 |
Bahamas Blog International
The shameful history of the OAS (III and Final)
available in: (original) | | | | | | | | |
|
• End of the ministry of colonies of the USA
On September 2, 1960, after the OAS conspiracy against Cuba was established in San José, Commander in Chief Fidel Castro convened the Cuban people in a Great General Assembly in the José Martí Plaza de la Revolución, and read out the historical proclamation known as the First Declaration of Havana, whose eighth and final paragraph defined:
"…The National General Assembly of the People of Cuba reaffirms its faith in that Latin America will soon be marching, united and triumphant, free from the bindings that are turning its economies into wealth relinquished to U.S. imperialism and preventing its true voice from being heard at the meetings where domesticated foreign ministers form an infamous chorus led by their despotic masters.
Therefore, it ratifies its decision of working for that common Latin American destiny that will enable our countries to build a genuine solidarity, based upon the free will of each of them and the joint aspirations of all. In the struggle for such a Latin America, facing the obedient voices of those who usurp its official representation, there now arises, with invincible power, the genuine voice of the people, a voice that forges ahead from the heart of its tin and coal mines, from its factories and sugar mills, from its feudalized lands, where "rotos," "Cholos," "Gauchos," "Jibaros," the heirs of Zapata and Sandino, grip the weapons for their freedom, a voice that resounds in its poets and novelists, in its students, in its wives and children, in its vigilant elderly people. To that friendly voice, the Assembly of the People of Cuba responds: Present! Cuba will not fail. Cuba is here today to ratify, before Latin America and before the world, as a historical commitment, its irrevocable dilemma: Homeland or Death!"
In the midst of the applause and approval of more than one million hands, Fidel stated, "…Now, one thing is missing. And with the Declaration of San José, what do we do?" The people chanted, "We rip it up! We rip it up!" He took picked up that shameful declaration and ripped it up in front of the multitude. Things between Cuba and the OAS were clear. The final words of the declaration were the premonition of what was to happen almost half a century later, when the Cuban Revolution witnessed the death throes of the organization that lent itself to the dirty work of the imperialist gravedigger.
THERAPY FOR DISCREDIT
Discredited and devalued, in the midst of the fall of the empire, the OAS found its salvation in an initiative of President William Clinton who, in 1994, proposed summit meetings with all the heads of state and government in the hemisphere, whose organization, management and follow-up was entrusted to the Organization of American States, with the goal of rescuing it from the state of destitution into which it had fallen.
After the 4th Summit of the Americas (Mar del Plata-2004), where the Free Trade Area of the Americas agreement was buried, the OAS was dealt another resounding blow to add to its disastrous legacy. Its silence following Colombia’s raid into Ecuador on March 1, 2008, was a further blow while, like on so many other occasions, the yanki government protected the deed, while the Rio Group responded in place of the debilitated old body, leaving it forever without a voice.
During the 5th Summit in Port-of-Spain, Trinidad &Tobago, last April, the OAS equally failed to rise to the height of the circumstances surrounding events that led to the massacre of campesinos in Pando, Bolivia, in September 2008. It was the young Union of South American Nations (UNASUR) that made itself heard as the new vigorous voice defending the rights of the perpetually ignored. Once again, there was silence on the part of the bloc that the "Foreign Minister of Dignity" Raúl Roa described as the U.S. Ministry of Colonies.
Facing a reality already removed from it, the OAS found itself facing the solid position taken by countries in the region against Cuba’s exclusion from the Summit. Neither the OAS nor its general secretary Chilean José Miguel Insulza were able to prevent the questioning of U.S. policy on Cuba from being the central issue. As Fidel had predicted, Insulza had no awareness of the fact that "…the train passed a while back, and he still doesn’t know it…."
What happened there demonstrated to the yankis (accustomed to learn nothing from their failures) that the reality of Latin America and the Caribbean today is a very different one from that of 1960 and 1962, when the region functioned as a docile scenario. The OAS and its mouthpiece, Insulza, had not grasped that, and repeated the old practice of speaking on behalf of their master: The United States is willing to talk to them (Venezuela and Bolivia). However, it must be an unconditional dialogue. Many of the problems emerged because the conditions were heightened. And that is as true in the case of Cuba as of the others. And thus, it backtracked to what has been at the heart of the troubled relationship between the United States and the region, Cuba included: a dialogue with conditions, imposed by Washington.
The OAS imposed double standards and political and administrative corruption; it made democracies ungovernable, turned them into dictatorships, and when they were no longer useful, reconverted them into even more diminished and servile democracies, because in the new, neoliberal era, with transnationalized oligarchical capital, they were part of a much more sophisticated power structure, whose bases were not necessarily located in the presidential palaces or parliaments, but in continental corporations.
BLOOD OOZING FROM ITS PORES
Washington and the OAS were consistent with their sinister past when they perceived the initial threats.
The organization that backed the 1952 coup d’état in Cuba; that was so inert in the face of the military action against the constitutionally-elected government of Jacobo Arbenz in Guatemala; that backed the satrap Anastasio Somoza, and in 1961 failed to condemn the mercenary invasion of Cuba, just as it avoided any criticism of the coup d’état against Velazco Ibarra, the elected president of Ecuador, remained the same as the one that had indulgently sponsored the military invasion of the Dominican Republic in 1965, the shipment of Green Berets and weapons to Guatemala in 1966, and to Bolivia in 1967, while it applauded the graduation of hundreds of torturers and repressors from the Panama Canal School of the Americas.
It contemplated U.S. government-sponsored coups in Uruguay, Argentina and Chile. It was silent in the face of the death of Salvador Allende, in the face of the murder and forced disappearance of tens of thousands of South Americans during the sinister Operation Condor. It failed to promote peace in Central America during the 1980s, in a conflict that cost nearly 100,000 human lives. It did not back any investigation into the suspicious death of General Torrijos in Panama, nor did its ambassadors stop drinking their coffee during the inglorious invasions of Grenada in 1983, and of Panama itself in 1989.
It gave support to Pedro "El Breve" during the difficult days of April 2002 in Venezuela after the attempted coup, defeated by the exemplary response of the people who rescued their president. That attitude demonstrated how far the OAS could go in its hypocrisy and alignment with the imperialist power, by not accepting the genuine nature of Venezuela’s Bolivarian process, which had given it a just lesson right where it hurt the most, submitting itself like no other government to the scrutiny of its voters and emerging victorious.
When the OAS set out to question the democratic legitimacy of those elections in the interest of the U.S. policy of overthrowing the Bolivarian revolution, it exposed all of the immorality of its famous Democratic Charter.
All that was missing from this rotten record was the particular case of Bolivia, with abundant and clear evidence of U.S. involvement in a dirty war to overthrow Evo Morales, the first indigenous president of the Americas. The OAS and Mr. Insulza had (more than) sufficient prudery in terms of not calling things by their name (coup d’état, for example) but preferred to note, with ridiculous language, that…in Bolivia, things have reached the point where either an agreement is reached on immediately halting hostilities and moving to negotiations, or the situation will become very difficult…. In its complicity by omission, the OAS ignored the sufficient evidence that the DEA and CIA were behind plots to assassinate the president of Bolivia.
BURYING THE STINKING CORPSE
Throughout this long history, there is too much involvement with death, genocide and lies for the OAS to survive these times. It is a political corpse and should be buried as soon as possible. However, there is no lack of those who, in their zeal to bring back the dead, are seeking to rectify matters by "allowing Cuba to live," restoring to it the place that never should have been taken from it within the OAS. All sorts of technicalities have been brought into play, such as the argument that it was the Cuban government, not the country, which was excluded, as if the legal entity of the state were separable from its very existence. The reality is, without the OAS, the United States would lose one of its principle political/legal instruments of hegemonic control over the Western Hemisphere.
Dismantling it and founding a new organization of Latin American and Caribbean countries, without the United States, would be the only way for Latin America and the Caribbean to decide their destiny without endangering their identity and making real progress toward a great united homeland, which Martí and Bolívar indicated as a historic goal.
As for Cuba, it does not need the OAS. It does not want it, reformed or not. Blood and infamy ooze out of every one of its pores. We will never return to that old run-down old house of Washington, witness to so much selling-out and so many humiliations. Raúl expressed it with the words of Martí: Before we enter the OAS, the North Sea would have to unite with the South Sea and a snake will be born from an eagle’s egg. •
Translated by Granma International
- The shameful history of the OAS (Part I)
- The shameful history of the OAS (II)
granma.cu
L'histoire honteuse des OAS (III et finale)
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
• Fin du ministère des colonies des Etats-Unis
Le 2 septembre 1960, après que la conspiration d'OAS contre le Cuba ait été établie dans San José, le commandant dans le chef Fidel Castro a assemblé les cubains dans une grande Assemblée générale dans le José Martí Plaza de la Revolución, et a donné lecture la proclamation historique connue sous le nom de la première déclaration de La Havane, dont le huitième et final paragraphe a défini :
« … L'Assemblée générale nationale du peuple du Cuba réaffirme sa foi du fait l'Amérique latine sera bientôt marcher, uni et triomphant, exempt des attaches qui transforment ses économies en richesse abandonnée aux États-Unis l'impérialisme et empêcher sa voix vraie d'être entendu lors des réunions où les ministres des affaires étrangères domestiqués forment un choeur infâme mené par leurs maîtres despotiques.
Par conséquent, il ratifie sa décision de travailler pour ce destin latino-américain commun qui permettra à nos pays d'établir une solidarité véritable, basé sur la volonté libre de chacun de eux et des aspirations communes de tous. Dans la lutte pour l'Amérique si latine, faisant face aux voix obéissantes de ceux qui usurpent sa représentation officielle, là surgit maintenant, avec la puissance invincible, la voix véritable du peuple, une voix qui va de l'avant du coeur de ses mines de houille de bidon et, de ses usines et moulins à cannes, de son feudalized des terres, où des « rotos, » « Cholos, » des « Gauchos, » « Jibaros, » les héritiers de Zapata et Sandino, saisissent les armes pour leur liberté, une voix qui des resounds dans ses poèts et romanciers, dans ses étudiants, dans ses épouses et enfants, dans ses vieilles personnes vigilantes. À cette voix amicale, l'Assemblée du peuple du Cuba répond : Présent ! Le Cuba n'échouera pas. Le Cuba est ici aujourd'hui pour ratifier, avant l'Amérique latine et avant le monde, comme un engagement historique, son dilemme irrévocable : Patrie ou mort ! «
Au milieu des applaudissements et de l'approbation de plus d'un million de mains, Fidel indiqué, « … maintenant, une chose est absente. Et avec la déclaration de San José, que faisons-nous ? « Le peuple a chanté, « nous la déchire vers le haut ! Nous le déchirons vers le haut ! « Il a pris repris cette déclaration honteuse et déchiré lui vers le haut devant la multitude. Les choses entre le Cuba et les OAS étaient claires. Les mots finals de la déclaration étaient la prémonition de ce qui était de se produire presque moitié par siècle plus tard, quand la révolution cubaine était témoin de l'agonie de l'organisation qui s'est prêtée au travail sale du gravedigger impérialiste.
THÉRAPIE POUR LE DOUTE
Critiqué et dévalué, au milieu de la chute de l'empire, les OAS ont trouvé son salut dans une initiative du Président William Clinton qui, en 1994, a proposé des réunions au sommet avec tous chefs d'Etat et gouvernement dans l'hémisphère, dont à l'l'organisation, la gestion et le suivi a été confiée à l'organisation des états américains, avec le but de le sauver de l'état de dénuement dans lequel il était tombé.
Après le 4ème sommet des Amériques (mars del Plata-2004), où la région de libre échange de l'accord des Amériques a été enterrée, les OAS ont été occupés un autre coup retentissant à ajouter à son legs désastreux. Son silence suivant l'incursion de la Colombie en l'Equateur le 1er mars 2008, était un autre coup tandis que, comme à tant d'autres occasions, le gouvernement de yanki protégeait le contrat, alors que le groupe de Rio répondait au lieu du vieux corps débilité, le laissant pour toujours sans voix.
Pendant le 5ème sommet en Port-de-Espagne, le &Tobago du Trinidad, avril passé, les OAS également ne s'est pas levé à la taille des circonstances entourant des événements que cela a menés au massacre des campesinos dans Pando, Bolivie, en septembre 2008. C'était la jeune union des nations sud-américaines (UNASUR) qui se sont faites entendu comme la nouvelle voix vigoureuse défendant les droites du perpétuellement ignoré. De nouveau, il y avait silence de la part du bloc que « le ministre des affaires étrangères de la dignité » Raúl Roa a décrit comme États-Unis Ministère des colonies.
Faisant face à une réalité déjà enlevée de eux, les OAS se sont trouvés faire face à la position pleine prise par pays dans la région contre l'exclusion du Cuba du sommet. Ni les OAS ni son secrétaire général José chilien Miguel Insulza ne pouvaient empêcher l'interrogation des États-Unis politique sur le Cuba d'être la question centrale. Comme Fidel avait prévu, Insulza n'a eu aucune conscience du fait que « … le train a passé à un moment en arrière, et il ne le sait toujours pas…. »
Ce qui se sont produits là démontré aux yankis (accoutumés pour n'apprendre rien de leurs échecs) que la réalité de l'Amérique latine et des Caraïbes est aujourd'hui très différente de cela de 1960 et de 1962, quand la région a fonctionné comme scénario docile. Les OAS et son embouchure, Insulza, n'avaient pas saisi cela, et avaient répété la vieille pratique de parler au nom de leur maître : Les Etats-Unis sont disposés à leur parler (le Venezuela et la Bolivie). Cependant, ce doit être un dialogue sans conditions. Plusieurs des problèmes ont émergé parce que les conditions ont été intensifiées. Et c'est comme vrai dans le cas du Cuba en date des autres. Et ainsi, il a fait retour arrière à ce qui a été au coeur du rapport préoccupé entre les Etats-Unis et la région, le Cuba inclus : un dialogue dans des conditions, imposées par Washington.
