 |
Bahamas Blog International
The shameful history of the OAS (II)
available in: (original) | | | | | | | | |
|
• The OAS against Cuba • Inter-American complicity in and legitimization of U.S. aggression against the Cuban people • Raúl Roa’s battle for dignity
ON March 18, 1959, just two and a half months after the popular victory of January 1st, Raúl Roa García, the new Cuban ambassador to the Organization of American States, was setting out the position that would define the relationship between the triumphant Revolution and the hemispheric organization from then on: "…For long years, Cuba’s genuine voice had not been raised or heard in the OAS Council…. It is worth recalling, because of its historical novelty and obvious encouragement for those peoples who are still oppressed. The overthrow of dictatorships through armed action is not an unusual event in our America; the one that overthrew Fulgencio Batista’s in Cuba, however, is."
This position taken by Cuba was based on its revolutionary leadership’s knowledge of what was then the brief and sad history of the OAS in the service of the United States which, since 1959, had drawn up a plan to utilize the organization against the Revolution and our people. Up until then, no multilateral or regional mechanism had inflicted or had attempted to inflict more damage on a country than the OAS in relation to Cuba.
The so-called "Cuban question" was a priority on the OAS agenda, and, in line with U.S. interests, it began to lay the foundations for Cuba’s political/diplomatic isolation and the activation of the Inter-American Treaty of Reciprocal Assistance (TIAR) in order to "legitimize" direct military aggression against Cuba.
In August 1959, the governments of Brazil, Chile, the United States and Peru asked for a Meeting of Consultation of Ministers of Foreign Affairs to address the situation in the Caribbean. The Revolution had passed the first Agrarian Reform Act, which eliminated large landholdings, including that owned by United Fruit; those who held interests in this company included the Dulles brother: Allan Dulles, who was U.S. secretary of state, and Foster Dulles, director of the CIA.
The 5th Foreign Ministers Consultation Meeting in Santiago de Chile did not adopt any document condemning our country, but created a "conceptual framework" that would serve the purposes of yanki policy toward our nation; it established the Inter-American Human Rights Commission, while the Inter-American Peace Commission was given new powers, as part of a strategy for creating or perfecting the tools that would be key to applying yanki directives against Cuba within the OAS.
The meetings took place one after the other, and Roa, forewarned of the objectives of those meetings in terms of the Caribbean, stated, first in Washington: The Cuban government is convinced that all of those accusations are an attempt…to creation a hostile international environment for Cuba, and to organize in Cuba an international interventionist-type conspiracy, with the aim of interfering in, blocking, or wrecking the development of the Cuban Revolution. He later rounded off his remarks in San José with a revealing charge: If this is about doing justice, then Trujillo and the United States government, jointly, should be punished.
CONSPIRACY AND VINDICATION IN SAN JOSE
The 7th Meeting of Consultation of Ministers of Foreign Affairs took place in San José, Costa Rica from August 22-29, 1960. One of the points on the agenda was the strengthening of continental solidarity and the Inter-American System, particularly in response to threats of extra-continental aggression and taking into account international tensions in the Caribbean region, so as to ensure the harmony, unity and peace of the Americas, among others.
The meeting adopted a declaration whose operative paragraphs 4 and 5 stated, "…The Inter-American System is incompatible with all forms of totalitarianism and democracy will only achieve the height of its objectives on the continent when all of the American republics adjust their conduct to the principles expressed in the Declaration of Santiago de Chile and all member states of the regional Organization have the obligation of submitting to the discipline of the Inter-American System, voluntarily and freely agreed upon and that the firmest guarantee of its political independence comes from obedience to the stipulations of the Charter of the Organization of American States."
In San José, the necessary conditions were established, on yanki terms, to impose the exclusion of the Cuban government. In protest, on announcing his decision to withdraw from that shameful cabal, Foreign Minister Roa declared, in a memorable and resounding statement, Cuba’s definitive break with the OAS: "…The Latin American governments have left Cuba on its one. I am going with my people, and with my people, the peoples of our America are likewise leaving here."
In response to the outcome of the San José meeting, more than one million Cubans came together in the Plaza de la Revolución in a historic General Assembly of the People of Cuba and adopted the First Declaration of Havana, in which they rejected the hegemonic intentions of the United States toward Cuba, its policy of isolating our nation and the servility of the OAS in the face of those lies.
THE EXPULSION AND ATTEMPT AT ISOLATION
In December 1961, at Colombia’s request, the OAS Permanent Council decided to call the 8th Meeting of Consultation of Ministers of Foreign Affairs for January 1962 (from the 22nd to the 31st), in Punta del Este, where new resolutions were passed, four of them against Cuba. The fourth however, was an OAS "jewel", titled Exclusion of the Present Government of Cuba from Participation in the Inter-American System, the maximum yanki aspiration for de-legitimizing our Revolution politically and diplomatically. The resolution passed with 14 for (the United States had to buy Haiti’s vote to get a minimum majority), one against — Cuba — and six abstentions: Argentina, Brazil, Bolivia, Chile, Ecuador and Mexico. The latter two nations stated that expelling a member state could not proceed, because the organization’s Charter had not been previously modified.
The Cuban president at the time, Osvaldo Dorticós, raised the same banner that Foreign Minister Roa had raised before in that same scenario: "…If what is being attempted here is for Cuba to submit to the decisions of a powerful country; if what is being sought is for Cuba to capitulate, renounce the aspirations of well-being, progress and peace that motivate its socialist revolution and give up its sovereignty; if what is being attempted is for Cuba to turn its back on countries that have demonstrated sincere friendship and total respect to it; if, in a word, the idea is to enslave a country that has achieved its full freedom after a century and a half of sacrifices, then let it be known once and for all: ‘Cuba will not capitulate.’… We came convinced that a decision would be made against Cuba, but that will not affect the development of our Revolution. We came to move from being the accused to being the accuser, to accuse the guilty one here, which is none other than the imperialist government of the United States…. The OAS is becoming incompatible with the elimination of the latifundia, with the nationalization of imperialist monopolies, with social equality, with the right to education, with the elimination of illiteracy… and in that case, Cuba should not be in the OAS…. We might not be in the OAS, but Socialist Cuba will be in America; we might not be in the OAS, but the imperialist government of the United States will continue to have, 90 miles from its coast, a revolutionary and socialist Cuba…."
With the Bay of Pigs defeat of 1961, with the failure of Operation Mongoose plans that led to the October (Missile) Crisis of 1962, with the economic, commercial and financial blockade proclaimed, and with terrorist gangs fighting in the Escambray Mountains, all that was left for the United States was to internationalize its despicable policies. For that, it used the 9th Meeting of Consultation of Ministers of Foreign Affairs, in Washington, in July of 1964, via a resolution based on the TIAR, which had replaced the OAS Charter, stipulating that the governments of the American States should break off their diplomatic and consular relations with the Cuban government.
Only Mexico maintained a dignified position and did not bow down to the empire’s plans.
THE DEMOCRATIC CHARTER AND THE FAILURE OF A BAD POLICY
September 11, 2001, when the Twin Towers were collapsing in New York, was the very date for approving the Inter-American Democratic Charter, the most recent and underhanded yanki maneuver against Cuba in the OAS, and which established the rules that countries are obliged to follow in order to belong to the hemispheric bloc. Previously, member countries could not be Marxist-Leninist; now, they are required to adopt bourgeois representative democracy and the "Market as God." In the background, Cuba’s exclusion was being promoted in a similar manner.
But the Revolution entered the 21st century as the victor in the longest and cruelest siege that any nation has known in the history of humanity. It is a symbol that the imperialist powers are not absolute or eternal. The nobility and determination of our people is recognized all over the planet. The OAS had resoundingly failed.
Cuba has fluid diplomatic relations with every nation in the hemisphere and was acclaimed in the Rio Group, because no nation on the continent ever excluded us. Our country was not frightened, did not give in, did not change its sovereign decision one iota, and did not negotiate its freedom, independence or self-determination. It is not a fanatical position but a principle, one established by the "Foreign Minister of Dignity," Raúl Roa, in August of 1959, when he said, "…The Cuban Revolution is not to the right or to the left of anybody: it is in front of everyone, with its own and unmistakable position. It is not third, or fourth, or fifth position. It is our own position."
To be continued…
Translated by Granma International
granma.cu
- The shameful history of the OAS (Part 1)
- The shameful history of the OAS (III and Final)
L'histoire honteuse des OAS (ii)
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
• Les OAS contre le Cuba • Complicité Inter-Américaine dans et legitimization des États-Unis agression contre les cubains • Bataille de Raúl Roa pour la dignité
Le 18 mars 1959, juste deux et une moitié de mois après la victoire populaire du 1er janvier, Raúl Roa García, nouvel ambassadeur cubain à l'organisation des états américains, visaient la position qui définirait le rapport entre la révolution triomphante et l'organisation hémisphérique d'puis dessus : « … Pendant de longues années, la voix véritable du Cuba n'avait pas été augmenté ou n'avait pas été entendu au Conseil d'OAS…. Il vaut la peine de recalling, en raison de sa nouveauté historique et encouragement évident pour ces peuples qui sont encore opprimés. Le renversement des dictatures par l'action armée n'est pas un événement peu commun en notre Amérique ; celui qui a renversé Fulgencio Batista au Cuba, cependant, est. «
Cette position prise par le Cuba a été basée sur la connaissance de sa conduite révolutionnaire de ce qui était alors la brève et triste histoire des OAS dans le service des Etats-Unis qui, depuis 1959, avaient élaboré un plan pour utiliser l'organisation contre la révolution et nos personnes. Vers le haut de jusque-là, aucun mécanisme multilatéral ou régional n'avait infligé ou avait essayé d'infliger plus de dommages sur un pays que les OAS par rapport au Cuba.
La prétendue « question cubaine » était une priorité à l'ordre du jour d'OAS, et, en conformité avec les États-Unis des intérêts, il a commencé à créer les bases pour isolement politique/diplomatique du Cuba et l'activation du Traité Inter-Américain de l'aide réciproque (TIAR) « légitiment » dirigent l'agression militaire contre le Cuba.
En août 1959, les gouvernements du Brésil, du Chili, des Etats-Unis et du Pérou ont demandé une réunion de la consultation des ministres des affaires étrangères pour adresser la situation dans les Caraïbes. La révolution avait passé le premier acte agraire de réforme, qui a éliminé de grands landholdings, y compris cela possédé par le fruit uni ; ceux qui ont tenu des intérêts à cette compagnie ont inclus le frère de Dulles : Allan Dulles, qui était les États-Unis secrétaire d'état, et Dulles adoptif, directeur de la CIA.
La 5ème réunion de consultation de ministres des affaires étrangères à Santiago De Chili n'a adopté aucun document condamnant notre pays, mais a créé « un cadre conceptuel » qui atteindrait les objectifs de la politique de yanki vers notre nation ; il a établi la Commission Inter-Américaine de droits de l'homme, alors que la Commission Inter-Américaine de paix était donnée de nouvelles puissances, en tant qu'élément d'une stratégie pour créer ou perfectionner les outils qui seraient principaux à appliquer des directives de yanki contre le Cuba dans les OAS.
Les réunions ont eu lieu une après l'autre, et Roa, prévenu des objectifs de ces réunions en termes de Caraïbes, indiqués, d'abord à Washington : Le gouvernement cubain est convaincu que toutes ces accusations sont une tentative… à la création par environnement international hostile pour le Cuba, et pour organiser au Cuba un interventionniste-type international conspiration, dans le but de l'intervention dedans, de bloquer, ou de détruire le développement de la révolution cubaine. Il plus tard a parachevé ses remarques dans San José avec une charge de indication : Si c'est au sujet de faire la justice, alors le Trujillo et le gouvernement des Etats-Unis, conjointement, devrait être puni.
CONSPIRATION ET REVENDICATION DANS SAN JOSE
La 7ème réunion de la consultation des ministres des affaires étrangères a eu lieu dans San José, Costa Rica du 22 au 29 août 1960. Un des points à l'ordre du jour était le renforcement de la solidarité continentale et du système Inter-Américain, en particulier en réponse aux menaces de l'agression supplémentaire-continentale et de tenir compte des tensions internationales dans la région des Caraïbes, afin d'assurer l'harmonie, l'unité et la paix des Amériques, entre d'autres.
La réunion a adopté une déclaration dont les dispotifs 4 et 5 indiqués, « … le système Inter-Américain est incompatible avec toutes les formes de totalitarisme et la démocratie réalisera seulement la taille de ses objectifs sur le continent quand toutes les républiques américaines ajustent leur conduite sur les principes exprimés en déclaration de Santiago De Chili et tous les Etats Membres de l'organisation régionale ont l'engagement de la soumission à la discipline du système Inter-Américain, volontairement et a librement convenu et que la garantie la plus ferme de son indépendance politique vient de l'obéissance aux conditions de la charte de l'organisation des états américains. »
Dans San José, les conditions nécessaires ont été établies, aux conditions de yanki, pour imposer l'exclusion du gouvernement cubain. Dans protestation, sur annoncer sa décision pour se retirer de cette cabale honteuse, le ministre des affaires étrangères Roa a déclaré, dans un rapport mémorable et retentissant, la coupure définitive du Cuba avec les OAS : « … Les gouvernements latino-américains ont le Cuba gauche sur son. Je vais avec mes personnes, et avec mes personnes, les peuples de la notre Amérique partent de même ici. «
En réponse aux résultats de la réunion de San José, plus d'un million de Cubains sont venus ensemble dans la plaza de la Revolución dans une Assemblée générale historique du peuple du Cuba et ont adopté la première déclaration de La Havane, dans laquelle ils ont rejeté les intentions hégémoniques des Etats-Unis vers le Cuba, sa politique d'isoler notre nation et la servilité des OAS face à ceux se trouve.
