 |
Bahamas Blog International
The struggle has barely begun
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Reflections of Fidel
(Taken from CubaDebate)
GOVERNMENTS might change, but the instruments with which they converted us into colonies are still the same.
For one president in the United States with a sense of ethics, in the last 28 years we have had three who committed genocides and a fourth who internationalized the blockade.
The OAS was the instrument of those crimes. Only its costly bureaucratic apparatus takes the IACHR agreements seriously. Our nation was the last of the Spanish colonies after four centuries of occupation and the first to liberate itself from the dominion of the United States after more than six decades.
"Freedom comes at a very high price, and it is necessary either to live without it or to decide to buy it at its price", the Apostle of our Independence taught us.
Cuba respects the opinions of governments of the sister nations of Latin America and the Caribbean who think differently, but it does not wish to be part of this institution.
Daniel Ortega, who gave a valiant and historic speech in Port of Spain, explained to the Cuban people that the independent nations of Africa did not invite the former colonial powers of Europe to be part of African Unity. It is a position worthy of being taken into account.
The OAS did not prevent Reagan from unleashing the dirty war against his [Ortega’s] people, mining their ports, resorting to drug trafficking in order to acquire weapons of war, with which he financed the death, maiming, or serious wounding of tens of thousands of young people in a country as small as Nicaragua.
What did the OAS do to protect that country? What did it do to prevent the invasion of the Dominican Republic, the hundreds of thousands of people murdered or disappeared in Guatemala, the air attacks, the assassination of prominent religious figures, the mass repression of the people, the invasions in Granada and Panama, the coup d’état in Chile, the torture and disappearances there, in Argentina, Uruguay, Paraguay and other places? Did it ever accuse the United States? What is its historic evaluation of these events?
Yesterday, Saturday, Granma published what I wrote on the IACHR anti-Cuba agreement. Afterward, I felt a curiosity to discover the one it had adopted against Venezuela. It was more or less the same garabage.
The Bolivarian Revolution’s accession to power was different from that of Cuba. In our country, the political process had been abruptly interrupted by a cunning military coup promoted by the U.S. government on March 10, 1952, just a few weeks before the general elections that should have taken place on June 1 of that year. In Cuba, once again, the people had no other option but to resign themselves to the situation. The Cuban people fought again, on this occasion the outcome was very different. Almost seven years later, the Revolution emerged victorious for the first time in history.
With a minimum of weaponry - more than 90% of which was seized from the enemy during 25 months of war backed by the people - and in the final offensive a revolutionary general strike, the revolutionary combatants trounced the dictatorship and took control of all its weapons and centers of power. The victorious Revolution became the source of law as in any other historical era.
That was not the case in Venezuela. Chávez, a revolutionary soldier like others in our hemisphere, came to power under the rules of the established bourgeois constitution, as leader of the 5th Republic Movement allied with other left-wing forces. The Revolution and its instruments were yet to be created. If the military uprising led by him had triumphed, the Revolution in Venezuela would possibly have taken another course. However, he abided by the established legal regulations already within his reach as the principal course of struggle. He developed the habit of consulting the public as often as was necessary.
He submitted the new constitution to a popular referendum. It was not long before he became aware of the methods of imperialism and its allies in the oligarchy to recoup and hold on to power.
The coup d’état on April 11, 2002 was the counterrevolution’s response.
The people reacted and brought him once again to power when, isolated and incommunicado, he was on the point of being eliminated by the right, who were forcing him to sign his resignation.
He did not submit; he resisted until the Venezuelan marines themselves freed him and Air Force helicopters took him back to Miraflores Palace, which had been occupied by the people and the army in Fuerte (Fort) Tiuna, who rose up against the senior officers perpetrating the coup.
At the time, I thought that his politics would become more radical; however, concerned over unity and peace, at the moment of his greatest strength and support, he was generous and conversed with his adversaries, seeking their cooperation.
The response to that attitude by imperialism and its accomplices was the oil industry coup. Perhaps one of the most brilliant battles he fought during that period was the one to supply fuel to the people of Venezuela.
We had spoken many times since he visited Cuba in 1994 and spoke at the University of Havana.
He was a genuinely revolutionary man, but as he gained awareness of the injustice rampant in Venezuelan society his thinking became more profound, until he arrived at the conviction that Venezuela had no alternative other than radical and total change.
He knows the most minuscule details of the ideas of the Liberator [Simón Bolívar], whom he profoundly admires.
His adversaries know that it is not easy to win when faced with the tenacity of a man who does not rest for a minute. They could opt to take his life, but both internal and external enemies know what that would mean for their interests. Irrational lunatics and fanatics may exist, but neither leaders, the peoples, nor humanity itself are exempt from such dangers.
Thinking objectively, Chávez today is a formidable adversary of the capitalist system of production and imperialism. He has become a veritable expert on many fundamental problems within human society. I have seen him in the last few days, while he was opening dozens of healthcare facilities. He is impressive. He forcefully criticizes what was occurring with vital services such as hemodialysis, which were in the hands of private centers paid by the state. Poor people were condemned to die if they did not have the money available. This also happened with many other services; today, they are available at new facilities that have been fitted out with state of the art equipment.
He masterfully handles even the smallest details of national production and social services. He dominates the theory and practice of socialism that his country requires, and he strives for his most profound convictions. He defines capitalism as it is: he does not paint caricatures, he demonstrates X-rays and images of the system.
It is about a peculiar and odious ensemble of exploitation of forms of human labor: unjust, unequal and arbitrary. He does not just talk about the workers, he shows them on television producing with their own hands, demonstrating their energy, their knowledge, their intelligence, creating essential goods or services for human beings: he asks them about their children, their families, wives or husbands, close relatives, where they live, what they are studying, what they are doing to improve themselves, their ages, wages, future retirement, the grotesque lies about property circulated by the imperialists and capitalists. He shows hospitals, schools, factories, boys and girls, he offers details on factories that are being built in Venezuela, mechanisms, employment growth figures, natural resources, designs, maps and news about the latest discovery of natural gas. The most recent measure adopted by Congress: the law nationalizing the 60 key companies lending their services every year to PDVSA, the state oil company, to the tune of more than $8 billion dollars. They were not private property but created by neoliberal governments of Venezuela with resources that belonged to PDVSA.
I had never seen an idea so clearly transformed into images and broadcast on television. Chávez not only possess a special talent for capturing and transmitting the essence of processes; he accompanies that with a privileged memory; it would be difficult for him to forget a word, a phrase, a verse, a musical intonation; he combines words that express new concepts. He speaks of a socialism that seeks justice and equality; "while cultural colonialism continues to live in people’s minds, the old will never die and the new will never be born." He combines eloquent verses and phrases in articles and letters. Most of all, he has demonstrated that he is the political leader in Venezuela capable of creating a party, incessantly transmitting revolutionary ideas to his followers and politically educating them.
Above all, I observed all the faces of the captains and other crew members of the ships of the nationalized companies; their words reflect an inner pride, gratitude for the recognition, security in the future; the faces of jubilant young economy students who name him "godfather of the promotion" at the point of finishing their university studies, when he tells them more than 400 of them are needed to move to Argentina, who must be ready to work in the management of the 200 new factories of the program agreed with that country, where they will be dispatched when their course ends to be trained in production processes.
Ramonet was with him; he was amazed at Chávez’ work. When, about eight years ago, we initiated our revolutionary cooperation with Venezuela, he was in the Palace of the Revolution, asking me hundreds of questions. The writer knows about the issue and was racking his brains trying to guess what would replace the capitalist system of production. The Venezuelan experience will surely be filling him with astonishment. I have been witness to a unique effort in that direction.
It is a battle of ideas lost beforehand by the adversary, which has nothing to offer humanity.
No wonder the OAS is hypocritically trying to present him as an enemy of freedom of expression and democracy. Almost half a century has gone by since those chipped and hypocritical weapons came up against the steadfastness of the Cuban people. Today, Venezuela is not alone and it has the experience of 200 years of exceptional patriotic history on its side.
It is a struggle that has barely begun in our hemisphere.
Fidel Castro Ruz
May 10, 2009
1:36 p.m.
Translated by Granma International
La lutte a à peine commencé
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Réflexions de Fidel
(Pris de CubaDebate)
Les GOUVERNEMENTS pourraient changer, mais les instruments avec lesquels ils nous ont convertis en colonies sont toujours identiques.
Pour un président aux Etats-Unis avec un sens de l'éthique, en 28 dernières années nous avons pris trois qui a commis des génocides et un quart qui ont internationalisé le blocus.
Les OAS étaient l'instrument de ces crimes. Seulement son appareil bureaucratique coûteux prend les accords d'IACHR sérieusement. Notre nation était le bout des colonies espagnoles après quatre siècles de métier et du premier pour se libérer du dominion des Etats-Unis après plus de six décennies.
La « liberté vient à un prix très élevé, et il est nécessaire ou de vivre sans lui ou pour décider de l'acheter à son prix », l'apôtre de notre indépendance nous a enseignés.
Le Cuba respecte les avis des gouvernements des nations de soeur de l'Amérique latine et la Caraïbe qui pensent différemment, mais ils ne souhaitent pas faire partie de cet établissement.
Daniel Ortega, qui a donné un discours vaillant et historique dans le port de l'Espagne, a expliqué aux cubains que les nations indépendantes de l'Afrique n'ont pas invité les anciennes puissances coloniales de l'Europe de faire partie d'unité africaine. C'est une position digne d'être pris en considération.
Les OAS n'ont pas empêché Reagan de lâcher la guerre sale contre ses [personnes d'Ortega], extrayant leurs ports, recourant au trafic de drogue afin d'acquérir les armes de la guerre, avec lesquelles il a financé la mort, mutiler, ou enrouler sérieux des dizaines de milliers de jeunes dans un pays aussi petit que le Nicaragua.
Queest-ce que les OAS ont fait pour protéger ce pays ? Qu'a-t-il fait pour empêcher l'invasion de la République Dominicaine, les centaines de milliers de personnes assassinées ou disparues au Guatemala, les attaques d'air, l'assassinat des figures religieuses en avant, la répression de masse du peuple, les invasions à Grenade et au Panama, le coup d'état au Chili, la torture et des disparitions là, en Argentine, en Uruguay, au Paraguay et d'autres endroits ? A-t-il jamais accusé les Etats-Unis ? Quelle est son évaluation historique de ces événements ?
Hier, samedi, Granma a édité ce que j'ai écrit sur l'accord d'IACHR anti-Cuba. Après, je me suis senti qu'une curiosité pour découvrir celui qu'il avait adopté contre le Venezuela. Il était plus ou moins le même garabage.
L'accession de la révolution de Bolivarian à la puissance était différente de celle du Cuba. Dans notre pays, le processus politique avait été abruptement interrompu par un coup militaire adroit favorisé par les États-Unis gouvernement le 10 mars 1952, juste quelques semaines avant les élections générales qui devraient avoir eu lieu le 1er juin de cette année. Au Cuba, de nouveau, le peuple n'a eu aucune autre option mais pour se résigner à la situation. Le cubains combattu encore, à cette occasion les résultats était très différent. Presque sept ans après, la révolution a émergé victorieux pour la première fois dans l'histoire.
Avec un minimum d'armements - plus de 90% dont a été saisi de l'ennemi pendant 25 mois de guerre soutenus par le peuple - et dans l'offensive finale une grève révolutionnaire, les combattants révolutionnaires a battu la dictature et a pris la commande de toutes ses armes et les centres de la puissance. La révolution victorieuse est devenue la source de loi comme dans n'importe quelle autre ère historique.
Ce n'était pas le cas au Venezuela. Chávez, un soldat révolutionnaire aiment d'autres dans notre hémisphère, est venu pour actionner selon les règles de la constitution bourgeoise établie, comme chef du 5ème mouvement de République allié avec d'autres forces de gauche. La révolution et ses instruments devaient être créés encore. Si le soulèvement militaire menait par lui avait triomphé, la révolution au Venezuela aurait probablement pris un autre cours. Cependant, il a respecté les règlements légaux établis déjà dans son extension comme cours principal de lutte. Il a développé l'habitude de consulter le public aussi souvent qu'était nécessaire.
Il a soumis la nouvelle constitution à un référendum populaire. Il n'était pas longtemps avant qu'il s'est rendu compte des méthodes d'impérialisme et de ses alliés dans l'oligarchie pour récupérer et se tenir dessus pour actionner.
Le coup d'état le 11 avril 2002 était la réponse de la contre-révolution.
Le peuple l'a réagi de nouveau et a apporté à la puissance quand, d'isolement et isolé, il était sur le point de l'élimination par la droite, qui le forçaient à signer sa démission.
Il n'a pas soumis ; il a résisté jusqu'à ce que les marines vénézuéliennes elles-mêmes l'aient libéré et des hélicoptères de l'Armée de l'Air l'a ramené au palais de Miraflores, qui avait été occupé par les personnes et l'armée dans Fuerte (fort) Tiuna, à qui s'est levé vers le haut contre les dirigeants aînés commettant le coup.
Lorsque, j'ai pensé que sa politique deviendrait plus radicale ; cependant, unité et paix finies concernées, à l'heure actuelle de sa plus grands force et appui, il était généreux et conversé avec ses adversaires, cherchant leur coopération.
La réponse à cette attitude par l'impérialisme et ses complices était le coup d'industrie pétrolière. Peut-être un des batailles les plus brillantes qu'il a combattues pendant cette période était celui pour assurer le carburant au peuple du Venezuela.
Nous avions parlé beaucoup de fois depuis qu'il a visité le Cuba en 1994 et le rai à l'université de La Havane.
Il était un homme véritablement révolutionnaire, mais car il a gagné la conscience de l'injustice effrénée dans la société vénézuélienne que sien la pensée est devenue plus profonde, jusqu'à ce qu'il est arrivé à la conviction que le Venezuela n'a eu aucune alternative autre que le radical et le changement de total.
Il connaît les détails les plus minuscules des idées du libérateur [Simón Bolívar], qu'il admire profondément.
Ses adversaires savent qu'il n'est pas facile de gagner une fois confronté à la ténacité d'un homme qui ne se repose pas pendant une minute. Ils pourraient choisir de prendre sa vie, mais les ennemis internes et externes savent ce que signifierait cela pour leurs intérêts. Le lunatics et les fanatiques irrationnels peuvent exister, mais ni les chefs, les peuples, ni l'humanité elle-même ne sont exempts de tels dangers.