Les OAS ont imposé de doubles normes et corruption politique et administrative ; il a transformé des démocraties ingouvernables, tourné leur en des dictatures, et quand ils n'étaient plus utiles, reconverti leur en démocraties bien plus diminuées et serviles, parce que dans la nouvelle, néo-libérale ère, avec transnationalized le capital oligarchique, ils étaient une partie d'une structure beaucoup plus sophistiquée de puissance, dont les bases n'ont pas été nécessairement situées aux palais ou aux parlements présidentiels, mais aux sociétés continentales.
SANG SUINTANT DE SES PORES
Washington et les OAS étaient conformés à leur passé sinistre où ils ont perçu les menaces initiales.
L'organisation qui a soutenu le coup d'état 1952 au Cuba ; c'était si inerte face à l'action militaire contre le gouvernement constitutionnel-élu de Jacobo Arbenz au Guatemala ; que soutenu le satrap Anastasio Somoza, et dans 1961 n'a pas condamné l'invasion de mercennaire du Cuba, juste comme elle évitait n'importe quelle critique du coup d'état contre Velazco Ibarra, le président élu de l'Equateur, sont restés les mêmes que celui qui avait indulgent commandité l'invasion militaire de la République Dominicaine en 1965, l'expédition des bérets verts et les armes au Guatemala en 1966, et en Bolivie en 1967, alors qu'elle applaudissait le repére des centaines de tortionnaires et répresseurs de l'école de canal de Panama Des Amériques.
Il a contemplé les États-Unis coups commandités par le gouvernement en Uruguay, en Argentine et au Chili. Il était silencieux face à la mort du salvador Allende, face au meurtre et à la disparition forcée des dizaines de milliers d'Américains du sud pendant le condor sinistre d'opération. Il n'a pas favorisé la paix en Amérique Centrale pendant les années 80, en conflit ce coût les presque 100.000 vies humaines. Il n'a soutenu aucune recherche sur la mort soupçonneuse du Général Torrijos au Panama, ni son arrêt d'ambassadeurs buvant de leur café pendant les invasions déshonorantes du Grenada en 1983, et du Panama lui-même en 1989.
Il a donné l'appui à Pedro « EL Breve » pendant les jours difficiles de l'avril 2002 au Venezuela après le coup essayé, défaits par la réponse exemplaire du peuple qui a sauvé leur président. Que l'attitude a démontré à quelle distance les OAS pourrait entrer dans son hypocrisie et alignement avec la puissance impérialiste, en n'acceptant pas la nature véritable du processus de Bolivarian du Venezuela, qui lui avait donné un droit juste de leçon où elle a blessé les la plupart, se soumettant comme aucun autre gouvernement à l'examen minutieux de ses électeurs et émergence victorieux.
Quand les OAS se sont mis à remettre en cause la légitimité démocratique de ces élections dans l'intérêt des États-Unis politique de renverser la révolution de Bolivarian, il a exposé toute les immoralité de sa charte démocratique célèbre.
Tout ce qui était absent de ce disque putréfié était le cas particulier de la Bolivie, avec l'évidence abondante et claire des États-Unis participation dans une guerre sale pour renverser les moraux d'Evo, premier président indigène des Amériques. Les OAS et le M. Insulza a eu (plus que) le prudery suffisant en termes de ne pas appeler des choses par leur nom (coup d'état, par exemple) mais préféré noter, avec la langue ridicule, que… en Bolivie, choses a atteint le point où ou un accord est conclu sur des hostilités stoppantes immédiatement et se déplacer aux négociations, ou la situation deviendra très difficile…. Dans sa complicité par l'omission, les OAS ont ignoré l'évidence suffisante que les DEA et la CIA étaient derrière des parcelles de terrain d'assassiner le président de la Bolivie.
ENTERRER LE CADAVRE PUANT
Dans toute cette longue histoire, il y a trop de participation avec la mort, le génocide et les mensonges pour que les OAS survivent ces périodes. C'est un cadavre politique et devrait être enterré aussitôt que possible. Cependant, il n'y a aucun manque de ceux qui, dans leur ardeur pour rapporter les morts, cherchent à rectifier des sujets « en permettant au Cuba de vivre, » qui reconstituent à lui l'endroit qui jamais devrait n'avoir été pris de lui dans les OAS. Toutes les sortes de technicités n'ont été mises en jeu, tel que l'argument que c'était le gouvernement cubain, pas le pays, qui a été exclu, comme si la personne morale de l'état étaient séparable de son existence même. La réalité est, sans OAS, les Etats-Unis perdrait un de ses instruments politiques/juridiques de principe de contrôle hégémonique de l'hémisphère occidental.
Le démantèlement de lui et la fondation d'une nouvelle organisation des pays latino-américains et des Caraïbes, sans les Etats-Unis, seraient la seule manière pour que l'Amérique latine et les Caraïbes décident leur destin sans mettre en danger leur identité et accomplir le vrai progrès vers une grande patrie unie, que Martí et Bolívar ont indiquée comme but historique.
Quant au Cuba, il n'a pas besoin des OAS. Il ne le veut pas, reformé ou pas. Le sang et l'infamie suintent hors de des chaque de ses pores. Nous ne renverrons tellement jamais à celle la vieille vieille maison faible de Washington, le témoin à la vente-dehors et tant d'humiliations. Raúl l'a exprimé avec les mots de Martí : Avant que nous écrivions les OAS, la Mer du Nord devrait unir à la mer du sud et un serpent sera soutenu de l'oeuf d'un aigle. •
Traduit par Granma International
- L'histoire honteuse des OAS (partie I)
- L'histoire honteuse des OAS (ii)
granma.cu
La historia vergonzosa del OAS (III y final)
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
• Final del ministerio de las colonias de los E.E.U.U.
El 2 de septiembre de 1960, después de que la conspiración de OAS contra Cuba fuera establecida en San José, el comandante en el jefe Fidel Castro convocó a gente cubano en una gran Asamblea General en el José Martí Plaza de la Revolución, y leyó hacia fuera la proclamación histórica conocida como el primer declaración de La Habana, que octavo y final párrafo definió:
“… La Asamblea General nacional de la gente de Cuba reafirma su fe en que América latina pronto será el marchar, unido y triunfante, libre de los atascamientos que están dando vuelta a sus economías en la abundancia abandonada a los E.E.U.U. imperialismo y evitar que su voz verdadera sea oída en las reuniones donde los Ministros de Asuntos Exteriores domesticados forman un estribillo infame conducido por sus amos despóticos.
Por lo tanto, ratifica su decisión del trabajo para ese destino latinoamericano común que permita a nuestros países construir una solidaridad genuina, basado sobre la voluntad libre de cada uno de ellos y de las aspiraciones comunes de todos. En la lucha para una América tan latina, haciendo frente a las voces obedientes de los que usurpen su representación oficial, ahora se presenta, con energía invencible, la voz genuina de la gente, una voz que avance del corazón de sus minas de la lata y de carbón, de sus fábricas y trapiches, de su feudalized las tierras, en donde los “rotos,” “Cholos,” los “Gauchos,” “Jibaros,” los herederos de Zapata y Sandino, agarra las armas para su libertad, una voz que los resounds en sus poetas y novelistas, en sus estudiantes, en sus esposas y niños, en su gente mayor vigilante. A esa voz amistosa, la asamblea de la gente de Cuba responde: ¡Presente! Cuba no fallará. Cuba está aquí hoy ratificar, antes de América latina y antes del mundo, como comisión histórica, de su dilema irrevocable: ¡Patria o muerte! “
En el medio del aplauso y de la aprobación de más de un millón manos, Fidel indicado, “… ahora, una cosa falta. ¿Y con el declaración de San José, qué hacemos? ¡“La gente cantó, “nosotros lo rasga para arriba! ¡Lo rasgamos para arriba! “Él tomó tomado ese declaración vergonzoso y rasgado le para arriba delante de la multiplicidad. Las cosas entre Cuba y el OAS estaban claras. Las palabras finales del declaración eran la premonición de cuál era casi suceder mitad del siglo más adelante, cuando la revolución cubano atestiguó los throes de la muerte de la organización que se prestó al trabajo sucio del gravedigger imperialista.
TERAPIA PARA EL DISCRÉDITO
Desacreditado y devaluado, en el medio de la caída del imperio, el OAS encontró su salvación en una iniciativa de presidente Guillermo Clinton que, en 1994, propuso cumbres con todos los jefes de estado y gobierno en el hemisferio, que organización, gerencia y carta recordativa fue confiado a la organización de estados americanos, con la meta de rescatarla del estado de la destitución en el cual había caído.
Después de la 4ta cumbre de las Américas (marcha del Plata-2004), donde el área de libre cambio del acuerdo de Américas fue enterrada, el OAS fue repartido otro soplo resounding a agregar a su herencia desastrosa. Su silencio que seguía la incursión de Colombia en Ecuador el 1 de marzo de 2008, era otro soplo mientras que, como en tan muchas otras ocasiones, el gobierno del yanki protegió el hecho, mientras que el grupo de Río respondió en lugar de debilitated el viejo cuerpo, dejándolo por siempre sin una voz.
Durante la 5ta cumbre en Puerto-de-España, el &Tobago de Trinidad, el pasado mes de abril, el OAS no pudo igualmente levantarse a la altura de las circunstancias que rodeaban los acontecimientos que ése condujo a la masacre de campesinos en Pando, Bolivia, en septiembre de 2008. Era la unión joven de las naciones del americano del sur (UNASUR) que se hicieron oído como la nueva voz vigorosa que defendía las derechas del no hecho caso perpetuo. De nuevo, había silencio de parte del bloque que “el Ministro de Asuntos Exteriores de la dignidad” Raúl Roa describió como los E.E.U.U. El ministerio de colonias.
Haciendo frente a una realidad quitada ya de él, el OAS se encontró el hacer frente de la posición sólida tomada por los países en la región contra la exclusión de Cuba de la cumbre. Ni los OAS ni su secretaria general José chileno Miguel Insulza podían prevenir la cuestión de los E.E.U.U. política en Cuba de ser la edición central. Como Fidel había predicho, Insulza no tenía ningún conocimiento del hecho que “… el tren pasó un rato detrás, y él todavía no lo sabe….”
Qué sucedió allí demostrado a los yankis (acostumbrados para no aprender nada de sus faltas) que la realidad de América latina y del Caribe es hoy muy diversa de el de 1960 y 1962, cuando la región funcionó como un panorama dócil. El OAS y su boquilla, Insulza, no habían agarrado eso, y habían repetido la vieja práctica del discurso a nombre de su amo: Los Estados Unidos están dispuestos a hablarellos con (Venezuela y Bolivia). Sin embargo, debe ser un diálogo incondicional. Muchos de los problemas emergieron porque las condiciones fueron aumentadas. Y eso está como verdad en el caso de Cuba en fecha el otros. Y así, retrocedió a cuál ha estado en el corazón de la relación preocupada entre los Estados Unidos y la región, Cuba incluida: un diálogo con las condiciones, impuestas por Washington.
Los estándares dobles impuestos OAS y la corrupción política y administrativa; hizo democracias ungovernable, dado vuelta les en las dictaduras, y cuando eran no más útiles, reconvertido les en democracias aún más disminuidas y servile, porque en la nueva, neoliberal era, con transnationalized el capital oligárquico, eran parte de una estructura mucho más sofisticada de la energía, que bases no fueron situadas necesariamente en los palacios o los parlamentos presidenciales, pero en corporaciones continentales.
SANGRE QUE EXUDA DE SUS POROS
Washington y los OAS eran constantes con su pasado siniestro en que percibieron las amenazas iniciales.
La organización que movió hacia atrás el golpe de estado 1952 en Cuba; eso era tan inerte frente a la acción militar contra el gobierno constitucional-elegido de Jacobo Arbenz en Guatemala; que movido hacia atrás el satrap Anastasio Somoza, y en 1961 no pudo condenar la invasión del mercenario de Cuba, apenas pues evitó cualquier crítica del golpe de estado contra Velazco Ibarra, el presidente elegido de Ecuador, permanecían iguales que el que indulgente había patrocinado la invasión militar de la República Dominicana en 1965, el envío de boinas verdes y las armas a Guatemala en 1966, y a Bolivia en 1967, mientras que aplaudió la graduación de centenares de torturadores y de represores de la escuela del Canal de Panamá de las Américas.
Comtemplaba los E.E.U.U. golpes government-sponsored en Uruguay, la Argentina y Chile. Era silencioso frente a la muerte del Salvador Allende, frente al asesinato y a la desaparición forzada de diez de millares de americanos del sur durante el Condor siniestro de la operación. No pudo promover paz en America Central durante los años 80, en un conflicto ese coste casi 100.000 vidas humanas. No movió hacia atrás ninguna investigación en la muerte sospechosa de general Torrijos en Panamá, ni su parada de los embajadores que bebía su café durante las invasiones inglorious de Grenada en 1983, y de Panamá sí mismo en 1989.
Dio la ayuda a Pedro “EL Breve” durante los días difíciles del abril de 2002 en Venezuela después del golpe procurado, derrotados por la respuesta ejemplar de la gente que rescató a su presidente. Que la actitud demostró hasta dónde el OAS podría entrar en su hipocresía y alineación con la energía imperialista, no aceptando la naturaleza genuina del proceso de Bolivarian de Venezuela, que le había dado una derecha justa de la lección donde lastimó el la mayoría, sometiéndose como ningún otro gobierno al escrutinio de sus votantes y emerger victoriosos.
Cuando el OAS precisó para preguntar la legitimidad democrática de esas elecciones en el interés de los E.E.U.U. política de derrocar la revolución de Bolivarian, expuso toda la inmoralidad de su carta democrática famosa.
Todo que faltaba de este expediente putrefacto era el caso particular de Bolivia, con la evidencia abundante y clara de los E.E.U.U. implicación en una guerra sucia para derrocar las morales de Evo, el primer presidente indígena de las Américas. El OAS y Sr. Insulza tenía (más que) suficiente prudery en términos de no llamar cosas por su nombre (golpe de estado, por ejemplo) pero preferido observar, con lengua ridícula, que… en Bolivia, cosas ha alcanzado el punto donde o un acuerdo se alcanza en hostilidades inmediatamente que paran y la mudanza a las negociaciones, o la situación llegará a ser muy difícil…. En su complicidad por la omisión, el OAS no hizo caso de la suficiente evidencia que los DEA y la Cia estaban detrás de diagramas de asesinar al presidente de Bolivia.