L'EXPULSION ET LA TENTATIVE D'ISOLEMENT
En décembre 1961, à la demande de la Colombie, le Conseil permanent d'OAS a décidé de convoquer la 8ème réunion de la consultation des ministres des affaires étrangères pour le janvier 1962 (de la 22ème à la 31ème), en Punta del Este, où de nouvelles résolutions ont été passées, quatre d'entre elles contre le Cuba. Le quart cependant, était des OAS « bijou », intitulé Exclusion du gouvernement actuel du Cuba de la participation au système Inter-Américain, l'aspiration maximum de yanki pour De-légitimer notre révolution politiquement et diplomatiquement. La résolution a passé avec 14 pour (les Etats-Unis ont dû acheter la voix du Haïti pour obtenir une majorité minimum), un contre - le Cuba - et six abstentions : L'Argentine, le Brésil, la Bolivie, le Chili, l'Equateur et le Mexique. Les dernières deux nations ont déclaré que que l'expulsion d'un Etat Membre ne pourrait pas procéder, parce que la charte de l'organisation n'avait pas été précédemment modifiée.
Le président cubain alors, Osvaldo Dorticós, a soulevé la même bannière que le ministre des affaires étrangères Roa avait soulevée avant du fait le même scénario : « … Si ce qui est essayé ici est pour que le Cuba soumette aux décisions d'un pays puissant ; si ce qui est cherché est pour que le Cuba capitule, renoncez aux aspirations du bien-être, du progrès et de la paix qui motivent sa révolution socialiste et abandonnent sa souveraineté ; si ce qui est essayé est pour que le Cuba tourne le dos aux pays qui ont démontré le respect sincère d'amitié et de total à lui ; si, dans un mot, l'idée est d'asservir un pays qui a réalisé sa pleine liberté après un siècle et une moitié des sacrifices, faites-alors la être connu une fois pour toutes : Le `Cuba ne capitulera pas. '… Nous sommes venus convaincu qu'une décision serait prise contre le Cuba, mais cela n'affectera pas le développement de notre révolution. Nous sommes venus pour nous déplacer d'être accusés étant l'accusateur, pour accuser le coupable ici, qui n'en est aucun autres que le gouvernement impérialiste des Etats-Unis…. Les OAS deviennent incompatibles avec l'élimination du latifundia, avec la nationalisation des monopoles impérialistes, avec l'égalité sociale, avec la droite à l'éducation, avec l'élimination de l'analphabétisme… et du fait le cas, Cuba ne devrait pas être dans les OAS…. Nous ne pourrions pas être dans les OAS, mais le Cuba socialiste sera en Amérique ; nous ne pourrions pas être dans les OAS, mais le gouvernement impérialiste des Etats-Unis continuera à avoir, 90 milles de sa côte, le Cuba révolutionnaire et socialiste….«
Avec le compartiment de la défaite de porcs de 1961, avec l'échec des plans de mangouste d'opération cela a mené à la crise d'octobre (missile) de 1962, avec le blocus économique, commercial et financier proclamé, et avec des troupes de terroriste combattant dans les montagnes d'Escambray, tout ce qui a été laissé pour les Etats-Unis était d'internationaliser ses politiques ignobles. Pour celle, il a employé la 9ème réunion de la consultation des ministres des affaires étrangères, à Washington, en juillet de 1964, par l'intermédiaire d'une résolution basée sur le TIAR, qui avait remplacé la charte d'OAS, stipulant que les gouvernements des états américains devraient interrompre leurs relations diplomatiques et consulaires avec le gouvernement cubain.
Seulement le Mexique a maintenu une position finie et ne s'est pas prosterné devant les plans de l'empire.
LA CHARTE DÉMOCRATIQUE ET L'ÉCHEC D'UNE MAUVAISE POLITIQUE
Le 11 septembre 2001, quand les tours jumelles s'effondraient à New York, était la date même pour approuver la charte démocratique Inter-Américaine, la manoeuvre de yanki la plus récente et la plus sournoise contre le Cuba dans les OAS, et qui a établi les règles que des pays sont obligés de suivre afin d'appartenir au bloc hémisphérique. Précédemment, les pays membres n'ont pas pu être marxistes léninistes ; maintenant, ils sont requis d'adopter la démocratie représentative bourgeoise et le « marché comme Dieu. » Dans le fond, l'exclusion du Cuba était favorisée d'une façon semblable.
Mais la révolution a écrit le 21ème siècle en tant que vainqueur dans le plus long et le plus cruel siège que n'importe quelle nation a su dans l'histoire de l'humanité. C'est un symbole que les puissances impérialistes ne sont pas absolues ou éternelles. La noblesse et la détermination de nos personnes est identifiée partout la planète. Les OAS avaient resoundingly échoué.
Le Cuba a les relations diplomatiques liquides avec chaque nation dans l'hémisphère et a été acclamé dans le groupe de Rio, parce qu'aucune nation sur le continent ne nous a jamais exclus. Notre pays n'a pas été effrayé, n'a pas donné dedans, n'a pas changé sa décision souveraine un iota, et n'a pas négocié sa liberté, indépendance ou autodétermination. Ce n'est pas une position fanatique mais un principe, un établi par « le ministre des affaires étrangères de la dignité, » Raúl Roa, en août de 1959, quand il a dit, « … la révolution cubaine n'est pas vers la droite ou à la gauche de quiconque : il est devant chacun, avec ses propres et position indubitable. Il n'est pas la troisième, ou quatrième, ou cinquième position. C'est notre propre position. «
Être continué…
a traduit par Granma International
granma.cu
- L'histoire honteuse des OAS (partie 1)
La historia vergonzosa del OAS (ii)
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
• El OAS contra Cuba • Complicidad Inter-Americana en y legitimization de los E.E.U.U. agresión contra la gente cubano • Batalla de Raúl Roa para la dignidad
El 18 de marzo de 1959, apenas dos y una mitad de los meses después de la victoria popular del 1 de enero, Raúl Roa García, el nuevo embajador cubano a la organización de estados americanos, precisaban la posición que definiría la relación entre la revolución triunfante y la organización hemisférica de entonces encendido: “… Por los años largos, voz genuina de Cuba no había sido levantado ni había sido oído en el consejo de OAS…. Vale el recalling, debido a su novedad histórica y estímulo obvio para esa gente que todavía se oprima. El derrocamiento de dictaduras con la acción armada no es un acontecimiento inusual en nuestra América; el que derrocó Fulgencio Batista en Cuba, sin embargo, es. “
Esta posición tomada por Cuba fue basada en el conocimiento de su dirección revolucionaria de cuál era entonces la historia breve y triste del OAS en el servicio de los Estados Unidos que, desde 1959, habían elaborado un plan para utilizar la organización contra la revolución y nuestra gente. Encima de hasta entonces, ningún mecanismo multilateral o regional había infligido o había procurado infligir más daño en un país que el OAS en lo referente a Cuba.
La “pregunta cubano supuesta” era una prioridad en la agenda de OAS, y, conforme a los E.E.U.U. los intereses, comenzó a poner las fundaciones para el aislamiento político/diplomático de Cuba y la activación del tratado Inter-Americano de la ayuda recíproca (TIAR) para “legitimize” dirige la agresión militar contra Cuba.
En agosto de 1959, los gobiernos del Brasil, de Chile, de los Estados Unidos y de Perú pidieron una reunión de la consulta de ministros de asuntos exteriores tratar la situación en el Caribe. La revolución había pasado el primer acto agrario de la reforma, que eliminó landholdings grandes, incluyendo eso poseída por la fruta unida; los que llevaron a cabo intereses en esta compañía incluyeron a hermano de Dulles: Allan Dulles, que era los E.E.U.U. secretaria del estado, y Dulles Foster, director de la Cia.
La 5ta reunión de la consulta de los Ministros de Asuntos Exteriores en Santiago de Chile no adoptó ningún documento que condenaba nuestro país, sino creó un “marco conceptual” que respondería a los propósitos de la política del yanki hacia nuestra nación; estableció a Comisión Inter-Americana de derechos humanos, mientras que dieron la Comisión Inter-Americana de la paz nuevas energías, como parte de una estrategia para crear o perfeccionar las herramientas que serían dominantes a aplicar directorios del yanki contra Cuba dentro del OAS.
Las reuniones ocurrieron una después de la otra, y Roa, forewarned de los objetivos de esas reuniones en términos de Caribe, indicados, primero en Washington: Se convence el gobierno cubano de que todas esas acusaciones son una tentativa… a la creación al ambiente internacional hostil para Cuba, y organizar en Cuba un intervencionista-tipo internacional conspiración, con la puntería de interferir adentro, de bloquear, o de arruinar el desarrollo de la revolución cubano. Él redondeó más adelante de sus observaciones en San José con una carga que revelaba: Si esto está sobre hacer la justicia, después Trujillo y el gobierno de Estados Unidos, debe ser castigado en común.
CONSPIRACIÓN Y JUSTIFICACIÓN EN JOSE DEL SAN
La 7ma reunión de la consulta de ministros de asuntos exteriores ocurrió en San José, Costa Rica del 22 al 29 de agosto de 1960. Uno de los puntos en la agenda era la consolidación de la solidaridad continental y del sistema Inter-Americano, particularmente en respuesta a amenazas de la agresión adicional-continental y de considerar tensiones internacionales en la región del Caribe, para asegurar la armonía, la unidad y la paz de las Américas, entre otros.
La reunión adoptó un declaración que párrafos operativos 4 y 5 indicados, “… el sistema Inter-Americano es incompatible con todas las formas de totalitarianism y la democracia alcanzará solamente la altura de sus objetivos en el continente cuando todas las repúblicas americanas ajustan su conducta a los principios expresados en el declaración de Santiago de Chile y todos los Estados miembro de la organización regional tienen la obligación de someter a la disciplina del sistema Inter-Americano, voluntariamente y convino en libremente y que la garantía más firme de su independencia política viene de obediencia a las estipulaciones de la carta de la organización de estados americanos.”
En San José, las condiciones necesarias fueron establecidas, en términos del yanki, para imponer la exclusión del gobierno cubano. En protesta, al anunciar su decisión para retirar de ése cabal vergonzoso, el Ministro de Asuntos Exteriores Roa declaró, en una declaración memorable y resounding, rotura definitiva de Cuba con el OAS: “… Los gobiernos latinoamericanos tienen Cuba izquierda en su. Voy con mi gente, y con mi gente, la gente de nuestra América se está yendo además aquí. “
En respuesta al resultado de la reunión del San José, más de un millón cubanos vinieron juntos en la plaza de la Revolución en una Asamblea General histórica de la gente de Cuba y adoptaron el primer declaración de La Habana, en el cual rechazaron las intenciones hegemonic de los Estados Unidos hacia Cuba, su política de aislar nuestra nación y el servility del OAS frente a ésos miente.
LA EXPULSIÓN Y LA TENTATIVA EN EL AISLAMIENTO
En diciembre de 1961, en la petición de Colombia, el consejo permanente de OAS decidía convocar la 8va reunión de la consulta de ministros de los asuntos exteriores para el enero de 1962 (del 22da al 31ro), en Punta del Este, donde las nuevas resoluciones fueron pasadas, cuatro de él contra Cuba. El cuarto sin embargo, era un OAS “joya”, titulada Exclusión del actual gobierno de Cuba de la participación en el sistema Inter-Americano, la aspiración máxima del yanki para de-legitimizing nuestra revolución político y diplomático. La resolución pasó con 14 para (los Estados Unidos tuvieron que comprar el voto de Haití para conseguir a una mayoría mínima), uno contra - Cuba - y seis abstenciones: La Argentina, el Brasil, Bolivia, Chile, Ecuador y México. Las últimas dos naciones indicaron que eso expeler un Estado miembro no podría proceder, porque la carta de la organización no había sido modificada previamente.
El presidente cubano en ese entonces, Osvaldo Dorticós, levantó la misma bandera que el Ministro de Asuntos Exteriores Roa había levantado antes en que el mismo panorama: “… Si qué se está procurando aquí está para que Cuba someta a las decisiones de un país de gran alcance; si se está buscando qué está para que Cuba capitule, renuncie las aspiraciones del bienestar, del progreso y de la paz que motivan su revolución socialista y dan para arriba su soberanía; si se está procurando qué está para que Cuba dé vuelta a su parte posteriora en los países que han demostrado respecto sincero de la amistad y del total a ella; si, en una palabra, la idea es esclavizar un país que ha alcanzado su libertad completa después de un siglo y de una mitad de sacrificios, entonces déjela ser sabida de una vez por todas: El `Cuba no capitulará. '… Vinimos convencido que una decisión sería tomada contra Cuba, pero ésa no afectará el desarrollo de nuestra revolución. Vinimos movernos desde ser acusados siendo el accuser, para acusar el culpable aquí, que no es ninguno con excepción del gobierno imperialista de los Estados Unidos…. El OAS está llegando a ser incompatible con la eliminación del latifundia, con la nacionalización de monopolios imperialistas, con igualdad social, con la derecha a la educación, con la eliminación del analfabetismo… y en que el caso, Cuba no debe estar en el OAS…. Puede ser que no estemos en el OAS, pero Cuba socialista estará en América; puede ser que no estemos en el OAS, pero el gobierno imperialista de los Estados Unidos continuará teniendo, 90 millas de su costa, una Cuba revolucionaria y socialista….“
Con la bahía de la derrota de los cerdos de 1961, con la falta de los planes del Mongoose de la operación eso condujo a la crisis de octubre (misil) de 1962, con el bloqueo económico, comercial y financiero proclamado, y con las cuadrillas del terrorista que luchaban en las montañas de Escambray, todo que fue dejado para los Estados Unidos era internacionalizar sus políticas despreciables. Para ésa, utilizó la 9na reunión de la consulta de ministros de asuntos exteriores, en Washington, en julio de 1964, vía una resolución basada en el TIAR, que había substituido la carta de OAS, estipulando que los gobiernos de los estados americanos deben interrumpir sus relaciones diplomáticas y consulares con el gobierno cubano.
Solamente México mantuvo una posición dignificada y no arqueó abajo a los planes del imperio.