Pensant objectivement, Chávez est aujourd'hui un adversaire formidable du système de capitaliste de la production et de l'impérialisme. Il est devenu un véritable expert en beaucoup de problèmes fondamentaux chez la société humaine. Je l'ai vu en derniers jours, alors qu'il ouvrait des douzaines d'équipements de soins de santé. Il est impressionnant. Il critique avec force ce qui se produisait avec les services essentiels tels que la hémodialyse, qui étaient aux mains des centres privés payés par l'état. De pauvres personnes ont été condamnées pour mourir si elles n'avaient pas l'argent disponible. Ceci s'est également produit avec beaucoup d'autres services ; aujourd'hui, ils sont disponibles aux nouveaux équipements qui ont été équipés dehors de l'équipement du dernier cri.
Il manipule autoritaire même les plus petits détails de la production nationale et des services sociaux. Il domine la théorie et la pratique du socialisme que son pays exige, et il essaye d'obtenir ses convictions plus profondes. Il définit le capitalisme pendant qu'il est : il ne peint pas des caricatures, il démontre des rayons X et des images du système.
Il est au sujet d'un ensemble particulier et odieux d'exploitation des formes de travail d'humain : injuste, inégal et arbitraire. Il ne parle pas simplement des ouvriers, il les montre à la télévision produisant avec leurs propres mains, démontrant leur énergie, leur connaissance, leur intelligence, créant les marchandises essentielles ou les services pour les êtres humains : il les demande sur leurs enfants, leurs familles, épouses ou maris, parents étroits, où ils vivent, ce qui ils étudient, ce qui ils font pour s'améliorer eux-mêmes, leur retraite d'âges, de salaire, à terme, les mensonges grotesques au sujet de la propriété distribuée par les impérialistes et des capitalistes. Il montre des hôpitaux, des écoles, des usines, des garçons et des filles, il offre des détails sur les usines qui sont construites au Venezuela, les mécanismes, les chiffres de croissance d'emploi, les ressources naturelles, les conceptions, les cartes et les nouvelles au sujet de la dernière découverte du gaz naturel. La mesure la plus récente adoptée par Congress : la loi nationalisant les 60 compagnies principales prêtant leurs services chaque année à PDVSA, la compagnie pétrolière d'état, pour un montant plus de des dollars $8 milliards. Ils n'étaient pas propriété privée mais créé par des gouvernements néo-libéraux du Venezuela avec les ressources qui ont appartenu à PDVSA.
Je n'avais jamais vu une idée tellement clair transformée en images et émission à la télévision. Chávez possèdent non seulement un talent spécial pour capturer et transmettre l'essence des processus ; il accompagne cela d'une mémoire privilégiée ; il serait difficile que il oublie un mot, une expression, un vers, une intonation musicale ; il combine les mots qui expriment de nouveaux concepts. Il parle d'un socialisme qui cherche la justice et l'égalité ; « tandis que le colonialisme culturel continue à vivre dans les esprits des personnes, la vieille volonté ne meurent jamais et la nouvelle volonté ne soit jamais soutenue. » Il combine des vers et des expressions éloquents dans les articles et les lettres. Surtout, il a démontré qu'il est le chef politique au Venezuela capable de créer une partie, de transmettre incessamment des idées révolutionnaires à ses disciples et de les instruire politiquement.
Surtout, j'ai observé tous visages des capitaines et d'autre pour servir d'équipier des membres des bateaux des compagnies nationalisées ; leurs mots reflètent une fierté intérieure, gratitude pour l'identification, sécurité à l'avenir ; les visages des jeunes étudiants d'économie radieux qui l'appellent « parrain de la promotion » au moment où finir leur université étudient, quand il leur dit plus de 400 d'entre eux sont nécessaires pour se déplacer en Argentine, qui doit être prête à travailler dans la gestion des 200 nouvelles usines du programme été d'accord avec ce pays, où ils seront expédiés quand leur cours finit pour être formé dans des procédés de production.
Ramonet était avec lui ; il a été stupéfié travail chez Chávez'. Quand, il y a environ huit ans, nous lançons notre coopération révolutionnaire avec le Venezuela, il était dans le palais de la révolution, me posant des centaines de questions. L'auteur sait la question et étirait ses cerveaux essayant de deviner ce qui remplacerait le système de capitaliste de la production. L'expérience vénézuélienne le remplira sûrement avec étonnement. J'ai été témoin à un effort unique dans cette direction.
C'est une bataille des idées perdues à l'avance par l'adversaire, qui n'a rien à offrir l'humanité.
Aucune merveille que les OAS essayent hypocritement de le présenter en tant qu'ennemi de la liberté d'expression et de démocratie. Presque la moitié par siècle est allée près depuis que ceux ébréchées et les armes hypocrites se sont heurtées à l'immuabilité des cubains. Aujourd'hui, le Venezuela n'est pas seul et il a l'expérience de 200 ans d'histoire patriotique exceptionnelle de son côté.
C'est une lutte qui a à peine commencé dans notre hémisphère.
Fidel Castro Ruz
le 10 mai 2009
1:36 P.M.
Traduit par Granma International
La lucha ha comenzado apenas
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Reflexiones de Fidel
(Tomado de CubaDebate)
Los GOBIERNOS pudieron cambiar, pero los instrumentos con los cuales nos convirtieron en colonias siguen siendo iguales.
Para un presidente en los Estados Unidos con un sentido del ética, en los 28 años pasados hemos tenido tres quién confió los genocidios y un cuarto que internacionalizaron el bloqueo.
El OAS era el instrumento de esos crímenes. Solamente su aparato burocrático costoso toma los acuerdos de IACHR seriamente. Nuestra nación era el último de las colonias españolas después de cuatro siglos de ocupación y del primera para liberarse del dominio de los Estados Unidos después de más de seis décadas.
La “libertad viene en un precio alto muy elevado, y es necesario o vivir sin él o decidir comprarlo en su precio”, el Apostle de nuestra independencia nos enseñó.
Cuba respeta las opiniones de los gobiernos de las naciones de la hermana de América latina y el Caribe que piensan diferentemente, pero no desean ser parte de esta institución.
Daniel Ortega, que dio un discurso valeroso e histórico en el puerto de España, explicó a la gente cubano que las naciones independientes de África no invitaron las energías coloniales anteriores de Europa de ser parte de unidad africana. Es una posición digna de considerado.
El OAS no evitó que Reagan destraillara la guerra sucia contra su gente [de Ortega], minando sus puertos, recurriendo a tráficos de droga para adquirir las armas de la guerra, con las cuales él financió la muerte, maiming, o herir serio de diez de millares de gente joven en un país tan pequeño como Nicaragua.
¿Qué el OAS hizo para proteger ese país? ¿Qué hizo para prevenir la invasión de la República Dominicana, los centenares de millares de gente asesinada o desaparecida en Guatemala, los ataques del aire, el asesinato de figuras religiosas prominentes, la represión total de la gente, las invasiones en Granada y Panamá, el golpe de estado en Chile, la tortura y desapariciones allí, en la Argentina, Uruguay, Paraguay y otros lugares? ¿Acusó siempre los Estados Unidos? ¿Cuál es su evaluación histórica de estos acontecimientos?
Ayer, sábado, Granma publicó lo que escribí en el acuerdo de IACHR contra-Cuba. Luego, me sentía que una curiosidad para descubrir el que había adoptado contra Venezuela. Era más o menos el mismo garabage.
La accesión a la energía de la revolución de Bolivarian era diferente de la de Cuba. En nuestro país, el proceso político había sido interrumpido precipitadamente por un golpe militar astuto promovido por los E.E.U.U. gobierno el 10 de marzo de 1952, apenas algunas semanas antes de las elecciones generales que deben haber ocurrido el 1 de junio de ese año. En Cuba, de nuevo, la gente no tenía ninguna otra opción pero dimitirse a la situación. La gente cubano de combate otra vez, en esta ocasión el resultado era muy diferente. Casi siete años más adelante, la revolución emergió victorioso por primera vez en historia.
Con un mínimo del armamento - más el de 90% de el cual fue agarrado del enemigo durante 25 meses de la guerra movió hacia atrás por la gente - y en la ofensiva final una huelga general revolucionaria, los combatientes revolucionarios derrotó la dictadura y tomó el control de todas sus armas y centros de la energía. La revolución victoriosa se convirtió en la fuente de la ley como en cualquier otra era histórica.
Ése no era el caso en Venezuela. Chávez, un soldado revolucionario tiene gusto de otros en nuestro hemisferio, vino accionar bajo reglas de la constitución bourgeois establecida, como líder del 5to movimiento de la república aliado con otras fuerzas izquierdistas. La revolución y sus instrumentos debían todavía ser creados. Si hubiera triunfado la sublevación militar conducida por él, la revolución en Venezuela habría tomado posiblemente otro curso. Sin embargo, él siguió las regulaciones legales establecidas ya dentro de su alcance como el curso principal de la lucha. Él desarrolló el hábito de consultar al público tan a menudo como era necesario.
Él sometió la nueva constitución a un referéndum popular. No era mucho antes él era enterado de los métodos de imperialismo y de sus aliados en la oligarquía para recuperar y para aferrarse para accionar.
El golpe de estado el 11 de abril de 2002 era la respuesta de los counterrevolution.
La gente lo reaccionó y trajo de nuevo a la energía cuando, aislado y el incommunicado, él estaba en el punto de la eliminación por la derecha, que lo forzaba firmar su dimisión.
Él no sometió; él se opuso hasta que los infantes de marina venezolanos ellos mismos lo liberaron y los helicópteros de la fuerza aérea lo tomó de nuevo al palacio de Miraflores, que había sido ocupado por la gente y el ejército en Fuerte (fortaleza) Tiuna, a que se levantó para arriba contra los antiguos funcionarios que perpetraban el golpe.
Cuando, pensé que su política llegó a ser más radical; sin embargo, unidad y paz excesivas referidas, en el momento de su fuerza y ayuda más grandes, él era abundante y conversado con sus adversarios, buscando su cooperación.
La respuesta a esa actitud del imperialismo y de sus cómplices era el golpe de la industria de petróleo. Quizás uno de las batallas más brillantes que él luchó durante ese período era el que está para proveer el combustible a la gente de Venezuela.
Habíamos hablado muchas veces desde que él visitó Cuba en 1994 y el rayo en la universidad de La Habana.
Él era un hombre genuino revolucionario, pero como él ganó el conocimiento de la injusticia desenfrenada en sociedad venezolana que el suyo el pensamiento llegó a ser más profundo, hasta que él llegó la convicción que Venezuela no tenía ningún alternativa con excepción de radical y de cambio del total.
Él sabe la mayoría de los detalles del minuscule de las ideas del libertador [Simón Bolívar], a que él profundo admira.
Sus adversarios saben que no es fácil ganar cuando está hecho frente con la tenacidad de un hombre que no se recline por un minuto. Podrían optar tomar su vida, pero los enemigos internos y externos saben lo que significaría eso para sus intereses. El lunatics y los fanáticos irracionales pueden existir, pero ni los líderes, la gente, ni la humanidad sí mismo son exentos de tales peligros.
Pensando objetivo, Chávez es hoy un adversario formidable del sistema del capitalista de la producción y del imperialismo. Él ha hecho un experto verdadero en muchos problemas fundamentales dentro de la sociedad humana. Lo he visto en los últimos días, mientras que él abría docenas de instalaciones del healthcare. Él es impresionante. Él poderosamente critica qué ocurría con los servicios vitales tales como hemodialisis, que estaban en las manos de los centros privados pagados por el estado. Condenaron a la gente pobre para morir si ella no tenía el dinero disponible. Esto también sucedió con muchos otros servicios; hoy, están disponibles en las nuevas instalaciones que se han cabido hacia fuera con el equipo avanzado.
Él masterfully maneja incluso los detalles más pequeños de la producción nacional y de los servicios sociales. Él domina la teoría y la práctica del socialismo que su país requiere, y él se esfuerza para sus convicciones más profundas. Él define capitalismo mientras que es: él no pinta caricatures, él demuestra radiografías y las imágenes del sistema.
Está sobre un conjunto peculiar y odioso de explotación de formas de trabajo del ser humano: injusto, desigual y arbitrario. Él apenas no habla de los trabajadores, él los demuestra en la televisión produciendo con sus propias manos, demostrando su energía, su conocimiento, su inteligencia, creando mercancías esenciales o los servicios para los seres humanos: él los pide acerca de sus niños, sus familias, esposas o maridos, los parientes cercanos, donde viven, qué ellos están estudiando, qué ellos están haciendo para mejorar ellos mismos, su retiro de las edades, del salario, futuro, las mentiras grotescas sobre la característica circulada por los imperialistas y los capitalistas. Él demuestra a hospitales, a escuelas, a fábricas, a muchachos y a muchachas, él ofrece los detalles en las fábricas que se están construyendo en Venezuela, los mecanismos, las figuras del crecimiento del empleo, los recursos naturales, los diseños, los mapas y las noticias sobre el descubrimiento más último del gas natural. La medida más reciente adoptada por Congress: la ley que nacionaliza a las 60 compañías dominantes que prestan sus servicios cada año a PDVSA, la compañía petrolera del estado, por una suma de más de los dólares $8 mil millones. No eran característica privada pero creado por gobiernos neoliberal de Venezuela con los recursos que pertenecieron a PDVSA.
Nunca había visto una idea transformada tan claramente en imágenes y la difusión en la televisión. Chávez no sólo posee un talento especial para capturar y transmitir la esencia de procesos; él acompaña eso con una memoria privilegiada; sería difícil que él se olvide de una palabra, una frase, un verso, una entonación musical; él combina las palabras que expresan nuevos conceptos. Él habla de un socialismo que busque la justicia y la igualdad; “mientras que el colonialismo cultural continúa viviendo en las mentes de la gente, la vieja voluntad nunca muere y la nueva voluntad nunca se lleve.” Él combina versos y frases elocuentes en artículos y letras. Sobretodo, él ha demostrado que él es el líder político en Venezuela capaz de crear un partido, incesantemente de transmitir ideas revolucionarias a sus seguidores y político de educarlos.
Sobretodo, observé todas las caras de los capitanes y de otros miembros del equipo de las naves de las compañías nacionalizadas; sus palabras reflejan un orgullo interno, gratitud para el reconocimiento, seguridad en el futuro; las caras de los estudiantes de economía jóvenes jubilosos que lo nombran “padrino de la promoción” actualmente acabar su universidad estudian, cuando él les dice más de 400 de ellos son necesarias moverse a la Argentina, que debe ser lista trabajar en la gerencia de las 200 fábricas nuevas del programa convenido con ese país, en donde serán enviadas cuando su curso termina para ser entrenado en procesos de producción.
