verschiebung erzielt werden könnte, ohne das overstretched Militär weiter zu belasten, indem man einige der abreisenden amerikanischen Kräfte vom Irak nach Afghanistan zuwies. Was hier auf dem Spiel steht, ist Obamas doppelte Ansicht der zwei Kriege, die, die der der Irak Krieg eine falsche Umdrehung war, während der Afghanistan Krieg eine korrekte Antwort bis Sept. war. 11, 2001, aber wurden nicht richtig zur Beendigung hauptsächlich wegen der Ablenkung der Aufmerksamkeit und der Betriebsmittel nach den Irak getragen. Obama möchte beide Fehler des Bush Vorsitzes beheben, aber gleichzeitig scheint er, zur Hauptvoraussetzung zu unterzeichnen, die, „einen Krieg auf Terror erklärend,| mindestens auf Al-Qaeda, war die rechte Sache, zum zu tun, und dieses Afghanistan ist ein notwendiges Theater der militärischen Verpflichtung, einschließlich beharren auf und handhabende afghanische Regimeänderung. Obama hat auch einige Drohungen über durchführende Angriffe in Pakistan, sogar ohne die Zustimmung von Islamabad gebildet, wenn zuverlässige Intelligenz das beladene Osama Sortierfach oder die Al-Qaeda Schongebiete lokalisiert.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk ist der Professor, der vom internationalen Gesetz und von der Praxis an der Princeton Universität emeritus ist.
Vitória historic de Barack Obama (1)
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Por RICHARD FALK*
a vitória historic por Barack Obama é a primeira eleição verdadeiramente global que foi comemorada por povos em torno do mundo como se têm votado participants. O re-election de George W. Bush em 2004 era também uma eleição nacional com reverberations globais, mas não despertou somente sentimentos difundidos do medo e do resentment em torno do mundo, e nenhum sentido da participação.
O que nós estamos aprendendo lentamente somos que os Estados Unidos são o primeiro estado global e, como esta'n, suas eleições torna-se um global, as well as o nacional, evento. Deste perspective não está surpreendendo que os povos durante todo o mundo seguem campanhas presidenciais americanas e cheer nem não lament seus resultados. O que pode ser ainda unappreciated é que, para muitas sociedades, estas eleições americanas parecem gerar mais interesse e entusiasmo do que eleições em seu próprio país. A vitória do landslide de Obama nos Estados Unidos era, sem uma dúvida, uma realização impressive. Restaurou também a confiança internacional na saúde do corpo americano politic. Vale a pena anotar que se os povos durante todo o mundo forem enfranchised para votar nas eleições americanas, o resultado seria mais simples distante no favor de Obama. Talvez algum dia as realidades do globalization político estenderão as direitas votando americanas worldwide, direitas reais conferenciando como a fundação “de uma democracia global emergent,” mas tal momento parece distante fora.
Há muitas razões para que a maioria de americanos afirmem a vitória de Obama. Representa um ponto inicial notável da realização para os americanos africanos, que têm carregado por muito tempo os burdens cruéis do racism. Além desta, a reivindicação da assinatura de Obama para conduzir aos Estados Unidos derivados inicialmente de his principled a oposição à guerra de Iraq de seu início. Seu compromisso incondicional para terminar a participação americana do combate em Iraq era extremamente popular com eleitores, e estará testado nos meses adiante como a política do disengagement e da retirada unfold.
A campanha de Obama championed eficazmente o tema da mudança e da esperança, opondo o modo do desespero associado com o disillusionment esquerdo por oito anos do presidency de Bush, como intensified recentemente pelo downturn econômico afiado. A vitória de Obama, sobretudo, sinalizada ao mundo um voluntariedade americano repudiate o militarist e o unilateralist de Bush aproxima-se à política global. Também expressou claramente um voluntariedade dirigir-se ao meltdown financeiro e a seu fallout econômico com as políticas úteis à massa dos americanos, e não apenas a Wall Street. Isto significou um reassertion overdue longo da autoridade regulatory sobre mercados e bancos. Haverá uma sustentação larga entre os povos americanos para mover-se nestes sentidos reformist, mas o trajeto será obstruído também em cada estágio por interesses especiais que benefício de manter coisas como são.
A alegria do momento arrisca transformar-se o desapontamento da hora como a dor, tensões e o intractability desta crise econômica torna-se desobstruído ao citizenry. As oportunidades para este presidente novo são emocionantes e parecem atingíveis dadas suas qualidades do inspirational da liderança. No entanto nós devemos realizar que os desafios são daunting, talvez além da capacidade de todo o líder encontrar-se com com sucesso, pelo menos no short - funcionamento. Tempo dirá, mas o que prevalece agora é um modo unprecedented de expectativas elevadas e felizes. Isto trará certamente um resolve reformist a Washington, mas tal modo é fraught com o peril. Pode rapidamente levar a um sentido do desapontamento amargo, e pode mesmo causar cargas de betrayal.
As edições de política extrangeira as mais imediatas concernem a guerra no terror, e como retirar-se de Iraq e conseguir a estabilidade em Afeganistão. Obama fará indubitàvelmente seu mais melhor para terminar o mais cedo possível o papel americano do combate em Iraq, em mais ou em menos no acordo com sua promessa de terminar o processo em 16 meses. O sucesso deste esforço dependerá pesadamente em cima de o que as forças insurgent Iraqi recentemente semi-dormant fazem durante os estágios iniciais deste processo da retirada, e esta é impossível prever. A retirada é provável ir relativamente lisamente se as forças contending em Iraq realizarem que a alternativa às acomodações e aos acordos poder-compartilhando seria uma guerra civil longa e sangrenta, mas um outlook tão optimistic pode nunca materialize; e então que?