ENTERRAR EL CADÁVER QUE APESTA
A través de esta historia larga, hay demasiada implicación con muerte, genocidio y las mentiras para que el OAS sobreviva estas épocas. Es un cadáver político y debe ser enterrado cuanto antes. Sin embargo, no hay carencia de los que, en su celo para traer detrás a los muertos, estén intentando rectificar materias “permitiendo que viva Cuba,” restaurando a ella el lugar que nunca se debe no haber tomado de ella dentro del OAS. Todas las clases de tecnicidades se han traído en juego, tal como la discusión que era el gobierno cubano, no el país, que fue excluido, como si la entidad legal del estado fuera separable de su misma existencia. La realidad es, sin el OAS, los Estados Unidos perdería uno de sus instrumentos políticos/jurídicos del principio del control hegemonic sobre el hemisferio occidental.
Desmontarlo y la fundación de una nueva organización de países latinoamericanos y del Caribe, sin los Estados Unidos, serían la única manera para que América latina y el Caribe decidan a su destino sin poner en peligro su identidad y la fabricación de progreso verdadero hacia una gran patria unida, que Martí y Bolívar indicaron como meta histórica.
En cuanto a Cuba, no necesita el OAS. No lo desea, reformado o no. La sangre y el infamy exudan fuera cada de sus poros. Nunca volveremos a ésa la vieja vieja casa desmantelada de Washington, el testigo tanto a la venta-hacia fuera y tan muchas humillaciones. Raúl lo expresó con las palabras de Martí: Antes de que incorporemos el OAS, el Mar del Norte tendría que unir con el mar del sur y una serpiente será llevada del huevo de un águila. •
Traducido por Granma International
- La historia vergonzosa del OAS (parte I)
- La historia vergonzosa del OAS (ii)
granma.cu
La storia shameful del OAS (III e finale)
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
• Conclusione del Ministero delle colonie degli S.U.A.
Il 2 settembre 1960, dopo che la cospirazione di OAS contro la Cuba fosse stabilita in San José, il comandante in capo Fidel Castro ha riunito la gente Cuban in un'assemblea generale grande nel José Martí Plaza de la Revolución ed ha letto fuori la proclamazione storica conosciuta come la prima dichiarazione di Avana, di cui l'ottavo e paragrafo finale ha definito:
“… L'assemblea generale nazionale della gente della Cuba riafferma la relativa fede in quanto l'america latina presto sarà marciare, unita e trionfante, esente dai grippaggi che stanno trasformando nelle relative economie ricchezza ceduta negli Stati Uniti imperialismo ed impedire la relativa voce allineare essere sentito alle riunioni dove i ministri stranieri domestici formano un chorus malfamato condotto dai loro padroni despotic.
Di conseguenza, ratifica la relativa decisione di funzionamento per quel destino dell'America latina comune che permetterà ai nostri paesi di sviluppare una solidarietà genuina, basato sulla volontà libera ciascuno di loro e delle aspirazioni unite di tutti. Nella lotta per la così america latina, affrontante le voci obedient di coloro che usurpa la relativa rappresentazione ufficiale, ora presenta, con alimentazione invincible, la voce genuina della gente, una voce che procede a tutta velocità dal cuore delle relative miniere di carbone e della latta, dalle relativi fabbriche e zuccherifici, dal relativo feudalized le terre, in cui “rotos,„ “Cholos,„ “Gauchos,„ “Jibaros,„ gli eredi di Zapata e Sandino, afferra le armi per la loro libertà, una voce che resounds nei relativi poets e romanzieri, nei relativi allievi, nelle relativi mogli e bambini, nella relativa gente anziana vigilante. A quella voce amichevole, il montaggio della gente della Cuba risponde: Presente! La Cuba non verrà a mancare. La Cuba è oggi qui ratificare, prima dell'america latina e prima del mondo, come impegno storico, del relativo dilemma irrevocabile: Patria o morte! “
In mezzo a l'applauso e l'approvazione di più di un milione di mani, Fidel ora dichiarato, “…, una cosa manca. E con la dichiarazione del San José, che cosa facciamo? “La gente chanted, “noi la strappa in su! Lo strappiamo in su! “Ha preso preso quella dichiarazione shameful e strappato esso in su davanti il gran numero. Le cose fra la Cuba e il OAS erano chiare. Le parole finali della dichiarazione erano il premonition di che cosa era accadere più successivamente quasi metà un di secolo, quando la rivoluzione Cuban ha testimoniato i throes di morte dell'organizzazione che si è prestata al lavoro sporco del gravedigger imperialist.
TERAPIA PER IL DISCREDITO
Screditato e svalutato, in mezzo a la caduta dell'impero, il OAS ha trovato la relativa salvezza in un'iniziativa del presidente William Clinton che, in 1994, ha proposto le riunioni al vertice con tutti i capi di stato ed il governo nell'emisfero, di cui l'organizzazione, amministrazione ed aggiornamento è stato affidato all'organizzazione dell'americano dichiara, con l'obiettivo di salvataggio esso dal dichiarare del destitution in cui era caduto.
Dopo la quarta sommità dei Americas (marzo del Plata-2004), dove la zona di libero scambio dell'accordo dei Americas è stata sepolta, il OAS è stato trattato un altro colpo clamoroso da aggiungere alla relativa eredità disastrosa. Il relativo silenzio che segue l'incursione della Colombia in Ecuador il 1° marzo 2008, era un colpo ulteriore mentre, come in tante altre occasioni, il governo di yanki ha protetto l'atto, mentre il gruppo de Rio ha risposto al posto del debilitated il vecchio ente, lasciante lo per sempre senza una voce.
Durante la quinto sommità in Orificio-de-Spagna, il &Tobago della Trinidad, aprile scorso, il OAS non è riuscito ugualmente ad aumentare all'altezza delle circostanze che circondano gli eventi che quello ha condotto al massacre dei campesinos in Pando, Bolivia, nel settembre 2008. Era l'unione giovane delle nazioni dell'americano del sud (UNASUR) che si sono fatte sentito come la nuova voce vigorosa che difende i diritti del ignorato perpetuo. Ancora una volta, ci era silenzio da parte del blocco che “il ministro straniero della dignità„ Raúl Roa ha descritto come gli Stati Uniti Ministero delle colonie.
Di fronte ad una realtà già rimossa da esso, il OAS si è scoperto che affronta la posizione solida presa per p#si nella regione contro l'esclusione della Cuba dalla sommità. Nè i OAS nè la relativa segretaria generale José cileno Miguel Insulza potevano impedire l'interrogazione degli Stati Uniti politica sulla Cuba da essere l'edizione centrale. Fidel aveva predetto, Insulza non ha avuto consapevolezza del fatto che “… il treno ha passato ad un istante indietro ed ancora non lo conosce….„
Che cosa sono accaduto là dimostrato ai yankis (accustomed per non imparare niente dai loro guasti) che la realtà dell'america latina e dei Caraibi oggi è molto differente da quella di 1960 e di 1962, quando la regione ha funzionato come piano d'azione docile. Il OAS ed il relativo boccaglio, Insulza, non avevano afferrato quello ed avevano ripetuto la vecchia pratica di parlare a nome del loro padrone: Gli Stati Uniti sono disposti a comunicare loro con (il Venezuela e la Bolivia). Tuttavia, deve essere un dialogo incondizionato. Molti dei problemi sono emerso perché le circostanze sono state intensificate. E quello è come allineare nel caso della Cuba a partire dagli altri. E così, backtracked a che cosa è stato al cuore del rapporto disturbato fra gli Stati Uniti e la regione, la Cuba inclusa: un dialogo con le circostanze, imposte da Washington.
Il OAS ha imposto i doppi campioni e la corruzione politica ed amministrativa; ha trasformato le democrazie ungovernable, girato loro i dictatorships e quando non erano più utili, riconvertito loro nelle democrazie ancor più diminuite e servile, perché nella nuova, era neoliberal, con transnationalized il capitale oligarchical, facevano parte di una struttura molto più specializzata di alimentazione, di cui le basi necessariamente non sono state situate nei palazzi o nei Parlamento presidenziali, ma nelle società continentali.
ANIMA CHE STILLA DAI RELATIVI PORI
Washington e i OAS erano costanti con il loro passato sinister in cui hanno percepito le minacce iniziali.
L'organizzazione che ha sostenuto il colpo di stato 1952 in Cuba; quello era così inerte di fronte all'azione militare contro il governo costituzionale-scelto di Jacobo Arbenz nel Guatemala; che sostenuto il satrap Anastasio Somoza e in 1961 non è riuscito a condannare l'invasione del mercenary della Cuba, appena poichè ha evitato tutta la critica del colpo di stato contro Velazco Ibarra, il presidente scelto dell'Ecuador, sono rimasto lo stessi de quello che indulgente aveva patrocinato l'invasione militare della Repubblica Domenicana in 1965, la spedizione dei berreti verdi e le armi nel Guatemala in 1966 ed in Bolivia in 1967, mentre ha applaudito la graduazione dei centinaia dei torturers e dei repressors dalla scuola del canale di Panama Dei Americas.
Ha contemplato gli Stati Uniti colpi government-sponsored nell'Uruguai, in Argentina e nel Cile. Era silenzioso di fronte alla morte di Salvador Allende, di fronte all'omicidio ed alla scomparsa forzata dei dieci dei migliaia degli Americani del sud durante il Condor sinister di funzionamento. Non è riuscito a promuovere la pace in America Centrale durante gli anni 80, in conflitto quel costo quasi 100.000 vite umane. Non ha sostenuto alcuna ricerca sulla morte sospettosa del General Torrijos nel Panama, né il relativo arresto degli ambasciatori che beve il loro caffè durante le invasioni inglorious della Granada in 1983 e del Panama in se in 1989.
Ha dato il supporto a Pedro “EL Breve„ durante i giorni difficili dell'aprile 2002 nel Venezuela dopo il colpo tentato, sconfitti dalla risposta esemplare della gente che ha salvato il loro presidente. Quell'atteggiamento dimostrato quanto lontano il OAS potrebbe andare nella relativi ipocrisia ed allineamento con l'alimentazione imperialist, non accettando la natura genuina del processo di Bolivarian del Venezuela, che gli dia una destra giusta di lezione dove ha danneggiato il la maggior parte, presentandosi come nessun altro governo all'esame accurato dei della relativi elettori ed emersione victorious.
Quando il OAS ha precisato per mettere in discussione la legittimità democratica di quelle elezioni nell'interesse degli Stati Uniti la politica di overthrowing la rivoluzione di Bolivarian, ha esposto tutto il immorality della relativa lettera democratica famosa.
Tutto che mancasse da questa annotazione marcia era il caso particolare della Bolivia, con prova abbondante e libera degli Stati Uniti partecipazione ad una guerra sporca per overthrow il morale di Evo, il primo presidente indigeno dei Americas. Il OAS e sig. Insulza ha avuto (più di) prudery sufficiente in termini di chiamata delle cose dal loro nome (colpo di stato, per esempio) ma preferito notare, con la lingua ridiculous, che… in Bolivia, cose avessero raggiunto il punto in cui o un accordo è raggiunto sulle ostilità immediatamente di fermata e sul muoversi verso le trattative, o la situazione diventerà molto difficile…. Nella relativa complicità dall'omissione, il OAS ha ignorato la prova sufficiente che i DEA ed il CIA erano dietro i diagrammi assassinare il presidente della Bolivia.
SEPPELLIRE IL CORPSE PUZZANTE
Durante questa storia lunga, ci è troppa partecipazione con la morte, il genocide e le bugie affinchè il OAS sopravviva questi periodi. È un corpse politico e dovrebbe essere sepolto appena possibile. Tuttavia, non ci è mancanza di coloro che, nel loro zelo per riportare i morti, sta cercando di rettificare gli argomenti “permettendo che la Cuba viva,„ ristabilenti ad esso il posto che dovrebbe non essere preso mai da esso all'interno del OAS. Tutte le specie delle tecnicità sono state messe in gioco, quale la discussione che era il governo Cuban, non il paese, che è stato escluso, come se l'entità legale del dichiarare fosse separabile dalla relativa esistenza stessa. La realtà è, senza il OAS, gli Stati Uniti perderebbe uno relativi strumenti politici/giuridici di principio di controllo hegemonic sopra l'emisfero occidentale.
Lo smantellamento esso e fondare una nuova organizzazione dei paesi dell'America latina e caraibici, senza gli Stati Uniti, sarebbero l'unico senso affinchè l'america latina ed i Caraibi decidano il loro destino senza mettere la loro identità in pericolo e realizzare i progressi reali verso una patria unita grande, che Martí e Bolívar hanno indicato come obiettivo storico.
Per quanto riguarda la Cuba, non ha bisogno del OAS. Non lo desidera, riformato oppure no. L'anima ed il infamy stillano da ogni dei relativi pori. Non restituiremo mai a quello la vecchia vecchia casa run-down di Washington, il testimone così tanto a vendere-fuor'e tanti humiliations. Raúl lo ha espresso con le parole di Martí: Prima che entriamo nel OAS, il Mare del Nord dovrebbe unire al mare del sud e un serpente sarà sopportato dall'uovo dell'aquila. •
Tradotto da Granma International
- La storia shameful del OAS (parte I)
- La storia shameful del OAS (ii)
granma.cu
Die shameful Geschichte des OAS (III und Endrunde)
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
• Ende des Ministeriums der Kolonien von den USA
Am 2. September 1960 nachdem die OAS Verschwörung gegen Kuba in San José hergestellt wurde, kam Oberbefehlshaber Fidel Castro die kubanischen Leute in großem Generalversammlung im José Martí Plaza de la Revolución zusammen und las die historische Proklamation aus, die als die erste Erklärung von Havana bekannt ist, dessen achter und abschließender Punkt definierte:
„… Nationale versichert Generalversammlung der Leute von Kuba seinen Glauben dadurch nochmals, daß lateinisches Amerika bald das Marschieren ist, vereinigt und triumphierend, frei von den Schwergängigkeiten, die seine Wirtschaftssysteme zu die Fülle machen, die nach US abgetreten wird Imperialismus und Verhindern seiner zutreffenden Stimme an bei den Sitzungen gehört werden, in denen domestizierte Außenminister einen unbeliebten Chor bilden, der durch ihre despotischen Meister geführt wird.