Ramonet estaba con él; lo sorprendieron en trabajo de Chávez'. Cuando, hace aproximadamente ocho años, iniciamos nuestra cooperación revolucionaria con Venezuela, él estaba en el palacio de la revolución, haciéndome centenares de preguntas. El escritor sabe sobre la edición y atormentaba sus cerebros que intentan conjeturar qué substituiría el sistema del capitalista de la producción. La experiencia venezolana lo llenará seguramente del asombro. He sido testigo a un esfuerzo único en esa dirección.
Es una batalla de las ideas perdidas de antemano por el adversario, que no tiene nada ofrecer humanidad.
Ninguna maravilla que el OAS hypocritically está intentando presentarlo como enemigo de la libertad de la expresión y de la democracia. Casi la mitad del siglo ha ido cerca desde que ésas saltadas y las armas hypocritical subieron contra el steadfastness de la gente cubano. Hoy, Venezuela no está sola y tiene la experiencia de 200 años de historia patriótica excepcional en su lado.
Es una lucha que ha comenzado apenas en nuestro hemisferio.
Fidel Castro Ruz
el 10 de mayo de 2009
1:36 P.M.
Traducido por Granma International
La lotta ha cominciato a mala pena
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Riflessioni di Fidel
(Preso da CubaDebate)
I GOVERNI potrebbero cambiare, ma gli strumenti con cui li hanno convertiti in colonie sono ancora gli stessi.
Per un presidente negli Stati Uniti con un senso dell'etica, durante i 28 anni ultimi abbiamo avuti tre chi ha stanziato i genocides e un quarto che hanno internazionalizzato il blocco.
Il OAS era lo strumento di quei crimini. Soltanto il relativo apparecchio burocratico costoso prende seriamente gli accordi di IACHR. La nostra nazione era l'ultimo delle colonie spagnole dopo quattro secoli dell'occupazione e del prima per liberarsi dal dominion degli Stati Uniti dopo più di sei decadi.
“La libertà viene ad un prezzo molto elevato ed è necessario o da vivere senza esso o decidere comprarlo al relativo prezzo„, il Apostle della nostra indipendenza li ha insegnati.
La Cuba rispetta le opinioni dei governi delle nazioni della sorella dell'america latina ed i Caraibi che pensano diversamente, ma non desiderano fare parte di questa istituzione.
Daniel Ortega, che ha dato un discorso valiant e storico in orificio della Spagna, ha spiegato alla gente Cuban che le nazioni indipendenti dell'Africa non hanno invitato le alimentazioni coloniali precedenti di Europa fare parte di unità africana. È una posizione degna di essere considerato.
Il OAS non ha impedito a Reagan di liberare la guerra sporca contro la sua gente [del Ortega], estraendo i loro orificii, ricorrendo al traffico di droga per acquistare le armi della guerra, con cui ha finanziato la morte, maiming, o ferirsi serio dei dieci dei migliaia dei giovani in un paese piccolo quanto la Nicaragua.
Che cosa il OAS ha fatto per proteggere quel paese? Che cosa ha fatto per impedire l'invasione della Repubblica Domenicana, le centinaia dei migliaia della gente assassinata o sparita nel Guatemala, gli attacchi dell'aria, l'assassinio delle figure religiose prominenti, la repressione totale della gente, le invasioni Granada e nel Panama, il colpo di stato nel Cile, la tortura e le scomparse là, in Argentina, nell'Uruguai, nel Paraguay ed altri posti? Ha accusato mai gli Stati Uniti? Che cosa è la relativa valutazione storica di questi eventi?
Ieri, sabato, Granma ha pubblicato che cosa ho scritto sull'accordo di IACHR anti-Cuba. In seguito, ho ritenuto che una curiosità per scoprire quello aveva adottato contro il Venezuela. Era più o meno lo stesso garabage.
L'accessione della rivoluzione di Bolivarian ad alimentazione era differente da quella della Cuba. Nel nostro paese, il processo politico era stato interrotto bruscamente da un colpo militare abile promosso dagli Stati Uniti governo il 10 marzo 1952, appena alcune settimane prima delle elezioni generali che dovrebbero avvenire il 1° giugno di quell'anno. In Cuba, ancora una volta, la gente non ha avuta altra opzione ma rassegnarsi alla situazione. La gente Cuban combattuta ancora, in questa occasione il risultato era molto differente. Quasi sette anni più successivamente, la rivoluzione è emerso per la prima volta victorious nella storia.
Con un minimo di armamento - più di 90% di cui è stato grippato dal nemico durante i 25 mesi della guerra sostenuti dalla gente - e nell'offensiva finale un colpo generale rivoluzionario, i combattenti rivoluzionari ha battuto il dictatorship ed ha preso il controllo di tutte le relative armi ed i centri di alimentazione. La rivoluzione victorious si è trasformata in nella fonte di legge come in qualunque altra era storica.
Quello non era il caso nel Venezuela. Chávez, un soldato rivoluzionario gradisce altri nel nostro emisfero, è venuto alimentare secondo le regole della costituzione bourgeois stabilita, come capo del quinto movimento della Repubblica alleato con altre forze left-wing. La rivoluzione ed i relativi strumenti dovevano ancora essere generati. Se la rivolta militare conducesse da lui avesse trionfato, la rivoluzione nel Venezuela possibilmente avesse preso un altro corso. Tuttavia, si è attenuto alle regolazioni legali stabilite già all'interno della sua estensione come il corso principale di lotta. Ha sviluppato l'abitudine di consulto del pubblico spesso quanto era necessario.
Ha presentato la nuova costituzione ad un referendum popolare. Non era molto prima che diventare cosciente dei metodi dell'imperialismo e dei relativi alleati nel oligarchy per recuperare e tenere sopra per alimentare.
Il colpo di stato l'11 aprile 2002 era la risposta dei counterrevolution.
La gente lo ha reagito ancora una volta e portato ad alimentazione quando, isolato e il incommunicado, lui era sul punto di eliminazione dalla destra, che stava forzandolo firmare la sua rassegnazione.
Non ha presentato; ha resistito fino a che i fanti di marina venezuelani essi stessi non lo liberassero ed elicotteri dell'aeronautica lo prendesse di nuovo al palazzo di Miraflores, che era stato occupato dalla gente e dall'esercito in Fuerte Tiuna (forte), a che è aumentato in su contro i funzionari di grado elevato che perpetrating il colpo.
Quando, ho pensato che la sua politica diventi più radicale; tuttavia, unità e pace eccessive interessate, al momento della suoi resistenza e supporto più grandi, era generoso e conversato con i suoi avversari, cercanti la loro cooperazione.
La risposta a quell'atteggiamento dall'imperialismo e dai relativi complici era il colpo di industria petrolifera petrolifera. Forse uno delle battaglie che più brillanti ha combattuto durante quel periodo era quello per assicurare il combustibile alla gente del Venezuela.
Avevamo parlato molte volte da quando ha visitato la Cuba in 1994 e lo spoke all'università di Avana.
Era un uomo genuino rivoluzionario, ma poichè ha guadagnato la consapevolezza del injustice sfrenato nella società che venezuelana suo pensare è diventato più profondo, fino a che non arrivasse alla convinzione che il Venezuela non ha avuto alternativa tranne il radicale ed il cambiamento di totale.
Conosce la maggior parte dei particolari del minuscule delle idee del Liberator [Simón Bolívar], quale profondamente ammira.
I suoi avversari sanno che non è facile da vincere una volta affrontato alla tenacia di un uomo che non si riposa per un minuto. Potrebbero scegliere occorrere la sua vita, ma sia i nemici interni che esterni conoscono che cosa quello significherebbe per i loro interessi. Il lunatics ed i fanatics irrazionali possono esistere, ma nè i capi, la gente, nè l'umanità in se sono esenti da tali pericoli.
Pensando obiettivamente, Chávez oggi è un avversario arduo del sistema del capitalista di produzione e dell'imperialismo. È diventato un esperto vero su molti problemi fondamentali presso la società umana. Lo ho visto negli ultimi giorni, mentre stava aprendo le dozzine delle facilità del healthcare. È impressionante. Validamente critica che cosa stava presentando con i servizi vitali quale emodialisi, che erano nelle mani dei centri riservati pagati dal dichiarare. La povera gente è stata condannata per morire se non avessero i soldi disponibili. Ciò inoltre è accaduto con molti altri servizi; oggi, sono disponibili alle nuove facilità che misura fuori con apparecchiatura avanzata.
Masterfully maneggia persino i più piccoli particolari di produzione nazionale e di servizi sociali. Domina la teoria e la pratica del socialism che il suo paese richiede e tenta d'ottenere le sue convinzioni più profonde. Definisce il capitalismo mentre è: non vernicia i caricatures, dimostra i raggi X e le immagini del sistema.
È circa un insieme particolare ed odious di sfruttamento delle forme del lavoro umano: unjust, disuguale ed arbitrario. Non parla appena degli operai, lui li mostra sulla televisione producendo con le loro proprie mani, dimostranti la loro energia, la loro conoscenza, la loro intelligenza, generando le merci essenziali o i servizi per gli esseri umani: li interroga riguardo ai loro bambini, le loro famiglie, mogli o mariti, parenti vicini, dove vivono, che cosa stanno studiando, che cosa stanno facendo per migliorare essi stessi, la loro pensione a termine di età, dello stipendio, le bugie grotesque circa la proprietà distribuita dai imperialists e capitalisti. Mostra gli ospedali, le scuole, le fabbriche, i ragazzi e le ragazze, lui offre i particolari sulle fabbriche che stanno costruende nel Venezuela, i meccanismi, le figure di sviluppo di occupazione, le risorse naturali, i disegni, programmi e le notizie circa l'ultima scoperta di gas naturale. La misura più recente adottata da Congress: la legge che nazionalizza le 60 aziende chiave che prestano i loro servizi ogni anno a PDVSA, la compagnia petrolifera di dichiarare, per la somma di più di i dollari $8 miliardo. Non erano proprietà riservata ma generato dai governi neoliberal del Venezuela con le risorse che hanno appartenuto a PDVSA.
Non avevo visto mai un'idea trasformata così chiaro nelle immagini e nella radiodiffusione sulla televisione. Chávez non solo possiede un talento speciale per bloccare e trasmettere l'essenza dei processi; accompagna quello con una memoria privilegiata; sarebbe difficile affinchè lui dimentichi una parola, una frase, un verse, un intonation musicale; unisce le parole che esprimono i nuovi concetti. Parla di un socialism che cerca la giustizia e l'uguaglianza; “mentre il colonialismo culturale continua a vivere nelle menti della gente, la vecchia volontà non muore mai e la nuova volontà non è sopportata mai.„ Unisce i verses e le frasi eloquenti negli articoli e nelle lettere. Soprattutto, ha dimostrato che è il capo politico nel Venezuela capace di generazione del partito, incessantly di trasmettere le idee rivoluzionarie ai suoi seguicamme e politicamente di istruzione loro.
Soprattutto, ho osservato tutte le facce dei capitani e di altri membri della squadra delle navi delle aziende nazionalizzate; le loro parole riflettono un orgoglio interno, il ringraziamento per il riconoscimento, sicurezza in avvenire; le facce degli studenti di economia giovani jubilant che lo chiamano “godfather della promozione„ sul punto di la rifinitura della loro università studiano, quando dice loro più di 400 di loro sono necessarie muoversi in Argentina, che deve essere aspetta per lavorare nell'amministrazione delle 200 nuove fabbriche del programma accosentito con quel paese, in cui saranno spedite quando il loro corso si conclude per essere addestrato nei processi di produzione.
Ramonet era con lui; è stato stupito lavoro a Chávez'. Quando, circa otto anni fa, iniziiamo la nostra cooperazione rivoluzionaria con il Venezuela, era nel palazzo della rivoluzione, facentemi le centinaia delle domande. Il produttore sa circa l'edizione e stava tormentando i suoi cervelli che provano ad indovinare che cosa sostituirebbe il sistema del capitalista di produzione. L'esperienza venezuelana certamente lo riempirà di astonishment. Sono stato testimone ad uno sforzo unico in quel senso.
È una battaglia delle idee perse in anticipo dall'avversario, che non ha niente offrire l'umanità.
Nessun wonder che il OAS hypocritically sta provando a presentarlo come nemico della libertà dell'espressione e della democrazia. Quasi la metà un di secolo è andato vicino da quando quelle scheggiate e le armi hypocritical sono venuto in su contro la fermezza della gente Cuban. Oggi, il Venezuela non è solo ed ha l'esperienza in 200 anni di storia patriotic eccezionale dal relativo lato.
È una lotta che ha cominciato a mala pena nel nostro emisfero.
Fidel Castro Ruz
il 10 maggio 2009
1:36 P.m.
Tradotto da Granma International
Der Kampf hat kaum angefangen
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Reflexionen von Fidel
(Genommen von CubaDebate)
REGIERUNGEN konnten ändern, aber die Instrumente, mit denen sie uns in Kolonien umwandelten, sind noch die selben.
Für einen Präsidenten in den Vereinigten Staaten mit einer Richtung von Ethik, in den letzten 28 Jahren haben wir drei gehabt, wer Genozide und ein Viertel festlegte, die die Blockade internationalisierten.
Das OAS war das Instrument jener Verbrechen. Nur sein teurer bürokratischer Apparat nimmt die IACHR Vereinbarungen ernst. Unsere Nation war das Letzte der spanischen Kolonien nach vier Jahrhunderten Besetzung und ersten, zum sich von der Herrschaft der Vereinigten Staaten nach mehr als sechs Dekaden zu befreien.
„Freiheit kommt zu einem sehr hohen Preis, und zu leben ist notwendig entweder, ohne es, oder zu entscheiden, es zu seinem Preis zu kaufen“, unterrichtete der Apostel unserer Unabhängigkeit uns.
Kuba respektiert die Meinungen der Regierungen der Schwesternationen von lateinischem Amerika und das Karibische Meer, die anders als denken, aber es möchte nicht ein Teil dieser Anstalt sein.