LA CARTA DEMOCRÁTICA Y LA FALTA DE UNA MALA POLÍTICA
El 11 de septiembre de 2001, cuando las torres gemelas se derrumbaban en Nueva York, era la misma fecha para aprobar la carta democrática Inter-Americana, la maniobra más reciente y más secreta del yanki contra Cuba en el OAS, y que estableció las reglas que los países se obligan a seguir para pertenecer al bloque hemisférico. Previamente, los países de miembro no podían ser marxistas-leninistas; ahora, los requieren adoptar democracia representativa bourgeois y el “mercado como dios.” En el fondo, la exclusión de Cuba era promovida de una manera similar.
Pero la revolución incorporó el siglo XXI como el vencedor en el sitio más largo y más cruel que cualquier nación ha sabido en la historia de la humanidad. Es un símbolo que las energías imperialistas no son absolutas o eternas. La nobleza y la determinación de nuestra gente se reconoce por todas partes el planeta. El OAS resoundingly había fallado.
Cuba tiene relaciones diplomáticas flúidas con cada nación en el hemisferio y fue aclamada en el grupo de Río, porque ninguna nación en el continente nos excluyó siempre. Nuestro país no fue asustado, no dio adentro, no cambió su decisión soberana una iota, y no negoció su libertad, independencia o autodeterminación. No es una posición fanática pero un principio, uno establecido por “el Ministro de Asuntos Exteriores de la dignidad,” Raúl Roa, en agosto de 1959, cuando él dijo, “… la revolución cubano no está a la derecha o a la izquierda cualquiera: está delante de cada uno, con sus el propios y posición inequívoca. No es tercera, o cuarta, o quinto posición. Es nuestra propia posición. “
Ser continuado…
tradujo por Granma International
granma.cu
- La historia vergonzosa del OAS (parte 1)
La storia shameful del OAS (ii)
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
• Il OAS contro la Cuba • Complicità Inter-Americana in e legitimization degli Stati Uniti aggressione contro la gente Cuban • Battaglia del Raúl Roa per dignità
Il 18 marzo 1959, appena due e una metà di mesi dopo la vittoria popolare del 1° gennaio, Raúl Roa García, il nuovo ambasciatore Cuban all'organizzazione dell'americano dichiarano, stavano precisando la posizione che definirebbe il rapporto fra la rivoluzione trionfante e l'organizzazione emisferica da quel momento in poi: “… Per gli anni lunghi, voce genuina della Cuba non era stato alzato o non sentito stato nel Consiglio di OAS…. Vale la pena di recalling, a causa della relative novità storica e promozione evidente di quella gente che ancora oppressed. Il overthrow dei dictatorships con azione munita non è un evento insolito in nostra America; quello che overthrew Fulgencio Batista in Cuba, tuttavia, è. “
Questa posizione presa dalla Cuba è stata basata su conoscenza della relativa direzione rivoluzionaria di che cosa era allora la breve e storia triste del OAS nel servizio degli Stati Uniti che, dal 1959, avevano elaborato un programma per utilizzare l'organizzazione contro la rivoluzione e la nostra gente. Su fino a che allora, nessun meccanismo multilaterale o regionale non infligga o tenti di infliggere più danni su un paese che il OAS rispetto alla Cuba.
La cosiddetta “domanda Cuban„ era una priorità nell'ordine del giorno di OAS e, in conformità con gli Stati Uniti interessi, ha cominciato a porre i fondamenti per isolamento politico/diplomatico della Cuba e l'attivazione del Trattato Inter-Americano di assistenza reciproca (TIAR) per “legitimize„ dirige l'aggressione militare contro la Cuba.
Nell'agosto 1959, i governi del Brasile, del Cile, degli Stati Uniti e del Perù hanno chiesto una riunione della consultazione dei ministri degli affari esteri di richiamare la situazione nei Caraibi. La rivoluzione aveva passato la prima Legge agraria di riforma, che ha eliminato i grandi landholdings, compreso quella posseduta da frutta unita; coloro che ha tenuto gli interessi in questa azienda hanno incluso il fratello di Dulles: Allan Dulles, che era gli Stati Uniti il ministro e promuove Dulles, direttore del CIA.
La quinto riunione straniera di consultazione dei ministri a Santiago il de Cile non ha adottato alcun documento che condanna il nostro paese, ma ha generato “una struttura concettuale„ che avrebbe gli scopi della politica di yanki verso la nostra nazione; ha stabilito la Commissione Inter-Americana di diritti dell'uomo, mentre la Commissione Inter-Americana di pace è stata data le nuove alimentazioni, come componente di una strategia per la generazione o il perfezionamento degli attrezzi che sarebbero chiave ad applicare gli indirizzamenti di yanki contro la Cuba all'interno del OAS.
Le riunioni hanno avvenuto una dopo l'altra e Roa, forewarned degli obiettivi di quelle riunioni in termini di Caraibi, dichiarati, in primo luogo a Washington: Il governo Cuban è convinto che tutte quelle accuse sono un tentativo… alla creazione un l'ambiente internazionale ostile per la Cuba ed organizzare in Cuba un interventista-tipo internazionale cospirazione, allo scopo di interferire dentro, ostruire, o rovinare lo sviluppo della rivoluzione Cuban. Più successivamente ha arrotondato le sue osservazioni in San José con una carica rivelante: Se questo è circa fare la giustizia, quindi Trujillo ed il governo degli Stati Uniti, dovrebbe essere punito insieme.
COSPIRAZIONE E RIVENDICAZIONE IN JOSE DI SAN
La settimo riunione della consultazione dei ministri degli affari esteri ha avvenuto in San José, Costa Rica dal 22 al 29 agosto 1960. Uno dei punti all'ordine del giorno era il rinforzo della solidarietà continentale e del sistema Inter-Americano, specialmente in risposta alle minacce di aggressione supplementare-continentale e di considerare i tensionamenti internazionali nella regione caraibica, in modo da accertare l'armonia, l'unità e la pace dei Americas, tra altri.
La riunione ha adottato una dichiarazione di cui paragrafi attivi 4 e 5 dichiarati, “… il sistema Inter-Americano sono incompatibili con tutte le forme del totalitarianism e la democrazia realizzerà soltanto volontariamente l'altezza dei relativi obiettivi sul continente quando tutte le repubbliche americane registrano il loro comportamento ai principii espressi nella dichiarazione di Santiago il de Cile e tutti gli Stati membri dell'organizzazione regionale hanno l'obbligo della presentazione alla disciplina del sistema Inter-Americano, e liberamente ha accordato su e che la garanzia più costante della relativa indipendenza politica viene da obedience alle stipulazioni della lettera dell'organizzazione dell'americano dichiara.„
In San José, le condizioni necessarie sono state stabilite, alle condizioni di yanki, per imporre l'esclusione del governo Cuban. Nella protesta, sull'annuncio della sua decisione per ritirare quello da ministro cabal e straniero shameful Roa dichiarato, in una dichiarazione memorable e clamorosa, rottura definitiva della Cuba con il OAS: “… I governi dell'America latina hanno Cuba di sinistra su relativa. Sto andando con la mia gente e con la mia gente, la gente della nostra America sta andando similarmente qui. “
In risposta al risultato della riunione di San José, più di un milione di cubani sono venuto insieme nel Plaza de la Revolución in un'assemblea generale storica della gente della Cuba ed hanno adottato la prima dichiarazione di Avana, in cui hanno rifiutato le intenzioni hegemonic degli Stati Uniti verso la Cuba, la relativa politica di isolamento della nostra nazione e il servility del OAS di fronte a quelli si trova.
L'ESPULSIONE ED IL TENTATIVO DI ISOLAMENTO
Nel dicembre 1961, alla richiesta della Colombia, il Consiglio permanente di OAS ha deciso indire l'ottava riunione della consultazione dei ministri degli affari esteri per il gennaio 1962 (dal ventiduesima al trentunesima), in Punta del Este, in cui le nuove risoluzioni sono state passate, quattro di loro contro la Cuba. Il quarto tuttavia, era un OAS “gioiello„, nominato Esclusione del governo attuale della Cuba da partecipazione al sistema Inter-Americano, l'aspirazione massima di yanki ade-legitimizing il nostro giro politicamente e diplomatico. La risoluzione ha passato con 14 per (gli Stati Uniti hanno dovuto comprare il voto dell'Haiti per ottenere una maggioranza minima), uno contro - la Cuba - e sei astensioni: L'Argentina, il Brasile, la Bolivia, il Cile, l'Ecuador ed il Messico. Le due nazioni posteriori hanno dichiarato quella che espelle un membro dichiarano non potrebbero continuare, perché la lettera dell'organizzazione precedentemente non era stata modificata.
Il presidente Cuban allora, Osvaldo Dorticós, ha alzato la stessa bandiera che il ministro straniero Roa aveva alzato prima in quanto lo stesso piano d'azione: “… Se che cosa sta tentando qui è affinchè la Cuba presenti alle decisioni di un paese potente; se che cosa sta cercando è affinchè la Cuba capitulate, rinunci alle aspirazioni di benessere, di progresso e di pace che motivano il relativo giro socialista e danno in su la relativa sovranità; se che cosa sta tentando è affinchè la Cuba giri la relativa parte posteriore sui paesi che gli hanno dimostrato il rispetto sincero di totale e di amicizia; se, in una parola, l'idea è asservire un paese che ha realizzato la relativa libertà completa dopo un secolo e una metà dei sacrifici, allora lascila essere conosciuta una volta per tutte: Il `Cuba non capitulate. '… Siamo venuto convinto che una decisione sarebbe presa contro la Cuba, ma quella non interesserà lo sviluppo del nostro giro. Siamo venuto muoverci da essere accusati essendo il accuser, per accusare quello colpevole qui, che è nessuno tranne il governo imperialist degli Stati Uniti…. Il OAS sta diventando incompatibile con l'eliminazione del latifundia, con la nazionalizzazione dei monopolii imperialist, con uguaglianza sociale, con la destra a formazione, con l'eliminazione dell'analfabetismo… ed in quanto il caso, Cuba non dovrebbe essere nel OAS…. Non potremmo essere nel OAS, ma la Cuba socialista sarà in America; non potremmo essere nel OAS, ma il governo imperialist degli Stati Uniti continuerà ad avere, 90 miglia dal relativo litorale, la Cuba rivoluzionaria e socialista….“
Con la baia di una sconfitta dei maiali di 1961, con il guasto dei programmi del Mongoose di funzionamento quello ha condotto alla crisi ottobre (di missile) di 1962, con il blocco economico, commerciale e finanziario affermato e con combattimento dei gruppi del terrorista nelle montagne di Escambray, tutto che fosse lasciato per gli Stati Uniti era di internazionalizzare le relative politiche despicable. Per quella, ha usato la nona riunione della consultazione dei ministri degli affari esteri, a Washington, in luglio di 1964, via una risoluzione basata sul TIAR, che aveva sostituito la lettera di OAS, stipulante che i governi dell'americano dichiara dovrebbero interrompere i loro rapporti diplomatici e consolari con il governo Cuban.
Soltanto il Messico ha effettuato una posizione dignified e non ha piegato giù ai programmi dell'impero.
LA LETTERA DEMOCRATICA ED IL GUASTO DI UNA POLITICA DIFETTOSA
L'11 settembre 2001, quando le torrette gemellate stavano sprofondando a New York, era la data stessa per approvare la lettera democratica Inter-Americana, la manovra di yanki più recente e più underhanded contro la Cuba nel OAS e che ha stabilito le regole che i paesi sono obbligati a seguire per appartenere al blocco emisferico. Precedentemente, gli Stati membri non hanno potuto essere marxisti leninisti; ora, sono tenuti ad adottare la democrazia rappresentativa bourgeois e “il mercato come dio.„ Nei precedenti, l'esclusione della Cuba stava promuovenda in un modo simile.
Ma la rivoluzione ha fornito il ventunesimo secolo come il victor nel siege più lungo e più crudele che tutta la nazione avesse conosciuto nella storia di umanità. È un simbolo che le alimentazioni imperialist non sono assolute o eterne. Il nobility e la determinazione della nostra gente è riconosciuto dappertutto il pianeta. Il OAS ha avuto clamorosamente viene a mancare.
La Cuba ha rapporti diplomatici fluidi con ogni nazione nell'emisfero ed è stata applaudita nel gruppo de Rio, perché nessuna nazione sul continente li ha esclusi mai. Il nostro paese non frightened, non ha dato dentro, non ha cambiato la relativa decisione sovrana uno iota e non ha negoziato la relativa libertà, indipendenza o self-determination. Non è una posizione fanatical ma un principio, uno stabilito “dal ministro straniero della dignità,„ Raúl Roa, in agosto di 1959, quando ha detto, “… la rivoluzione Cuban non è alla destra o alla sinistra di qualcuno: è davanti tutto, con la relative propri e posizione inequivocabile. Non è terzo, o quarto, o quinta posizione. È la nostra propria posizione. “
Essere continuato…
ha tradotto da Granma International
granma.cu
- La storia shameful del OAS (parte 1)
Die shameful Geschichte des OAS (ii)
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
• Das OAS gegen Kuba • Zwischen-Amerikanische Mitschuld in und legitimization von US Angriff gegen die kubanischen Leute • Raúl Roas Schlacht für Würde
Am 18. März 1959 gerade legten zwei und eine Hälfte Monate nach dem populären Sieg von 1. Januar, Raúl Roa García, der neue kubanische Botschafter zur Organisation der amerikanischen Zustände, die Position dar, die das Verhältnis zwischen der triumphierenden Revolution und der hemisphärischen Organisation von dann an definieren würde: „… Für lange Jahre, Kubas echte Stimme war nicht angehoben worden oder gehört worden im OAS Rat…. Es ist recalling, wegen seiner historischen Neuheit und offensichtlichen Ermutigung für jene Völker, die noch unterdrückt werden. Der Overthrow der Diktaturen durch bewaffnete Tätigkeit ist nicht ein ungewöhnlicher Fall in unserem Amerika; das, das Fulgencio Batistas in Kuba jedoch besiegte ist. „
Diese Position, die durch Kuba genommen wurde, basierte auf Wissen seiner revolutionären Führung von, was dann die kurze und traurige Geschichte des OAS im Service der Vereinigten Staaten war, die, seit 1959, einen Plan aufgestellt hatte, um die Organisation gegen die Revolution und unsere Leute zu verwenden. Herauf, bis dann, keine vielseitige oder regionale Einheit hatte zugefügt oder hatte versucht, mehr Beschädigung auf einem Land als das OAS in bezug auf ein Kuba zuzufügen.