Folglich bestätigt es seine Entscheidung des Arbeitens für dieses allgemeine lateinamerikanische Schicksal, das unseren Ländern ermöglicht, eine echte solidarität zu errichten, gegründet nach dem freien Willen von jeder von ihnen und von den gemeinsamen Aspirationen von allen. Im Kampf für solch ein lateinisches Amerika, die ergebenen Stimmen von denen gegenüberstellend, die seiner amtlichen Darstellung sich bemächtigen, entsteht jetzt, mit unbesiegbarer Energie, die echte Stimme der Leute, eine Stimme, die vom Herzen seiner Zinn- und Kohlengruben, von seinen Fabriken und von Zuckerrohrmühlen übernimmt, von seinem feudalized Länder, in denen „rotos,“ „Cholos,“ „Gauchos,“ „Jibaros,“ die Erben von Zapata und Sandino, greifen die Waffen für ihre Freiheit, eine Stimme, die resounds in seinen Dichtern und in Novelists, in seinen Kursteilnehmern, in seinen Frauen und in Kindern, in seinen aufmerksamen älteren Leuten. Auf diese freundliche Stimme reagiert der Zusammenbau der Leute von Kuba: Geschenk! Kuba fällt nicht aus. Kuba ist hier heute, vor lateinischem Amerika und vor der Welt, wie historische Verpflichtung zu bestätigen, seinem unwiderruflichen Dilemma: Heimat oder Tod! „
In der Mitte des Applaus und der Zustimmung von mehr als eine Million Händen, Fidel angegeben, „… jetzt, fehlt eine Sache. Und mit der Erklärung von San José, was tun wir? „Die Leute sangen, „wir zerreißen sie oben! Wir zerreißen es oben! „Er nahm aufgehoben dieser shameful Erklärung und zerrissen ihm oben vor der Menge. Sachen zwischen Kuba und dem OAS waren klar. Die abschließenden Wörter der Erklärung waren das premonition von, was war, fast später zu geschehen Hälfte ein Jahrhundert, als die kubanische Revolution die Todthroes der Organisation zeugte, die zur schmutzigen Arbeit des imperialist gravedigger sich verlieh.
THERAPIE FÜR MISSKREDIT
Diskreditiert und, in der Mitte des Falles des Reiches abgewertet, fand das OAS seine Rettung in einer Initiative des Präsidenten William Clinton, die, 1994, Gipfeltreffen mit allen Staatsoberhäuptern vorschlug und Regierung in der Hemisphäre, deren Organisation, Management und Anschluß zur Organisation der amerikanischen Zustände anvertraut wurde, mit dem Ziel des Rettens es vom Zustand der Bedürftigkeit, in den es gefallen war.
Nach dem 4. Gipfel des Amerikas (Mrz Del Plata-2004), wo die Freihandelszone der Amerika Vereinbarung begraben wurde, wurde dem OAS ein anderer resounding Schlag behandelt, zum seinem verhängnisvollen Vermächtnis hinzuzufügen. Seine Ruhe, die überfall Kolumbiens in Ecuador am 1. März 2008 folgt, war ein weiterer Schlag, während, wie bei so vielen anderen Gelegenheiten, die yanki Regierung schützte den Brief, während die Rio Gruppe anstatt des geschwächten alten Körpers reagierte und für immer ihn ohne eine Stimme ließ.
Während des 5. Gipfels in Tor-von-Spanien, konnte Trinidad &Tobago, letzter April, das OAS gleichmäßig zur Höhe der Umstände steigen, die Fälle umgeben nicht, die, das zu das Blutbad von campesinos in Pando führte, Bolivien, im September 2008. Es war der junge Anschluß der Südamerikaner-Nationen (UNASUR) die gehört wie die neue kräftige Stimme sich bildeten, welche die Rechte von unaufhörlich ignoriert verteidigt. Noch einmal gab es Ruhe von seiten des Blocks, den der „Außenminister von Würde“ Raúl Roa als die US beschrieb Ministerium der Kolonien.
Eine Wirklichkeit gegenüberstellend, die bereits von ihm entfernt wurde, fand sich das OAS, die feste Position gegenüberzustellen, die durch Länder in der Region gegen Ausschluß Kubas vom Gipfel genommen wurde. Weder waren die OAS noch seine allgemeine Sekretärin chilenischer José Miguel Insulza in der Lage, das Ausfragen von US zu verhindern Politik auf Kuba vom Sein die zentrale Ausgabe. Wie Fidel vorausgesagt hatte, hatte Insulza kein Bewußtsein der Tatsache, die „… der Zug eine Weile zurück führte, und er noch kennt ihn nicht….“
Was dort demonstriert zu den yankis geschahen (gewöhnt, um nichts von ihren Ausfällen zu erlernen) daß die Wirklichkeit von lateinischem Amerika und von Karibischen Meeren heute ein sehr unterschiedliches von der von 1960 und von 1962 ist, als die Region als docile Drehbuch arbeitete. Das OAS und sein Mundstück, Insulza, hatten nicht das gegriffen und die alte Praxis des Sprechens im Namen ihres Meisters wiederholt: Die Vereinigten Staaten sind bereit, mit ihnen zu sprechen (Venezuela und Bolivien). Jedoch muß es ein unbedingter Dialog sein. Viele der Probleme tauchten auf, weil die Bedingungen erhöht wurden. Und das ist, wie zutreffend im Falle Kubas ab den anderen. Und folglich, kverfolgte es zu was am Herzen des gestörten Verhältnisses zwischen den Vereinigten Staaten und der Region gewesen ist denselben Weg zurüc, eingeschlossenes Kuba: ein Dialog mit den Bedingungen, auferlegt durch Washington.
Das OAS erlegte doppelte Moralkodexe und politische und administrative Korruption auf; es bildete Demokratien ungovernable, gedreht ihnen in Diktaturen, und als sie nicht mehr nützlich waren, zurückverwandelt ihnen in die sogar verminderten und servile Demokratien, weil in der neuen, neoliberal ära, mit oligarchical Kapital transnationalized, waren sie Teil einer viel hoch entwickelteren Energie Struktur, deren Unterseiten nicht notwendigerweise in den Präsidentenpalästen oder in den Parlamenten sassen, aber in den kontinentalen Korporationen.
BLUT, DAS VON SEINEN POREN DURCHSICKERT
Washington und die OAS waren mit ihrer finsteren Vergangenheit gleichbleibend, als sie die Ausgangsdrohungen wahrnahmen.
Die Organisation, die den Staatsstreich 1952 in Kuba unterstützte; das war angesichts der militärischen Tätigkeit gegen die konstitutionell-gewählte Regierung von Jacobo Arbenz in Guatemala so träge; daß zurückgezogen dem satrap Anastasio Somoza und in 1961 die Söldnerinvasion von Kuba verurteilen nicht konnte, gerade da sie jede mögliche Kritik des Staatsstreichs gegen Velazco Ibarra vermied, der gewählte Präsident von Ecuador, blieben die selben wie das, das nachsichtig die militärische Invasion der Dominikanischen Republik 1965 gefördert hatte, der Versand der grünen Barette und die Waffen nach Guatemala 1966 und nach Bolivien 1967, während es die Staffelung von Hunderten Torturers und Hemmern von der Panamakanal-Schule des Amerikas applaudierte.
Es erwog US staatlich geförderte Coupe in Uruguay, in Argentinien und in Chile. Es war angesichts des Todes von Salvador Allende, angesichts des Mordes und des gezwungenen Verschwindens von 10 Tausenden der Südamerikaner während des finsteren Betrieb Kondors leise. Es konnte Frieden in Mittelamerika während der achtziger Jahre, in einem Konflikt fördern diese nicht Kosten fast 100.000 menschliche Leben. Es unterstützte keine Untersuchung in den mißtrauischen Tod des Generals Torrijos in Panama, noch sein Botschafteranschlag, der ihren Kaffee während der inglorious Invasionen von Grenada 1983 und von Panama selbst 1989 trinkt.
Es gab Pedro „EL Breve“ Unterstützung während der schwierigen Tage von April 2002 in Venezuela nach dem versuchten Coup, besiegt durch die mustergültige Antwort der Leute, die ihren Präsidenten retteten. Diese Haltung demonstriert, wie weit das OAS in seine Hypokrisie und in Ausrichtung mit der imperialist Energie gehen könnte, indem es nicht annahm die echte Natur des Prozesses Bolivarian Venezuelas, die ihm ein volles Lektionrecht gegeben hatte, in dem sie die die meisten verletzte und wie keine andere Regierung bei der Nachforschung seiner Wähler und Auftauchens sich einreichte, die siegreich sind.
Als das OAS darlegte, um die demokratische Legitimität jener Wahlen im Interesse der US zu fragen Politik des Besiegens der Bolivarian Revolution, stellte es alle Unmoral seiner berühmten demokratischen Charter heraus.
Alle, die von dieser faulen Aufzeichnung fehlte, war der bestimmte Fall von Bolivien, mit reichlich vorhandenem und freiem Beweis von US Miteinbeziehung in einem schmutzigen Krieg, zum von Evo Moral, der erste eingeborene Präsident zu besiegen des Amerikas. Das OAS und der Herr. Insulza hatte (mehr als) genügendes prudery in dem Benennen nicht von Sachen ausgedrückt durch ihren Namen (Staatsstreich, z.B.) aber es vorgezogen, mit lächerlicher Sprache zu merken, daß… in Bolivien, Sachen den Punkt erreicht haben, in dem entweder eine Vereinbarung auf sofort anhaltenen Feindseligkeiten und dem Bewegen auf Vermittlungen erreicht wird, oder die Situation wird sehr schwierig…. In seiner Mitschuld durch Auslassung, ignorierte das OAS den genügenden Beweis, daß die DEA und der CIA hinter Plots, den Präsidenten von Bolivien zu ermorden waren.
BEGRABEN DER STINKENDEN LEICHE
Während dieser langen Geschichte gibt es zu viel Miteinbeziehung mit Tod, Genozid und Lügen, damit das OAS diese Zeiten überlebt. Es ist eine politische Leiche und sollte so bald wie möglich begraben werden. Jedoch gibt es keinen Mangel an denen, die, in ihrem Eifer, zum der Toten zurück zu holen, suchen, Angelegenheiten zu korrigieren, indem sie „Kuba leben lassen,“ zu ihm den Platz wieder herstellend, der nie von ihm innerhalb des OAS genommen worden sein sollte. Alle Art von Techniken ist in Spiel, wie das Argument, daß es die kubanische Regierung war, nicht das Land geholt worden, das ausgeschlossen wurde, als ob das zugelassene Wesen des Zustandes von seinem Bestehen trennbar waren. Die Wirklichkeit ist, ohne das OAS, die Vereinigten Staaten würde verlieren eins seiner politischen/Rechtsmittel der Grundregel der hegemonic Steuerung über der westlichen Hemisphäre.
Es abzubauen und die Gründung einer neuen Organisation der lateinamerikanischen und karibischen Länder, ohne die Vereinigten Staaten, würden die einzige Weise sein, damit lateinisches Amerika und die Karibischen Meere ihr Schicksal entscheiden, ohne ihre Identität zu gefährden und realen Fortschritt zu bilden in Richtung zu einer großen vereinigten Heimaten, die Martí und Bolívar als historisches Ziel anzeigten.
Was Kuba anbetrifft, es benötigt nicht das OAS. Es wünscht es nicht, verbessert oder nicht. Blut und Niedertracht sickern aus jeder seiner Poren heraus durch. Wir bringen nie zu der altes erschöpftes altes Haus von Washington, Zeuge soviel zum Verkaufen-heraus und so viele Erniedrigungen zurück. Raúl drückte es mit den Wörtern von Martí aus: Bevor wir das OAS eintragen, würde die Nordsee mit der Südsee vereinigen müssen und eine Schlange wird vom Ei eines Adlers getragen. •
Übersetzt durch Granma International
- Die shameful Geschichte des OAS (Teil I)
- Die shameful Geschichte des OAS (ii)
granma.cu
A história shameful do OAS (III e final)
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
• Fim do ministry das colônias dos EUA
Setembro em 2, 1960, depois que o conspiracy de OAS de encontro a Cuba foi estabelecido em San José, o comandante no chefe Fidel Castro reuniu os povos Cuban em um general conjunto grande no José Martí Plaza de la Revolución, e leu para fora o proclamation histórico sabido como a primeira declaração de Havana, cujo o oitavo e parágrafo final definiu:
“… O general conjunto nacional dos povos de Cuba reaffirms sua fé que América Latin será logo marchar, unido e triunfante, livre dos emperramentos que estão girando suas economias na riqueza abandonada para ESTADOS UNIDOS. imperialism e impedir que sua voz verdadeira esteja ouvida nas reuniões onde os ministros extrangeiros domesticated dão forma a um chorus infamous conduzido por seus mestres despotic.
Conseqüentemente, ratifica sua decisão de trabalhar para aquele o latin comum - o destiny americano que permitirá nossos países de construir um solidarity genuíno, baseado na vontade livre de cada um deles e dos aspirations comuns de tudo. No esforço para uma América tão Latin, enfrentando as vozes obedient daquelas que usurp sua respresentação oficial, levanta-se agora, com poder invincible, a voz genuína dos povos, uma voz que as forjas adiante do coração de suas minas da lata e de carvão, de seus fábricas e moinhos de açúcar, do seu feudalized as terras, onde os “rotos,” “Cholos,” “Gauchos,” “Jibaros,” os heirs de Zapata e de Sandino, prendem as armas para sua liberdade, uma voz que resounds em seus poetas e novelists, em seus estudantes, em suas esposas e crianças, em seus povos idosos vigilant. A essa voz amigável, o conjunto dos povos de Cuba responde: Presente! Cuba não falhará. Cuba está aqui hoje ratificar, antes de América Latin e antes do mundo, como um compromisso histórico, de seu dilemma irrevogável: Homeland ou morte! “
No meio do aplauso e da aprovaçã0 de mais de um milhão mãos, Fidel indicado, “… agora, uma coisa falta. E com a declaração de San José, que nós fazemos? “Os povos chanted, “nós rasgam-na acima! Nós rasgamo-lo acima! “Fêz exame escolhido acima essa declaração shameful e rasgado lhe acima na frente do multitude. As coisas entre Cuba e o OAS estavam desobstruídas. As palavras finais da declaração eram o premonition de o que era acontecer quase mais tarde metade um do século, quando a volta Cuban testemunhou os throes da morte da organização que se emprestou ao trabalho sujo do gravedigger imperialist.