Daniel Ortega, der eine valiant und historische Rede im Tor von Spanien gab, erklärte den kubanischen Leuten, daß die unabhängigen Nationen von Afrika nicht die ehemaligen Kolonialenergien von Europa einluden, ein Teil afrikanische Einheit zu sein. Es ist eine Position, die von in Betracht gezogen werden angemessen ist.
Das OAS hinderte Reagan nicht an unleashing den schmutzigen Krieg gegen seine [Ortegas] Leute und gewann ihre Tore und griff auf das Drogehandeln zurück, um Waffen des Krieges zu erwerben, mit denen er den Tod, das Entstellen oder das ernste Verwunden von 10 Tausenden der jungen Leute in einem Land finanzierte, das so klein ist wie Nicaragua.
Was tat das OAS, um dieses Land zu schützen? Was tat es, um die Invasion der Dominikanischen Republik, die Hunderte von Tausenden von Leuten dort ermordet oder in Guatemala, die Luftangriffe, die Ermordung der vorstehenden frommen Abbildungen, die Massenunterdrückung der Leute, die Invasionen in Granada und in Panama, den Staatsstreich in Chile, die Folterung und Verschwinden zu verhindern, in Argentinien, in Uruguay, in Paraguay und in anderen Plätzen verschwunden? Beschuldigte es überhaupt die Vereinigten Staaten? Was ist seine historische Auswertung dieser Fälle?
Gestern veröffentlichte Samstag, Granma, was ich auf die IACHR Anti-Kuba Vereinbarung schrieb. Danach glaubte ich, daß eine Neugier, zum das zu entdecken, das es gegen Venezuela angenommen hatte. Es war mehr oder weniger das gleiche garabage.
Die Machtübernahme der Bolivarian Revolution war zu der von Kuba unterschiedlich. In unserem Land war der politische Prozeß unerwartet durch einen schlauen militärischen Coup unterbrochen worden, der durch die US gefördert wurde Regierung am 10. März 1952, gerade einige Wochen vor den allgemeinen Wahlen, die am 1. Juni von diesem Jahr stattgefunden haben sollten. In Kuba noch einmal hatten die Leute keine andere Wahl aber, sich zur Situation abzufinden. Die kubanischen Leute, die wieder, bei dieser Gelegenheit das Resultat gekämpft wurden, waren sehr unterschiedlich. Fast sieben Jahre später, tauchte die Revolution siegreich zum ersten Mal in der Geschichte auf.
Mit einem Minimum Kampfmittel - mehr als 90%, von dem vom Feind während 25 Monate des Krieges ergriffen wurde, zog durch die Leute zurück - und in der abschließenden Offensive schlug ein revolutionärer Generalstreik, die revolutionären Kämpfer die Diktatur und nahm Steuerung aller seiner Waffen und Mitten der Energie. Die siegreiche Revolution wurde die Quelle des Gesetzes wie in jeder anderen historischen ära.
Der war nicht der Fall in Venezuela. Chávez, ein revolutionärer Soldat mögen andere in unserer Hemisphäre, kam, unter den Richtlinien der hergestellten bürgerlichen Beschaffenheit, als Führer der 5. Republik-Bewegung anzutreiben, die mit anderen left-wing Kräften verbunden wird. Die Revolution und seine Instrumente sollten schon verursacht werden. Wenn der militärische Aufstieg, der von ihm geführt wurde, triumphed, würde die Revolution in Venezuela vielleicht einen anderen Kurs genommen haben. Jedoch blieb er durch die hergestellten Rechtsvorschriften bereits innerhalb seiner Reichweite als der Hauptkurs des Kampfes. Er entwickelte die Gewohnheit von die öffentlichkeit so häufig beraten, wie notwendig war.
Er reichte die neue Beschaffenheit bei einem populären Referendum ein. Es war, nicht lange zuvor er den Methoden des Imperialismuses und seiner Verbündeten in der Oligarchie bewußt wurde, um an wieder einzubringen und zu halten, um anzutreiben.
Der Staatsstreich am 11. April 2002 war die Antwort der counterrevolutions.
Die Leute reagierten und holten ihn noch einmal zur Energie, als, lokalisiert und incommunicado, er im Punkt von durch das Recht beseitigt werden war, das ihn zwangen, seine Resignation zu unterzeichnen.
Er reichte nicht ein; er widerstand, bis die venezuelanischen Marinen selbst ihn freigaben und Luftwaffe Hubschrauber ihn zurück zu Miraflores Palast nahm, der von den Leuten und von der Armee in Fuerte (Fort) Tiuna besetzt worden war, dem stieg oben gegen die Vorgesetzten, die den Coup verüben.
Zu der Zeit als, ich dachte, daß seine Politik radikaler werden würde; jedoch betroffene übereinheit und Frieden, im Augenblick seiner größten Stärke und Unterstützung, war er großzügig und mit seinen Gegnern unterhalten und suchte ihre Mitarbeit.
Die Antwort zu dieser Haltung durch Imperialismus und seine Mittäter war der Erdölindustriecoup. Möglicherweise eins der leuchtendsten Schlachten, die er während dieser Periode kämpfte, war das, zum des Kraftstoffs an die Leute von Venezuela zu liefern.
Wir hatten viele Male gesprochen, seit er Kuba 1994 und Speiche an der Universität von Havana besuchte.
Er war ein echt revolutionärer Mann, aber, da er Bewußtsein des Unrechts gewann, das in der venezuelanischen Gesellschaft zügellos ist, die seins das Denken profunder wurde, bis er zu der überzeugung kam, daß Venezuela keine Alternative anders als Radikal und Gesamtänderung hatte.
Er kennt die meisten minuscule Details der Ideen des Befreiers [Simón Bolívar], den er profund bewundert.
Seine Gegner wissen, daß zu gewinnen nicht ist einfach, wenn es mit der Hartnäckigkeit eines Mannes gegenübergestellt wird, der nicht für eine Minute stillsteht. Sie konnten entscheiden, sein Leben zu dauern, aber wissen interne und externe Feinde, was der für ihre Interessen bedeuten würde. Vernunftwidriges lunatics und Fanatiker können bestehen, aber weder ist Führer, die Völker noch Menschlichkeit selbst von solchen Gefahren ausgenommen.
Objektiv denkend, ist Chávez heute ein beeindruckender Gegner des Kapitalistsystems der Produktion und des Imperialismuses. Er ist ein wirklicher Experte auf vielen grundlegenden Problemen innerhalb der menschlichen Gesellschaft geworden. Ich habe ihn an den letzten Tagen gesehen, während er Dutzende healthcare Service öffnete. Er ist eindrucksvoll. Er kritisiert stark, was mit lebenswichtigen Services wie Hämodialyse auftrat, die in den Händen der privaten Mitten waren, die durch den Zustand gezahlt wurden. Arme Leute wurden verurteilt, um zu sterben, wenn sie nicht das vorhandene Geld hatten. Dieses geschah auch mit vielen anderen Dienstleistungen; heute sind sie am neuen Service vorhanden, der heraus mit dem Zustand gepaßt worden sind - von - - kunstausrüstung.
Er faßt meisterhaft sogar die kleinsten Details der nationalen Produktion und der Sozialeinrichtungen an. Er beherrscht die Theorie und die Praxis von sozialismus, die sein Land erfordert, und er bemüht sich um seine profundesten überzeugungen. Er definiert Kapitalismus, während er ist: er malt nicht Karikaturen, demonstriert er Röntgenstrahlen und Bilder des Systems.
Es ist über ein eigenartiges und odious Ensemble von Ausnutzung der Formen der Mensch Arbeit: unjust, ungleich und willkürlich. Er nicht gerade spricht über die Arbeiter, er zeigt sie auf Fernsehen, produzierend mit ihren eigenen Händen und zeigt ihre Energie, ihr Wissen, ihre Intelligenz und verursacht wesentliche Waren oder Services für Menschen: er bittet um um sie nach ihren Kindern, ihre Familien, Frauen oder Ehemänner, nahe Verwandte, wo sie, was sie studieren leben, was sie tun, um zu verbessern selbst, ihr Alter, Lohn-, zukünftigerruhestand, die grotesken Lügen über die Eigenschaft, die von den Imperialisten verteilt wird und Kapitalisten. Er zeigt Krankenhäuser, Schulen, Fabriken, Jungen und Mädchen, er anbietet Details über Fabriken, die in Venezuela, in den Einheiten, in den Beschäftigungwachstumabbildungen, in den Naturresourcen, in den Designs, in den Diagrammen und in den Nachrichten über die neueste Entdeckung des Erdgases errichtet werden. Die neueste Maßnahme angenommen von Congress: das Gesetz, welches die 60 Schlüsselfirmen verleihen ihre Dienstleistungen jedes Jahr zu PDVSA, die Zustandölfirma, nach der Melodie mehr als Dollar $8 Milliarde nationalisiert. Sie waren nicht private Eigenschaft aber verursacht durch neoliberal Regierungen von Venezuela mit Betriebsmitteln, die PDVSA gehörten.
Ich hatte nie eine Idee so offenbar umgewandelt in Bilder und in Sendung auf Fernsehen gesehen. Chávez besitzen nicht nur ein spezielles Talent für das Gefangennehmen und das Übertragen des Wesentlichen von Prozessen; er begleitet den mit einem privilegierten Gedächtnis; es würde schwierig für ihn sein, ein Wort, eine Phrase, ein Vers, eine musikalische Intonation zu vergessen; er kombiniert Wörter, die neue Konzepte ausdrücken. Er spricht von einem sozialismus, der Gerechtigkeit und Gleichheit sucht; „während kultureller Kolonialismus fortfährt, im Verstand der Leute zu leben, sterben der alte Wille nie und der neue Wille nie wird getragen.“ Er kombiniert redegewandte Verse und Phrasen in den Artikeln und in den Buchstaben. Am allermeisten hat er gezeigt, daß er der politische Führer in Venezuela ist, das zum Verursachen einer Partei, revolutionäre Ideen seinen Nachfolgern incessantly zu übermitteln und sie politisch zu erziehen fähig ist.
Vor allem beobachtete ich alle Gesichter der Kapitäne und anderer Mannschaft Mitglieder der Schiffe von den nationalisierten Firmen; ihre Wörter reflektieren einen inneren Stolz, Dankbarkeit für die Anerkennung, Sicherheit zukünftig; die Gesichter der jubilant jungen Wirtschaftkursteilnehmer, die ihn „Paten der Förderung“ im Augenblick der Fertigung ihrer Universität studiert nennen, wenn er ihnen mehr erklärt, als 400 von ihnen sind erforderlich, nach Argentinien zu bewegen, das bereit sein muß, im Management der 200 neuen Fabriken des Programms zu arbeiten, das mit diesem Land übereingestimmt wird, in dem sie geschickt werden, wenn ihr Kurs beendet, in den Produktion Prozessen ausgebildet zu werden.
Ramonet war mit ihm; er wurde bei Chávez' Arbeit überrascht. Vor wenn, ungefähr acht Jahren, wir unsere revolutionäre Mitarbeit mit Venezuela einleiten, war er im Palast der Revolution und stellte mir Hunderte Fragen. Der Verfasser kennt in der Ausgabe aus und beanspruchte seine Gehirne stark, die versuchen, zu schätzen, was das Kapitalistsystem der Produktion ersetzen würde. Die venezuelanische Erfahrung wird sicher ihn mit Erstaunen füllen. Ich bin Zeuge zu einer einzigartigen Bemühung in dieser Richtung gewesen.
Es ist eine Schlacht der Ideen, die vorher vom Gegner verloren sind, der nichts hat, Menschlichkeit anzubieten.
Kein Wunder, welches das OAS heuchlerisch versucht, ihn als Feind der Freiheit des Ausdruckes und der Demokratie darzustellen. Fast ist Hälfte ein Jahrhundert vorbei gegangen, seit abgebrochene die und heuchlerisch Waffen oben gegen den Steadfastness der kubanischen Leute kamen. Heute ist Venezuela nicht allein und es hat die Erfahrung von 200 Jahren aussergewöhnlicher patriotischer Geschichte auf seiner Seite.
Es ist ein Kampf, der kaum in unserer Hemisphäre angefangen hat.
Fidel Castro Ruz
10. Mai 2009
1:36 P.M.
Übersetzt durch Granma International
O esforço começou mal
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Reflexões de Fidel
(Feito exame de CubaDebate)
Os GOVERNOS puderam mudar, mas os instrumentos com que nos converteram em colônias são ainda os mesmos.
Para um presidente nos Estados Unidos com um sentido das éticas, nos últimos 28 anos nós tivemos três quem cometeu os genocides e um fourth que internacionalizaram o blockade.
O OAS era o instrumento daqueles crimes. Somente seu instrumento burocrático caro faz exame dos acordos de IACHR seriamente. Nossa nação era o último das colônias espanholas após quatro séculos da ocupação e do primeira para liberate do dominion dos Estados Unidos após mais de seis décadas.
A “liberdade vem em um preço muito elevado, e é necessário ou viver sem ele ou para decidir-se comprá-lo em seu preço”, o Apostle de nossa independência ensinou-nos.
Cuba respeitam as opiniões dos governos das nações da irmã de América Latin e as Caraíbas que pensam diferentemente, mas não desejam ser parte desta instituição.
Daniel Ortega, que deu um discurso valiant e historic no porto de Spain, explicou aos povos Cuban que as nações independentes de África não convidaram os poders coloniais anteriores de Europa ser parte da unidade africana. É uma posição digna de ser feito exame no cliente.
O OAS não impediu que Reagan desencadeie a guerra suja de encontro a seus povos [de Ortega], minando seus portos, recorrendo a traficar de droga a fim adquirir as armas da guerra, com que financiou a morte, maiming, ou se ferir sério dos dez dos milhares de povos novos em um país tão pequeno quanto Nicarágua.
Que o OAS fêz para proteger esse país? Que fêz para impedir a invasão da república Dominican, as centenas dos milhares de povos assassinados ou desaparecidos em Guatemala, os ataques do ar, o assassination de figuras religiosas proeminentes, o repression maciço dos povos, as invasões em Granada e Panamá, etat do coup o d ' no Chile, a tortura e disappearances lá, em Argentina, em Uruguai, em Paraguai e em outros lugares? Acusou sempre os Estados Unidos? Que é sua avaliação historic destes eventos?
Ontem, sábado, Granma publicou o que eu escrevi no acordo de IACHR anti-Cuba. Mais tarde, eu senti que uma curiosidade para descobrir esse que tinha adotado de encontro a Venezuela. Era mais ou menos o mesmo garabage.