Die sogenannte „kubanische Frage“ war eine Priorität auf der OAS Tagesordnung und, in übereinstimmung mit US Interessen, fing es an, die Grundlagen für Kubas politische/diplomatische Lokalisierung zu legen und die Aktivierung des Zwischen-Amerikanischen Vertrags der wechselseitigen Unterstützung (TIAR) zwecks „legitimieren“ verweisen militärischen Angriff gegen Kuba.
Im August 1959 baten die Regierungen von Brasilien, von Chile, von Vereinigten Staaten und von Peru um eine Sitzung der Beratung der Minister von Außenpolitik, die Situation in den Karibischen Meeren zu adressieren. Die Revolution hatte die erste landwirtschaftliche Verbesserung-Tat, die große landholdings beseitigte, einschließlich die geführt, die durch vereinigte Frucht besessen wurde; die, die Interessen an dieser Firma hielten, schlossen den Dulles Bruder mit ein: Allan Dulles, der US war Staatssekretär und PflegeDulles, Direktor des CIA.
Die 5. Außenminister-Beratung Sitzung in Santiago De Chile nahm kein Dokument, das unser Land verurteilt an, aber verursachte einen „Begriffsrahmen“, der die Zwecke von yanki Politik in Richtung zu unserer Nation dienen würde; es stellte die Zwischen-Amerikanische menschliche Recht-Kommission, während der Zwischen-Amerikanischen Friedenskommission neue Energien gegeben wurde, als Teil einer Strategie für das Herstellen oder das Vervollkommnen der Werkzeuge her, die zum Anwenden von yanki Richtlinien gegen Kuba innerhalb des OAS Schlüssel sein würden.
Die Sitzungen fanden eine nach der anderen und Roa statt, vorher gewarnt von den Zielsetzungen jener Sitzungen in den Karibischen Meeren ausgedrückt, angegeben, zuerst in Washington: Die kubanische Regierung ist, daß alle jene Anklagen ein Versuch… zur Kreation ein feindliches internationales Klima für Kuba sind, und in Kuba eine internationale Interventionistart Verschwörung, mit dem Ziel innen von behinderen, von Blockieren oder von Ruinieren der Entwicklung der kubanischen Revolution zu organisieren überzeugt. Er rundete später weg von seinen Anmerkungen in San José mit einer aufschlußreichen Aufladung: Wenn dieses über das Tun von Gerechtigkeit, dann ist, von Trujillo und von Vereinigte Staaten Regierung sollte gemeinsam bestraft werden.
VERSCHWÖRUNG UND RECHTFERTIGUNG IN SAN JOSE
Die 7. Sitzung der Beratung der Minister von Außenpolitik fand in San José, Costa-Rica vom 22. bis 29. August 1960 statt. Einer der Punkte auf der Tagesordnung war das Verstärken der kontinentalen solidarität und des Zwischen-Amerikanischen Systems, besonders in Erwiderung auf Drohungen des Extra-kontinentalen Angriffs und internationale Spannungen in der karibischen Region in Betracht ziehen, um die Harmonie, die Einheit und den Frieden des Amerikas, unter anderen sicherzustellen.
Die Sitzung nahm eine Erklärung an deren wirksame Punkte 4 und 5 angegeben, „… das Zwischen-Amerikanische System mit allen Formen des Totalitarismus inkompatibel ist und Demokratie nur die Höhe seiner Zielsetzungen auf dem Kontinent, wenn alle amerikanischen Republiken ihre Führung auf die Grundregeln justieren, die in der Erklärung von Santiago De Chile ausgedrückt werden und alle Mitgliedsstaaten der regionalen Organisation die Verpflichtung des Einreichens bei der Disziplin des Zwischen-Amerikanischen Systems haben, freiwillig erzielt und frei vereinbarte und daß die festeste Garantie seiner politischen Unabhängigkeit kommt vom Gehorsam zu den Bedingungen der Charter der Organisation von amerikanischen Zuständen.“
In San José, wurden die notwendigen Bedingungen, auf yanki Bezeichnungen hergestellt, um den Ausschluß der kubanischen Regierung aufzuerlegen. In Protest, auf dem Verkünden seiner Entscheidung, um von dem shameful cabal, erklärte Außenminister Roa, in einer denkwürdigen und resounding Aussage zurückzunehmen, Kubas endgültiger Bruch mit dem OAS: „… Haben die lateinamerikanischen Regierungen linkes Kuba auf seinem. Ich gehe mit meinen Leuten, und mit meinen Leuten, verlassen die Völker von unserem Amerika ebenfalls hier. „
In Erwiderung auf das Resultat der San José Sitzung, kamen mehr als eine Million Kubaner zusammen in die Piazza de la Revolución in historischem Generalversammlung der Leute von Kuba und nahmen die erste Erklärung von Havana, in der sie die hegemonic Absichten der Vereinigten Staaten in Richtung zu Kuba zurückwiesen, seine Politik des Lokalisierens unserer Nation an und das servility des OAS angesichts deren liegt.
DIE ENTFERNUNG UND DER VERSUCH AN DER LOKALISIERUNG
Im Dezember 1961 am Antrag Kolumbiens, entschied der OAS dauerhafte Rat, die 8. Konferenz der Beratung der Minister von Außenpolitik für Januar 1962 (von der 22. zur 31.), in Punta Del Este, in dem neue Auflösungen geführt wurden, vier von ihnen gegen Kuba ein:be*ruf. Das Viertel jedoch, war ein OAS „das Juwel“, betitelt Ausschluß der anwesenden Regierung von Kuba von der Teilnahme am Zwischen-Amerikanischen System, die maximale yanki Aspiration für unsere Revolution politisch und mit Geschick De-legitimieren. Die Auflösung überschritt mit 14 für (die Vereinigten Staaten mußten Stimme Haitis kaufen, um eine minimale Majorität zu erhalten), einem gegen - Kuba - und sechs Enthaltung: Argentinien, Brasilien, Bolivien, Chile, Ecuador und Mexiko. Die letzten zwei Nationen gaben an, daß das das Wegtreiben eines Mitgliedsstaates nicht fortfahren könnte, weil Charter der Organisation nicht vorher geändert worden war.
Der kubanische Präsident zu der Zeit, Osvaldo Dorticós, hob die gleiche Fahne an, die Außenminister Roa vorher dadurch angehoben hatte, daß das gleiche Drehbuch: „…, wenn ist was hier versucht wird, damit Kuba bei den Entscheidungen eines leistungsfähigen Landes einreicht; wenn ist was gesucht wird, damit Kuba kapituliert, verzichten Sie auf die Aspirationen des Wohls, des Fortschritts und des Friedens, die seine sozialistische Revolution motivieren und oben seine Hoheit geben; wenn ist was versucht wird, damit Kuba seine Rückseite auf Ländern dreht, die aufrichtigen Freundschaft- und Gesamtrespekt zu ihr gezeigt haben; wenn, in einem Wort, die Idee ist, ein Land zu versklaven, das seine volle Freiheit nach einem Jahrhundert und einer Hälfte von Opfern erzielt hat, informieren Sie sie dann ein für allemal: `Kuba kapituliert nicht. '… Wir kamen überzeugt, daß eine Entscheidung gegen Kuba getroffen würde, aber die beeinflußt nicht die Entwicklung unserer Revolution. Wir kamen, vom Sein beschuldigt umzuziehen seiend der Ankläger, um das schuldige hier zu beschuldigen, das ist keines anders als die imperialist Regierung der Vereinigten Staaten…. Das OAS wird mit der Beseitigung des latifundia, mit der Verstaatlichung von imperialist Monopolen, mit Sozialgleichheit, mit dem Recht zur Ausbildung, mit der Beseitigung von Analphabetismus… und dadurch inkompatibel, daß Fall, Kuba nicht im OAS sein sollte…. Wir konnten nicht im OAS sein, aber sozialistisches Kuba ist in Amerika; wir konnten nicht im OAS sein, aber die imperialist Regierung der Vereinigten Staaten fährt fort zu haben, 90 Meilen von seiner Küste, ein revolutionäres und sozialistisches Kuba….„
Mit der Bucht der Schweinniederlage von 1961, mit dem Ausfall der Betrieb Mongoosepläne führte das zu die Oktober (Flugkörper) Krise von 1962, wenn die ökonomische, kommerzielle und finanzielle Blockade proklamiert ist, und mit den Terroristgruppen, die in den Escambray Bergen kämpfen, war alles, das für die Vereinigten Staaten gelassen wurde, seine schändliche Politik zu internationalisieren. Für die verwendete es die 9. Sitzung der Beratung der Minister von Außenpolitik, in Washington, im Juli von 1964, über eine Auflösung, die auf dem TIAR basierte, das die OAS Charter ersetzt hatte und vereinbarte, daß die Regierungen der amerikanischen Zustände ihre diplomatischen und Konsulats- Relationen mit der kubanischen Regierung abbrechen sollten.
Nur Mexiko behielt eine ausgezeichnete Position bei und beugte unten nicht zu den Plänen des Reiches.
DIE DEMOKRATISCHE CHARTER UND DER AUSFALL EINER SCHLECHTEN POLITIK
11. September 2001, als die Doppelaufsätze in New York einstürzten, war das Datum für das Genehmigen der Zwischen-Amerikanischen demokratischen Charter, des neuesten und underhanded yanki Manövers gegen Kuba im OAS und das die Richtlinien herstellte, denen Länder verbunden werden, zu folgen, um dem hemisphärischen Block zu gehören. Vorher konnten Mitgliedsländer nicht marxistisch-leninistisch sein; jetzt werden sie angefordert, bürgerliche Repräsentativdemokratie und den „Markt als Gott anzunehmen.“ Im Hintergrund wurde Ausschluß Kubas in einer ähnlichen Weise gefördert.
Aber die Revolution erreichte das 21. Jahrhundert als der Victor in der längsten und grausamsten Belagerung, die jede mögliche Nation in der Geschichte von Menschlichkeit gewußt hat. Es ist ein Symbol, daß die imperialist Gewalten nicht unbeschränkt oder ewig sind. Der Adel und die Ermittlung unserer Leute wird ganz über dem Planeten erkannt. Das OAS war resoundingly ausgefallen.
Kuba hat flüssige diplomatische Relationen mit jeder Nation in der Hemisphäre und wurde in der Rio Gruppe mit Beifall begrüßt, weil keine Nation auf dem Kontinent uns überhaupt ausschloß. Unser Land wurde nicht erschrocken, gab nicht innen, änderte nicht seine souveräne Entscheidung ein Iota und verhandelte nicht seine Freiheit, Unabhängigkeit oder über Self-determination. Es ist nicht eine fanatische Position, aber eine Grundregel, eine, die vom „Außenminister von Würde,“ Raúl Roa, im August von 1959 hergestellt wird, als er sagte, „… die kubanische Revolution ist nicht rechts oder auf der linken Seite jedes: es ist vor jeder, mit seinen Selbst- und unmißverständlichen Position. Es ist nicht dritte oder vierte oder fünfte Position. Es ist unsere eigene Position. „
Fortgefahren zu werden…
übersetzte durch Granma International
granma.cu
- Die shameful Geschichte des OAS (Teil 1)
A história shameful do OAS (II)
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
• O OAS de encontro a Cuba • Complicity Inter-Americano em e legitimization de ESTADOS UNIDOS. aggression de encontro aos povos Cuban • Batalha de Raúl Roa para a dignidade
Março em 18, 1959, apenas dois e uma metade dos meses após a vitória popular janeiro de 1o, Raúl Roa García, o embaixador Cuban novo à organização de estados americanos, ajustava para fora a posição que definiria o relacionamento entre a volta triunfante e a organização hemispheric de então sobre: “… Por anos longos, voz genuína de Cuba não tinha sido levantado nem não tinha sido ouvido no conselho de OAS…. Vale a pena recalling, por causa de seus novelty histórico e incentivo óbvio para aqueles povos que oppressed ainda. O overthrow dos dictatorships com ação armada não é um evento incomun em nossa América; esse que overthrew Fulgencio Batista em Cuba, entretanto, é. “
Esta posição feita exame por Cuba foi baseada no conhecimento da sua liderança revolucionária de o que era então a história breve e sad do OAS no serviço dos Estados Unidos que, desde 1959, tinham redigido uma planta para utilizar a organização de encontro à volta e a nossos povos. Acima de até que então, nenhum mecanismo multilateral ou regional inflicted ou tentar inflict mais danos em um país do que o OAS com relação a Cuba.
“A pergunta Cuban so-called” era uma prioridade na agenda de OAS, e, na linha de ESTADOS UNIDOS. interesses, começou a colocar as fundações para isolação política/diplomatic de Cuba e a ativação do tratado Inter-Americano do auxílio recíproco (TIAR) “legitimize” dirige o aggression militar de encontro a Cuba.
Em agosto 1959, os governos de Brasil, o Chile, os Estados Unidos e Peru pediram uma reunião do Consultation dos ministros de casos extrangeiros para dirigir-se à situação nas Caraíbas. A volta tinha passado o primeiro ato Agrarian da reforma, que eliminou landholdings grandes, including aquela possuída pela fruta unida; aqueles que prenderam interesses nesta companhia incluíram o irmão de Dulles: Allan Dulles, que era ESTADOS UNIDOS. secretária de estado, e Dulles Foster, diretor do CIA.