A remoção rápida de tropas americanas é completamente provável conduzir a um escalation imediato da violência Iraqi porque as forças anti-government tempted testar a vontade e a potencialidade do governo do al-Maliki de Nuri nas circunstâncias onde é sustentação americana perdedora. Se este último scenario unfolds, exerceria a pressão considerável em Obama parar umas retiradas mais adicionais, ou mesmo o curso reverso. Sob estas circunstâncias Obama procuraria provavelmente evitar de ser carregado com a responsabilidade para uma derrota cara em Iraq. Os críticos republicanos alegarão indubitàvelmente que tal regressão em Iraq averted teve a política de John McCain/Bush indefinidamente de prolongar o acoplamento militar continuado a guiar a política americana. Como é sempre o caso com intervenção extrangeira em um esforço não resolvido para o self-determination nacional, a incerteza pervades toda a escolha da política.
A oposição de Obama ao empreendimento da guerra de Iraq por muito tempo vindicated, mas se seu advocacy do extrication rápido é praticável sob circunstâncias atuais remanescerá incerta durante os meses adiante. Na luz destes riscos, os conselheiros de Obama podem tempted perseguir um trajeto mais ambiguous da política em Iraq parecendo retirar-se, mas realmente redeploying a maioria das tropas americanas na região, including a retenção de uma presença militar grande em Iraq. Se Obama opts para tal cuidado, pode temporariamente acalmar alguns críticos conservadores em Washington e nos meios, mas encontrará o criticism afiado de seus legions dos supporters novos que fizeram tanto para o eleger. Como Obama se decide andar este tightrope entre o mainstream político e seu movimento dos grassroots dará forma aos meses adiantados de seu presidency, especialmente em casos extrangeiros.
Obama está sendo desafiado simultaneamente por uma situação deteriorando-se da segurança em Afeganistão que inclui o revival do Taliban, um governo central fraco em Kabul e as dificuldades políticas da montagem de tratar das forças cross-border hostis situadas em Paquistão. Durante a campanha presidencial Obama perseguiu uma linha centrist na guerra no terror advogando a participação realçada de forças militares americanas em Afeganistão sem sempre questionar se este “guerra subjacente” deve ser “undeclared,” e terrorismo tratado como em outra parte no mundo, como uma matéria para as operações do enforcement e da inteligência de lei que fazem exame da vantagem cheia da cooperação inter-governmental.
Obama e McCain favoreceram aumentar tropas americanas na terra em Afeganistão pelo menos por 32.000. Obama contended que tal deslocamento poderia ser conseguido sem mais mais esticar as forças armadas overstretched atribuindo algumas das forças americanas partindo de Iraq a Afeganistão. O que está na estaca aqui é vista dobro das duas guerras, aquela que de Obama a guerra de Iraq era uma volta errada, visto que a guerra de Afeganistão era uma resposta correta ao Sept. 11, 2001, mas não foi carregado corretamente à conclusão primeiramente devido à diversão da atenção e aos recursos a Iraq. Obama quer corrigir ambos os erros do presidency de Bush, mas ao mesmo tempo parece subscrever à premissa principal que declarando “uma guerra no terror,| pelo menos no al-Qaeda, estava a coisa direita a fazer, e esse Afeganistão é um teatro necessário do acoplamento militar, including insistir upon e a mudança Afghan controlando do regime. Obama fêz também algumas ameaças sobre ataques realizando-se em Paquistão, mesmo sem o consentimento de Islamabad, se a inteligência de confiança encontrasse o escaninho de Osama Laden ou os sanctuaries do al-Qaeda.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk é professor emeritus da lei e da prática internacionais na universidade de Princeton.
Barack Obamas historisk seger (1)
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Vid RICHARD FALK*
är den historiska segern av Barack Obama det första riktigt globala valet som har firats av folk runt om världen som, om de hade varit röstningdeltagare. Omvalet av George W. Bush i 2004 var också en allmänna val med globala reverberations, men den väckte endast utbredda känslor av skräck och harm runt om världen och ingen avkänning av deltagande.
Vad vi lärer långsamt är, att Förenta staterna är det första globalt påstår och, som sådan, blir dess val ett globalt, as well as medborgare, händelse. Från detta perspektiv förvånar beklagar det inte, som bemannar alltigenom som, världen följer presidents- aktioner för amerikan, och endera jubel eller deras resultat. Vad kan vara stilla misskänt, är, att, för många samhällen, dessa amerikanval verkar för att frambringa mer intresserar och entusiasm, än val i deras egna land. Obamas jordskredsegern i Förenta staterna var, utan ett tvivel, en mäktig prestation. Det återställde också landskampförtroende i det vård- av amerikanen förkroppsligar klokt. Det är värt notera som, om bemannar alltigenom världen hade varit enfranchised för att rösta i amerikanvalen, det skulle resultatet har varit avlägsen mer enkelsidig i Obamas favör. Kanske någon dag fördjupa de ska verklighetarna av den politiska globaliseringen världsomspännande amerikanröstningrätter som tilldelar faktiska rätter som fundamentet av en emergent ”global demokrati,”, men ett sådan ögonblick verkar fjärran.
Det finns många resonerar för att mest amerikaner ska intyga Obamas seger. Det föreställer en anmärkningsvärd ingång av prestationen för afrikansk amerikan, som long har long uthärdat de grymma bördorna av rasism. Det okända detta, Obamas häfte fordrar för att leda Förenta staterna som initialt härledas från his, principled opposition till Irak kriger från dess start. Hans ovillkorliga förpliktelse att avsluta amerikanstridmedverkan i Irak var extremt populär med väljare, och ska testas i månaderna, som framåt politiken av disengagement och tillbakadragande veckla upp.
Obamas aktion kämpade för effektivt temat av ändring och hopp som kontrar mooden av förtvivlan som var tillhörande med desillusioneringen som lämnades vid åtta år av Bush presidentsämbete, som för en tid sedan intensifierat av den ekonomiska nedgången för kor. Den Obama segern, signalerade framför allt till världen en amerikanvillighet som avfärdar den Bush militaristen, och unilateralisten att närma sig till global politik. Det också uttryckte klart en villighet för att tilltala den finansiella härdsmältan och dess ekonomiska nedfall med politik som var hjälpsam till samlas av amerikaner och som inte var rättvis till Wallen Street. Detta betydde att en lång förfallen reassertion av reglerande myndighet över marknadsför och packar ihop. Det ska finns bred service bland amerikanfolket för inflyttning dessa reformistiska riktningar, men banan som också ska, blockeras på varje arrangerar av specialintressen som gynnar från att hålla saker, som de är.