A ascensão da volta de Bolivarian ao poder era diferente daquela de Cuba. Em nosso país, o processo político tinha sido interrompido abruptamente por um coup militar cunning promovido pelos ESTADOS UNIDOS. governo março em 10, 1952, apenas algumas semanas antes das eleições gerais que devem ter ocorrido junho em 1 desse ano. Em Cuba, uma vez que outra vez, os povos não tiveram nenhuma outra opção mas para se renunciar à situação. O pessoa Cuban lutado outra vez, nesta ocasião o resultado era muito diferente. Quase sete anos mais tarde, a volta emergiu victorious para a primeira vez dentro a história.
Com um mínimo do weaponry - mais de 90% de que foi apreendido do inimigo durante 25 meses da guerra suportou pelos povos - e na ofensiva final uma batida geral revolucionária, os combatentes revolucionários trounced o dictatorship e fêz exame do controle de todas suas armas e dos centros do poder. A volta victorious transformou-se a fonte da lei como em toda a outra era histórica.
Aquele não era o caso em Venezuela. Chávez, um soldado revolucionário gosta de outro em nosso hemisfério, veio power sob as réguas do constitution bourgeois estabelecido, como o líder do 5o movimento da república aliado com outras forças left-wing. A volta e seus instrumentos deviam ser criados ainda. Se o uprising militar conduzir por ele triunfar, a volta em Venezuela possivelmente fizer exame de um outro curso. Entretanto, abided pelos regulamentos legais estabelecidos já dentro de seu alcance como o curso principal do esforço. Desenvolveu o hábito de consultar o público tão frequentemente quanto era necessário.
Submeteu o constitution novo a um referendum popular. Não foi longo antes que se tornou ciente dos métodos do imperialism e dos seus aliados no oligarchy para recoup sobre e prender para power.
O etat do coup o d ' abril em 11, 2002 era a resposta dos counterrevolution.
Os povos reagiram-no e trouxeram-n uma vez outra vez ao poder quando, isolado e o incommunicado, ele estava no ponto de ser eliminado pela direita, que o forçava a assinar sua renúncia.
Não se submeteu; resistiu até que os fuzileiros navais Venezuelan eles mesmos o livraram e helicópteros da força aérea fizesse exame dele para trás ao palácio de Miraflores, que tinha sido ocupado pelos povos e pelo exército em Fuerte (Fort) Tiuna, que se levantou acima de encontro aos oficiais sênior que perpetrating o coup.
Então, eu pensei de que sua política se tornaria mais radical; entretanto, unidade e paz excedentes concernidas, neste momento de suas força e sustentação mais grandes, era generoso e conversado com seus adversários, procurando sua cooperação.
A resposta a essa atitude pelo imperialism e pelos seus cúmplices era o coup da indústria de óleo. Talvez uma das batalhas que as mais brilhantes lutou durante esse período era esse para fornecer o combustível aos povos de Venezuela.
Nós tínhamos falado muitas vezes desde que visitou Cuba em 1994 e raio na universidade de Havana.
Foi um homem genuìna revolucionário, mas porque ganhou a consciência do injustice rampant na sociedade que Venezuelan his pensar se tornou mais profundo, até que chegou na convicção que Venezuela não teve nenhuma alternativa à excepção do radical e da mudança do total.
Sabe a maioria de detalhes do minuscule das idéias do Liberator [Simón Bolívar], quem admira profundamente.
Seus adversários sabem que não é fácil ganhar quando enfrentado com o tenacity de um homem que não descanse por um minuto. Poderiam opt fazer exame de sua vida, mas os inimigos internos e externos sabem o que aquele significaria para seus interesses. O lunatics e os fanatics Irrational podem existir, mas nem os líderes, povos, nem o humanity próprio são isentos de tais perigos.
Pensando objetiva, Chávez é hoje um adversário formidable do sistema do capitalista da produção e do imperialism. Transformou-se um perito veritable em muitos problemas fundamentais dentro da sociedade humana. Eu vi-o no último poucos dias, quando abria dúzias de facilidades do healthcare. É impressive. Critica forcefully o que estava ocorrendo com serviços vitais tais como o hemodialysis, que estavam nas mãos dos centros confidenciais pagos pelo estado. Os povos pobres condemned para morrer se não tivessem o dinheiro disponível. Isto aconteceu também com muitos outros serviços; hoje, estão disponíveis nas facilidades novas que foram cabidas para fora com o equipamento avançado.
Segura masterfully mesmo os detalhes os menores da produção nacional e de serviços sociais. Domina a teoria e a prática do socialismo que seu país requer, e strives para suas convicções mais profundas. Define o capitalismo enquanto é: não pinta caricatures, demonstra raios X e imagens do sistema.
É sobre um ensemble peculiar e odious da exploração dos formulários do trabalho do ser humano: unjust, desigual e arbitrário. Não fala apenas sobre os trabalhadores, ele mostra-os na televisão produzindo com suas próprias mãos, demonstrando sua energia, seu conhecimento, sua inteligência, criando bens essenciais ou serviços para seres humanos: pede-os sobre suas crianças, seus famílias, esposas ou maridos, os parentes próximos, onde vivem, o que eles estão estudando, o que eles estão fazendo para melhorar eles mesmos, sua aposentadoria das idades, do salário, a futura, as mentiras grotesque sobre a propriedade circulada pelos imperialists e capitalistas. Mostra hospitais, escolas, fábricas, meninos e meninas, ele oferece detalhes nas fábricas que estão sendo construídas em Venezuela, em mecanismos, em figuras do crescimento do emprego, em recursos naturais, em projetos, em mapas e em notícia sobre a descoberta a mais atrasada do gás natural. A medida a mais recente adotada por Congress: a lei que nationalizing as 60 companhias chaves que emprestam seus serviços cada ano a PDVSA, companhia de óleo do estado, ao tune mais de dos dólares $8 bilhões. Não eram propriedade confidencial mas criado por governos neoliberal de Venezuela com os recursos que pertenceram a PDVSA.
Eu tinha visto nunca uma idéia transformada assim claramente em imagens e em transmissão na televisão. Chávez não somente para possuir um talent especial para capturar e transmitir a essência dos processos; acompanha aquele com uma memória privilegiada; seria difícil para ele esquecer-se de uma palavra, uma frase, um verso, um intonation musical; combina as palavras que expressam conceitos novos. Fala de um socialismo que procure a justiça e a igualdade; “quando o colonialism cultural continuar a viver em mentes do pessoa, a vontade velha nunca morre e a vontade nova seja carregada nunca.” Combina versos e frases eloquent nos artigos e nas letras. Sobretudo, demonstrou que é o líder político em Venezuela capaz de criar um partido, incessantly de transmitir idéias revolucionárias a seus seguidores e polìtica de os educar.
Sobretudo, eu observei todas as caras dos capitães e de outros membros do grupo dos navios das companhias nationalized; suas palavras refletem um orgulho interno, gratitude para o recognition, segurança no futuro; as caras dos estudantes de economia novos jubilant que o nomeiam “godfather do promotion” no ponto de terminar sua universidade estudam, quando lhes diz mais de 400 deles são needed mover-se para Argentina, que deve estar pronta para trabalhar na gerência das 200 fábricas novas do programa concordado com esse país, onde serão despachadas quando seu curso termina para ser treinado em processos de produção.
Ramonet era com ele; foi espantado trabalho de Chávez'. Quando, aproximadamente oito anos há, nós iniciamos nossa cooperação revolucionária com o Venezuela, estava no palácio da volta, fazendo me centenas das perguntas. O escritor sabe sobre a edição e submeteria seus cérebros que tentam supo o que substituiria o sistema do capitalista da produção. A experiência Venezuelan certamente estará enchendo-o com o astonishment. Eu fui testemunha a um esforço original nesse sentido.
É uma batalha das idéias perdidas de antemão pelo adversário, que não tem nada oferecer o humanity.
Nenhuma maravilha que o OAS está tentando hypocritically o apresentar como um inimigo da liberdade da expressão e da democracia. Quase a metade um do século foi perto desde que aquelas lascadas e as armas hypocritical vieram acima de encontro ao steadfastness dos povos Cuban. Hoje, Venezuela não está sozinho e tem a experiência de 200 anos da história patriotic excepcional em seu lado.
É um esforço que comece mal em nosso hemisfério.
Fidel Castro Ruz
maio 10, 2009
1:36 P.m.
Traduzido por Granma Internacional
Ansträngningen har knappt börjat
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Reflexioner av Fidel
(Taget från CubaDebate)
REGERINGstyrkaändring, men instrumenterar med vilket de konverterade oss in i kolonier är stillbilden samma.
För en president i Förenta staterna med en avkänning av etik i jumbon 28 år har vi haft tre vem begick folkmord och en fourth som internationalized blockaden.
OASEN var instrumentera av de brott. Endast tar dess dyra byråkratiska apparatur IACHR-överenskommelserna allvarligt. Vår nation var jumbon av de spanska kolonierna efter fyra århundraden av ockupation och första som befriar sig från herravälden av Förenta staterna efter mer än sex årtionden.
”Kommer frihet på mycket en högt pris, och det är nödvändigt endera att bo utan det, eller att avgöra till köp som det på dess prissätter”, aposteln av vår självständighet, undervisade oss.
Kubarespektar åsikterna av regeringar av systernationerna av Latinamerikan och det karibiskt vem funderare olikt, utan det inte önskar att vara delen av denna institution.
Daniel Ortega, som gav ett tappert och historiskt anförande i port av Spanien, förklarade till det kubanska folket att de oberoende nationerna av Afrika inte inviterade de tidigare kolonialmakterna av Europa att vara delen av afrikansk enhet. Det är en placera som är värdig av att tas in i konto.
OASEN förhindrade inte Reagan från att släppa loss smutsa ner kriger mot hans [Ortegas] folk och att bryta deras portar och att tillgripa till droghandelen för att få vapen av kriger, som han finansierade med döden, lemlästa eller allvarligt såra av tiotusentals ungdomar i ett land som så var litet som Nicaragua.
Vad gjorde OASEN för att skydda det land? Vad gjorde det för att förhindra invasionen av Dominikanska republiken, det mördade hundratusentals folket, eller försvunnet i Guatemala, attacker, luftar lönnmordet av den framstående klosterbrodern figurerar, samlasrepressionen av folket, invasionerna i Granada, och förlägger Panama, etat för direktstöt Det ' i Chile, tortyren och försvinnanden där, i Argentina, Uruguay, Paraguay och annan? Anklagade det någonsin Förenta staterna? Är vad dess historiska utvärdering av dessa händelser?
Igår publicerade lördagen, Granma vad jag skrev på den IACHR-anti-Kuban överenskommelsen. Därefter klädde med filt jag en kuriositet för att upptäcka att den den hade adopterat mot Venezuela. Det var mer eller mindre den samma garabagen.
Den Bolivarian rotationens accession som ska drivas, var olik från det av Kuban. I vårt land hade det politiska processaa plötsligt avbrutits av en listig militär direktstöt som främjades av U.S.NA. regering på mars 10, 1952 som är rättvis några veckor för riksdagsvalen som bör ha ägt rum på Juni 1 av det år. I Kuba ytterligare en gång, hade folket inget annat alternativ men att avgå sig till läget. Det kubanska folket som igen slåss, på detta, orsakar resultatet var mycket olikt. Nästan sju mer sistnämnda år, dök upp rotationen segerrikt för den första tiden i historia.
Med en minimi av weaponry - mer än 90%, som greps av från fienden under 25 månader av, kriga dragit tillbaka av folket - och i finaloffensiven trounced tog kontroll over centrerar ett revolutionärt allmänt slag, de revolutionära kombattanterna diktaturen och alla dess vapen och av driver. Den segerrika rotationen blev källan av lag som i någon annan historisk era.
Det var inte fallet i Venezuela. Chávez en revolutionär soldatnågot liknande andra i vår halvklot, kom att driva under härskar av den etablerade medelklass- konstitutionen, som ledare av den 5th republikrörelsen som förenades med andra left-wing styrkor. Rotationen och dess instrumenterar skulle ännu skapas. Om det militära uppror ledde vid honom hade triumferat, rotationen i Venezuela som eventuellt skulle, har tagit another jagar. Emellertid stod ut med han vid den etablerade lagliga reglementet redan inom hans räckvidd, som rektor jagar av ansträngning. Han framkallade vanan av att konsultera allmänheten så ofta, som var nödvändigt.
Han sände den nya konstitutionen till en populär folkomröstning. Det var inte långt, för han blev medveten av metoderna av imperialism och dess bundsförvanter i oligarkin för att gottgöra och rymma på för att driva.
Var etat för direktstöt Det ' på April 11, 2002 counterrevolution'snas svar.
Folket reagerade och kom med honom ytterligare en gång för att driva när, isolerat och incommunicadoen, honom var på peka av att avlägsnas av rätten, som tvingade honom för att underteckna hans avsägelse.
Han sände inte; han motstod, tills de venezuelanska flottorna sig själv frigjorde honom, och flygvapenhelikoptrar tog honom baksida till den Miraflores slotten, som hade upptagits av folket och armén i Fuerte (forten) Tiuna, som ron upp mot pensionären kommenderar begå direktstöten.
På tiden tänkte jag att hans skulle politik blir mer radikal; emellertid angått över enhet och fred, på ögonblicket av hans mest stora styrka och service, var han generös och samtalad med hans adversaries som söker deras samarbete.
Svaret till den inställning av imperialism och dess medbrottslingar var oljeindustridirektstöten. Kanske en av de mest briljant striderna som han slogs under den period, var den som ska levereras, tankar till folket av Venezuela.
Vi hade talat många tider, sedan han besökte Kuba i 1994 och spoken på universitetar av Havana.
Han var en genuint revolutionär man, men, som han nådde, blev medvetenheten av orättvisan som var våldsam i venezuelanskt samhälle hans tänkande, mer djupsinnig, tills han ankom på övertygelsen att Venezuela hade inget alternativ annat än radikal och slutsummaändring.
Han vet att det mest liten specificerar av idéerna av liberatoren [Simón Bolívar], som han beundrar profoundly.
Hans adversaries vet att det inte är lätt att segra när det vändas mot med orubbligheten av en man som inte vilar för ett minimalt. De kunde opt att ta hans liv, men både inre och yttre fiender vet vad det skulle medel för deras intresserar. Den irrationella lunaticsen och fanatiker kan finnas, men neither ledare, bemannar, nor mänsklighet sig själv är undantagen från sådan faror.