TERAPIA PARA O DESCRÉDITO
Desacreditado e desvalorizado, no meio da queda do império, o OAS encontrou seu salvation em uma iniciativa do presidente William Clinton que, em 1994, propusesse reuniões de summit com todas as cabeças de estado e governo no hemisfério, cuja a organização, a gerência e a continuação entrusted à organização de estados americanos, com o objetivo de salvá-lo do estado do destitution em que tinha caído.
Após o 4o Summit dos Americas (março del Plata-2004), onde a área de comércio livre do acordo de Americas foi enterrada, o OAS foi negociado um outro sopro resounding a adicionar a seu legacy desastroso. Seu silêncio que segue a invasão de Colômbia em Equador março em 1, 2008, era um sopro mais adicional quando, como em assim muitas outras ocasiões, o governo do yanki protegeu a ação, quando o grupo de Rio respondeu no lugar do debilitated o corpo velho, deixando o para sempre sem uma voz.
Durante o 5o Summit em Porto--Spain, o &Tobago de Trinidad, último abril, o OAS ingualmente não se levantou à altura das circunstâncias que cercam os eventos que aquele conduziu ao massacre dos campesinos em Pando, Bolívia, em setembro 2008. Era a união nova das nações do americano sul (UNASUR) que se fizeram ouvido como a voz vigorosa nova que defende as direitas do ignorado perpetually. Uma vez que outra vez, havia um silêncio na parte do bloc que “o ministro extrangeiro da dignidade” Raúl Roa descreveu como os ESTADOS UNIDOS. Ministry das colônias.
Enfrentando uma realidade removida já dele, o OAS encontrou-se enfrentar a posição contínua feita exame por países na região de encontro à exclusão de Cuba do Summit. Nem os OAS nem sua secretária geral José Chilean Miguel Insulza podiam impedir questionar de ESTADOS UNIDOS. política em Cuba de ser a edição central. Como Fidel tinha predito, Insulza não teve nenhuma consciência do fato que “… o trem passou a um quando para trás, e ainda não o sabe….”
O que aconteceram demonstrado lá aos yankis (acostumados a não aprender nada de suas falhas) que a realidade de América Latin e das Caraíbas é hoje muito diferente daquela de 1960 e de 1962, quando a região funcionou como um scenario docile. O OAS e seu mouthpiece, Insulza, não tinham agarrado aquele, e tinham repetido a prática velha do discurso em nome de seu mestre: Os Estados Unidos são dispostos falar-lhes a (Venezuela e Bolívia). Entretanto, deve ser um diálogo incondicional. Muitos dos problemas emergiram porque as circunstâncias heightened. E isso é como verdadeiro no exemplo de Cuba até à data do outro. E assim, backtracked a o que estêve no coração do relacionamento incomodado entre os Estados Unidos e a região, Cuba incluída: um diálogo com as circunstâncias, impostas por Washington.
O OAS impôs padrões dobro e o corruption político e administrativo; fêz democracias ungovernable, girado lhes em dictatorships, e quando eram já não úteis, reconverted lhes em democracias ainda mais diminuídas e servile, porque na era nova, neoliberal, com transnationalized o capital oligarchical, eram parte de uma estrutura muito mais sofisticada do poder, cujas as bases não fossem ficadas situadas necessariamente nos palácios ou nos parliaments presidenciais, mas em corporaçõs continentais.
SANGUE QUE OOZING DE SEUS PORES
Washington e os OAS eram consistentes com seu passado sinister em que percebeu as ameaças iniciais.
A organização que suportou o etat 1952 do coup o d ' em Cuba; isso era assim inerte na cara da ação militar de encontro ao governo constitutionally-eleito de Jacobo Arbenz em Guatemala; que suportado o satrap Anastasio Somoza, e em 1961 não condemn a invasão do mercenary de Cuba, apenas porque evitou todo o criticism etat do coup d do militar ' de encontro a Velazco Ibarra, o presidente eleito de Equador, remanesceram o mesmos que esse que tinha patrocinado indulgently a invasão da república Dominican em 1965, o shipment de Berets verdes e as armas a Guatemala em 1966, e a Bolívia em 1967, quando aplaudiu a graduação das centenas dos torturers e dos repressors da escola do canal de Panamá dos Americas.
Contemplou ESTADOS UNIDOS. coups government-sponsored em Uruguai, em Argentina e em Chile. Era silencioso na cara da morte do Salvador Allende, na cara do assassinato e do disappearance forçado dos dez dos milhares de americanos sul durante o Condor sinister da operação. Não promoveu a paz em América Central durante os 1980s, em um conflito esse custo quase 100.000 vidas humanas. Não suportou nenhuma investigação na morte suspicious do general Torrijos em Panamá, nem seu batente dos embaixadores que bebe seu café durante as invasões inglorious de Grenada em 1983, e de Panamá própria em 1989.
Deu a sustentação a Pedro “EL Breve” durante os dias difíceis de abril 2002 em Venezuela após o coup tentado, derrotados pela resposta exemplary dos povos que salvaram seu presidente. Essa atitude demonstrou como distante o OAS poderia ir em seus hypocrisy e alinhamento com o poder imperialist, não aceitando a natureza genuína do processo de Bolivarian de Venezuela, que lhe tinha dado uma direita justa da lição onde ferisse o a maioria, se submetendo como nenhum outro governo ao scrutiny de de seus eleitores e emergir victorious.
Quando o OAS se ajustou para fora para questionar o legitimacy democrático daquelas eleições no interesse dos ESTADOS UNIDOS. política de overthrowing a volta de Bolivarian, expôs todo o immorality de sua carta patente democrática famosa.
Tudo que faltava deste registro rotten era o exemplo particular de Bolívia, com evidência abundante e desobstruída de ESTADOS UNIDOS. participação em uma guerra suja para overthrow os Morales de Evo, primeiro presidente indígeno dos Americas. O OAS e o Sr. Insulza teve (mais do que) o prudery suficiente nos termos de não chamar coisas por seu nome (etat do coup d ', por exemplo) mas preferido anotar, com língua ridiculous, que… em Bolívia, coisas alcançou o ponto onde ou um acordo é alcançado em hostilidades imediatamente parando e em se mover para negociações, ou a situação tornar-se-á muito difícil…. Em seu complicity pela omissão, o OAS ignorou a evidência suficiente que os DEA e o CIA eram atrás dos lotes assassinate o presidente de Bolívia.
ENTERRANDO O CORPSE TRESANDANDO
Durante todo esta história longa, há demasiada participação com morte, genocide e mentiras para que o OAS sobreviva estas épocas. É um corpse político e deve ser enterrado o mais cedo possível. Entretanto, não há nenhuma falta daquelas que, em seu zeal para trazer para trás os mortos, estão procurando retificar matérias “permitindo que Cuba viva,” restaurando a ela o lugar que nunca deve não ter sido feito exame dela dentro do OAS. Todas as sortes dos technicalities foram trazidas no jogo, tal como o argumento que era o governo Cuban, não o país, que foi excluído, como se a entidade legal do estado era separável de sua existência very. A realidade é, sem o OAS, os Estados Unidos perderia um seus instrumentos políticos/legais do princípio do controle hegemonic sobre o hemisfério ocidental.
Desmontando o e fundando uma organização nova de países americanos e do Cararibe do latin -, sem os Estados Unidos, seja a única maneira para que América Latin e as Caraíbas decidam seu destiny sem pôr em perigo sua identidade e fazer o progresso real para um homeland unido grande, que Martí e Bolívar indiquem como um objetivo historic.
Quanto para a Cuba, não necessita o OAS. Não o quer, reformado ou não. O sangue e o infamy ooze fora de cada de seus pores. Nós nunca retornaremos àquele a casa velha run-down velha de Washington, a testemunha tanto a vender-para fora e os assim muitos humiliations. Raúl expressou-o com as palavras de Martí: Antes que nós incorporemos o OAS, o mar norte teria que unir-se com o mar sul e uma serpente será carregada do ovo de uma águia. •
Traduzido por Granma Internacional
- A história shameful do OAS (parte I)
- A história shameful do OAS (II)
granma.cu
Den skamliga historien av OASEN (III och finalen)
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
•, Avsluta av departement av kolonier av USA
På September 2, 1960, efter OAS-komplotten mot Kuba var etablerad i San José, samlas läste kommendörkaptenen i högsta Fidel Castro det kubanska folket i en stor generalförsamling i Joséen Martí Plaza de la Revolución och ut den historiska kungörelsen som var bekant som den första förklaringen av Havana, vars åttondel och final stycker definierat:
”… Är medborgare som generalförsamlingen av folket av Kuba intygar på nytt dess Latinamerika för tro som däri snart ska, att marschera, förenat och triumfera som är fritt från banden som är roterande dess ekonomier in i rikedom som avstås till U.S. imperialism och att förhindra dess riktigt uttrycker från att höras på mötena var tämjde utrikesministerar bildar en ökänd kör ledde vid deras despotic styr.
Därför ratificerar det dess beslut av arbetet för den allmänninglatin - amerikanöden, som ska möjliggör våra länder för att bygga en äkta solidaritet som baserades på frivilligheten av varje av dem, och de gemensamma ambitionerna allra. I ansträngningen för en sådan Latinamerika som vänder mot det lydigt, uttrycker av de, som tillskansa sig dess officiella framställning, där uppstår nu, med oövervinnligt driver, det äktat uttrycker av folket, en uttrycka, som smedjor framåt från hjärtan av dess tin och kolgruvor, från dess fabriker och socker mal, från dess feudalized länder, var ”rotos,” ”Cholos,” ”Gauchos,” ”Jibaros,” arvingarna av Zapata, och Sandino, griper vapnen för deras frihet, en uttrycka, som skallar i dess poets och romanförfattarear, i dess deltagare, i dess fruar och barn, i dess vaksamma åldringfolk. Till den vänskapsmatch uttrycka, enheten av folket av Kuba reagerar: Gåva! Kuba ska inte kuggning. Kuban är här i dag att ratificera, för Latinamerika och för världen, som en historisk förpliktelse, dess oåterkalleliga dilemma: Hemland eller död! ”
I mitt av applåden och godkännande av mer än en miljon räcker, Fidel som nu påstås, ”…, ett ting, är saknat. Och med förklaringen av San José, vad gör vi? ”Skanderade folket, ”oss river sönder upp den! Vi river sönder upp det! ”Tog han valt upp den skamliga förklaring och rivit sönder det upp framme av multituden. Saker mellan Kuban och OASEN var frikänden. Finalen uttrycker av förklaringen var premonitionen av vad var att hända nästan halvan per mer sistnämnd århundrade, då den kubanska rotationen bevittnade dödplågor av organisationen som lånade sig till smutsa nerarbetet av den imperialist dödgrävaren.
TERAPI FÖR VANRYKTE
Misskrediterat och devalverat, i mitt av nedgången av väldet, grundar OASNA dess räddning i en insats av presidenten William Clinton som, i 1994, föreslagna toppmötemöten med alla statschefar och regeringen i halvklotet, vars organisation, ledning och uppföljningen anförtroddes till organisationen av amerikanen, påstår, med målet av att rädda det från det statligt av armodet, som den hade in i stupat.
(Fördärva del Plata-2004) efter det 4th toppmötet av Americasna, var frihandelområdet av den Americas överenskommelsen begravdes, OASEN handlades ett annat rungande slag som ska tillfogas till dess katastrofala legat. Dess för tystnad Colombia efter razzia in i Ecuador på marsch 1, 2008, var ett mer ytterligare slagtag, något liknande på, så många annan orsakar, yankiregeringen skyddade gärningen, fördriver den Rio gruppen reagerade i stället för debilitated gammalt förkroppsligar och att lämna det för evigt utan en uttrycka.
Under det 5th toppmötet i Port-av-Spanien missade den Trinidad &Tobagoen, sist April, OASEN lika till löneförhöjningen till höjden av omständigheterna som omger händelser, som ledde till massakern av campesinos i Pando, Bolivia, i September 2008. Det var den unga unionen av södra amerikannationer (UNASUR) som gjorde sig hörd, som det nya kraftigt uttrycker försvar av rätterna av som ignoreras perpetually. Ytterligare en gång fanns det tystnad på delen av block som ”utrikesministern av värdighet” Raúl Roa beskrev som U.S.NA. Departement av kolonier.
Vända mot en verklighet som redan ar borttagen från den, grundar sig OASNA, som vänder mot heltäckandea, placerar taget av länder i regionen mot Kuba uteslutande från toppmötet. Neither OASNA nor dess allmänna sekreterare chilenska José Miguel Insulza var kompetent att förhindra förhöret av U.S. politik på Kuba från att vara centralen utfärdar. Som Fidel hade förutsagt, hade Insulza ingen medvetenhet av faktumet som ”… drevet passerade ett tag tillbaka, och han stillar vet inte det….,”
Vad händde där visat till yankisna (som vänja sig för att lära ingenting från deras fel) att verkligheten av Latinamerikan och den karibiska todayen är mycket olik från det av 1960 och 1962, när regionen fungerade som ett läraktigt scenario. OASEN och dess munstycke, Insulza, hade inte fattat det, och upprepat det gammalt öva av att tala på vägnar av deras ledar-: Förenta staterna är villig att tala till dem (Venezuela och Bolivia). Emellertid måste det vara ett ovillkorligt förar dialog. Många av problemen dök upp, därför att villkorar görades hög. Och det är så riktig i fallet av Kuban som av andra. Och thus, gick tillbaka det till vad har varit på hjärtan av det besvärade förhållandet mellan Förenta staterna och regionen, den inklusive Kuban: en föra dialog med villkorar, lagt på av Washington.