Glädjen av ögonblicket riskerar passande besvikelsen av timmen som smärta, spänningar, och intractabilityen av denna ekonomiska kris blir klar till befolkningen. Tillfällena för denna nya president är spännande och verkar uppnåeligt som ges hans inspirera kvaliteter av ledarskap. Och yet oss realisera, att utmaningarna skrämmer, kanske måste det okända kapaciteten av någon ledare att möta lyckat, åtminstone i kort stavelse - körning. Ska Time berättar, men vad segrar nu, är en aldrig tidigare skådad mood av kicken och lyckliga förväntningar. Ska detta kommer med bestämt ett reformistiskt beslut till Washington, men en sådan mood är åtföljd med risk. Det kan snabbt ge sig långt till en avkänning av bitter besvikelse och kan även ge löneförhöjning till laddningar av sveket.
Den mest omgående utrikespolitiken utfärdar bekymmer kriga på skräck, och hur man återtar från Irak och uppnår stabilitet i Afghanistan. Obama som otvivelaktigt ska, gör his som är bäst för att avsluta amerikanstridrollen i Irak så snart som möjligheten, mer eller mindre samstämmigt med hans löfte av att avsluta det processaa i 16 månader. Framgången av detta ska försök beror tungt på vad för en tid sedan halv-dormant irakiska rebelliska styrkor gör under det initialt arrangerar av denna processaa tillbakadragande, och denna är omöjlig att förutse. Tillbakadragande är rimlig att gå förhållandevis slätt, om de strida styrkorna i Irak realiserar att alternativet till driva-dela boenden och kompromissar skulle är en lång och blodig inbördeskrig, men en sådan optimistisk framtidsutsikt kan aldrig förverkliga; och därefter vad?
Forborttagningen av amerikansoldater är ganska rimlig att leda till en omgående eskalering av irakiskt våld, som anti-government styrkor frestas för att testa ska och kapaciteten av den Nuri al-Malikiregeringen i omständigheter var det är losing amerikanservice. Om detta mer sistnämnda scenario veckla upp, skulle det utövar betydligt pressar på Obama till mer ytterligare tillbakadragande för stopp, eller även omvänt jaga. Under dessa villkorar Obama det skulle rimliga sökanden att undvika att laddas med ansvar för ett dyrt nederlag i Irak. Republikanska kritiker som otvivelaktigt ska föreger att sådan regression i skulle Irak har avstyrts hade den John McCain/Bush politiken av förlängning indefinitely av den militära kopplingen som fortsättas för att vägleda amerikanpolitik. Som är alltid fallet med utländskt ingripande i en olöst ansträngning för medborgaresjälvbestämmande, genomsyrar osäkerhet någon prima politik.
Obamas opposition till begravningsbranschen av Irak kriger long har long vindicated, men huruvida är hans advocacy av forextricationen görlig under ström villkorar ska återstår osäker under månaderna framåt. I ljust av dessa riskerar, kan Obama rådgivare frestas för att förfölja en mer tvetydig politikbana i Irak, genom att verka att återta, men faktiskt att omplacera mest av amerikansoldaterna i regionen, däribland kvarhållandet av en stor militär närvaro i Irak. Om Obama opts för sådan, varna, kan det tillfälligt lugna några konservativa kritiker i Washington och massmedia, men han ska mötekorkritik från hans legioner av unga supportrar som gjorde så mycket till utvalt honom. Och hans ska gräsrotrörelse forma tidig sortmånaderna av hans presidentsämbete, hur Obama avgör att gå denna tightrope mellan det politiska konventionellt speciellt i utländska angelägenheter.
Obama utmanas samtidigt av ett försämras säkerhetsläge i Afghanistan som inkluderar nypremiären av Talibanen, en svag centralregering i Kabul och de politiska svårigheterna för beslag av att handla med fientliga gränsöverskridande styrkor som lokaliseras i Pakistan. Under den presidents- aktionen förfölde Obama en centerpartist fodrar på kriga på skräck, genom att förespråka förhöjd medverkan av amerikanstridskrafter i Afghanistan, utan någonsin att ifrågasätta huruvida detta bakomliggande ”, kriger” bör vara ”undeclared,” och terrorism som behandlades som någon annanstans i världen, som en materia för rättsskipning- och intelligensfunktioner som tar full fördel av inter-governmental samarbete.
Både Obama och McCain favoriserade öka amerikansoldater på det slipat i Afghanistan vid 32.000 åtminstone. Obama stred att en sådan förskjutning kunde uppnås utan vidare att anstränga den overstretched militären genom att tilldela några av de avtågande amerikanstyrkorna från Irak till Afghanistan. Vad är på insatsen här, är Obamas dubblett beskådar av tvåna kriger, det som Irak kriger var en fel vänd, eftersom Afghanistan kriger var ett korrekt svar till Sept. 11 2001, men bars inte riktigt till avslutning i första hand tack vare skenmanövern av uppmärksamhet och resurser till Irak. Obama önskar att korrigera båda missförstår av den Bush presidentsämbetet, men samtidigt verkar han att prenumerera till ha som huvudämne nämner först det som förklarar ”en kriga på skräck,| åtminstone på al-Qaeda, var det rätta som ska göras, och det Afghanistan är en nödvändig teater av den militära kopplingen som däribland upon insisterar och klarar av afghansk styreändring. Obama har också gjort några hot om att bära ut anfaller i Pakistan, även utan samtycke av Islamabad, om pålitlig intelligens lokaliserar Osama slänga i soptunnan Laden eller al-Qaedafristäder.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Richard Falk är professorn som är emeritus av landskamplag och, övar på den Princeton universitetar.