Tänkande mål, är Chávez i dag en formidabel adversary av det kapitalistiska systemet av produktionen och imperialism. Han har blivit ett veritabelt sakkunnigt på många grundproblem inom människasamhälle. Jag har sett honom i de sist få dagarna, stund som han öppnade dussintals sjukvårdlättheter. Han är mäktig. Han kritiserar forcefully vad uppstod med livsviktigt servar liksom hemodialysis, som var i räcker av privat centrerar betald vid det statligt. Det fattiga folket fördömdes för att dö, om de inte hade de tillgängliga pengarna. Detta händde också med många annat servar; i dag är de tillgängliga på nya lättheter, som har varit inpassade ut med statlig - av - - konstutrustning.
Han behandlar masterfully även det minst specificerar av medborgareproduktion och socialtjänstar. Han dominerar teorin och övar av socialism som det hans land kräver, och han strävar för hans mest djupsinniga övertygelser. Han definierar kapitalism, som den är: han målar inte karikatyrer, visar han röntgar och avbildar av systemet.
Det är om ett säreget, och den odious helheten av exploatering av bildar av människaarbete: orättvist, olika och godtyckligt. Han talar inte precis om arbetarna, visar han dem att på televisionen som producerar med deras eget räcker och att visa deras energi, deras kunskap, deras intelligens och att skapa nödvändiga godor eller servar för människor: han frågar dem om deras barn, deras familjer, fruar eller makor, nära släktingar, var de bor, vad dem studerar, vad dem gör för att förbättra sig själv, deras för timpenningar framtida avgång för åldrar, groteskliesna om egenskapen som cirkuleras av imperialistsna och kapitalister. Han visar sjukhus, skolar, fabriker, pojkar, och flickor, erbjuder han specificerar på fabriker som byggs i Venezuela, mekanism, anställningtillväxt figurerar, naturresurser, planlägger, kartlägger och nyheterna om den senaste upptäckten av naturgas. De nyast mäter adoptiv- av Kongress: lagen förstatliga låna för 60 nyckel- företag som är deras, servar varje år till PDVSA, den statliga oljebolaget, till trimma av mer än $8 miljard dollar. De var inte den privata egenskapen men skapat av neoliberal regeringar av Venezuela med resurser som hörde hemma till PDVSA.
Jag hade aldrig sett att en idé som omformas så klart in i avbildar och TV-sändning på televisionen. Chávez inte endast att äga en special talang för tillfångatagande och överföring av extraktet av bearbetar; han medföljer det med ett privilegierat minne; det skulle är svårt att han glömmer en uttrycka, en formulera, en verse, en musikalisk intonation; han sammanslutningar uttrycker att uttryckliga nya begrepp. Han talar av en socialism som sökandenrättvisa och jämställdhet; ”varar besvärad stunden som kulturell kolonialism fortsätter för att bo i folk, ska dör de gammala aldrig, och det nytt som aldrig ska, är fött.”, Han vältaliga verses för sammanslutningar och formulerar i artiklar och märker. Allra, har han visat att han är politisk ledare i Venezuela som är kapabel av att skapa ett parti, överföring incessantly av revolutionära idéer till hans anhängare och politiskt att utbilda dem.
Framför allt observerade jag alla vänder mot av kaptenerna och andra besättningsmän av shipsna av de förstatligade företagen; deras uttrycker reflekterar en inre stolthet, tacksamhet för erkännanden, säkerhet i framtiden; vänder mot av jubilant unga ekonomideltagare som känt han ”gudfadern av befordran” på peka av avslutningen deras universitetarstudier, när han berättar dem mer än 400 av dem är den nödvändiga flyttningen till Argentina, som måste vara ordnar till för att fungera i ledningen av de 200 nya fabrikerna av programet överens med det land, var de ska, sänds, när deras jaga avslutar för att utbildas i produktion bearbetar.
Ramonet var med honom; han förbluffades på Chávez' arbete. Då omkring åtta år sedan, vi som var initierade vårt revolutionära samarbete med Venezuela, honom var i slotten av rotationen som frågar mig ifrågasätter hundratals. Författare vet om utfärda och racking hans pröva hjärnor för att gissa skulle vad byt ut det kapitalistiska systemet av produktionen. Det venezuelanskt erfar ska säkert är fyllnads- honom med häpnad. Jag har varit vittne till en unik riktning för försök däri.
Det är en strid av idéer som är borttappada dessförinnan av adversaryen, som har ingenting att erbjuda mänsklighet.
Ingen under OASEN är hypocritically pröva att framlägga honom som en fiende av frihet av uttryckt och demokrati. Nästan har halvan per århundrade svunnet, sedan de kanstött och skenheliga vapen kom upp mot steadfastnessen av det kubanska folket. I dag är Venezuela inte ensam, och det har erfara av 200 år av ovanlig patriotisk historia på dess sida.
Det är en ansträngning som har knappt börjat i vår halvklot.
Fidel Castro Ruz
maj 10, 2009
1:36 P.m.
Översatt av Granma Landskamp
Схватка чуть-чуть начинала
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Отражения Fidel
(Принято от CubaDebate)
ПРАВИТЕЛЬСТВА могли изменить, но аппаратуры с которыми они преобразовали нас в колонии все еще этими же.
Для одного президента в Соединенных Штатах с чувством этики, в последних 28 летах мы имели 3 поручило genocides и четверть которые интернационализировали блокаду.
OAS было аппаратурой тех злодеяний. Только свой дорогой узковедомственный прибор принимает согласования IACHR серьезно. Нашей нацией было последнее испанских колоний после 4 столетий занятия и первого, котор нужно освободить от владычества Соединенных Штатов после больше чем 6 декад.
«Свобода приходит на очень високую цену, и обязательно или жить без его или решить купить его на своем цене», апостол нашей независимости научил нам.
Куба уважают мнения правительств наций сестры латинской америки и Caribbean думают по-разному, но она не желает быть частью этого заведения.
Даниель Ortega, которое дало молодецкое и историческую речь в порте Испании, объяснило к кубинским людям что независимо нациями Африки не пригласили бывшие колониальные державы Europe быть часть африканского всеединства. Будет положением достойным быть учтенным.
OAS не предотвратило Рейган от unleashing грязная война против его людей [Ortega], минирующ их порты, прибегающ к наркоторговли для того чтобы приобрести оружия войны, с которыми он профинансировал смерть, maiming, или серьезный ранить 10 тысяч молодых людей в стране как малой как Никарагуае.
OAS сделало для того чтобы защитить ту страну? Оно сделало для того чтобы предотвратить нашествие Доминиканской Республики, сотниы тысяч людей убитых или, котор исчезанных в Гватемале, нападения воздуха, assassination видно вероисповедных рисунков, массовую репрессию людей, нашествия в Granada и Панаме, военный переворот в Чили, пытку и пропадания там, в Аргентине, Уругвае, Парагвае и других местах? Оно всегда обвиняло Соединенные Штаты? Будет своей исторической оценкой этих случаев?
Вчера, суббота, Granma опубликовала я написал на согласовании IACHR anti-Кубы. Потом, я чувствовал любопытство для того чтобы открыть одно, котор он принял против Венесуэлы. Оно было больше или меньше такое же garabage.
Приход к власти витка Bolivarian отличило приход к властииз Кубы. В нашей стране, политический процесс скачком был прерван хитро военным переворотом повышенным США. правительство 10-ого марта 1952, как раз немного неделей перед всеобщия выборы которые должны осуществить 1-ого июня того года. В Кубе, еще раз, люди не имели никакой другой вариант но отказать к ситуации. Кубинские люди воюемые снова, на этом случае исход были очень друг. Почти 7 лет более поздно, виток вытекал победоносно for the first time в истории.
С минимумом weaponry - больше чем 90% of which заел от противника во время 25 месяцев войны подпертых людьми - и в окончательной оффензиве революционное общая забастовка, революционные комбатанты trounced диктатура и приняло управление всех своих оружий и центры силы. Победоносный виток стал источником права как в любой другой исторической эре.
То не было случаем в Венесуэле. Chávez, революционный воин любит другие в нашей полусфере, пришло привести в действие под правилами установленной буржуазной конституции, как руководитель 5-ого движения республики соединенного с другими left-wing усилиями. Виток и свои аппаратуры должны были пока быть созданным. Если воинское восстание водить им восторжествовало, то виток в Венесуэле по возможности принял бы другой курс. Однако, он abided установленные правового регулирование уже в пределах его достигаемости как главным образом курс схватки. Он начал привычку советоватьть с публикой как часто как был обязательно.
Он представил новую конституцию к популярному референдуму. Оно не было long before он стали, что осведомленным методов империализма и своих союзников в олигархии recoup и держал дальше для того чтобы привести в действие.
Военный переворотом 11-ого апреля 2002 была реакция counterrevolution.
Люди реагировали и приносили его еще раз к силе когда, после того как я изолировано и incommunicado, он находилось на пункте быть исключенным правом, которое принуждало его подписать его безропотность.
Он не представил; он сопротивлял до тех пор пока венесуэльские морские пехотинцы сами не освободить его и вертолеты Военно-воздушные силы приняли его back to дворец Miraflores, который был занят людьми и армией в Fuerte (форте) Tiuna, которому поднял вверх против старших сотрудников perpetrating переворот.
At the time, я думал что его политика стала более радикальной; однако, котор относят излишек всеединство и мир, в настоящее время его больших прочности и поддержки, он был великодушно и побеседован при его adversaries, изыскивая их сотрудничество.
Реакцией к той ориентации империализмом и своими соумышленниками был переворот нефтяной промышленности. Возможно одно из самых гениальных сражений, котор он воевал во время того периода было одним для того чтобы поставить топливо к людям Венесуэлы.
Мы поговорили много времен в виду того что он посетил Кубу в 1994 и спицу на университете Havana.
Он был неподдельно революционным человеком, но по мере того как он приобрел осведомленность несправедливости rampant в венесуэльском обществе его, котор думать стал более глубокомысленным, до тех пор пока он не приехать в осуждение что Венесуэла не имела никакую алтернативу за исключением радикала и изменения итога.
Он знает большинств детали minuscule идей освободителя [Simón Bolívar], который он глубокомысленно восшхищает.
Его adversaries знают что не легко выиграть после того как я посмотрено с цепкостью человека не отдыхает на минута. Они смогли opt принять его жизнь, но и внутренне и внешние противники знают то намеревалось бы для их интересов. Нерациональные lunatics и фанатики могут существовать, но ни руководители, люди, ни гуманность сама неподатны от таких опасностей.
Думающ объективно, Chávez сегодня будет formidable adversary системы капитализма продукции и империализма. Он был истинным специалистом на много основных проблем внутри людское общество. Я видел его в last few днях, пока он раскрывал дюжины средств healthcare. Он импрессивен. Он forcefully рецензирует происходило с существенными обслуживаниями such as гемодиализ, которые находились в руках приватных центров оплащенных положением. Плохие люди были засужены для того чтобы умереть если они не имели имеющююся деньг. Это также случилось с много других обслуживаний; сегодня, они имеющиеся на новых средствах которые были приспособлены вне с положением - - - оборудование искусствоа.
Он masterfully регулирует даже самые малые детали национальной продукции и социальных обеспечений. Он преобладает теорию и практику созиализма его страна требует, и он стремится для его самых глубокомысленных осуждений. Он определяет капитализм по мере того как он является следующим: он не красит карикатуры, он демонстрирует рентгеновские снимки и изображения системы.
Оно о специфическом и odious ансамбле эксплуатирования форм работы человека: неправосудно, неравно и произвольно. Он как раз talk about работники, он показывает их на телевидении производящ при их собственные руки, демонстрируя их энергию, их знание, их сведению, создающ товары повседневного спроса или обслуживания для людских существований: он спрашивает их о их детях, их семьях, супругах или супругах, близких родственниках, где они живут, они изучают, они сами делают для того чтобы улучшить, их выходе на пенсию времен, зарплаты, будущих, гротесковых лож о свойстве обеспеченном циркуляцию империалистами и капиталистах. Он показывает стационары, школы, фабрики, мальчиков и девушок, он предлагает детали на фабриках которые строятся в Венесуэле, механизмах, рисунках роста занятости, природные ресурсы, конструкциях, картах и новостях о самом последнем открытии природного газа. Самые недавние правилаа устанавливанные Съездом: закон национализируя 60 ключевых компаний одалживая их обслуживания каждый год к PDVSA, нефтяная компания положения, to the tune of больше чем доллары $8 миллиардов. Ими не было личная собственность но после того как оно создано neoliberal правительствами Венесуэлы с ресурсами принадлежали к PDVSA.
Я никогда не видел идею настолько ясно преобразованную в изображения и передачу на телевидении. Chávez not only обладает специальной талантливостью для захватывать и передавать суть процессов; он сопровождает то с privileged памятью; было бы трудно для его забыть слово, фразу, вирши, музыкальное интонирование; он совмещает слова выражают новые принципиальные схемы. Он говорит созиализма изыскивает правосудие и равность; «пока культурный колониализм продолжается жить в разумах людей, старая воля никогда не умирает и новая воля никогда не была принесена.» Он совмещает красноречивые вирши и фразы в статьях и письмах. Most of all, он демонстрировал что он будет политическим руководителем в Венесуэле способной создавать партию, неумолчно передавать революционные идеи к его следующим и политически давать образование им.
Прежде всего, я наблюдал всеми сторонами капитанов и других членов экипажа кораблей национализированных компаний; их слова отражают внутреннюю гордость, признательность для опознавания, обеспеченность in the future; стороны jubilant молодых студентов экономии называют его «godfather промотирования» с точки зрения заканчивать их университет изучают, когда он говорит им больше чем 400 из их необходимы для того чтобы двинуть к Аргентине, которая должна быть готова работать в управлении 200 новых фабрик программы соглашенной с той страной, где они будут посланы когда их курс закончится быть натренированным в производственных процессах.
Ramonet было с им; он был изумлен на работа Chávez'. Когда, около 8 лет тому назад, мы проводили наше революционное сотрудничество с Венесуэлой, он находился в дворце витка, спрашивая мне сотниы вопросов. Сочинитель знает о вопросе и клал его мозги на полку пытаясь угадать заменило бы систему капитализма продукции. Венесуэльский опыт уверенно будет заполнять его с astonishment. Я был заверителем к уникально усилию в том направлении.