OASEN lade på dubbelmoraler och politisk och administrativ korruption; det gjorde demokratier ungovernable, vänt dem in i diktaturer, och, då de var ej längre användbara, reconverted dem in i även mer minskad och mer servil demokratier, därför att i den nya neoliberal eraen, med transnationalized oligarchical huvudstad, var de delen av ett mycket mer sofistikerad driver strukturerar, vars baser inte lokaliserades nödvändigtvis i de presidents- slottarna eller parlamenten, men i kontinentala korporationer.
BLOD SOM AVSÖNDRAR FRÅN DESS POR
Washington och OASNA var jämna med deras illavarslande förflutna, då de märkte de initiala hoten.
Organisationen som drog tillbaka etat 1952 för direktstöt Det ' i Kuba; det var så inert i vända mot av den militära handlingen mot denvalda regeringen av Jacobo Arbenz i Guatemala; att dragit tillbaka satrapen Anastasio Somoza, och i 1961 missade för att fördöma legosoldatinvasionen av Kuban, som precis den undvek någon kritik av etat för direktstöt Det ' mot Velazco Ibarra, den valda presidenten av Ecuador, återstod samma som den, som indulgently hade indulgently sponsrat det militära invasionen av Dominikanska republiken i 1965, sändningen av gröna basker och vapen till Guatemala i 1966, och till Bolivia i 1967, stunder applåderade den avläggande av examen av hundratals torturers, och repressors från den Panama kanalen skolar av Americasna.
Det beskådade U.S. government-sponsored direktstötar i Uruguay, Argentina och Chile. Det var tyst i vända mot av döden av Salvador Allende, i vända mot av mord och det tvingade försvinnandet av tiotusentals södra amerikaner under den illavarslande funktionscondoren. Det missade för att främja fred i centralen Amerika under 80-tal, i en konflikt som kostar nästan 100.000 människoliv. Det drog tillbaka inte någon utredning in i den misstänksama döden av General Torrijos i Panama, nor dess ambassadörstopp som dricker deras kaffe under de skamliga invasionerna av Grenada i 1983 och av Panama sig själv i 1989.
Det gav service till Pedro ”El Breve” under de svåra dagarna av April 2002 i Venezuela efter den försökta direktstöten som besegrades av det exemplariska svaret av folket som räddade deras president. Den inställning som visas, hur långt OASEN kunde gå i dess hyckleri och justeringen med imperialisten driver, genom att inte acceptera den processaa äktaa naturen av Venezuela Bolivarian, som hade givit det en rättvis kursrätt var det men mest och att sända sig något liknande ingen annan regering till scrutinyen av dess segerrika väljare och dyka upp.
När OAS-uppsättningen ut som ifrågasätter den demokratiska legitimiteten av de val i intressera av U.S.NA. politik av att omstörta den Bolivarian rotationen, det som är utsatt alla av immorality av dess berömda demokratiska charter.
Allt, som var saknat från detta ruttna rekord, var det särskilda fallet av Bolivia, med överflödande och klart bevisar av U.S. medverkan i en smutsa ner kriger för att omstörta Evo Morales, den första infödda presidenten av Americasna. OASEN och Herr Insulza hade (mer än) tillräcklig prudery benämner in av att inte kalla saker vid deras känt (etat för direktstöt D ', till exempel) men föredraget att notera, med löjligt språk, att… i Bolivia, saker har nått peka var endera en överenskommelse nås på omgående skraltiga hostilitetar och flyttning till förhandlingar, eller det ska läget blir mycket svårt…., I dess medhjälp vid utelämnande ignorerade OASEN det tillräckligt bevisar att DEANA och CIAEN var bak täppor att lönnmörda presidenten av Bolivia.
BEGRAVA STINKALIKET
Alltigenom denna lång historia, där är för mycket medverkan med död, folkmord och lies för att OASEN ska fortleva dessa tider. Det är ett politiskt lik och bör begravas så snart som möjligheten. Emellertid finns det någon brist av de, som, i deras zeal som tillbaka kommer med deadna, söker att korrigera materier, genom ”att låta Kuba bo,” som återställer till den förlägga som aldrig bör ha tagits från den inom OASEN. Allt sorterar av technicalities har kommits med in i lek, liksom argumentet, att det var den kubanska regeringen, inte landet, som var uteslutet, som, om den lagliga enheten av det statligt var skiljbar från dess very existens. Verkligheten är, utan OASEN, skulle Förenta staterna förlorar en av dess laglig princip som är politisk/, instrumenterar av hegemonic kontrollerar över den västra halvklotet.
Demontera det och grunda en ny organisation av latin - amerikanen och karibiska länder, utan Förenta staterna, skulle är det enda långt för att Latinamerika och det karibiskt ska avgöra deras öde, utan att utsätta för fara deras verkliga framsteg för identiteten och för danande in mot ett stort enigt hemland, som Martí och Bolívar indikerade som ett historiskt mål.
Som för Kuba, behöver den inte OASEN. Det önskar inte det, omdanat eller inte. Blod och infamy avsöndrar ut ur varje av dess por. Vi ska aldrig retur till det det gammala run-down gammala huset av Washington, vittne till så mycket att sälja-ut och så många förödmjukelser. Raúl uttryckte det med uttrycker av Martí: För vi skriver in OASEN, måste det skulle norrhavet att förena med det södra havet, och en ska orm är född från en örn ägg. •,
Översatt av Granma Landskamp
- Den skamliga historien av OASEN (del I)
- Den skamliga historien av OASEN (II)
granma.cu
Стыдная история OAS (CIII и выпускные экзамены)
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
• Конец министерства колоний США
2-ого сентября 1960, после того как конспирацияо OAS против Кубы было установлено в San José, командир в главном Fidel Castro convened кубинские люди в большой генеральной ассамблее в José Martí Plaza de la Revolución, и прочитал вне историческое возглашение известное как первое объявление Havana, заключительный пункт которого восьмое и определило:
«… Национальная генеральная ассамблея людей Кубы вновь подтверждает свое веру в что латинская америка скоро будет маршировать, соединенный и triumphant, свободно от вязок которые поворачивают свои экономии в relinquished богатство к США. империализм и предотвращать свой поистине голос от быть услышанным на встречах где одомашниванные министра иностранных дел формируют гнусный хор водить их своевластными оригиналами.
Поэтому, оно ратифицирует свое решение работы для того общего латино-американского destiny который позволит наши страны построить неподдельную сплоченность, основанной на абсолютной свободе человеческой воли each of их и совместные устремленности всех. В схватке для такой латинской америки, смотря на послушливые голоса тех которые узурпируют свое официальное представление, теперь возникает, с invincible силой, неподдельное голос народа, голос который forge ahead от сердца своих олова и угольных шахт, от своих фабрик и станов сахара, от своего feudalized земли, где «rotos,» «Cholos,» «Gauchos,» «Jibaros,» наследники Zapata и Sandino, сжимает оружия для их свободы, голоса который resounds в своих поетах и романистах, в своих студентах, в своих супругах и детях, в своих блюстительных пожилых людях. К тому содружественному голосу, агрегат людей Кубы отвечает: Настоящий момент! Куба не потерпит неудачу. Куба должна здесь сегодня ратифицировать, перед латинской америкой и перед миром, как историческое принятие окончательного решения, своей невозвратной дилеммой: Homeland или смерть! «
В midst рукоплескания и утверждения больше чем миллиона рук, заявленного Fidel, «… теперь, одна вещь пропавша. И с объявлением San José, мы делаем? «Люди chanted, «мы рвут его вверх! Мы рвем его вверх! «Он принял после того как он выбран вверх тому стыдному объявлению и после того как он сорван ему вверх перед multitude. Вещи между Кубой и OAS были ясны. Окончательными словами объявления было premonition должно было случиться почти половина столетие более поздно, когда кубинский виток witnessed throes смерти организации которая одолжила к пакостной работе imperialist gravedigger.
ТЕРАПИЯ ДЛЯ ДИСКРЕДИТАЦИИ
Я оскандалено и после того как я devalued, в midst падения империи, OAS нашло свое спасение в инициативе президента William Клинтон которая, в 1994, предложила встречи саммита с всеми главыами государств и правительств в полусфере, организацию которой, управление и прослеживание возложил к организации американских государств, с целью спасать ее от положения destitution в которое он упал.
После 4-ого саммита Америк (марта del Plata-2004), где была похоронена зона свободной торговли согласования Америк, OAS было общано другому resounding дуновению, котор нужно добавить к своему губительному legacy. Своим безмолвием следуя за рейдом Колумбии в эквадор 1-ого марта 2008, было более последующее дуновение пока, как на настолько много других случаев, правительство yanki защитило документ, пока группа Rio ответила in place of debilitated старое тело, оставляя оно forever без голоса.
Во время 5-ого саммита в Порт--Испании, &Tobago Тринидада, последнее Эйприл, OAS равн не сумело поднять к высоте обстоятельств окружая случаи, котор то вело к massacre campesinos в Pando, Боливию, в сентябре 2008. Это было молодым соединением южных американских наций (UNASUR) сделали услышанное по мере того как новый ядреный голос защищая права perpetually проигнорированное. Еще раз, было безмолвие on the part of блок который «министра иностранных дел сана» Raúl Roa описал как США. Министерство колоний.
Смотрящ на реальность уже, котор извлекли от его, OAS нашло, что посмотрело твердое положение принятое странами в зоне против исключения Кубы от саммита. Ни OAS ни свое генеральный секретарь чилийское José Мигель Insulza могли предотвратить спрашивать США. политика на Кубе от быть центральным вопросом. По мере того как Fidel предсказало, Insulza не имело никакую осведомленность факта который «… поезд прошел промежутком времени назад, и он все еще не знает его….»
Случились там после того как они продемонстрированы к yankis (привычным для того чтобы не выучить ничего от их отказов) что реальность латинской америки и Caribbean сегодня очень по-разному одним от того из 1960 и 1962, когда зона действовала как docile сценарий. OAS и свой мундштук, Insulza, не схватили то, и повторили старую практику говорить именем их оригинала: Соединенные Штаты охотно готовы поговорить к им (Венесуэла и Боливия). Однако, должно быть безусловным диалогом. Много из проблем вытекли потому что условия были heightened. И то как поистине в случае Кубы от других. И таким образом, оно backtracked к находилось на сердце побеспокоенного отношения между Соединенными Штатами и зоной, включенная Куба: диалог при условия, наведенные Вашингтоном.
Стандарты наведенные OAS двойные и политическое и управленческое развращение; оно сделало народовластия ungovernable, после того как оно повернуто им в диктатуры, и когда ими не были no longer полезны, после того как они reconverted им в even more умаленные и servile народовластия, потому что в новой, neoliberal эре, с transnationalized oligarchical столица, они была часть очень более изощренный властныа структуры, основания которого обязательно не были расположены в президентских дворцах или парламентах, но в континентальных корпорациях.
КРОВЬ СОЧЯСЬ ОТ СВОИХ ПОР
Вашингтон и OAS были совместимыми с их sinister прошлый когда они восприняли первоначально угрозы.
Организация подперла военный переворот 1952 в Кубе; то было настолько инертно in the face of воинское действие против конституционн-избранного правительства Jacobo Arbenz в Гватемале; что подперто satrap Anastasio Somoza, и в 1961 не сумел засудить mercenary нашествие Кубы, как раз по мере того как оно избежало любого критицизма военный переворота против Velazco Ibarra, избранный президент эквадора, остали эти же как одно которое indulgently спонсировало воинское нашествие Доминиканской Республики в 1965, пересылка десантно-диверсионных войска США и оружия к Гватемале в 1966, и к Боливии в 1967, пока она зааплодировала градации сотни истязателей и репрессоров от школы Панамского канала Америк.
Оно предусмотрело США. government-sponsored перевороты в Уругвае, Аргентине и Чили. Оно было молчком in the face of смерть Salvador Allende, in the face of убийство и, котор принудили пропадание 10 тысяч южных американцов во время sinister кондора деятельности. Оно не сумело повысить мир в Центральной Америке во время 1980s, в конфликте та цена почти 100.000 людских жизней. Оно не подперло NIKAKое исследование в подозрительную смерть генералитета Torrijos в Панаме, ни сделал свой стоп посолов выпивая их кофеего во время inglorious нашествий Гренады в 1983, и Панамы самей в 1989.
Оно дало поддержку к Педро «El Breve» во время трудных дней апреля 2002 в Венесуэле после попытанного переворота, нанесенных поражение примерной реакцией людей которые спасли их президента. Что ориентация продемонстрировала how far OAS смогло пойти в свои лицемерность и выравнивание с imperialist силой, не признавать неподдельную природу процесса Bolivarian Венесуэлы, которая дала ему справедливое право урока где она ушибло большую часть, представляющ как никакое другое правительство к вникновению своих избирателей и вытекать победоносных.
Когда OAS set out для того чтобы спросить демократическую легитимность тех избраний в интересе США. политика overthrowing виток Bolivarian, оно подвергло действию весь immorality своей известной демократической хартии.
Все было пропавше от этого тухлого показателя было особый случай Боливии, с обильным и убедительное доказательство США. запутанность в грязной войне для того чтобы overthrow Morales Evo, первый индигенный президент Америк. OAS и г-н. Insulza имело (больше чем) достаточно prudery in terms of не вызывать вещи их именем (военный переворотом, например) но после того как оно предпочесно заметить, с смешоным языком, что… в Боливии, вещах достигните пункт куда или согласование достигается на немедленно останавливая враждебностях и двигать к переговорам, или ситуация станет очень трудной…. В своем соучастии упущением, OAS проигнорировало достаточное количествоо фактов что DEA и C I A были за графиками assassinate президент Боливии.