Историческая победа Barack Obama (1)
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
РИЧАРД FALK*
исторической победой Barack Obama будет первое поистине глобальное избрание было отпраздновано людьми вокруг мира если они голосовали участников. Перевыбор George W. Bush. Кустик в 2004 был также национальным избранием с глобальный реверберациями, но он только не всполошил widespread ощупывания страха и resentment вокруг мира, и никакое чувство участия.
Мы медленно учим что Соединенные Штаты будут первым глобальный положением и, как такие, своими избраниями становит глобальное, также, как соотечественник, случай. От этой перспективы оно не удивляет что люди повсеместно в мир следуют за американскими кампаниями по выборам президента и или cheer или не сетует их исходы. Может быть все еще unappreciated что, для много обществ, кажется, что производят эти американские избрания больше интерес и восторга чем делает избрания в их собственной стране. Победой с большим преимуществом Obama в Соединенных Штатах было, несомненно, импрессивное достижение. Оно также восстановило международное доверие в здоровье американского тела политичного. Оно be worth заметить что если люди повсеместно в мир были, то enfranchised для того чтобы проголосовать в американских избраниях, исход было бы далекие one-sided в благосклонности Obama. Возможно некоторый день реальности политического globalization расширят всемирные американские права участия в голосовании, совещаясь фактические права как учредительство эмерджентного «глобального народовластия,» но такой момент кажется далеко.
Будут много причин для большинств американцов подтвердить победу Obama. Оно представляет замечательный порог достижения для африканских американцов, которые длиной носили жестокосердные тяготы расизма. За этим, заявка подписи Obama для ведения Соединенных Штатов выведенных первоначально от его principled противовключение к войне Ирака от своего onset. Его безусловное принятие окончательного решения для того чтобы закончить американскую запутанность боя в Ираке было весьма популярно с избирателями, и будет испытано в месяцах вперед по мере того как политики отцепления и разведения раскрывают.
Кампания Obama эффективно championed тема изменения и упования, противопоставляя настроение despair связанное с disillusionment левым к 8 лет президентства кустика, как недавн после того как она сделана интенсивней острым хозяйственным спадом. Победа Obama, прежде всего, просигнализировала к миру американскую готовность repudiate подходы к militarist и unilateralist кустика к глобальный политике. Оно также ясно выразило готовность адресовать финансовохозяйственный meltdown и свой хозяйственный fallout с политиками полезными к массе американцов, и как раз к американскому финансовому капиталу. Это намеревалось длиннее overdue reassertion полномочной власти над рынками и кренами. Будет обширная поддержка среди американских людей для двигать в эти реформистские направления, но курс также будет прегражен на каждом этапе специальными интересами что преимущество от держать вещи по мере того как они.
Утеха момента рискует стать разочарованием часа как боль, напряжения и intractability этого економичюеского кризиса будет ясным к citizenry. Возможности для этого нового президента exciting и кажутся достижимыми, котор дали его качества inspirational водительства. And yet мы должны осуществить что возможности daunting, возможно за емкостью любого руководителя встретить успешно, по крайней мере в краткости - беге. Время скажет, но теперь превалирует будет unprecedented настроением высоких и счастливых ожиданностей. Это некоторо принесет реформистское решение к вашингтону, но такое настроение чревато с peril. Оно может быстро give way к чувству горького разочарования, и может даже give rise to обязанности betrayal.
Немедленно вопросы международной политики относятся война на терроре, и как разделить от Ирака и достигнуть стабилность в Афганистане. Obama несомненно сделает его самое лучшее для того чтобы закончить американскую роль боя в Ираке как можно скорее, больше или in accord with его посыл завершать процесс в 16 месяцах. Успех этого усилия будет зависеть тяжело на недавн semi-dormant иракские повстанческие усилия делают во время отправных точек этого процесса разведения, и это невозможно для того чтобы обеспечить. Разведение правоподобно для того чтобы пойти относительно ровно если противоборствующие силы в Ираке осуществляют, то что алтернативой к сил-вмещаемостям и компромиссам было длиннее и кровопролитное гражданская война, но такой оптимистический внешний вид может никогда не материализовать; и после этого?
Быстро удаление американских войск довольно правоподобно для ведения к немедленно эскалации иракского расправы по мере того как противоправительственные усилия уговорены для того чтобы испытать the will и возможность правительства al-Maliki Nuri в обстоятельствах где будет losing американской поддержкой. Если этот последний сценарий раскрывает, то он приложил бы значительное давление на Obama остановить более дополнительные разведения, or even обращает курс. Под этими условиями Obama вероятн изыскивало бы избежать быть порученным с ответственностью для дорогого поражения в Ираке. Республиканские критики несомненно ссылаются что была отвращена такая регрессия в Ираке имела политику Джон McCain/кустика индефинитно увеличивать воинский захват продолжаемый для того чтобы направить американскую политику. Как всегда случай с чужой интервенцией в unresolved схватке для самоопределения народов, неопределенность pervades любой выбор политики.
Противовключение Obama к затее войны Ирака длиной было vindicated, но ли его advocacy быстро extrication возможн под в настоящее время условиями останет неуверенным во время месяцев вперед. In light of эти риски, советники Obama могут быть уговорены для того чтобы последовать более неоднозначный курс политики в Ирак путем казаться, что разделили, но фактическ redeploying большая часть из американских войск в зоне, включая удерживание большого военного присутствия в Ираке. Если Obama opts для такого предосторежения, то оно может временно утихомирить некоторых консервативных критиков в вашингтоне и средствах, но он столкнется острый критицизм от его легионов молодых сторонниц которые сделали so much для того чтобы избрать его. Как Obama решает погулять это tightrope между политическое mainstream и его движением grassroots сформирует предыдущие месяцы его президентства, специально в международных делах.
Obama одновременно бросается вызов вызов состоянием безопасности в Афганистане вклюает возрождение Taliban, слабое центральное правительство в Kabul и затруднения установки политические dealing with вражеские cross-border усилия расположенные в Пакистане. Во время кампании по выборам президента Obama последовало центристскую линию на войне на терроре путем защищать увеличенную запутанность американские боевого соединение в Афганистане без всегда спрашивать должно ли это основное «война» быть «undeclared,» и террорисм обработанном как в другом месте в мире, как дело для обеспечения соблюдения законов и работа агентуры принимая полное преимущество inter-governmental сотрудничества.