Будет противоборство идей потерянные заранее adversary, который не имеет ничего предложить гуманность.
Отсутствие интереса, котор OAS hypocritically пытается представить его как противник свободы выражения мнений и народовластие. Почти половина столетие шла мимо в виду того что откалыванные те и лицемерные оружия come up против steadfastness кубинских людей. Сегодня, Венесуэла не одна и она имеет опыт 200 лет исключительнейшей патриотической истории на своей стороне.
Будет схваткой чуть-чуть начинала в нашей полусфере.
Fidel Castro Ruz
10-ое мая 2009
1:36 p.m.
Переведено Granma Международн
De strijd heeft nauwelijks begonnen
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Bezinningen van Fidel
(Genomen uit CubaDebate)
De OVERHEDEN zouden kunnen veranderen, maar de instrumenten waarmee zij ons in kolonies omzetten zijn nog het zelfde.
Voor één voorzitter in de Verenigde Staten met een betekenis van ethiek, in de laatste 28 jaar hebben wij drie gehad wie volkerenmoorden en een vierde beging die de blokkade internationaliseerden.
OAS was het instrument van die misdaden. Slechts ernstig neemt zijn duur bureaucratisch apparaat de Iachr- overeenkomsten. Onze natie was laatste van de Spaanse kolonies na vier eeuwen van beroep en de eerste om van de heerschappij van de Verenigde Staten na meer dan zes decennia te bevrijden.
De „vrijheid komt aan een zeer hoge prijs, en het is noodzakelijk of om zonder het te leven of te beslissen het aan zijn prijs“ te kopen, onderwees Apostle van onze Onafhankelijkheid ons.
Cuba eerbiedigt de adviezen van overheden van de zusternaties van Latijns Amerika en de Caraïben die verschillend denken, maar het wenst geen deel van deze instelling uit te maken.
Daniel Ortega, die een moedige en historische toespraak in Haven van Spanje gaf, verklaarde aan de Cubaanse mensen dat de onafhankelijke naties van Afrika niet de vroegere koloniale bevoegdheden van Europa deel van Afrikaanse Eenheid uitnodigden uit te maken. Het is een positie waardig van wordt in acht genomen.
OAS verhinderde geen Reagan de vuile oorlog tegen zijn [mensen van Ortega], de mijnbouw van hun havens los te laten, zijn toevlucht nemend tot drugshandel om wapens van oorlog te verwerven, waarmee hij de dood, het verminken financierde, of het ernstige verwonden van tientallen duizenden jonge mensen in een land zo klein zoals Nicaragua.
Wat deed OAS dat land beschermen? Wat deed verdween het de invasie van de Dominicaanse Republiek, de honderdduizenden moorde mensen of in Guatemala, de luchtaanvallen, de moord van prominente godsdienstige cijfers, de massaonderdrukking van de mensen, de invasies in Granada en Panama, de staatsgreep in Chili, de marteling en de verdwijningen daar, in Argentinië, Uruguay, Paraguay en andere plaatsen verhinderen? Beschuldigde het ooit de Verenigde Staten? Wat is zijn historische evaluatie van deze gebeurtenissen?
Gisteren, publiceerde de Zaterdag, Granma wat ik op de overeenkomst IACHR anti-Cuba schreef. Daarna, voelde ik een nieuwsgierigheid ontdekken het tegen Venezuela had goedgekeurd. Het was min of meer zelfde garabage.
De toetreding van de Revolutie Bolivarian tot macht was verschillend van dat van Cuba. In ons land, was het politieke proces abrupt door een sluwe militaire staatsgreep onderbroken die door de V.S. wordt bevorderd. overheid op 10 Maart, 1952, enkel een paar weken vóór de algemene verkiezingen die op 1 Juni van dat jaar zouden moeten plaatsgevonden hebben. In Cuba, nogmaals, de mensen geen andere keus dan hadden om aan de situatie af te treden. De Cubaanse mensen opnieuw vecht, bij deze gelegenheid het resultaat waren zeer verschillend. Bijna zeven later jaar, kwam de Revolutie victorious voor het eerst te voorschijn in geschiedenis.
Met een minimum van bewapening - meer dan 90% waarvan van de vijand tijdens 25 maanden van oorlog gegrepen werd die door de mensen worden gesteund - en in het definitieve offensief trounced een revolutionaire algemene staking, de revolutionaire strijders de dictatuur en nam controle van al zijn wapens en centra van macht. De victorious Revolutie werd de bron van wet zoals in een andere historische era.
Dat was niet het geval in Venezuela. Chávez, een revolutionaire militair als anderen in onze hemisfeer, kwam aan macht onder de regels van de gevestigde bourgeois grondwet, als leider van de 5de Beweging van de Republiek die met andere linkse krachten wordt verenigd. De revolutie en zijn instrumenten moesten nog worden gecre�ërd. Als de militaire opstand die door hem wordt geleid had gezegevierd, zou de Revolutie in Venezuela misschien een andere cursus genomen hebben. Nochtans, verbleef hij reeds door de vastgelegde wettelijke verordeningen binnen zijn bereik als belangrijkste cursus van strijd. Hij ontwikkelde de gewoonte van zo vaak het raadplegen van het publiek zoals noodzakelijk was.
Hij legde de nieuwe grondwet aan een populair referendum voor. Het was niet long before hij van de methodes van imperialisme en zijn bondgenoten in de oligarchie bewust werd op macht te vergoeden en te houden.
De staatsgreep op 11 April, 2002 was de counterrevolution reactie.
De mensen reageerden en brachten hem nogmaals aan macht toen, geïsoleerdu en incommunicado, hij op het punt van wordt geëlimineerdu door het recht was, dat hem dwong om zijn berusting te ondertekenen.
Hij legde niet voor; hij verzette tegenzich tot de Venezolaanse marine zelf hem bevrijdde en De helikopters van de Luchtmacht hem terug naar Palace Miraflores namen, die door de mensen en het leger in Fuerte (Fort) Tiuna was bezet, die steeg tegen de hogere ambtenaren die de staatsgreep begaan.
Tegelijkertijd, dacht ik dat zijn politiek radicaler zou worden; nochtans, betroffen over eenheid en vrede, op het ogenblik van zijn grootste sterkte en steun, was hij grootmoedig en converseerde met zijn tegenstanders, die naar hun samenwerking streven.
De reactie op die houding door imperialisme en zijn medeplichtigen was de staatsgreep van de olieindustrie. Misschien één van de briljantste slagen die hij tijdens die periode heeft gevochten was om brandstof aan de inwoners van Venezuela te leveren.
Wij hadden vaak gesproken aangezien hij Cuba in 1994 bezocht en bij de Universiteit van Havana sprak.
Hij was een echt revolutionaire mens, maar aangezien hij voorlichting van de onrechtvaardigheid ongebreideld in de Venezolaanse maatschappij zijn het denken bereikte werd diepgaander, tot hij bij de overtuiging aankwam dat Venezuela geen alternatief buiten radicale en totale verandering had.
Hij kent de minuscule details van de ideeën van Liberator [Bolívar Simón], die hij diep bewondert.
Zijn tegenstanders weten dat het niet gemakkelijk is te winnen wanneer geconfronteerd met de hardnekkigheid van een mens die niet voor een minuut rust. Zij konden opteren om zijn leven te nemen, maar zowel weten de interne als externe vijanden wat dat voor hun belangen zou betekenen. Irrationele lunatics en fanatics kunnen bestaan, maar noch leiders, de volkeren, noch het mensdom zelf zijn vrijgesteld van dergelijke gevaren.
Objectief denkend, is Chávez vandaag een formidabele tegenstander van het kapitalistische systeem van productie en imperialisme. Hij is een echte deskundige op vele fundamentele problemen binnen de menselijke maatschappij geworden. Ik heb hem in de laatste dagen gezien, terwijl hij dozens gezondheidszorgfaciliteiten opende. Hij is indrukwekkend. Hij kritiseert krachtig wat met de essentiële diensten zoals hemodialyse voorkwam, die in de handen van privé centra waren die door de staat worden betaald. De slechte mensen werden veroordeeld om te sterven als zij niet het beschikbare geld hadden. Dit gebeurde ook met veel andere diensten; vandaag, zijn zij beschikbaar bij nieuwe faciliteiten die met overzichtsmateriaal zijn uitgerust.
Hij behandelt masterfully zelfs de kleinste details van nationale productie en de sociale diensten. Hij overheerst de theorie en de praktijk van socialism die zijn land vereist, en hij streeft voor zijn diepgaandste overtuigingen. Hij bepaalt kapitalisme aangezien het is: hij schildert geen karikaturen, toont hij Röntgenstralen en beelden van het systeem aan.
Het is over een eigenaardig en odious ensemble van benutting van vormen van menselijke arbeid: onrechtvaardig, ongelijk en willekeurig. Hij spreekt niet alleen over de arbeiders, toont hij hen op televisie producerend met hun eigen handen, aantonend hun energie, hun kennis, hun intelligentie, die tot essentiële goederen of de diensten voor mensen leidt: hij vraagt hen over hun kinderen, hun families, vrouwen of echtgenoten, dichte verwanten, waar zij leven, wat zij bestuderen, wat zij doen verbeteren zelf, hun leeftijden, lonen, toekomstige pensionering, de groteske leugens over bezit dat door de imperialisten en de kapitalisten wordt doorgegeven. Hij toont de ziekenhuizen, scholen, fabrieken, jongens en meisjes, biedt hij details op fabrieken aan die in Venezuela, mechanismen, de cijfers van de werkgelegenheidsgroei, natuurlijke rijkdommen, ontwerpen, kaarten en nieuws over de recentste ontdekking van aardgas worden gebouwd. De meest recente maatregel die door Congres wordt goedgekeurd: de wet die de 60 belangrijkste bedrijven nationaliseert die hun diensten elk jaar aan PDVSA, de staatsoliemaatschappij, op de melodie van meer dan $8 miljard dollars lenen. Zij waren geen privé bezit maar leidden tot door neoliberal regeringen van Venezuela met middelen die tot PDVSA behoorden.
Ik had nooit een idee zo duidelijk omgezet in beelden en uitzending op televisie gezien. Chávez niet alleen bezit een speciaal talent voor het vangen van en het overbrengen van de essentie van processen; hij begeleidt dat met een bevoorrecht geheugen; het zou voor hem moeilijk zijn om een woord, een uitdrukking, een vers, een muzikale intonatie te vergeten; hij combineert woorden die nieuwe concepten uitdrukken. Hij spreekt van socialism die naar rechtvaardigheid en gelijkheid streeft; „terwijl het culturele kolonialisme in de meningen van mensen blijft leven, zal oud nooit sterven en nieuw zal nooit.“ geboren zijn Hij combineert welsprekende verzen en uitdrukkingen in artikelen en brieven. Bovenal, heeft hij aangetoond dat hij de politieke leider in Venezuela geschikt om een partij te creëren is, incessantly overbrengend revolutionaire ideeën aan zijn aanhangers en politiek opleidend hen.
Vooral, nam ik alle gezichten van de kapiteins en andere bemanningsleden van waar de schepen van de genationaliseerde bedrijven; hun woorden wijzen op een binnentrots, dankbaarheid voor de erkenning, veiligheid in de toekomst; de gezichten van jubilant jonge economiestudenten die hem „peetvader van de bevordering“ op het punt van het beëindigen van hun universitaire studies noemen, wanneer hij hen meer dan 400 van hen vertelt zijn nodig om zich aan Argentinië te bewegen, dat bereid moet zijn om in het beheer van de 200 nieuwe fabrieken van het programma te werken dat met dat land is overeengekomen, waar zij zullen worden verzonden wanneer hun cursus om in productieprocessen beëindigt worden opgeleid.
Ramonet was met hem; hij werd verbaasd in het' werk Chávez. Toen, ongeveer acht jaar geleden, wij onze revolutionaire samenwerking met Venezuela in werking stelden, was hij in Palace van de Revolutie, stellend me honderden vragen. De schrijver is van de kwestie op de hoogte en rekte zijn hersenen die proberen te veronderstellen wat het kapitalistische systeem van productie zou vervangen. De Venezolaanse ervaring zal hem zeker met verbazing vullen. Ik ben getuige aan een unieke inspanning in die richting geweest.
Het is een slag van ideeën die vooraf door de tegenstander worden verloren, die niets heeft om het mensdom aan te bieden.
Geen wonder OAS probeert schijnheilig om hem als vijand van vrijheid van meningsuiting en democratie voor te stellen. Bijna is een halve eeuw voorbijgegaan aangezien die afgebroken en schijnheilige wapens omhoog tegen steadfastness van de Cubaanse mensen kwamen. Vandaag, is Venezuela niet alleen en het heeft de ervaring van 200 jaar van uitzonderlijke patriotic geschiedenis aan zijn kant.
Het is een strijd die nauwelijks begonnen in onze hemisfeer heeft.
Fidel Castro Ruz
10 Mei, 2009
1:36 p.m.
Vertaald door Granma International
يبدأ الكفاح يتلقّى بشقّ النّفس
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
إنعكاسات فيديل
(يأخذ من [كبدبت])
حكومات أمكن غيّرت, غير أنّ الأجهزة مع أيّ هم حوّلوانا داخل مستعمرات بعد ال نفس.
لواحدة رئيس في الولايات المتّحدة الأمريكيّة مع إحساس العلم خلق, في المتأخّرة 28 سنون قد تلقّى نحن ثلاثة الذي ارتكب إبادة جماعيّة ورابعة الذي دوّل الحصار.
كان ال [وأس] الجهاز من أنّ جرائم. فقط يأخذ جهازه غالية دواوينيّة ال [إيكر] إتفاقات بجدّيّة. كان أمتنا الأخرى من المستعمرات إسبانيّة بعد أربعة قرون من احتلال والأولى أن يحرّربنفسي من السيادة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة بعد أكثر من ستّة عقود.
"يأتي حرية في سعر عال جدّا, وهو ضروريّة إمّا أن يعيش دون هو أو أن يقرّر أن يشتري هو في سعره", الرسول من استقلالنا علمنا.
كوبا يحترم الآراء الحكومات من الأخت أمم [لتين مريك] [كريبّن] الذي يفكّر بطريقة مختلفة, غير أنّ لا يتمنّى هو أن يكون جزء من هذا مؤسسة.