A 5a reunião do Consultation dos ministros extrangeiros em Santiago de o Chile não adotou nenhum original que condemning nosso país, mas criou “uma estrutura conceptual” que servisse às finalidades da política do yanki para nossa nação; estabeleceu o Commission Inter-Americano das direitas humanas, quando o Commission Inter-Americano da paz foi dado poders novos, como parte de uma estratégia para criar ou aperfeiçoar as ferramentas que seriam chaves a aplicar diretrizes orientadoras do yanki de encontro a Cuba dentro do OAS.
As reuniões ocorreram uma após a outra, e Roa, forewarned dos objetivos daquelas reuniões nos termos das Caraíbas, indicados, primeiramente em Washington: O governo Cuban é convencido que todos aqueles accusations são uma tentativa… à criação um o ambiente internacional hostil para Cuba, e para organizar em Cuba um interventionist-tipo internacional conspiracy, com o alvo de interferir dentro, de obstruir, ou de destruir o desenvolvimento da volta Cuban. Arredondou-se mais tarde fora de suas observações em San José com uma carga revelando: Se isto for sobre fazer a justiça, a seguir o Trujillo e o governo de Estados Unidos, conjuntamente, deve ser punido.
CONSPIRACY E VINDICATION EM JOSE DO SAN
A 7a reunião do Consultation dos ministros de casos extrangeiros ocorreu em San José, Costa-Rica de agosto 22-29, 1960. Um dos pontos na agenda era strengthening do solidarity continental e do sistema Inter-Americano, particularmente em resposta às ameaças do aggression extra-continental e de fazer exame em tensões internacionais do cliente na região do Cararibe, para assegurar a harmonia, a unidade e a paz dos Americas, entre outro.
A reunião adotou uma declaração cujos os parágrafos operativos 4 e 5 indicados, “… o sistema Inter-Americano fosse incompatível com todos os formulários do totalitarianism e a democracia conseguisse somente a altura de seus objetivos no continente quando todas as repúblicas americanas ajustam sua conduta aos princípios expressados na declaração de Santiago de o Chile e todos os estados de membro da organização regional têm a obrigação de se submeter à disciplina do sistema Inter-Americano, voluntàriamente e a concordasse livremente e que a garantia a mais firme de sua independência política vem do obedience às estipulações da carta patente da organização de estados americanos.”
Em San José, as circunstâncias necessárias foram estabelecidas, em termos do yanki, para impo a exclusão do governo Cuban. Em protesto, em anunciar sua decisão para retirar daquele cabal shameful, o ministro extrangeiro Roa declarou, em uma indicação memorable e resounding, ruptura definitive de Cuba com o OAS: “… O latin - os governos americanos têm Cuba esquerda na sua. Eu estou indo com meus povos, e com meus povos, os povos de nossa América estão saindo do mesmo modo aqui. “
Em resposta ao resultado da reunião do San José, mais de um milhão cubanos vieram junto na plaza de la Revolución em um general conjunto historic dos povos de Cuba e adotaram a primeira declaração de Havana, em que rejeitaram as intenções hegemonic dos Estados Unidos para Cuba, sua política de isolar nossa nação e o servility do OAS na cara daqueles encontra-se.
O EXPULSION E A TENTATIVA NA ISOLAÇÃO
Em dezembro 1961, no pedido de Colômbia, o conselho permanente de OAS decidiu-se chamar a 8a reunião do Consultation dos ministros de casos extrangeiros para janeiro 1962 (do 22a ao 31a), em Punta del Este, onde as definições novas foram passadas, quatro dele de encontro a Cuba. O fourth entretanto, era um OAS “jóia”, intitulada Exclusão do governo atual de Cuba da participação no sistema Inter-Americano, o aspiration máximo do yanki para de-legitimizing nossa volta polìtica e diplomatically. A definição passou com os 14 para (os Estados Unidos tiveram que comprar o voto de Haiti para começar uma maioria mínima), o um de encontro - Cuba - e os seis abstentions: Argentina, Brasil, Bolívia, Chile, Equador e México. As últimas duas nações indicaram que aquele expelir um estado de membro não poderia proseguir, porque a carta patente da organização não tinha sido modificada previamente.
O presidente Cuban naquele tempo, Osvaldo Dorticós, levantou a mesma bandeira que o ministro extrangeiro Roa tinha levantado antes que o mesmo scenario: “… Se o que está sendo tentado aqui for para que Cuba se submeta às decisões de um país poderoso; se o que está sendo procurado for para que Cuba capitulate, renuncíe os aspirations do bem estar, do progresso e da paz que motivate sua volta socialist e dão acima seu sovereignty; se o que está sendo tentado for para que Cuba gire sua parte traseira nos países que demonstraram o respeito sincere do friendship e do total a ela; se, em uma palavra, a idéia for enslave um país que consiga sua liberdade cheia após um século e uma metade dos sacrifícios, deixe-a então ser sabido uma vez e para tudo: O `Cuba não capitulate. '… Nós viemos convencido que uma decisão estaria feita de encontro a Cuba, mas aquela não afetará o desenvolvimento de nossa volta. Nós viemos mover-se de ser acusados sendo o accuser, para acusar aqui culpado, que não é nenhum à excepção do governo imperialist dos Estados Unidos…. O OAS está tornando-se incompatível com o elimination do latifundia, com o nationalization de monopólios imperialist, com igualdade social, com a direita à instrução, com o elimination do illiteracy… e que o caso, Cuba não deve estar no OAS…. Nós não pudemos estar no OAS, mas Cuba Socialist estará em América; nós não pudemos estar no OAS, mas o governo imperialist dos Estados Unidos continuará a ter, 90 milhas de sua costa, uma Cuba revolucionária e socialist….“
Com a baía de uma derrota dos porcos de 1961, com a falha de plantas do Mongoose da operação isso conduziu à crise de outubro (míssil) de 1962, com o blockade econômico, comercial e financeiro proclamado, e com os grupos do terrorista que lutam nas montanhas de Escambray, tudo que foi deixado para os Estados Unidos era internacionalizar suas políticas despicable. Para aquela, usou a 9a reunião do Consultation dos ministros de casos extrangeiros, em Washington, em julho de 1964, através de uma definição baseada no TIAR, que tinha substituído a carta patente de OAS, estipulando que os governos dos estados americanos devem interromper suas relações diplomatic e consular com o governo Cuban.
Somente México manteve uma posição dignified e não se curvou para baixo às plantas do império.
A CARTA PATENTE DEMOCRÁTICA E A FALHA DE UMA POLÍTICA MÁ
Setembro 11, 2001, quando as torres gêmeas estavam desmoronando em New York, era a data very para aprovar a carta patente democrática Inter-Americana, a manobra a mais recente e a mais underhanded do yanki de encontro a Cuba no OAS, e que estabeleceu as réguas que os países são obrigados seguir a fim pertencer ao bloc hemispheric. Previamente, os países de membro não podiam ser marxistas-leninistas; agora, são requeridos adotar a democracia representativa bourgeois e o “mercado como o deus.” No fundo, a exclusão de Cuba era promovida em uma maneira similar.
Mas a volta incorporou o século XXI como o vencedor no siege o mais longo e o mais cruel que toda a nação soube na história do humanity. É um símbolo que os poders imperialist não são absolutos ou eternal. O nobility e a determinação de nossos povos são reconhecidos toda sobre o planeta. O OAS tinha falhado resoundingly.
Cuba tem as relações diplomatic fluidas com cada nação no hemisfério e foi aclamada no grupo de Rio, porque nenhuma nação no continente nos excluiu sempre. Nosso país não frightened, não deu dentro, não mudou sua decisão sovereign um iota, e não negociou seu liberdade, independência ou self-determination. Não é uma posição fanatical mas um princípio, um estabelecido “pelo ministro extrangeiro da dignidade,” Raúl Roa, em agosto de 1959, quando disse, “… a volta Cuban não é à direita ou à esquerda de qualquer um: é na frente de todos, com suas próprios e posição unmistakable. Não é terceira, ou quarta, ou quinta posição. É nossa própria posição. “
Para ser continuado…
traduziu por Granma Internacional
granma.cu
- A história shameful do OAS (parte 1)
Den skamliga historien av OASEN (II)
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
•, OASEN mot Kuba •, Inter-Amerikan medhjälp i och legitimization av U.S. agression mot det kubanska folket •, Raúl Roas strid för värdighet
PÅ mars 18, 1959, precis två och en halva månader efter den populära segern av Januari 1st, Raúl Roa García, påstår den nya kubanska ambassadören in till organisationen av amerikanen, ställde ut placera som skulle definierar förhållandet mellan den triumfera rotationen och den hemispheric organisationen från därefter på: ”… För långa år, den äktaa Kuban uttrycka hade inte lyftts eller hade hörts i OAS-rådet…., Det är värd recalling, på grund av dess historiska krimskrams, och tydlig uppmuntran för de bemannar vem förtryckas fortfarande. Kullkastandet av diktaturer till och med beväpnad handling är inte en ovanlig händelse i vår Amerika; den, som omstörtade Fulgencio Batistas i Kuba, emellertid, är. ”,
Detta placerar taget av Kuba baserades på dess revolutionära ledarskap kunskap av vad var därefter den kort och ledsna historien av OASEN i det tjänste- av Förenta staterna som, efter 1959, hade dragit upp en planera för att använda organisationen mot rotationen och vårt folk. Upp, tills därefter, ingen flersidig eller regional mekanism hade tillfogat eller hade försökt att tillfoga mer skada på ett land än OASEN i förhållande till Kuba.
Den so-called ”kubanen ifrågasätter” var en prioritet på OAS-dagordningen, och, i överensstämmelse med U.S. intresserar, började det att lägga fundamenten för Kuba politiska/diplomatiska isolering, och aktiveringen av Inter-Amerikanen fördrag av Reciprocal hjälp (TIAR) för att ”legitimerar” riktar militär agression mot Kuba.
I Augusti 1959, frågade regeringarna av Brasilien, Chile, Förenta staterna och Peru för ett möte av konsultationen av minister av utländska angelägenheter att tilltala läget i det karibiskt. Rotationen hade passerat den första Agrarian reformen agerar, som avlägsnade stora landholdings, inklusive som ägde vid enig frukt; de, som rymde, intresserar i detta inklusive företag den Dulles brodern: Allan Dulles, som var U.S. utrikesministern, och vårdar Dulles, direktören av CIAEN.
Det 5th utrikesministerkonsultationmötet i Santiago de Chile adopterade inte något dokument som fördömer vårt land, utan skapade ”en begreppsmässig ram” som skulle den serven ämnar av yankipolitik in mot vår nation; det som var etablerat Inter-Amerikanen mänsklig rättighetkommissionen, stund Inter-Amerikanen fredkommissionen gavs ny överhet, som delen av en strategi för att skapa eller att göra perfekt bearbetar att skulle var nyckel- till att applicera yankidirektiv mot Kuba inom OASEN.
Mötena ägde rum ett, efter annat och Roa som förvarnas av målen av de möten har benämnt in, av det karibiskt, påstått, först i Washington: Den kubanska regeringen övertygas att alla de beskyllningar är ett försök… till skapelsen per den fientliga landskampmiljön för Kuba, och att organisera i Kuba interventionist-skrivar en landskamp komplott, med syftet av att störa in, att blockera eller att haverera utvecklingen av den kubanska rotationen. Honom mer sistnämnd som rundas av hans anmärkningar i San José med en avslöjande laddning: Om detta är om att göra rättvisa, då, Trujillo och den Förenta staterna regeringen, gemensamt, bör bestraffas.
KOMPLOTT OCH RÄTTFÄRDIGANDE I SAN-JOSE
Det 7th mötet av konsultationen av minister av utländska angelägenheter ägde rum i San José, Costa Rica från Augusti 22-29, 1960. En av pekar på dagordningen var förstärkningen av kontinental solidaritet och detAmerikan systemet, bestämt som svar på hot av extrahjälp-kontinental agression och att ta in i kontolandskampspänningar i den karibiska regionen, för att se till harmonin, enheten och freden av Americasna, bland andra.
Alla mötet adopterade en förklaring vars arbetare stycker påstod 4 och 5, ”… Inter-Amerikanen systemet är okompatibelt med bildar av totalitarianism, och ska demokrati uppnår endast höjden av dess mål på kontinenten, när alla av amerikanrepubliker justerar deras uppförande till principerna som uttrycks i förklaringen av Santiago de Chile, och all medlem påstår av den regionala organisationen har åtagandet av sändning till disciplinen av Inter-Amerikanen systemet, frivilligt, och fritt överens upon och, att den fastaste garantin av dess politiska självständighet kommer från obedience till stipulationsna av chartern av organisationen av amerikanen, påstår.”,
I San José, villkorar det nödvändigt var etablerat, på yanki benämner, för att lägga på uteslutandet av den kubanska regeringen. I protest, på meddelande av hans beslut för att återta från det skamligt cabal, förklarade utrikesministern Roa, i ett minnesvärt och rungande meddelande, Kuba definitiva avbrott med OASEN: ”… Latinen - amerikanregeringar har lämnat Kuba på dess. Förmiddag som I går med mitt folk och med mitt folk, bemannar av vår Amerika lämnar jämväl här. ”
Som svar på resultatet av mötet för San José, kom adopterade mer än en miljon kubaner tillsammans i plazaen de la Revolución i en historisk generalförsamling av folket av Kuba och den första förklaringen av Havana, som de kasserade i de hegemonic avsikterna av Förenta staterna in mot Kuba, dess politik av isolering av vår nation, och servilityen av OASEN i vända mot av de ligger.
EXPULSIONEN OCH FÖRSÖK PÅ ISOLERING
I December 1961, på Colombia förfrågan avgjorde det permanent rådet för OAS till appellen det 8th mötet av konsultationen av minister av utländsk affärer för Januari 1962 (från 22nd till 31st), i Punta del Este, var nya upplösningar passerades, fyra av dem mot Kuba. Fourthen emellertid, var en OAS ”juveln” som betitlades Uteslutande av den närvarande regeringen av Kuban från deltagande i detAmerikan systemet, maximat yankiambition för de-att legitimera vår rotation politiskt och diplomatically. Upplösningen passerade med 14 för (Förenta staterna måste köp Haiti att rösta för att få en minimum majoritet), en mot - Kuban - och sex abstentions: Argentina, Brasilien, Bolivia, Chile, Ecuador och Mexico. De mer sistnämnda två nationerna påstod det som driver ut en statlig medlem, kunde inte fortsätta, därför att organisationens charter inte hade föregående ändrats.