И Obama и McCain благоволили к увеличивать американских войск на земле в Афганистане по крайней мере 32.000. Obama соперничало что такой перенос смог быть достиган без более далее напрягать overstretched воискаа путем задавать некоторые из уходя американских усилий от Ирака к Афганистану. At stake здесь будет взглядом 2 войн, тем Obama двойным война Ирака, котор был неправильный поворот, тогда как войной Афганистана была правильно реакция к cSept. 11, 2001, но правильн не были снесены к завершению главным образом из-за диверсии внимания и ресурсов к Ираку. Obama хочет исправить обе ошибки президентства кустика, но в то же самое время он кажется, что подписывает к главной предпосылке которая объявляющ «войну на терроре,| по крайней мере на al-Qaeda, находилась правая вещь, котор нужно сделать, и тот Афганистан будет обязательно театром воинского захвата, включая настаивать на и управляя афганское изменение режима. Obama также делало некоторые угрозы о унося нападениях в Пакистане, даже без согласия Islamabad, если надежная сведения обнаруживает местонахождение Осама Бен Ладен или святилища al-Qaeda.
todayszaman
--------------------------------------------------------------------------------
* Ричард Falk будет профессором emeritus международного права и практики на университете Princeton.
Historische overwinning van Obama van Barack (1)
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Door RICHARD FALK*
is de historische overwinning door Barack Obama de eerste echt globale verkiezing die door mensen rond de wereld is gevierd alsof zij over deelnemers hadden gestemd. De herverkiezing van George W. Bush in 2004 was ook een nationale verkiezing met globale reverberatie, maar het wekte slechts wijdverspreid gevoel van vrees en wrok rond de wereld, en geen betekenis van participatie.
Wat wij langzaam leren is dat de Verenigde Staten de eerste globale staat zijn en, als dusdanig, zijn verkiezingen een globale, evenals nationale, gebeurtenis worden. Vanuit dit perspectief is het verrassend niet dat de volkeren over de hele wereld Amerikaanse presidentiële campagnes en of cheer volgen of hun resultaten betreuren. Wat nog unappreciated kan zijn is dat, voor vele maatschappijen, deze Amerikaanse verkiezingen schijnen om meer rente en enthousiasme te produceren dan verkiezingen in hun eigen land. De de grondverschuivingsoverwinning van Obama in de Verenigde Staten was, zonder enige twijfel een indrukwekkende voltooiing. Het herstelde ook internationaal vertrouwen in de gezondheid van het Amerikaanse politieke lichaam. Het is opmerkend de moeite waard dat waren geweest als de volkeren over de hele wereld enfranchised om in de Amerikaanse verkiezingen te stemmen, zou het resultaat veel meer éénzijdig in de gunst van Obama geweest zijn. Misschien één of andere dag zal de werkelijkheid van politieke globalisering wereldwijd Amerikaans stemrecht uitbreiden, verlenend daadwerkelijke rechten als stichting van een optredende „globale democratie,“ maar zulk een ogenblik schijnt veel weg.
Er zijn vele redenen voor de meeste Amerikanen om de overwinning van Obama te bevestigen. Het vertegenwoordigt een opmerkelijke drempel van voltooiing voor Afrikaanse Amerikanen, die lang de wrede lasten van racisme hebben gedragen. Voorbij dit, kwam de de handtekeningseis van Obama om de Verenigde Staten te leiden aanvankelijk uit zijn principieel verzet tegen de Oorlog van Irak van zijn begin voort. Zijn onvoorwaardelijke verplichting aan betrokkenheid van het eind de Amerikaanse gevecht in Irak was uiterst populair met kiezers, en zal in de komende maanden worden getest aangezien de politiek van bevrijding en de terugtrekking openen.
Campagne van Obama verdedigde effectief het thema van verandering en hoop, die tegen de stemming van wanhoop verbonden aan disillusionment verzet zich verlaten tegen acht jaar van het voorzitterschap van Bush, zoals die onlangs door de scherpe economische daling wordt geïntensifi�ërd. De overwinning Obama, vooral, signaleerde aan de wereld een Amerikaanse bereidheid om Bush niet te erkennen militarist en unilateralistbenaderingen van globaal beleid. Het drukte ook duidelijk een bereidheid uit om de financiële afsmelting en zijn economische radioactieve neerslag met nuttig beleid aan de massa van Amerikanen, en niet alleen aan Wall Street te richten. Dit betekende een lange achterstallige reassertion van regelgevende instantie over markten en banken. Er brede steun onder de Amerikaanse mensen voor zich het bewegen in deze hervormingsrichtingen zijn, maar de weg zal ook geblokkeerd worden in elk stadium door speciale belangen die van het houden van dingen profiteren zoals zij zijn.
De vreugde van het ogenblik riskeert wordend de teleurstelling van het uur aangezien de pijn, de spanningen en intractability van deze economische crisis aan het burgerschap duidelijk worden. De kansen voor deze nieuwe voorzitter zijn opwekkend en schijnen haalbaar gezien zijn inspirational kwaliteiten van leiding. En toch moeten wij realiseren dat de uitdagingen, misschien voorbij de capaciteit van om het even welke leider ontmoedigen met succes samen te komen, minstens op korte termijn. De tijd zal het leren, maar wat nu heerst is een ongekende stemming van hoge en gelukkige verwachtingen. Dit zal zeker een reformist oplost aan Washington brengen, maar zulk een stemming is beladen met risico. Het kan snel aan een betekenis van bittere teleurstelling uiting geven, en kan tot lasten van betrayal zelfs leiden.