فسّر دانييل [أرتغ], الذي أعطى شجاعة وخطبة تاريخيّة في مينة إسبانيا, إلى الالناس كوبيّ أنّ الأمم مستقلّة إفريقيا لم يدعووا القوى سابقة مستعمرة أوروبا أن يكون جزء من وحدة [أفريكن]. هو موقعة جديرة من يكون [تك ينتو كّوونت].
لم يمنع ال [وأس] ريغان من يطلق الحرب وسخة ضدّ ه [[أرتغ]] الناس, يلغم مينهم, يتردّد إلى عقار [ترفّيك] [إين وردر تو] اكتسبت أسلحة الحرب, مع أيّ هو موّل الموت, يشوّه, أو جدّيّة يجرح من [تن] الآلاف من الناس شابّة في بلد مثل صغيرة بما أنّ نيكارغوا.
ماذا ال [وأس] أتمّ أن يحمي أنّ بلاد? ماذا هو أتمّ أن يمنع الغزوة من ال [دومينيكن ربوبليك], المئات ال [ثووسند وف بيوبل] يقتل أو يختفى في [غتملا], الهواء هجوم, الإغتيال من أرقام بارزة دينيّة, القمع شاملة من الالناس, الغزوات في غرناطة وباناما, ال [كوبد'تت] في شيلية, التعذيب وإختفاء هناك, في أرجنتين, أوروغواي, براغواي وأخرى أماكن? هو في أيّ وقت اتّهم الولايات المتّحدة الأمريكيّة? ماذا يكون تقييمه تاريخيّة من هذا حادثات?
بالأمس, نشر يوم السّبت, [غرنما] ماذا أنا كتبت على ال [إيكر] [أنتي-كبا] إتفاق. بعد ذلك, [فلت] أنا فضول أن يكتشف الواحدة هو كان قد تبنّى ضدّ فنزويلا. هو كان كثير أو أقلّ ال نفسه [غربج].
[بوليفرين] ثورة كان [أكّسّيون تو بوور] مختلفة من أنّ من كوبا. في بلدنا, أوقفت العملية سياسيّة تلقّى يكون فجأة بإنقلاب [كنّينغ] عسكريّة يروّج بالولايات المتّحدة الأمريكيّة حكومة في مارس - آذار 10, 1952, فقط [ا فو] أسابيع قبل الإنتخابات عامّة أنّ سوفت يتلقّى تممت في يونيو - حزيران 1 من أنّ سنة. في كوبا, [أنس غين], تلقّى الالناس ما من أخرى خيار غير أنّ أن يستقيلبنفسي إلى الحالة. كان الالناس كوبيّ يتنازع ثانية, على هذا مناسبة النتيجة جدّا مختلفة. تقريبا سبعة سنون فيما بعد, ظهر الثورة منتصرة [فور ث فيرست تيم] في تاريخ.
على قبض مع حدّ أدنى السلاح - أكثر من 90% [أف وهيش] كان من العدوة أثناء 25 شهور الحرب يساعد بالالناس - وفي الهجوم نهائيّة إضراب ثوريّة عامّة, المقاتلات ثوريّة هزم الدكتاتوريّة وأخذ تحكم من كلّه أسلحة ومراكز القوة. أصبح الثورة منتصرة المصدر القانون بما أنّ في أيّ أخرى عصر تاريخيّة.
أنّ [ب] لم الحالة في فنزويلا. يحبّ [شفز], جندية ثوريّة أخرى في نصف كرتنا, أتى أن يزوّد تحت القواعد من ال يؤسّس دستور [بوورجويس], كزعيمة من ال [5ث] جمهورية حركة يتحالف مع أخرى قوات يساريّة. كان الثورة وأجهزته بعد أن يكون خلقت. إن الثورة عسكريّة قاد ب ه ابتهج, الثورة في فنزويلا من المحتمل أخذ آخر مسلك. مهما, لبث هو ب ال يؤسّس [لغل رغلأيشن] سابقا ضمن إستطاعته كالمسلك رئيسيّة كفاح. كان هو طوّر العادة من يستشير الجمهور مثل غالبا بما أنّ ضروريّة.
هو قدّم الدستور جديدة إلى استفتاء شعبيّة. هو [ب] لم [لونغ بفور] أصبح هو مدركة من الطرق من إمبرياليّة وحلفاءه في الحكم أقلّيّة أن يعوّض وأمسكت فوق أن يزوّد.
كان ال [كوبد'تت] في أبريل - نيسان 11, 2002 الثورة مضادّة إستجابة.
تجاوب الالناس وأحضر ه [أنس غين] إلى قوة عندما, يعزل و [إينكمّونيكدو], هو كان على النقطة من يكون يزال بالحق, الذي كان أجبره أن يقع إستقالته.
هو لم يقدّم; هو قاوم إلى أن حرّره الالمارينز فنزويليّ بنفسي و [أير فورس] هليكوبترات أخذه [بك تو] [ميرفلورس] قصر, أيّ تلقّى يكون احتلّت بالالناس والجيش في [فورت] (حصن) [تيونا], الذي ارتفع فوق ضدّ ال [سنيور وفّيسر] يرتكب الإنقلاب.
[أت ث تيم], فكّر أنا أنّ سياسته أصبح أكثر متطرّفة; مهما, يتعلّق على وحدة وسلام, [أت ث مومنت] من ه عظيمة قوة ودعم, كان هو كريمة ويحادث مع خصومه, يبحث تعاونهم.
كان الإستجابة إلى أنّ موقف بإمبرياليّة وشركاءه الصناعة النفط إنقلاب. كان ربّما واحدة من المعارك باهرة أكثر هو تنازع أثناء أنّ فترة الواحدة أن يزوّد وقود إلى الالناس فنزويلا.
نحن كنّا قد تكلّمنا كثير أوقات بما أنّ هو زار كوبا في 1994 ومكبح في الجامعة هافانا.
هو كان رجل ثوريّة أصلا, غير أنّ بما أنّ هو كسب حالة وعي من الظلم شابّة في مجتمعة فنزويليّ خاصّتي يفكّر أصبح أكثر عميقة, إلى أن وصل هو في القناعة أنّ فنزويلا تلقّى ما من خيار غير متطرفة ومجموعة تغير.
هو يعرف ال كثير [مينوسكول] تفاصيل من الأفكار من المحررة [[سمن] [بولفر]], الّذي هو بعمق يعجب.
يعرف خصومه أنّ هو ليس يتيح أن يربح عندما يواجه مع التشبث من رجل الذي لا يستريح لدقيقة. هم استطاع اخترت أن يأخذ حياته, غير أنّ على حدّ سواء داخليّة ويعرف عدوات خارجيّة ماذا أنّ عنى لفوائدهم. غير منطقيّ [لونتيكس] ومتعصبات يمكن تواجدت, غير أنّ لا زعيمات, ال [بيوبلس], ولا إنسانية بنفسي معف من هذا أخطار.
يفكّر [أبجكتيفلي], [شفز] اليوم خصوم هائلة من الرأسمالية نظامة من إنتاج وإمبرياليّة. هو قد أصبح خبيرة حقيقيّة على كثير مشاكل أساسيّة ضمن مجتمعة إنسانيّة. أنا قد رأيته في الأيام [لت فو], بينما هو كان فتح دزينات من [هلثكر] تسهيلات. هو مؤثّرة. هو [فورسفولّي] ينتقد ماذا كان وقع مع خدمات حيويّة مثل ديلزة دم, أيّ كان في الأيادي من مراكز خاصّة يدفع بالدولة. أدنت الناس فقيرة كان أن يموت إن هم لم يتلقّوا المال يتوفّر. حدث هذا أيضا مع كثير أخرى خدمات; اليوم, هم يتوفّر في تسهيلات جديدة أنّ يتلقّى يكون لاءمت خارجا مع تجهيز أحدث.
هو [مسترفولّي] يعالج حتّى التفاصيل صغيرة من إنتاج وطنيّة وخدمات اجتماعيّة. هو يسيطر النظرية وممارسة الاشتراكيّة أنّ بلده يتطلّب, ويكافح هو لقناعته عميقة أكثر. هو يعيّن رأسماليّة بما أنّ هو يكون: هو لا يدهن كاريكاتورات, يعرض هو [إكس-رس] وصور من النظامة.
هو حول خاصّة وطقم بغيضة إستثمار الأشكال من إنسان عمل: جائرة, غير متساو واعتباطيّة. [تلك بووت] هو لا فقط العاملات, هو يبديهم على تلفزيون ينتج مع هم خاصّة أيادي, يعرض طاقتهم, معرفتهم, ذكاءهم, يخلق بضائع أساسيّة أو خدمات ل [هومن بينغ]: هو يسألهم حول أطفالهم, هم أسرات, زوجات أو أزواج, قريبات قريبة, حيث هم يعيشون, ماذا هم يكون يدرس, ماذا هم يكون يتمّ أن يحسن بنفسي, هم أعمار, أجور, تقاعد مقبلة, الأوضاع غريبة حول خاصية يتناقل ب ال [إيمبريليست] ورأسماليات. هو يبدي مستشفيات, مدارس, مصانع, فتية وبنات, هو يقدّم تفاصيل على مصانع أنّ يكون يكون بنيت في فنزويلا, آلية, وظيفة حالة نموّ أرقام, [نتثرل رسورس], تصاميم, خرط وأخبار حول الإكتشاف متأخّرة من غاز طبيعيّة. الإجراء أخيرة أكثر يتبنّى ب [كنغرسّ]: القانون يؤمّم ال 60 شركات أساسيّة يسلّف خدماتهم كلّ سنة إلى [بدفسا], الدولة شركة نفط, [تو ث تثن وف] أكثر من $8 بليون دولارات. هم [ب] لم خاصية خاصّة غير أنّ يخلق بحكومات [نيوليبرل] فنزويلا مع موردات أنّ انتسب إلى [بدفسا].
رأى أنا تلقّى أبدا فكرة هكذا بوضوح يغيّر داخل صور وإذاعة على تلفزيون. يملك [شفز] ليس فحسب موهبة خاصّة ل على قبض ويبثّ الجوهر العمليات; هو يرافق أنّ مع ذاكرة ذو امتياز; هو كان يصعب ل ه أن ينسى كلمة, عبارة, بيت شعر, تنغيم موسيقيّة; هو يضمّ كلمات أنّ عبّر عن مفاهيم جديدة. هو يتكلّم من اشتراكيّة أنّ يبحث عدل وحالة تساو; "بينما استعمار ثقافيّة يستمرّ أن يعيش في الناس عقول, يموت الإرادة قديمة أبدا والإرادة جديدة أبدا [بورن]." هو يضمّ فصيحة بيت شعر وعبارات في مواد وحرف. [موست وف لّ], قد عرض هو أنّ هو الزعيمة سياسيّة في فنزويلا قادرة من يخلق حزب, [إينسسّنتلي] يبثّ أفكار ثوريّة إلى تابعاته وسياسيّا يربّيهم.
خاصّة, لاحظ أنا [ألّ ث] وجوه من النقباء وأخرى طاقم بحّارة أعضاء من السفن من ال يؤمّم شركات; يعكس كلمتهم كبرياء داخليّة, عرفان جميل للتمييز, أمن [إين ث فوتثر]; الوجه من [إكنومي ستثدنت] شديد الإبتهاج شابّة الذي يعيّنه "عرابة من الترقية" [أت ث بوينت وف] ينهي جامعتهم يدرس, عندما يقولهم هو أكثر من 400 من هم لازمة أن يتحرّك إلى أرجنتين, الذي ينبغي كنت يتأهّب أن يعمل في الإدارة من ال 200 مصانع جديدة من البرنامج يوافق مع أنّ بلد, حيث هم كنت سيبعثون عندما مسلكهم ينهي أن يكون درّبت في [برودوكأيشن بروسسّ].
[رمونت] كان مع ه; هو كان أذهلت في [شفز]' عمل. عندما, حوالي ثمانية سنون [أغو], يبدأ نحن تعاوننا ثوريّة مع فنزويلا, هو كان في القصر من الثورة, يسألني مئات الأسئلة. يعرف الكاتبة حول الإصدار وكان حدّ أدمغته يحاول أن يخمّن ماذا استبدل الرأسمالية نظامة الإنتاج. سيملأه الخبرة فنزويليّة بالتّأكيد كنت مع ذهول. أنا قد كنت شاهدة إلى جهد فريد في أنّ اتّجاه.
هو معركة الأفكار يخسر سلفا بالخصوم, أيّ يتلقّى لاشيء أن يقدّم إنسانية.
ما من عجب ال [وأس] يكون [هبوكريتيكلّي] يحاول أن يقدّمه كعدوة الحرية من تعبير وديموقراطيّة. تقريبا قد ذهب نصف [ا] قرن جانبا بما أنّ أنّ يقطع وأسلحة منافقة تاح ضدّ ال [ستدفستنسّ] من الالناس كوبيّة. اليوم, ليس فنزويلا بانفراد وهو يتلقّى الخبرة من 200 سنون من تاريخ استثنائيّة وطنيّة على جانبه.
هو كفاح أنّ يتلقّى بشقّ النّفس يبدأ في نصف كرتنا.
فيديل كاسترو [روز]
شهر ماي 10, 2009
1:36 مساء.
يترجم ب [غرنما] [إينترنأيشنل]
|
|
Tags:
governments, change, colonies, president, united, states, ethics, genocides, internationalized, blockade, oas, instrument, crimes, costly, bureaucratic, apparatus, iachr, agreements, seriously, spanish, occupation, liberate, freedom, high, price, apostle, cuba, governments, sister, nations, latin, america, caribbean, institution, daniel, ortega, cuban, people, independent, africa, former, colonial, powers, europe, african, unity, reagan, unleashing, dirty, war, nicaragua, invasion, dominican, republic, guatemala, assassination, repression, granada, panama, chile, torture, argentina, uruguay, paraguay, anti, venezuela, bolivarian, revolution, political, process, military, coup, 1952, victorious, history, weaponry, enemy, revolutionary, combatants, trounced, dictatorship, weapons, power, historical, era, chávez, soldier, hemisphere, bourgeois, constitution, popular, referendum, imperialism, allies, oligarchy, 2002, counterrevolution, isolated, incommunicado, resignation, resisted, radical, unity, peace, greatest, strength, support, generous, adversaries, cooperation, attitude, oil, industry, fuel
You must be logged in to add tags.
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
america american bahamas barack caribbean crime crisis cuba cuban development economic economy financial global health history ict4d individualeconomy international investment military obama people political revolution trade war washington world
Links
2495238 views
|
 |