ХОРОНИТЬ ВОНЯЯ ТРУП
В течении этой длинней истории, будет too much запутанности с смертью, genocide и лож для OAS, котор нужно выдержать эти времена. Это будет политическим трупом и должно быть похоронено как можно скорее. Однако, не будет отсутсвия тех которые, в их усердии для того чтобы принести назад умерших, изыскивают выпрямить дела «позволять Кубу жить,» восстанавливая к ей место которое никогда должно быть принято от ее в пределах OAS. Все виды technicalities были принесены в игру, such as аргумент что было кубинским правительством, не страна, которая была исключена, если юридическое лицо положения было сепарабольно от своего очень существования. Реальностью будет, без OAS, Соединенные Штаты потеряла бы одну из своих аппаратур принципа политических/законных hegemonic управления над западной полусферой.
Разбирать его и основывать новую организацию латино-американских и карибских стран, без Соединенных Штатов, были бы единственной дорогой для латинской америки и Caribbean решить их destiny без угрожать их тождественность и делать реальный прогресс к большому соединенному homeland, который Martí и Bolívar показали как историческая цель.
Как для Кубы, для этого не нужно OAS. Оно не хочет его, после того как оно реформировано или не. Кровь и infamy сочятся из каждое одной из своих пор. Мы никогда не возвратим к тому старую run-down старую дом вашингтона, заверителя к so much продавать-вне и настолько много humiliations. Raúl выразило его с словами Martí: Прежде чем мы впишем OAS, северное море соединить с южным морем и принесут змейку от яичка орла. •
Я переведена Granma Международн
- Стыдная история OAS (части iий)
- Стыдная история OAS (II)
granma.cu
De beschamende geschiedenis van OAS (III en Def.)
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
• Eind van het ministerie van kolonies van de V.S.
Op 2 September, 1960, nadat de samenzwering OAS tegen Cuba in San José werd gevestigd, riep de Bevelhebber in Belangrijkst Fidel Castro de Cubaanse mensen in een Grote Algemene Vergadering in José Martí Plaza DE La Revolución bijeen, en las de historische proclamatie voor die als de Eerste Verklaring van Havana wordt bekend, de waarvan achtste en definitieve paragraaf bepaalde:
„… De nationale Algemene Vergadering van de Inwoners van Cuba bevestigt zijn geloof in zoverre dat opnieuw Latijns Amerika spoedig verenigd en zegevierend marcheren zal zijn, vrij van de banden die zijn economieën veranderen in rijkdom die aan de V.S. worden opgegeven. imperialisme en het verhinderen van zijn ware stem worden gehoord op de vergaderingen waar de geacclimatiseerde ministers van Buitenlandse Zaken beruchte chorus vormen die door hun despotische meesters wordt geleid.
Daarom bekrachtigt het zijn besluit van het werken want dat gemeenschappelijke Latijns-Amerikaanse lot dat onze landen zal toelaten om een echte solidariteit te bouwen, die op vrij wordt gebaseerd van elk van hen en de gezamenlijke aspiraties van allen zal. In de strijd voor zulk een Latijns Amerika, dat de obedient stemmen van zij onder ogen ziet die zijn officiële vertegenwoordiging usurperen, er nu, met invincible macht voor, doet de echte stem zich van de mensen, een stem die van het hart van zijn tin en kolenmijnen, van zijn fabrieken en suikermolens gestadig vordert, van zijn feudalized land, waar „rotos,“ „Cholos,“ „Gauchos,“ „Jibaros,“ de erfgenamen van Zapata en Sandino, de wapens voor hun vrijheid, een stem grijpen die resounds in zijn dichters en novelists, in zijn studenten, in zijn vrouwen en kinderen, in zijn waakzame bejaarde mensen. Aan die vriendschappelijke stem, antwoordt de Assemblage van de Inwoners van Cuba: Heden! Cuba zal niet ontbreken. Cuba moet hier vandaag, vóór Latijns Amerika en vóór de wereld, als historische verplichting bekrachtigen, zijn onherroepelijk dilemma: Geboorteland of Dood! „
In het midden van het applaus en de goedkeuring van meer dan één miljoen handen, Fidel verklaarden, „… Nu, mist één ding. En met de Verklaring van San José, wat doen wij? De „mensen chanted, „wij scheuren omhoog het! Wij scheuren omhoog het! „Hij nam verbeterd dat beschamende verklaring en scheurde het omhoog voor de massa. De dingen tussen Cuba en OAS waren duidelijk. De definitieve woorden van de verklaring waren premonition van wat moest gebeuren bijna later een halve eeuw, toen de Cubaanse Revolutie doodsthroes van de organisatie getuigde die zich aan het vuile werk van imperialistische gravedigger leende.
DE THERAPIE VOOR WANTROUWT
Gewantrouwd en gedevalueerd, in het midden van de val van het imperium, vond OAS zijn redding in een initiatief van President William Clinton die, in 1994, topvergaderingen met alle staatshoofden en overheid in de hemisfeer, waarvan organisatie, beheer en de follow-up werd toevertrouwd aan de Organisatie van Amerikaanse Staten, met het doel om het van de staat van destitution voorstelde te redden in wie het was gevallen.
Na de 4de Top van Amerika (breng del Plata-2004) in de war, waar de Vrijhandelszone van de overeenkomst van Amerika werd begraven, werd OAS een andere resounding slag behandeld om aan zijn rampzalige erfenis toe te voegen. Zijn stilte na de inval van Colombia in Ecuador op 1 Maart, 2008, was een verdere slag terwijl, als bij zo veel andere gelegenheden, de yankioverheid de akte beschermde, terwijl de Groep van Rio in plaats van het afgemate oude lichaam antwoordde, voor altijd verlatend het zonder een stem.
Tijdens de 5de Top slaagde &Tobago in van haven-van-Spanje, Trinidad, vorig April, OAS eveneens er niet in om tot de hoogte omstandigheden toe te nemen die gebeurtenissen omringen die tot de slachting van campesinos in Pando, Bolivië, in September 2008 leidden. Het was de jonge Unie van Zuidamerikaanse Naties (UNASUR) die zich als nieuwe krachtige stem verdedigend de rechten van perpetually genegeerd gehoord maakten. Nogmaals, was er stilte namens het blok dat de „Minister van Buitenlandse Zaken van Waardigheid“ Raúl Roa als V.S. beschreef. Ministerie van Kolonies.
Onder ogen ziend een werkelijkheid die reeds uit het wordt verwijderd, vond OAS zich onder ogen ziend een stevige standpunt dat door landen in het gebied tegen de uitsluiting van Cuba van de Top wordt ingenomen. Noch konden OAS noch zijn algemene secretaresse Chileense José Miguel Insulza het vragen van de V.S. verhinderen. beleid inzake Cuba van het zijn de belangrijkste kwestie. Zoals Fidel had voorspeld, had Insulza geen voorlichting van het feit dat „… de trein een tijdjerug overging, en hij kent het niet nog….“
Wat daar gebeurde toonde aan yankis (gebruikelijk om niets van hun mislukkingen te leren aan) dat de werkelijkheid van Latijns Amerika en de Caraïben vandaag zeer verschillende van dat van 1960 en 1962 is, toen het gebied als volgzaam scenario functioneerde. OAS en zijn mondstuk, Insulza, hadden dat niet, begrepen en de oude praktijk van het spreken namens hun meester herhaald: De Verenigde Staten zijn bereid om aan hen (Venezuela en Bolivië) te spreken. Nochtans, moet het een onvoorwaardelijke dialoog zijn. Veel van de problemen kwamen te voorschijn omdat de voorwaarden werden verhoogd. En dat is waar in het geval van Cuba vanaf anderen. En zo, krabbelde het terug aan wat centraal bij het verontruste verband tussen de Verenigde Staten en het gebied is geweest, omvatte Cuba: een dialoog met voorwaarden, die door Washington worden opgelegd.
OAS legde dubbele normen en politieke en administratieve corruptie op; het maakte democratieën ungovernable, veranderde hen in dictaturen, en toen zij niet meer nuttig waren, zette hen in meer verminderde en servile democratieën om, omdat in de nieuwe, neoliberal era, met oligarchical kapitaal transnationalized, zij uitmaakten deel van een verfijndere machtsstructuur, de waarvan basissen niet noodzakelijk in presidentiële palaces of de parlementen, maar in continentale bedrijven werden gevestigd.
BLOED DAT VAN ZIJN PORIËN AFSCHEIDT
Washington en OAS waren verenigbaar met hun sinister verleden toen zij de aanvankelijke bedreigingen waarnamen.
De organisatie die de staatsgreep van 1952 in Cuba steunde; dat was zo inert in aanwezigheid van de militaire actie tegen de constitutioneel-verkozen overheid van Jacobo Arbenz in Guatemala; dat steunde satrap Anastasio Somoza, en in 1961 slaagde er niet in om de mercenary invasie van Cuba te veroordelen, enkel aangezien het om het even welke kritiek van de staatsgreep tegen Velazco Ibarra vermeed, de verkozen president van Ecuador, bleef het zelfde als die indulgently de militaire invasie van de Dominicaanse Republiek in 1965 hadden gesponsord, de verzending van Groene Baretten en wapens aan Guatemala in 1966, en aan Bolivië in 1967, terwijl het de graduatie van honderden torturers en onderdrukkers van de School van het Kanaal van Panama van Amerika toejuichte.
Het overwoog de V.S. government-sponsored staatsgrepen in Uruguay, Argentinië en Chili. Het was stil in aanwezigheid van de dood van Salvador Allende, in aanwezigheid van de moord en dwong verdwijning van tientallen duizenden van Zuiden Amerikanen tijdens sinistere Condor van de Verrichting. Het slaagde er niet in om vrede in Midden-Amerika tijdens de jaren '80, in een conflict te bevorderen die kosten het bijna 100.000 menselijke leven. Het steunde geen onderzoek van de verdachte dood van Algemene Torrijos in Panama, noch zijn ambassadeurseinde drinkend hun koffie tijdens de inglorious invasies van Grenada in 1983, en van Panama zelf in 1989.
Het gaf steun aan Pedro „Gr Breve“ tijdens de moeilijke dagen van April 2002 in Venezuela na de geprobeerde staatsgreep, die door de voorbeeldige reactie van de mensen worden verslagen die hun voorzitter redden. Die houding toonde aan hoe ver OAS in zijn schijnheiligheid en groepering met de imperialistische macht kon gaan, door niet de echte aard van het proces van Bolivarian van Venezuela goed te keuren, die het een juist lessenrecht had gegeven waar het het meest kwetste, het voorleggen van als geen andere overheid aan het nauwkeurige onderzoek van zijn kiezers en victorious te voorschijn komen.
Wanneer OAS trachten de democratische legitimiteit van die verkiezingen in het belang van de V.S. te vragen. het beleid van het omverwerpen van de revolutie Bolivarian, het stelde alle immorality van zijn beroemd Democratisch Handvest bloot.
Dat alles miste van dit rotte verslag was het bijzondere geval van Bolivië, met overvloedig en duidelijk bewijsmateriaal van de V.S. betrokkenheid in een vuile oorlog om Evo Moreel, de eerste inheemse president van Amerika omver te werpen. OAS en M. Insulza had (meer dan) voldoende prudery in termen van het roepen van geen dingen door hun naam (staatsgreep, bijvoorbeeld) maar verkoos op te merken, met belachelijke taal, dat… in Bolivië, dingen het punt hebben bereikt waar of een akkoord over zich onmiddellijk stoppende vijandigheden en het bewegen aan onderhandelingen wordt bereikt, of de situatie zal zeer moeilijk…. worden In zijn medeplichtigheid door weglating, negeerde OAS het voldoende bewijsmateriaal dat DEA en de CIA achter percelen waren om de president van Bolivië te vermoorden.
HET BEGRAVEN VAN STINKENDE CORPSE
De hele geschiedenis door deze lange, is er teveel betrokkenheid met dood, volkerenmoord en ligt voor OAS om deze tijden te overleven. Het is politieke corpse en zou zo spoedig mogelijk moeten worden begraven. Nochtans, is er geen gebrek aan zij die, in hun ijver om de doden terug te brengen, kwesties willen rectificeren door „Cuba toe te staan om te leven,“ herstellend aan het de plaats die nooit uit het binnen OAS zou moeten genomen te zijn. Alle soorten technisch karakter zijn gebracht in spel, zoals het argument dat het de Cubaanse overheid, niet het land was, dat uitgesloten was, alsof de wettelijke entiteit van de staat van zijn eigenlijk bestaan scheidbaar was. De werkelijkheid is, zonder OAS, zouden de Verenigde Staten één van zijn principe politieke/rechtsinstrumenten van hegemonic controle over de Westelijke Hemisfeer verliezen.
Het ontmantelen van het en het oprichten van een nieuwe organisatie van Latijns-Amerikaanse en Caraïbische landen, zonder de Verenigde Staten, zouden de enige manier voor Latijns Amerika en de Caraïben zijn om hun lot te beslissen zonder het in gevaar brengen van hun identiteit en echte vooruitgang te boeken naar een groot verenigd geboorteland, datop Martí en Bolívar als historisch doel wezen.
Zoals voor Cuba, vergt het niet OAS. Het wil het niet, of niet opnieuw gevormd. Het bloed en infamy scheidt uit elke één van zijn poriën af. Wij zullen nooit aan dat oude verlagings oude huis van Washington, aan zo veel getuigen ver*kopen-uit en zo vele vernederingen terugkeren. Raúl drukte het met de woorden van Martí uit: Alvorens wij OAS ingaan, zou de Noordzee zich met het Overzees van het Zuiden moeten verenigen en een slang zal van het ei van een adelaar geboren zijn. •
Vertaald door Granma International
- De beschamende geschiedenis van OAS (Deel I)
- De beschamende geschiedenis van OAS (ii)
granma.cu
التاريخ مخجلة من ال [وأس] ([إييي] و [فينل])
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
• نهاية من الوزارة المستعمرات من ال [أوسا]
في سبتمبر - أيلول 2, 1960, عقب ال [وأس] أسّست تآمر ضدّ كوبا كان في [سن] [جوس], [كمّندر ين شف] فيديل كاسترو اجتمع الالناس كوريّة في [جنرل سّمبلي] عظيمة في [جوس] [مرت] [بلزا] [د] [لا] [رفولوسن], وقرأ خارجا التصريح تاريخيّة يعرف كالإعلان أولى هافانا, الذي ثامنة وفقرة نهائيّة عيّن:
"… أعاد تأكيد ال [جنرل سّمبلي] وطنيّة من الالناس كوبا إيمانه داخل أنّ [لتين مريك] قريبا سيكون يسير, يوحّد ومنتصرة, حرّة من الالتصاقات أنّ يكون يلتفت اقتصاداته داخل ثروة يعتزل إلى الولايات المتّحدة الأمريكيّة إمبرياليّة ويمنع ه يصحّ صوة من يكون يسمع في الاجتماعات حيث يدجّن وزير الخارجيّة يشكّلون جوقة شائنة يقاد بأسيادهم استبداديّة.