De meest directe buitenlands beleidskwesties betreffen de oorlog op verschrikking, en hoe te zich van Irak terug te trekken en stabiliteit in Afghanistan te bereiken. Obama zal ongetwijfeld zijn beste de Amerikaanse gevechtsrol in Irak zo spoedig mogelijk, min of meer in overeenstemming met zijn belofte doen beëindigen van de voltooiing van het proces in 16 maanden. Het succes van deze inspanning zal sterk afhangen van welke onlangs semi-sluimerende Iraakse opstandige krachten tijdens de aanvankelijke stadia van dit terugtrekkingsproces doen, en dit is onmogelijk te voorzien. De terugtrekking zal waarschijnlijk vrij regelmatig gaan als de het vechten krachten in Irak realiseren dat het alternatief voor macht-delende aanpassingen en compromissen een lange en bloedige burgeroorlog zijn, maar zulk een optimistische vooruitzichten kunnen nooit materialiseren; en toen wat?
De snelle verwijdering van Amerikaanse troepen zal vrij waarschijnlijk tot een directe escalatie van Iraaks geweld leiden aangezien anti-government krachten worden verleid om de wil en het vermogen van de overheid van Nuri al-Maliki in omstandigheden te testen waar het Amerikaanse steun verliest. Als dit laatstgenoemde scenario opent, zou het aanzienlijke druk op Obama uitoefenen om verdere terugtrekking te stoppen, of zelfs omkeert cursus. In deze omstandigheden zou Obama waarschijnlijk tot doel hebben vermijden belastend met verantwoordelijkheid voor een dure nederlaag in Irak. De republikeinse critici zullen beweren ongetwijfeld dat dergelijke regressie in Irak had John McCain/het beleid van Bush van voor onbepaalde tijd het verlengen van de militaire overeenkomst voortdurend om Amerikaans beleid te leiden zou voorkomen zijn. Zoals altijd het geval met buitenlandse interventie in een onopgeloste strijd voor nationale zelfbeschikking is, doordringt de onzekerheid om het even welke beleidskeus.
De oppositie van Obama tegen de onderneming van de Oorlog van Irak is lang gerechtvaardigd, maar of zijn bepleiten van snelle bevrijding in de huidige omstandigheden uitvoerbaar is vooruit onzeker tijdens de maanden zal blijven. Gezien deze risico's, kunnen de adviseurs Obama worden verleid om een dubbelzinnigere polis weg in Irak te achtervolgen door zich eigenlijk te schijnen terug te trekken, maar de meeste Amerikaanse troepen in het gebied, met inbegrip van het behoud van een grote militaire aanwezigheid in Irak te hergroeperen. Als Obama voor dergelijke voorzichtigheid opteert, kan het sommige conservatieve critici in Washington en de media tijdelijk kalmeren, maar hij zal scherpe kritiek van zijn legioenen van jonge verdedigers ontmoeten die dit veel hem deden verkiezen. Hoe Obama beslist dit tightrope tussen de politieke heersende stroming te lopen en zijn basisbeweging de vroege maanden van zijn voorzitterschap gestalte zal geven, vooral in buitenlandse zaken.
Obama wordt gelijktijdig uitgedaagd door een verslechterende veiligheidssituatie in Afghanistan dat de heropleving van Taliban omvat, een zwakke centrale overheid in Kaboel en de steun politieke moeilijkheden om vijandige grensoverschrijdende krachten te behandelen die in Pakistan worden gevestigd. Tijdens de presidentiële campagne streefde Obama een centrumlijn op de oorlog op verschrikking door verbeterde betrokkenheid van Amerikaanse militaire krachten in Afghanistan te bepleiten zonder ooit het vragen na of deze onderliggende „oorlog“ niet aangegeven zou moeten „zijn,“ en terrorisme dat zoals elders in de wereld, als kwestie voor van de wetshandhaving en intelligentie verrichtingen wordt behandeld die volledig voordeel van intergouvernementele samenwerking nemen.
Zowel keurden Obama als McCain ter plaatse vergrotende Amerikaanse troepen in Afghanistan door minstens 32.000 goed. Obama vocht dat zulk een verschuiving zonder verder spannen zou kunnen worden bereikt overstretched militair door enkele vertrekkende Amerikaanse krachten van Irak aan Afghanistan toe te wijzen. Wat hier op het spel staat is de dubbele mening van Obama van de twee oorlogen, dat de Oorlog van Irak een verkeerde draai was, terwijl de Oorlog van Afghanistan een correcte reactie op Sept. was. 11, 2001, werden maar niet behoorlijk gedragen aan voltooiing hoofdzakelijk wegens de afleidingsactie van aandacht en middelen aan Irak. Obama wil beide fouten van het voorzitterschap van Bush verbeteren, maar tezelfdertijd schijnt hij om aan het belangrijkste gebouw dat het verklaren een „in te tekenen oorlog op verschrikking,| op zijn minst op al-Qaeda, was het juiste te doen ding, en dat Afghanistan is een noodzakelijk theater van militaire overeenkomst, met inbegrip van het aandringen op en het leiden Afghaanse regimeverandering. Obama heeft ook sommige bedreigingen over het uitvoeren van aanvallen in Pakistan, zelfs zonder de toestemming van Islamabad gemaakt, als de betrouwbare intelligentie van Oussama ben Laden of heiligdommen al-Qaeda de plaats bepaalt.
todayszaman
* Richard Falk is professor emeritus van internationale wet en praktijk bij Universiteit Princeton.
[برك] [أبما] نصرة تاريخيّة (1)
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
بريتشارد [فلك]
النصرة تاريخيّة ب [برك] [أبما] الإنتخاب أولى شاملة حقّا أنّ يتلقّى يكون ب احتفل بالناس حول العالم [أس يف] اقترع هم تلقّى يكون مشتركات. الإعادة انتخاب جورج [و.]. كان بوش في 2004 أيضا إنتخاب وطنيّة مع ترجيعات شاملة, غير أنّ هو فقط أثار أحاسيس واسع انتشار من خوف وإمتعاض حول العالم, وما من إحساس المشاركة.