Den kubanska presidenten på tiden, Osvaldo Dorticós, lyftte det samma banret som utrikesministern Roa hade lyftt för däri samma scenario: ”…, om vad försöks här, är för att Kuban ska sända till besluten av ett kraftigt land; om vad söks, är för att Kuban ska kapitulera, avsäga sig ambitionerna av well-being, framsteg och fred som motiverar dess socialistiska rotation och ger upp dess suveränitet; om vad försöks, är för att Kuban ska vända dess baksida på länder som har visat ärlig kamratskap- och slutsummarespekt till den; om i en uttrycka, idén är att förslava ett land som har uppnått dess fulla frihet efter ett århundrade och en halva av offer, låt därefter den vara bekant en gång och för alla: `- Kuba som ska för att inte kapitulera. '…, Vi kom övertygat att ett beslut skulle göras mot Kuba, men att den ska inte affekten utvecklingen av vår rotation. Vi kom till flyttningen från att vara som anklagades vara accuseren, för att anklaga det skyldiga här, som är inget annat än den imperialist regeringen av Förenta staterna…., OASEN är passande okompatibelt med elimineringen av latifundiaen, med nationaliseringen av imperialist monopol, med social jämställdhet, med rakt till utbildningen, med elimineringen av analfabetism…, och isåfall, bör Kuban inte vara i OASEN…., Vi kan för att inte vara i OASEN, men den socialistiska Kuban ska är i Amerika; vi kan för att inte vara i OASEN, men den ska imperialist regeringen av Förenta staterna fortsätter för att ha, 90 miles från dess seglar utmed kusten, en revolutionär och en socialistKuba….,”
Med fjärden av Pigsnederlag av 1961, med felet av funktionsmungor planerar som ledde till den Oktober (missil) krisen av 1962, med den proklamerade det ekonomiskt, reklamfilmen och finansiella blockaden, och med terroristligor som slåss i de Escambray bergen, var allt, som lämnades för Förenta staterna, att internationalize dess despicable politik. För det använde det det 9th mötet av konsultationen av minister av utländska angelägenheter, i Washington, i Juli av 1964, via en upplösning som baserades på TIAREN, som hade bytt ut OAS-chartern som stipulerar att regeringarna av amerikanen påstår bör bryta av deras diplomatiska och konsulära förbindelse med den kubanska regeringen.
Endast Mexico underhöll ett värdigt placerar och bugade inte besegrar till väldet planerar.
DEN DEMOKRATISKA CHARTERN OCH FELET AV EN DÅLIGAPOLITIK
September 11, 2001, då tvillingbröderna kollapsade i New York, var mycket datera för godkännande Inter-Amerikanen av den demokratiska chartern, av den nyaste och mest underhanded yankimanövern mot Kuba i OASEN, och, som etablerad härskar att länder är skyldiga att följa för att tillhörde det hemispheric block. Föregående kunde medlemländer inte vara Marxist-Leninist; nu krävs de att adoptera medelklass- representativ demokrati, och ”marknadsföra som gud.”, I bakgrunden Kuba främjades uteslutande i ett liknande sätt.
Men rotationen skrev in det 21st århundradet som victoren i den längsta och mest grymma siegen att någon nation har bekant i historien av mänsklighet. Det är ett symbol att den imperialist överheten inte är evig sanning eller evigt. Nobilityen och beslutsamheten av vårt folk känns igen all över planet. OASEN resoundingly hade resoundingly missat.
Kuban har fluid diplomatisk förbindelse med varje nation i halvklotet och hylldes i den Rio gruppen, därför att ingen nation på den någonsin uteslutna kontinenten oss. Vårt land skrämmdes inte, gav sig inte in, ändrade inte dess suveräna beslut en jota och förhandlade inte dess frihet, självständighet eller självbestämmande. Det är inte ett fanatiskt placerar, men en princip, en som är etablerad vid ”utrikesministern av värdighet,” Raúl Roa, i Augusti av 1959, då han sade, ”… den kubanska rotationen är inte till rätten eller till som lämnas av vem som helst: det är främre av alla, med dess eget, och omisskännligt placera. Det är inte tredje eller fjärde, eller placera fifth. Det är vårt eget placerar. ”
Att fortsättas…
översatte vid Granma Landskamp
granma.cu
- Den skamliga historien av OASEN (del 1)
Стыдная история OAS (II)
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
• OAS против Кубы • Взаимо--Американское соучастие в и legitimization США. агрессия против кубинских людей • Сражение Raúl Roa для сана
18-ого марта 1959, как раз 2 с половиной через месяцы после популярной победы 1-ое января, Raúl Roa García, нового кубинского посола к организации американских государств, set out положение которое определило бы отношение между triumphant витком и полушаровой организацией от после этого дальше: «… На длинние леты, голос Кубы неподдельный не поднял или не услышал в совете OAS…. Оно be worth recalling, из-за своих исторической новизны и очевидного поощрения для тех людей которые все еще угнетаны. Низвержением диктатур через вооруженную акцию не будет необыкновенный случай в нашей америке; одно overthrew Fulgencio Batista в Кубе, однако. «
Это положение принятое Кубой было основано на знании своего революционного водительства было после этого кратко и унылой историей OAS в обслуживании Соединенных Штатов, с 1959, draw up план для того чтобы использовать организацию против витка и наших людей. Вверх по until then, никакой multilateral или регионарный механизм inflicted или попытал inflict больше повреждения на стране чем OAS по отношению к Кубе.
So-called «кубинским вопросом» был приоритет на повестке дня OAS, и, in line with США. интересы, оно начало класть учредительства для изоляции Кубы политической/дипломатической и активация Взаимо--Американского договора взаимной помощи (TIAR) «legitimize» сразу военная агрессия против Кубы.
В августе 1959, правительства Бразилии, Чили, Соединенных Штатов и Перу ask for встреча консультации министров международных дел для того чтобы адресовать ситуацию в Caribbean. Виток прошел первый поступок земельной реформа, который исключил крупные землевладения, включая имеемое то соединенным плодоовощ; те держали интересы в этой компании включили брата Dulles: Аллан Dulles, которое было США. Государственный секретарь, и Foster Dulles, директор C I A.
5-ая встреча консультации министра иностранных дел в Santiago de Чили не приняла NIKAKой документ судя нашу страну, а создала «схематические рамки» которые служили бы цели политики yanki к нашей нации; оно установило Взаимо--Американскую комиссию прав человека, пока дала Взаимо--Американской комиссии мира новые силы, как часть стратегии для создавать или улучшать инструменты которые были бы ключевы к прикладывать директивы yanki против Кубы в пределах OAS.
Встречи осуществили одно после того как другое, и Roa, forewarned задач тех встреч in terms of Caribbean, после того как они заявлены, сперва в вашингтоне: Убежено кубинское правительство что все из теми обличительствами будут попытка… к творению вражеское международные условия для Кубы, и организовать в Кубе международное конспирацияо интервент-типа, с целью мешать внутри, преграждать, или разрушать развитие кубинского витка. Он более поздно округлил с его примечаний в San José с показывая обязанностью: Если это о делать правосудие, тогда, то Trujillo и правительство Соединенных Штатов, совместно, быть репрессировано.
КОНСПИРАЦИЯО И ВИНДИКАЦИЯ В SAN JOSE
7th встреча консультации министров международных дел осуществила в San José, Costa Rica с 22-ого до 29 августа 1960. Один из пунктов на повестке дня было усиливать континентальной сплоченности и Взаимо--Американской системы, определенно in response to угрозы экстренн-континентального агрессии и учитывать международнаяа напряженность в карибской зоне, обеспечить сработанность, всеединство и мир Америк, среди других.
Встреча приняла объявление пункты постановляющей части 4 и заявленные 5, «… Взаимо--Американская система несовместима с всеми формами totalitarianism и народовластие только достигнет высоты своих задач на материке когда все американские республики регулируют их проведение к принципам выраженным в объявлении Santiago de Чили и все статусы члена регионарной организации будут иметь обязательство представлять к дисциплине Взаимо--Американской системы, добровольн и свободно согласовало и что самая твердая гарантия своей политической независимости приходит от повиновения к stipulations хартии организации американских государств.»
В San José, были установлены, что, на терминах yanki, навели необходимые условия исключение кубинского правительства. В протест, на объявлять его решение для того чтобы разделить от того стыдное cabal, министра иностранных дел Roa объявил, в памятном и resounding заявлении, пролом Кубы окончательный с OAS: «… Латино-американские правительства имеют левую Кубу на свое одном. Я иду с моими людьми, и с моими людьми, люди нашей америки также выходят здесь. «
In response to исход встречи San José, больше чем миллионо кубинцев пришли совместно в Plaza de la Revolución в исторической генеральной ассамблее людей Кубы и приняли первое объявление Havana, в котором они излучили hegemonic намерия Соединенных Штатов к Кубе, своя политика изолировать нашу нацию и servility OAS in the face of те лежит.
ВЫТЕСНЕНИЕ И ПОПЫТКА НА ИЗОЛЯЦИИ
В декабре 1961, по просьба Колумбии, совет OAS постоянный решил чозывать 8th встреча консультации министров международных дел на январь 1962 (от 22nd к 31st), в Punta del Este, куда новые разрешения были ы, 4 из их против Кубы. Четвертью однако, было OAS «озаглавленный jewel», Исключение присытствыющего правительства Кубы от участия в Взаимо--Американской системе, максимальная устремленность yanki для de-legitimizing наш виток политически и дипломатически. Разрешение прошло с 14 для (Соединенные Штаты должны купить вотум Гаити для того чтобы получить минимальное большинство), одним против - Куба - и 6 воздержаниями: Аргентина, Бразилия, Боливия, Чили, эквадор и Мексика. Последние 2 нации заявили то вытеснять статус члена не смогл продолжать, потому что хартия организации ранее не была доработана.
Кубинский президент вовремя, Osvaldo Dorticós, поднял такое же знамя которое министра иностранных дел Roa поднял раньше в что такой же сценарий: «… Если пытается здесь для Кубы, котор нужно представить к решениям могущественной страны; если изыскивается для Кубы, котор нужно капитулировать, то отречьйтесь от устремленностей well-being, прогресса и мира которые motivate свое социалистическая революция и дают вверх свое суверенство; если пытается для Кубы для того чтобы повернуть свою заднюю часть на странах, то демонстрировали задушевное приятельство и подытожьте уважение к ему; если, в слове, идеей будет поработить страну, то которая достигала своей полной свободы после столетия с половиной поддач, после этого препятствуйте ему быть известно once and for all: `Куба не капитулирует. '… Мы пришли после того как мы убежены что решение будет сделано против Кубы, но то не повлияет на развитие нашего витка. Мы пришли двинуть от быть обвиненные был обвинителем, для того чтобы обвинить виновное одно здесь, которое никакое за исключением imperialist правительства Соединенных Штатов…. OAS будет несовместимым с исключением latifundia, с национализацией империалистической монополии, с социальное равенство, с правом на образование, с исключением неграмотности… и в что случай, Куба не должен находиться в OAS…. Мы не могли находиться в OAS, но социалистическая Куба находится в америке; мы не могли находиться в OAS, но imperialist правительство Соединенных Штатов будет продолжаться иметь, 90 миль от своего свободного полета, революционной и социалистической Куба….«
С заливом поражения свиней 1961, с отказом планов Mongoose деятельности то вело к (реактивном снаряде -го) кризису в октябре 1962, при хозяйственное, коммерчески и провозглашенное финансовая блокада, и при шатии террориста воюя в горах Escambray, все которое было оставлено для Соединенных Штатов должно было интернационализировать свои despicable политики. Для того, оно использовало 9th встречу консультации министров международных дел, в вашингтоне, в июле 1964, через разрешение основанное на TIAR, которое заменило хартию OAS, обусловливая что правительства американских положений должны break off их дипломатических и консульския отношения с кубинским правительством.
Только Мексика поддерживала dignified положение и не обхватывала вплоть до планы империи.
ДЕМОКРАТИЧЕСКАЯ ХАРТИЯ И ОТКАЗ ПЛОХОЙ ПОЛИТИКИ
11-ое сентября 2001, когда твиновские башни рушились в нью-йорке, была очень дата для одобрять Взаимо--Американскую демократическую хартию, самый недавний и underhanded маневр yanki против Кубы в OAS, и который установило правила которыми страны обязаны последовать за для того чтобы принадлежать к полушаровому блку. Ранее, страна-члены не были в состоянии быть марксистсколенински; теперь, они потребованы, что принимают буржуазное репрезентивное народовластие и «рынок как бог.» В предпосылке, исключение Кубы повышалось таким же образом.
Но виток вписал 2його столетие как victor в самую длиннюю и самую жестокосердную осаду что любая нация имеет известное в истории гуманности. Будет символом что imperialist силы не совершенно или вечны. Знатность и определение наших людей повсюду планете. OAS resoundingly потерпело неудачу.
Куба имеет жидкие дипломатическия отношения с каждой нацией в полусфере и была acclaimed в группе Rio, потому что никакая нация на материке всегда не исключала нас. Наша страна не была устрашита, не уступала, не изменила свое властительское решение один iota, и не обсудила свои свободу, независимость или самоопределение. Не будет фанатическим положением но принцип, одно установленное «министра иностранных дел сана,» Raúl Roa, в августе 1959, когда он сказал, «… кубинский виток не к праву или to the left of anybody: оно перед каждым, с своими и unmistakable положением. Оно не третье, или четвертое, или пятое положение. Будет нашим собственным положением. «
Быть продолженным…
перевел Granma Международн
granma.cu
- Стыдная история OAS (части 1)
De beschamende geschiedenis van OAS (ii)
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
• OAS tegen Cuba • Inter-Amerikaanse medeplichtigheid aan en legitimization van de V.S. agressie tegen de Cubaanse mensen • De slag van Raúl Roa voor waardigheid
OP Maart 18, 1959, enkel twee en een half maanden na de populaire overwinning van 1 Januari, Raúl Roa Garcia, stelde de nieuwe Cubaanse ambassadeur aan de Organisatie van Amerikaanse Staten, de positie op die het verband tussen de zegevierend Revolutie en de hemispheric organisatie van dan op zou bepalen: „… lange jaren, was de echte stem van Cuba niet opgeheven of gehoord in de Raad OAS…. Het is herinnerend aan de moeite waard, wegens zijn historische nieuwigheid en duidelijke aanmoediging voor die volkeren die nog worden onderdrukt. De omverwerping van dictaturen door bewapende actie is geen ongebruikelijke gebeurtenis in ons Amerika; die Fulgencio Batista in Cuba omverwierp, echter, is. „
Een dit standpunt dat door Cuba wordt ingenomen werd gebaseerd op de kennis van zijn revolutionaire leiding van wat toen de korte en droevige geschiedenis van OAS in de dienst van de Verenigde Staten was die, sinds 1959, een plan hadden opgesteld om de organisatie tegen de Revolutie en onze mensen te gebruiken. Op tot toenmalig, had geen multilateraal of regionaal mechanisme opgelegd of geprobeerd om meer schade op een land op te leggen dan OAS met betrekking tot Cuba.
De zogenaamde „Cubaanse vraag“ was een prioriteit op de Oas- agenda, en, overeenkomstig de V.S. de belangen, het begonnen de fundamenten voor de politieke/diplomatieke isolatie van Cuba en de activering van het Inter-Amerikaanse Verdrag van Wederkerige Hulp (TIAR) te leggen directe militaire agressie tegen Cuba „wettigen“.
In Augustus 1959, vroegen de regeringen van Brazilië, Chili, de Verenigde Staten en Peru om een Vergadering van Overleg met Ministers van Buitenlandse zaken om de situatie in de Caraïben te richten. De revolutie had het eerste Agrarische Akte overgegaan van de Hervorming, dat groot grondbezit elimineerde, met inbegrip van dat bezeten door Verenigd Fruit; zij die belangen in dit bedrijf hielden omvatten de Dulles broer: Allan Dulles, die de V.S. was. de Staatssecretaris, en bevordert Dulles, directeur van de CIA.
De 5de Vergadering van het Overleg van Ministers van Buitenlandse Zaken in Santiago DE Chili keurde geen document goed veroordelend ons land, maar cre�ërde een „conceptueel kader“ dat de doeleinden van yankibeleid naar onze natie zou dienen; het richtte de Inter-Amerikaanse Commissie van Rechten van de mens, terwijl de Inter-Amerikaanse Commissie van de Vrede nieuwe bevoegdheden werd gegeven, als deel van een strategie om de hulpmiddelen op te creëren of te perfectioneren die zeer belangrijk zouden zijn aan het toepassen van yankirichtlijnen tegen Cuba binnen OAS.
De vergaderingen vonden na andere, en Roa plaats, die van de doelstellingen van die vergaderingen in termen van de Caraïben van te voren wordt gewaarschuwd, die eerst in Washington worden verklaard: De Cubaanse overheid is overtuigd dat elk van die beschuldigingen een poging… aan verwezenlijking een vijandig internationaal milieu voor Cuba zijn, en om in Cuba internationale een interventionist-type samenzwering, met het doel te organiseren om binnen zich te mengen, de ontwikkeling van de Cubaanse Revolutie te blokkeren of te slopen. Hij besloot later zijn opmerkingen in San José met een onthullende last: Als dit over het doen van rechtvaardigheid, dan is zouden Trujillo en de overheid van Verenigde Staten, gezamenlijk, moeten worden gestraft.
SAMENZWERING EN RECHTVAARDIGING IN SAN JOSE
De 7de Vergadering van Overleg met Ministers van Buitenlandse zaken vond in San José, Costa Rica vanaf 22-29 Augustus, 1960 plaats. Één van de punten op de agenda was het versterken van continentale solidariteit en het Inter-Amerikaanse Systeem, in het bijzonder in antwoord op bedreigingen van extra-continentale agressie en het rekening houden van met internationale spanningen in het Caraïbische gebied, om de harmonie, de eenheid en de vrede van Amerika, onder anderen te verzekeren.
De vergadering keurde een verklaring goed waarvan doeltreffende paragrafen 4 en 5 verklaarde, „… Het Inter-Amerikaanse Systeem is onverenigbaar met alle vormen van totalitarianism en de democratie zal slechts de hoogte van zijn doelen op het continent wanneer alle Amerikaanse republieken hun gedrag aan de principes aanpassen die in de Verklaring van Santiago DE Chili worden uitgedrukt en alle lidstaten van de regionale Organisatie de verplichting van het voorleggen aan de discipline van het Inter-Amerikaanse Systeem hebben, vrijwillig en vrij akkoord gegaan op bereiken en dat de meest vaste waarborg van zijn politieke onafhankelijkheid uit gehoorzaamheid aan de bepalingen van het Handvest van de Organisatie van Amerikaanse Staten.“ komt
In San José, werden de noodzakelijke voorwaarden duidelijk gemaakt, onder yankivoorwaarden, om de uitsluiting van de Cubaanse overheid op te leggen. In protest, bij het aankondigen van zijn besluit om zich van dat beschamende cabal, Minister van Buitenlandse Zaken Roa terug te trekken die, in een gedenkwaardige en resounding verklaring, de definitieve onderbreking van Cuba met OAS wordt verklaard: „… De Latijns-Amerikaanse overheden hebben Cuba op zijn verlaten. Ik ga met mijn mensen, en met mijn mensen weg, hier eveneens gaan de volkeren van ons Amerika. „
In antwoord op het resultaat van de vergadering van San José, kwamen meer dan één miljoen Cubanen samen in Plaza DE La Revolución in een historische Algemene Vergadering van de Inwoners van Cuba en keurden de Eerste Verklaring van Havana goed, waarin zij de hegemonic bedoelingen van de Verenigde Staten naar Cuba, zijn beleid van het isoleren van onze natie en onderworpenheid van OAS in aanwezigheid van die leugens verwierpen.
DE UITWIJZING EN DE POGING TOT ISOLATIE
In December 1961, op verzoek van Colombia, besliste de Permanente Raad OAS de 8ste Vergadering van Overleg met Ministers van Buitenlandse zaken voor Januari 1962 (van tweeëntwintigste aan de eenendertigste), in Punta del Este te roepen, waar de nieuwe resoluties, vier van hen tegen Cuba werden overgegaan. Het vierde nochtans, was een OAS „juweel“, titled Uitsluiting van de Huidige Regering van Cuba van Participatie in het Inter-Amerikaanse Systeem, de maximumyankiaspiratie voor DE-wettigende politiek onze Revolutie en diplomatically. De resolutie ging met 14 voor (de Verenigde Staten moesten de stem van Haïti kopen om een minimummeerderheid te krijgen), tegen - Cuba - en zes onthoudingen over: Argentinië, Brazilië, Bolivië, Chili, Ecuador en Mexico. De laatstgenoemde twee naties verklaarden dat het verdrijven van een lidstaat niet kon te werk gaan, omdat het Handvest van de organisatie niet eerder was gewijzigd.
De Cubaanse voorzitter tegelijkertijd, Osvaldo Dorticós, hief de zelfde banner op die de Minister van Buitenlandse Zaken Roa voordien in dat zelfde scenario had opgeheven: „… Als wat hier wordt geprobeerd voor Cuba aan de besluiten van een krachtig land moet voorleggen; als wat wordt gestreefd naar voor Cuba moet capituleren, doe afstand van de aspiraties van welzijn, vooruitgang en vrede die zijn socialistische revolutie motiveren en zijn soevereiniteit opgeven; als wat wordt geprobeerd voor Cuba zijn rug op landen moet draaien die oprechte vriendschap en totale eerbied aan het hebben aangetoond; als, in een woord, het idee een land is te verslaven dat zijn volledige vrijheid na een eeuw en helft offers heeft bereikt, dan laat het voor eens en voor altijd worden het geweten: `Cuba zal niet capituleren. '… Wij kwamen overtuigd dat een besluit tegen Cuba worden genomen, maar dat niet de ontwikkeling van onze Revolutie zal beïnvloeden. Wij kwamen ons van het zijn beschuldigd aan het zijn bewegen de beschuldiger, om schuldige te beschuldigen hier, die niets buiten de imperialistische regering van de Verenigde Staten…. is OAS wordt onverenigbaar met de verwijdering van latifundia, met de nationalisering van imperialistische monopolies, met sociale gelijkheid, met het recht op onderwijs, met de verwijdering van analfabetisme… en in dat geval, zou Cuba niet in OAS moeten zijn…. Wij zouden niet in OAS kunnen zijn, maar Socialistisch Cuba zal in Amerika zijn; wij zouden niet in OAS kunnen zijn, maar de imperialistische regering van de Verenigde Staten zal, 90 mijlen van zijn kust, revolutionair en socialistisch Cuba blijven hebben….„
Met de Baai van de nederlaag van Varkens van 1961, met de mislukking van de plannen van de Mongoes van de Verrichting die tot Crisis de van Oktober (Raket) van 1962, met de economische leidde, commerciële en financiële afgekondigde blokkade, en met terroristentroepen die in de Bergen Escambray vechten, werd dat alles voor de Verenigde Staten was verlaten zijn verachtelijk beleid te internationaliseren. Voor dat, gebruikte het de 9de Vergadering van Overleg met Ministers van Buitenlandse zaken, in Washington, in Juli 1964, via een resolutie die op TIAR wordt gebaseerd, die het Oas- Handvest had vervangen, bepalend dat de overheden van de Amerikaanse Staten hun diplomatieke en consulaire relaties met de Cubaanse overheid zouden moeten afbreken.
Slechts handhaafde Mexico een waardige positie en boog niet neer aan de plannen van het imperium.
HET DEMOCRATISCHE HANDVEST EN DE MISLUKKING VAN EEN SLECHT BELEID
11 september, 2001, toen de TweelingTorens in New York instortten, was de eigenlijke datum voor het goedkeuren van het Inter-Amerikaanse Democratische Handvest, het meest recente en underhanded yankimanoeuvre tegen Cuba in OAS, en die de regels vastlegde dat de landen verplicht zijn volgen tot het hemispheric blok te behoren. Eerder, konden de lidstaten niet Marxistisch-Leninistisch zijn; nu, worden zij vereist om bourgeois representatieve democratie en de „Markt als God goed te keuren.“ Op de achtergrond, werd de uitsluiting van Cuba bevorderd op een gelijkaardige manier.
Maar de Revolutie ging de 21ste eeuw als victor in de langste en wreedste belegering in die om het even welke natie in de geschiedenis van het mensdom heeft geweten. Het is een symbool dat de imperialistische bevoegdheden niet absoluut of eeuwig zijn. Nobility en de bepaling van onze mensen worden erkend helemaal over de planeet. OAS had resoundingly ontbroken.
Cuba heeft vloeibare diplomatieke relaties met elke natie in de hemisfeer en in de Groep van Rio toegejuicht, omdat geen natie op het continent ons ooit uitsloot. Ons land werd niet bang gemaakt, toegaf niet, veranderde zijn soeverein besluit niet één jota, en besprak zijn vrijheid, onafhankelijkheid niet of zelfbeschikking. Het is een fanatical positie maar geen principe, één gevestigd door de „Minister van Buitenlandse Zaken van Waardigheid,“ Raúl Roa, in Augustus 1959, toen hij zei, „… De Cubaanse Revolutie is niet aan het recht of links van om het even wie: het is voor iedereen, met zijn eigen en onmiskenbare positie. Het is niet derde, of vierde, of vijfde positie. Het is onze eigen positie. „
Om zijn verdergegaan…
vertaalde door Granma International
granma.cu
- De beschamende geschiedenis van OAS (Deel 1)
التاريخ مخجلة من ال [وأس] [(يي)]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
• ال [وأس] ضدّ كوبا • تواطؤ [إينتر-مريكن] في و [لجتيميزأيشن] الولايات المتّحدة الأمريكيّة إعتداء ضدّ الالناس كوبيّة • [رل] [روأ] معركة لكرامة
في مارس - آذار 18, 1959, فقط اثنان ونصف شهور بعد النصرة شعبيّة يناير - كانون الثّاني [1ست], [رل] [روأ] [غركا], أبدى السفيرة جديدة كوبيّ إلى ال [أرغنيزأيشن وف] [أمريكن ستت], كان الموقعة أنّ عيّن العلاقة بين الثورة منتصرة والتنظيم [هميسفريك] من بعد ذلك فوق: رفعت "… لسنون طويلة, كوبا صوة أصليّة تلقّى لم يكن أو سمعت في ال [وأس] مجلس…. هو [ب وورث] يتذكّر, بسبب ه تاريخيّة جديد وتشجيع واضحة ل أنّ [بيوبلس] الذي يكون بعد قمعت. ليس ال [أفرثروو] الدكتاتوريّات من خلال عمل مسلّحة حادث نادرة في أمريكا نا; الواحدة أنّ أسقط [فولجنسو] [بتيستا] في كوبا, مهما. "
أسّست هذا موقعة يؤخذ بكوبا كان على قيادته ثوريّة معرفة من ماذا كان بعد ذلك الموجزة وتاريخ حزينة من ال [وأس] في الخدمة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة أيّ, منذ 1959, كان قد نصّ خطة أن يستعمل التنظيم ضدّ الثورة والناسنا. فوق [أونتيل ثن], ما من متعدّد أطراف أو كان آلية إقليميّة قد أنزل أو حاول أن ينزل كثير إتلاف على بلد من ال [وأس] [إين رلأيشن تو] كوبا.