ماذا نحن يكون ببطء نعلم يكون أنّ الولايات المتّحدة الأمريكيّة الدولة أولى شاملة و, بما أنّ مثل هذا, إنتخاباته يصبح شاملة, [أس ولّ س] مواطنة, حادث. من هذا منظورة لا يفاجئ هو أنّ [بيوبلس] طوال العالم يتبعون حملات أمريكيّة رئاسيّة وإمّا إبتهاج أو ينوح نتيجاتهم. ماذا يمكن كنت بعد [أونبّرستد] أنّ, ل كثير مجتمعات, هذا إنتخابات أمريكيّة يبدوون أن يلد كثير فائدة وحماسة من يتمّ إنتخابات في هم خاصّة بلد. [أبما] انهيال أرضيّ كان نصرة في الولايات المتّحدة الأمريكيّة, دون شك, إنجاز مؤثّرة. هو أيضا أحيا ثقة دوليّة في الصحة من الجسم أمريكيّة سياسيّة. [إنفرنشسد] هو [ب وورث] يلاحظ أنّ إن [بيوبلس] طوال العالم كانوا قد كانوا أن يقترع في الإنتخابات أمريكيّة, النتيجة كان بعيد أكثر [أن-سدد] في [أبما] معروفة. ربّما بعض يوم سيمدّد الحقائق من عولمة سياسيّة [فوت ريغت] عالميّ نطاق أمريكيّة, يقلّ حقوق حقيقيّة كالأساس من بارزة "ديموقراطيّة شاملة," غير أنّ هذا عزم يبدو بعيدا باتّجاه آخر.
هناك كثير أسباب ل كثير أمريكيات أن يؤكّد [أبما] نصرة. هو يمثّل عتبة ملحوظة إنجاز لأمريكيات [أفريكن], الذي يتلقّى طويلا يحمل الأحمال قاسية عنصرية. إلى ما بعد هذا, [أبما] توقيع [برينسبل] إدعاء أن يقود الولايات المتّحدة الأمريكيّة يستنتج في البداية من خاصّتي معارضة إلى العراق حرب من بدايته. كان تعهده غير مشروط أن ينهي أمريكيّة قتال تورط في العراق جدّا شعبيّة مع مقترعات, وكنت سيختبر في الشهور إلى الأمام بما أنّ السياسة من انفصال وإنسحاب يتجلّى.
[أبما] ناصر حملة بشكل فعّال الموضوع من تغير وأمل, يقاوم المزاج القنوط يصحب مع ال [ديسلّوسونمنت] يسرى بثمانية سنون من بوش رئاسة, بما أنّ مؤخّرا يشدّ ب ال [إكنوميك دوونتثرن] حادّة. [أبما] [سنلد] نصرة, خاصّة, إلى العالم استعداد أمريكيّة أن ينكر بوش [ميليتريست] و [أونيلترليست] مقاربة إلى سياسة شاملة. عبّر عن هو أيضا بوضوح استعداد أن يخاطب الانصهار ماليّة وسقطه اقتصاديّة مع سياسات مفيدة إلى الكتلة الأمريكيات, ولا فقط إلى وولستريت. هذا عنى [رسّرأيشن] طويلة متأخّرة [رغلتوري وثوريتي] على أسواق وبنوك. هناك سيكون دعم واسعة بين الالناس أمريكيّة ل يتحرّك في هذا اتّجاهات إصلاحيّة, غير أنّ سيسدّ الممر أيضا كنت في كلّ مرحلة بفوائد خاصّة أنّ فائدة من يحافظ أشياء بما أنّ هم يكونون.
يجازف السعادة من العزم يصبح الخيبة أمل من الساعة كالألم, [تنسونس] و [إينتركتبيليتي] من هذا [إكنوميك كريسس] يصبح واضحة إلى ال [ستيزنري]. الفرص ل هذا رئيس جديدة مثيرة ويبدو [أتّينبل] يعطى ه [إينسبيرأيشنل] نوعيات القيادة. [أند ت] نحن ينبغي حقّقت أنّ التحديات رهيبة, ربّما إلى ما بعد القدرة من أيّ زعيمة أن يلتقي بنجاح, على الأقلّ في ال [شورت-رون]. وقت سيقول, غير أنّ ماذا الآن يسود مزاج منقطع نظير من عال وتوقعات سعيدة. سيحضر هذا بالتّأكيد قرار إصلاحيّة إلى واشنطن, غير أنّ هذا مزاج [فروغت] مع خطر. هو يستطيع سريعا [جف وي] إلى إحساس من خيبة أمل مرّة, ويستطيع حتّى أوجدت حشوات التضليل.
يتعلّق ال [فورين بوليسي يسّو] فوريّة أكثر الحرب على ذعر, وكيف أن ينسحب من العراق وحقّقت استقرار في أفغانستان. سيتمّ [أبما] دون شكّ ه جيّدة أن ينهي الأمريكيّة قتال دور في العراق [أس سون س بوسّيبل], أكثر أو بعض [إين كّورد ويث] وعده من يتمّ العملية في 16 شهور. سيعتمد النجاح من هذا جهد بثقل على ماذا قوات [سمي-دورمنت] عراقيّة متمرّدة مؤخّرا يتمّون أثناء المراحل أوّليّة من هذا إنسحاب عملية, وهذا مستحيلة أن يتوقّع. إنسحاب مرجّحة أن يذهب نسبيّا بنعومة إن ال يتزاحم قوات في العراق يحقّقون أنّ كان الخيار إلى [بوور-شرينغ] تكييف وحلّ وسط طويلة وحرب أهليّة دام, غير أنّ هذا منظرة متفائلة يمكن أبدا جسّدت; وبعد ذلك ماذا?
الإزالة سريعة من قوات أمريكيّة الى حدّ بعيد مرجّحة أن يقود إلى تصاعد فوقيّة من عنف عراقيّة بما أنّ قوات ضدّ يكون أغريت أن يختبر [ث ويلّ] وإمكانية من [نوري] [أل-مليكي] حكومة في ظروف حيث هو يكون دعم خاسرة أمريكيّة. إن هذا سيناريو متأخّرة يتجلّى, بذل هو ضغطة هامّة على [أبما] أن يتوقّف إنسحابات بعيدة, [أر فن] يعكس مسلك. تحت هذا شروط بحث [أبما] محتمل أن يتفادى يكون يحمّل مع مسؤولية لهزيمة غالية في العراق. سيزعم ناقدات جمهوريّة دون شكّ أنّ هذا تراجع في العراق يتلقّى يكون تفاديت تلقّى جون [مكّين]/بوش سياسة من مطلقا يمدّد الإلتزام عسكريّة يستمرّ أن يرشد سياسة أمريكيّة. بما أنّ دائما الحالة مع تدخل أجنبيّة في كفاح عالقة ل [سلف-دترمينأيشن] وطنيّة, يشمل شك أيّ سياسة إختبار.
[أبما] صنت معارضة إلى المشروع من العراق حرب يتلقّى طويلا يكون, غير أنّ ما إذا تأييده من [إإكستريكأيشن] سريعة يمكن تحت شروط حاليّة سيبقى غير متأكّد أثناء الشهور إلى الأمام. [إين ليغت وف] هذا أخطار, [أبما] مستشارات يمكن كنت أغريت أن يتتبّع أكثر غامضة سياسة ممر في العراق ب يظهر أن ينسحب, غير أنّ واقعيّا [ردبلوي] أكثر من القوات أمريكيّة في المنطقة, بما في ذلك الاحتجاز من وجود كبيرة عسكريّة في العراق. إن [أبما] يختار ل هذا تحذير, هو يمكن مؤقّتا هدّأت بعض ناقدات محافظة في واشنطن والأوساط, غير أنّ سيواجه هو نقد حادّة من فيالقه من مؤيدات شابّة الذي أتمّ كثيرا أن ينتخبه. كيف [أبما] يقرّر أن يمشي هذا [تيغتروب] بين السياسيّة سائدة وه [غرسّرووت] حركة سيشكّل الشهور مبكّرة من رئاسته, خصوصا في [فورين فّير].
تحدّيت [أبما] في وقت واحد يكون ب يفسد أمن حالة في أفغانستان أنّ يتضمّن الانتعاش من [تليبن], [سنترل غفرنمنت] ضعيفة في كابول والقاعدة صعوبات سياسيّة من يعالج مع قوات عدائيّة عبر الحدود يحدّد في باكستان. أثناء الحملة رئاسيّة تتبّع [أبما] خطّ معتدلة على الحرب على ذعر ب يدافع يحسن تورط من قوات أمريكيّة عسكريّة في أفغانستان دون في أيّ وقت يستنطق ما إذا هذا ضمنيّة "حرب" سوفت كنت "غير معلن," وإرهاب يعامل بما أنّ في مكان آخر في العالم, كأمر ل [لو نفورسمنت] وذكاء عمليات يأخذ يشبع ميزة من تعاون [إينتر-غفرنمنتل].
على حدّ سواء فضّل [أبما] و [مكّين] يزيد قوات أمريكيّة على الأرض في أفغانستان ب على الأقلّ 32,000. [أبما] تزاحم أنّ هذا تغير استطاع كنت حقّقت دون أبعد يجهد ال [أفرسترتش] جيش ب يعيّن بعض من ال يغادر قوات أمريكيّة من العراق إلى أفغانستان. ماذا يكون معنيّة هنا [أبما] منظرة مزدوجة من الاثنان حروب, أنّ العراق حرب كان دورة خاطئة, حيث أنّ أفغانستان حرب كان يصحّ إستجابة إلى [سبت.]. حملت 11, 2001, غير أنّ كان لم بشكل صحيح إلى إنجاز أوّلا واجبة إلى التحويل الإنتباه وموردات إلى العراق. [أبما] يريد أن يصحّح كلا أغلاط من بوش رئاسة, غير أنّ [أت ث سم تيم] يظهر هو أن يكتتب إلى الفرضية كبريات أنّ يفيد "حرب على ذعر,| على الأقلّ على [أل-قدا], كان ال صحّ شيء أن يتمّ, وأنّ أفغانستان مسرح ضروريّة من إلتزام عسكريّة, بما في ذلك يلحّ فوق ويدير أفغانيّة نظامة تغير. يجعل [أبما] يتلقّى أيضا بعض تهديدات حول يوفي هجوم في باكستان, حتّى دون الرضاء إسلام أباد, إن ذكاء موثوقة يحدّد [أسما] خانة مثقّل ب أو [أل-قدا] ملاجئ.
[تودسزمن]
--------------------------------------------------------------------------------
* ريتشارد [فلك] أستاذة فخريّة من دوليّة قانون وممارسة في [برينستون ونيفرستي].
|
|
| November 17, 2008 | 8:16 AM |
Tags:
historic, victory, barack, obama, global, election, world, people, voting, participants, george, bush, 2004, national, reverberations, feelings, fear, resentment, sense, participation, state, elections, peoples, american, presidential, campaigns, cheer, lament, interest, enthusiasm, landslide, impressive, achievement, international, confidence, health, politic, enfranchised, vote, political, globalization, worldwide, global, democracy, americans, affirm, african, racism, iraq, war, disengagement, withdrawal, change, hope, mood, despair, disillusionment, presidency, economic, downturn, militarist, unilateralist, financial, meltdown, economic, fallout, markets, banks, reformist, joy, disappointment, pain, tensions, intractability, citizenry, attainable, inspirational, qualities, leadership, challenges, daunting, washington, peril, bitter, disappointment, betrayal, terror, afghanistan, insurgent, bloody, civil, optimistic, iraqi, violence, will, capability, republican, regression, john, mccain, military, conservative, critics, media, grassroots, movement, taliban, kabul, pakistan, centrist, terrorism, law, enforcement, intelligence, 2001, afghan, regime, threats, islamabad, intelligence, sanctuaries, osama, bin, laden, usama
You must be logged in to add tags.
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
america american bahamas bahamians bush caribbean crime cuba development economic enfusion engagement global health ict4d individualeconomy international investment networkbuiding obama organisationalchange people personaldevelopment political president socialentrepreneurship trade war world
Links
694610 views
|
 |