الما يسمّى "كان سؤال كوبيّ" أولوية على ال [وأس] جدول, و, [إين لين ويث] الولايات المتّحدة الأمريكيّة فوائد, بدأ هو أن يكذب الأسس لكوبا سياسيّة/عمليّة عزل ديبلوماسيّة والتنشيط من المعاهدة [إينتر-مريكن] من مساندة تبادليّة ([تير]) [إين وردر تو] "أضفى شرعيّة على" يوجّه إعتداء عسكريّة ضدّ كوبا.
في أغسطس - آب 1959, سأل الحكومات برازيل, شيلية, الولايات المتّحدة الأمريكيّة وبيرو لاجتماع الإستشارة الوزيرات ال [فورين فّيرس] أن يخاطب الحالة في [كريبّن]. كان الثورة قد مرّ الأولى زراعيّة إصلاح عمل, أيّ أزال [لندهولدينغس] كبيرة, بما في ذلك أنّ يمتلك ب يوحّد ثمرة; تضمّن أنّ الذي أمسك فوائد في هذا شركة [دولّس] أخ: [ألّن] [دولّس], الذي كان الولايات المتّحدة الأمريكيّة وزير الدولة, و [دولّس] متبنّية, مديرة من الوكالة المخابرات الأمريكيّة.
ال [5ث] وزير الخارجيّة إستشارة لم يتبنّى اجتماع في سانتياغو [د] شيلية أيّ وثيقة يدين بلدنا, غير أنّ خلق "هيكل مفاهيميّة" أنّ خدم الأغراض من [ينكي] سياسة نحو أمتنا; هو أسّس ال [إينتر-مريكن] حقوق الإنسان عمولة, بينما ال [إينتر-مريكن] سلام عمولة كان أعطيت قوى جديدة, كجزء إستراتيجية ل يخلق أو يتمّ الأدوات أنّ كان أساسيّة إلى يطبّق [ينكي] توجيهات ضدّ كوبا ضمن ال [وأس].
تمّ الاجتماعات واحدة بعد الأخرى, و [روأ], يخطر من الأهداف من أنّ اجتماعات بخصوص [كريبّن], يفاد, أولى في واشنطن: أقنعت الحكومة كوبيّة أنّ كلّ من أنّ تهم محاولة… إلى خلق [ا] بيئة عدائيّة دوليّة لكوبا, وأن ينظّم في كوبا [إينترفنأيشنيست-تب] دوليّة تآمر, مع الهدف من يتدخّل داخل, يسدّ, أو يحطّم التطوير من الثورة كوبيّة. هو فيما بعد دوّر من ملاحظاته في [سن] [جوس] مع يكشف حشوة: إن هذا يكون حول يتمّ عدل, بعد ذلك [تروجيلّو] الولايات المتّحدة الأمريكيّة حكومة, معا, سوفت كنت عاقبت.
تآمر ودفاع في [سن] [جوس]
ال [7ث] تمّ اجتماع الإستشارة الوزيرات ال [فورين فّيرس] في [سن] [جوس], كوستاريكا من أغسطس - آب 22-29, 1960. كان واحدة من النقطات على الجدول ال يقوّي من تضامن قاريّة والنظامة [إينتر-مريكن], بشكل خاصّ [إين رسبونس تو] تهديدات من إعتداء [إإكستر-كنتيننتل] و [تك ينتو كّوونت] [تنسونس] دوليّة في المنطقة [كريبّن], [س س تو] ضمنت الإنسجام, وحدة وسلام من [أمريكس], بين أخرى.
تبنّى الاجتماع إعلان الذي [أبرتيف برغرف] 4 و5 يفاد, "… النظامة [إينتر-مريكن] يكون متعارضة مع كلّ أشكال الشمولية وديموقراطيّة فقط سيحقّق الإرتفاع من أهدافه على القارّ عندما [ألّ وف ث] جمهوريات أمريكيّة يكيّفون تصرّف إداريّهم إلى المبادئ عبّر عن في الإعلان سانتياغو [د] شيلية وكلّ دولة عضو من التنظيم إقليميّة يتلقّون الإلتزام من يقدّم إلى الإنضباط من النظامة [إينتر-مريكن], طوعا وبحرّيّة [أغر وبون] وأنّ الضمانة [فيرمست] من استقلاله سياسيّة يأتي من طاعة إلى الاشتراط من الميثاق من ال [أرغنيزأيشن وف] [أمريكن ستت]."
في [سن] [جوس], أسّست ال [نسسّري كنديأيشن] كان, على [ينكي] عبارات, أن يفرض الاستثناء من الحكومة كونيّة. في إحتجاج, على يعلن قراره أن ينسحب من أنّ مخجلة [كبل], أفاد وزير الخارجيّة [روأ], في بارزة ويدوّي بيان, كوبا كسر محدّدة مع ال [وأس]: "… يتلقّى الحكومات [لتين-مريكن] كوبا يسرى على ه واحدة. أنا أذهب مع الناسي, ومع الناسي, يترك ال [بيوبلس] من أمريكا نا بالمثل هنا. "
[إين رسبونس تو] النتيجة من ال [سن] [جوس] اجتماع, أكثر من أتى [أن ميلّيون] كوبيات معا في الساحة [د] [لا] [رفولوسن] في [جنرل سّمبلي] تاريخيّة من الالناس كوبا وتبنّى الإعلان أولى هافانا, في أيّ هم رفضوا النيات [هجمونيك] من الولايات المتّحدة الأمريكيّة نحو كوبا, سياسته من يعزل أمتنا والعبودية من ال [وأس] بوجه أنّ يكذب.
العمليّة طرد ومحاولة في عمليّة عزل
في ديسمبر - كانون الأوّل 1961, في كولومبيا طلب, ال [وأس] قرّر مجلس دائمة أن يدعو ال [8ث] اجتماع الإستشارة الوزيرات ال [فورين فّيرس] ليناير - كانون الثّاني 1962 (من ال [22ند] إلى ال [31ست]), في [بونتا] [دل] [إست], حيث قرارات جديدة كان مررت, أربعة من هم ضدّ كوبا. كان الرابعة مهما, [وأس] "جوهرة", [تيتلد] استثناء من الحكومة حاضرة كوبا من مشاركة في النظامة [إينتر-مريكن], القصوى [ينكي] سفط ل [د-لجتيميزينغ] ثورتنا سياسيّا و [ديبلومتيكلّي]. مرّ القرار مع 14 ل (الولايات المتّحدة الأمريكيّة اضطرّ اشتريت هايتي إقتراع أن يحصل أغلبية أدنى), واحدة ضدّ - كوبا - وستّة حالات: أرجنتين, برازيل, بوليفيا, شيلية, إكوادور ومكسيك. أفاد المتأخّرة اثنان أمم أنّ يطرد دولة عضو استطاع لم يباشر, لأنّ التنظيم ميثاق تلقّى لم يكن سابقا عدّلت.
رفع الرئيس كوبيّة [أت ث تيم], [أسفلدو] [دورتيكس], ال نفسه راية أنّ وزير الخارجيّة [روأ] كان قد رفع من قبل داخل أنّ نفسه سيناريو: "… إن ماذا يكون يكون حاولت هنا يكون لكوبا أن يقدّم إلى القرارات من بلد قوّيّة; أنكرت إن ماذا يكون يكون بحثت يكون لكوبا أن يستسلم, السفط من [ولّ-بينغ], تقدم وسلام أنّ يحثّ ثورته اشتراكيّة ويعطي فوق سيادته; إن ماذا يكون يكون حاولت يكون لكوبا أن يلتفت ظهره على بلاد أنّ قد عرض يصدق صداقة ومجموعة إحترام إلى هو; تركت إن, في كلمة, الفكرة يكون أن يستعبد بلاد أنّ قد حقّق ه يشبع حرية بعد قرن ونصف التضحيات, بعد ذلك هو كنت عرفت [أنس ند فور لّ]: لن يستسلم `كوبا. '… نحن أتينا يقنع أنّ جعلت قرار كنت ضدّ كوبا, غير أنّ أنّ لن يأثر التطوير من ثورتنا. نحن أتينا أن يتحرّك من يكون ال يتّهم إلى يكون ال [أكّوسر], أن يتّهم المذنبة واحدة هنا, أيّ يكون لا شيء غير الحكومة إمبرياليّة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة…. يصبح ال [وأس] متعارضة مع الإزالة من ال [لتيفونديا], مع التأميم من إحتكارات إمبرياليّة, مع حالة تساو اجتماعيّة, مع الحق إلى تربية, مع الإزالة الأمية… وداخل أنّ حالة, كوبا سوفت لا يكون في ال [وأس]…. نحن أمكن لم يكن في ال [وأس], غير أنّ سيكون كوبا اشتراكيّة في أمريكا; نحن أمكن لم يكن في ال [وأس], غير أنّ سيستمرّ الحكومة إمبرياليّة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة أن يتلقّى, 90 أميال من ساحله, ثوريّة وكوبا اشتراكيّة…."
مع النباح من خنازير هزيمة من 1961, مع الإخفاق من عملية [مونغوس] خطط قاد أنّ إلى أكتوبر - تشرين الأوّل (صاروخ) أزمة من 1962, مع الاقتصاديّة, تجاريّة وحصار ماليّة يعلن, ومع إرهابية مجموعة يتنازع في [إسكمبري] أجبال, كلّ أنّ كان تركت لالولايات المتّحدة الأمريكيّة كان أن يدوّل سياساته حقيرة. ل أنّ, استعمل هو ال [9ث] اجتماع الإستشارة الوزيرات ال [فورين فّيرس], في واشنطن, في يوليو-تمّوز من 1964, عن طريق قرار يؤسّس على ال [تير], أيّ كان قد استبدل ال [وأس] ميثاق, يشترط أنّ الحكومات من ال [أمريكن ستت] سوفت تباعدت هم ديبلوماسيّة وعلاقات قنصليّة مع الحكومة كوبيّة.
فقط أبقى مكسيك يوقّر موقعة ولم يحن إلى أسفل إلى الإمبراطورية خطط.
الميثاق ديموقراطيّة والإخفاق من سياسة سيّئة
سبتمبر - أيلول 11, 2001, عندما انهار البرت مزدوجة كان في نيويورك, كان التاريخ جدّا ل يوافق الميثاق [إينتر-مريكن] ديموقراطيّة, ال أكثر أخيرة و [أوندرهندد] [ينكي] مناورة ضدّ كوبا في ال [وأس], وأيّ أسّس القواعد أنّ بلاد يكون أجبرت أن يتبع [إين وردر تو] انتسبت إلى الكتلة [هميسفريك]. سابقا, بلد عضو استطاع لم يكن [مرإكسيست-لنينيست]; الآن, تطلّبت هم أن يتبنّى ديموقراطيّة [بوورجويس] تمثيليّة وال "سوق كإلهة." في الخلفيّة, كوبا روّجت استثناء كان يكون في طريقة مماثلة.
غير أنّ دخل الثورة ال [21ست سنتثري] كالمنتصرة في الطويلة وحصار قاسية أنّ أيّ أمة قد عرف في التاريخ الإنسانية. هو رمز أنّ ليس القوى إمبرياليّة مطلقة أو دائمة. ال ميّزت نبالة وتعيين من الناسنا [ألّ وفر] الكوكب. [فيلد] ال [وأس] تلقّى بشكل مدوّ.
كوبا يتلقّى علاقات مائعة ديبلوماسيّة مع كلّ أمة في النصف كرة وكان هتفت في ريو مجموعة, لأنّ ما من أمة على القارّ في أيّ وقت استثنىنا. لم يخف بلدنا كان, لم يعط داخل, لم يغيّر قراره مسيطرة واحدة يوتا, ولم يفاوض ه حرية, استقلال أو [سلف-دترمينأيشن]. هو ليس موقعة متعصّبة غير أنّ مبدأ, واحدة يؤسّس ب ال "وزير الخارجيّة الكرامة," [رل] [روأ], في أغسطس - آب من 1959, عندما قال هو, "… الثورة كوبيّة ليس إلى الحق أو [تو ث لفت وف] أيّ شخص: هو أمام كلّ شخص, مع ه خاصّة وموقعة غير قابل للخطأ. هو ليس ثالثة, أو رابعة, أو موقعة خامسة. هو نا خاصّة موقعة. ترجم "
أن يكون استمرّت…
ب [غرنما] [إينترنأيشنل]
[غرنم.ك]
- التاريخ مخجلة من ال [وأس] (جزء 1)
|
|
Tags:
1959, triumphant, revolution, hemispheric, organization, cuba, oas, peoples, oppressed, historical, novelty, obvious, encouragement, dictatorships, armed, action, america, overthrew, fulgencio, batista, revolutionary, leadership, knowledge, brief, sad, history, people, multilateral, regional, mechanism, inflicted, attempted, inflict, damage, interests, political, diplomatic, isolation, american, treaty, reciprocal, assistance, tiar, legitimize, direct, military, aggression, brazil, chile, united, states, peru, caribbean, agrarian, reform, act, cia, allan, dulles, foster, yanki, roa, washington, cuban, government, hostile, international, environment, interventionist, conspiracy, justice, trujillo, punished, 1960, continental, solidarity, harmony, unity, peace, americas, totalitarianism, democracy, obedience, shameful, cabal, peoples, revolución, havana, hegemonic, 1961, colombia, 1962, argentina, bolivia, ecuador, mexico, osvaldo, dorticós, socialist, sovereignty, sincere, friendship, enslave, freedom, sacrifices, capitulate, accused, accuser, guilty, imperialist, latifundia, nationalization, monopolies, social, equality, right, education, illiteracy, economic, commercial, financial, blockade, terrorist, gangs, internationalize, despicable, policies, 1964, 2001, marxist, leninist, bourgeois, representative, humanity, absolute, eternal, planet, failed, sovereign, decision, raúl, position
You must be logged in to add tags.
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
america american bahamas barack caribbean crime crisis cuba cuban democracy development economic economy financial global health history ict4d individualeconomy international investment obama people political revolution trade war washington world
Links
2495193 views
|
 |