لذلك, يجيز هو قراره من يعمل ل أنّ مصير عاديّة [لتين-مريكن] أنّ سيمكّن بلادنا أن يبني تضامن أصليّة, يؤسّس على الإرادة حرّة من كلّ من هم والسفط مشتركة من كلّ. في الكفاح ل هذا [لتين مريك], يواجه الصوى خاضعة من أنّ الذي يغتصب تمثيله رسميّة, ينشأ هناك الآن, مع قوة قهر, الصوة أصليّة من الالناس, صوة أنّ [فورج هد] من القلب من ه قصدير و [كل مين], من ه مصانع و [سوغر ميلّ], من ه [فيودليزد] أراضي, حيث "[روتوس]," "[شلوس]," "[غوشس]," "[جيبروس]," الوريثات [زبتا] و [سندينو], يمسك الأسلحة لحريتهم, صوة أنّ [رسوندس] في ه شاعرات وروائات, في طالباته, في ه زوجات وأطفال, في الناسه حذرة كهلة. إلى أنّ صوة ودّيّة, يستجيب الاجتماع من الالناس كوبا: هدية! لن يفشل كوبا. كوبا هنا اليوم أن يجيز, قبل [لتين مريك] وقبل العالم, كتعهد تاريخيّة, ورطته متعذّر إلغاء: وطن أو موت! "
في الغمرة من التصفيق وموافقة من أكثر من [أن ميلّيون] أيادي, فيديل يفاد, "… الآن, واحدة شيء مفقودة. ومع الإعلان ال [سن] [جوس], ماذا نحن نتمّ? "أنشد الالناس, "نحن يمزّق هو فوق! نحن نمزّق هو فوق! "أخذ هو يلتقط فوق أنّ إعلان مخجلة ويمزّق هو فوق أمام الكثرة. كان أشياء بين كوبا وال [وأس] واضحة. كان الكلمات نهائيّة من الإعلان التنبيه سابق من ماذا كان أن يحدث تقريبا نصف [ا] قرن فيما بعد, عندما الثورة كوبيّة شهد الموت [ثرو] من التنظيم أنّ سلّفبنفسي إلى العمل وسخة من ال [غرفديغّر] إمبرياليّة.
معالجة لتشويه سمعة
يشوّه ويخفّض, في الغمرة من السقوط من الإمبراطورية, أسّس ال [وأس] إنقاذه في مبادرة الرئيس وليام [كلينتون] الذي, في 1994, اقترح [سومّيت ميتينغ] مع [ألّ ث] [هد وف ستت] وحكومة في النصف كرة, الذي تنظيم, إدارة ومتابعة كان أمّنت إلى ال [أرغنيزأيشن وف] [أمريكن ستت], مع الهدف من ينقذ هو من الدولة الحالة عوز داخل أيّ هو كان قد سقط.
بعد ال [4ث] قمة من [أمريكس] (مارس - آذار [دل] [بلت-2004]), حيث الحرّة تجارة منطقة من [أمريكس] إتفاق كان دفنت, عالجت ال [وأس] كان آخر يدوّي ضرب أن يضيف إلى ميراثه مشؤومة. كان حالت سكونه يتبع كولومبيا غارة داخل إكوادور في مارس - آذار 1, 2008, ضرب بعيد بينما, مثل على هكذا كثير أخرى مناسبات, ال [ينكي] حكومة حمى الوثيق, بينما ريو مجموعة استجاب [إين بلس وف] ال أوهن جسم قديمة, يترك هو دائما دون صوة.
أثناء ال [5ث] قمة في [بورت-وف-سبين], ترينيداد [فيلد] [&توبغو], أبريل - نيسان متأخّرة, ال [وأس] بالتّساوي أن يرتفع إلى الإرتفاع من الظروف يحيط حادثات أنّ قاد إلى المذبحة ال [كمبسنوس] في [بندو], بوليفيا, في سبتمبر - أيلول 2008. هو كان الإتحاد شابّة من أمم [سوث مريكن] ([أونسور]) أنّ جعلبنفسي يسمع بما أنّ الصوة جديدة شديدة يدافع الحقوق من ال [بربتثلّي] يتجاهل. [أنس غين], كان هناك حالة سكون [أن ث برت وف] الكتلة أنّ ال "وزير الخارجيّة الكرامة" [رل] [روأ] وصف كالولايات المتّحدة الأمريكيّة وزارة المستعمرات.
يواجه حقيقة سابقا يزال من هو, أسّسبنفسي ال [وأس] يواجه الموقعة صلبة يؤخذ ببلاد في المنطقة ضدّ كوبا استثناء من القمة. لا كان ال [وأس] ولا سكرتيرته عامّة [جوس] شيليّة [ميغل] [إينسولزا] يمكن أن يمنع ال يستنطق من الولايات المتّحدة الأمريكيّة سياسة على كوبا من يكون الإصدار مركزية. بما أنّ فيديل كان قد تنبّأ, تلقّى [إينسولزا] ما من حالة وعي من الحقيقة أنّ "… القافلة تموين مرّ فترة إلى الخلف, وهو بعد لا يعرف هو…."
ماذا حدث هناك يعرض إلى ال [ينكيس] (يعوّد أن يعلم لاشيء من إخفاقاتهم) أنّ الحقيقة من [لتين مريك] [كريبّن] اليوم جدّا مختلفة واحدة من أنّ من 1960 و1962, عندما عمل المنطقة كسيناريو طيّعة. لم يمسك ال [وأس] وقطعت فمه, [إينسولزا], تلقّى أنّ, وكرّر الممارسة قديمة من يتكلّم [أن بهلف وف] سيدهم: الولايات المتّحدة الأمريكيّة مستعدّة أن يتحدّث إلى هم (فنزويلا وبوليفيا). مهما, هو ينبغي كنت حوار غير مشروط. ظهر كثير من المشاكل لأنّ الشروط كان تزايدت. وأنّ بما أنّ يصحّ [إين ث كس وف] كوبا بدءا الأخرى. ولذلك, غيّر هو إلى ماذا قد كان في القلب من ال يكدّر علاقة بين الولايات المتّحدة الأمريكيّة والمنطقة, كوبا يتضمّن: حوار مع شروط, يفرض بواشنطن.
فرض ال [وأس] [دووبل ستندرد] وسياسيّة وفساد إداريّة; هو جعل ديموقراطيّات [أونغفرنبل], يلتفتهم داخل دكتاتوريّات, وعندما كان هم [نو لونجر] مفيدة, يعيدهم داخل [إفن مور] يقلّد وديموقراطيّات ذليلة, لأنّ في الجديدة, عصر [نيوليبرل], مع [ترنسنأيشنليزد] رأس مال [أليغرشك], هم كانوا جزء من كثير أكثر راقي قوة بنية, الذي أسس كان لم بالضّرورة حددت في الرئاسيّة قصور أو مجلس نواب, غير أنّ في مؤسسات قاريّة.
دم ينزّ من سمه
كان واشنطن وال [وأس] متوافقة مع ماضهم شرّيرة عندما هم لاحظوا التهديدات أوّليّة.
التنظيم أنّ ساعد ال 1952 [كوبد'تت] في كوبا; أنّ كان هكذا ساكنة بوجه العمل عسكريّة ضدّ ال [كنستيتثأيشنلّ-لكتد] حكومة [جكبو] [أربنز] في [غتملا]; [فيلد] أنّ يساعد ال [سترب] [أنستسو] [سموزا], وفي 1961 أن يدين المرتزقة غزوة كوبا, فقط بما أنّ هو تفادى أيّ نقد من ال [كوبد'تت] ضدّ [فلزك] [إيبرّا], ال ينتخب رئيس إكوادور, بقي ال نفس بما أنّ الواحدة أنّ تلقّى [إيندولجنتلي] كفل الغزوة عسكريّة من ال [دومينيكن ربوبليك] في 1965, الشحن ال [غرين برت] وأسلحة إلى [غتملا] في 1966, وإلى بوليفيا في 1967, بينما هو صفّ التدرج المئات من [تورتثرر] و [ربرسّور] من ال [بنما كنل] مدرسة من [أمريكس].
هو تأمّل الولايات المتّحدة الأمريكيّة إنقلابات [غفرنمنت-سبونسرد] في أوروغواي, أرجنتين وشيلية. هو كان يسكت بوجه الموت الالسلفادور [ألّند], بوجه الجريمة قتل ويجبر إختفاء ال [تن] الآلاف من أمريكيات جنوبيّة أثناء الشرّيرة عملية نسر ضخم. هو [فيلد] أن يروّج سلام في [سنترل مريك] أثناء الثمانينات, في نزاع أنّ تكلفة تقريبا 100,000 حيوات إنسانيّة. هو لم يساعد أيّ تحقيق داخل الموت مشبوهة جنرال [تورّيجوس] في باناما, ولا أتمّ ه سفيرات موقف يشرب قهوتهم أثناء الغزوات شائنة من غرناده في 1983, ومن باناما بنفسي في 1989.
هو أعطى دعم إلى [بدرو] "[إل] [برف]" أثناء ال يصعب أيام أبريل - نيسان 2002 في فنزويلا بعد ال يحاول إنقلاب, يهزم بالإستجابة نموذجيّة من الالناس الذي أنقذ رئيسهم. أنّ عرض موقف [هوو فر] ال [وأس] استطاع ذهبت في ه نفاق وإستقامة مع القوة إمبرياليّة, ب لا يقبل الطبيعة أصليّة من فنزويلا [بوليفرين] عملية, أيّ كان قد أعطى هو صحيحة دروس حق حيث هو آذى ال أكثر, يقدّمبنفسي مثل ما من أخرى حكومة إلى التدقيق من ه مقترعات و [إمرجنغ] منتصرة.
عندما أبدى ال [وأس] أن يستنطق الشرعية ديموقراطيّة من أنّ إنتخابات في الفائدة من الولايات المتّحدة الأمريكيّة سياسة من يسقط [بوليفرين] ثورة, عرض هو [ألّ وف ث] أخلاقية من ميثاقه مشهورة ديموقراطيّة.
كان كلّ أنّ كان مفقودة من هذا سجل عفنة الحالة خاصّة بوليفيا, مع وافرة وبيّنة واضحة الولايات المتّحدة الأمريكيّة تورط في حرب وسخة أن يسقط [إفو] [مورلس], الرئيس أولى محلّية من [أمريكس]. ال [وأس] و [مر.]. قد بلغ [إينسولزا] تلقّى (أكثر من) [برودري] كاف بخصوص لا يدعو أشياء باسمهم ([كوبد'تت], مثلا) غير أنّ يفضّل أن يلاحظ, مع لغة تافهة, أنّ… في بوليفيا, أشياء النقطة حيث إمّا إتفاق يكون بلغت على فورا يتوقّف عداءات ويتحرّك إلى مفاوضات, أو الحالة سيصبح جدّا يصعب…. في تواطؤه بعمليّة حذف, تجاهل ال [وأس] البيّنة كاف أنّ ال [دا] ووكالة المخابرات الأمريكيّة كان خلف خطط أن يغتال الرئيس بوليفيا.
يدفن ال نتن جثة
طوال هذا تاريخ طويلة, هناك [توو موش] تورط مع موت, إبادة جماعيّة وأوضاع ل ال [وأس] أن يبقى هذا أوقات. هو جثة سياسيّة وسوفت كنت دفنت [أس سون س بوسّيبل]. مهما, هناك ما من افتقار من أنّ الذي, في حماستهم أن يحضر إلى الخلف الموتى, يكون يبحث أن يعدّل أوامر ب "يسمح كوبا أن يعيش," يحيي إلى هو المكان أنّ أبدا سوفت يتلقّى يكون أخذت من هو ضمن ال [وأس]. أحضرت كلّ أنواع الصفة تقنيّة يتلقّى يكون داخل لعبة, مثل الحجة أنّ هو كان الحكومة كوبيّ, لا البلد, أيّ كان استثنيت, [أس يف] الكيان قانونيّ من الدولة كان قابل للانفصال من وجوده جدّا. الحقيقة, دون ال [وأس], الولايات المتّحدة الأمريكيّة خسر واحدة من ه مبدأ سياسيّة/[لغل ينسترومنت] من تحكم [هجمونيك] على النصف كرة غربيّة.
كان يفكّك هو ويؤسّس تنظيم جديدة من [لتين-مريكن] وبلاد [كريبّن], دون الولايات المتّحدة الأمريكيّة, الطريق وحيد ل [لتين مريك] [كريبّن] أن يقرّر مصيرهم دون ب جازف هويتهم ويجعل تقدم حقيقيّة نحو عظيمة يوحّد وطن, أيّ [مرت] و [بولفر] أشار كهدف تاريخيّة.
بما أنّ لكوبا, لا يحتاج هو ال [وأس]. هو لا يريد هو, يصلح أو لا. ينزّ دم وعار من كلّ واحدة من سمه. نحن أبدا سنرجع إلى أنّ منزل قديمة [رون-دوون] قديمة واشنطن, شاهدة إلى كثيرا [سلّينغ-ووت] وهكذا كثير إذلال. [رل] عبّر عن هو مع الكلمات [مرت]: قبل أن يدخل نحن ال [وأس], بحر الشمال اضطرّ وحّدت مع ال [سوث سا] وثعبان كنت [بورن] من نسر بيضة. •
يترجم ب [غرنما] [إينترنأيشنل]
- التاريخ مخجلة من ال [وأس] (جزء [إي])
- التاريخ مخجلة من ال [وأس] [(يي)]
[غرنم.ك]
|
|
Tags:
1960, oas, conspiracy, against, cuba, commander, chief, fidel, castro, historical, proclamation, cuban, first, declaration, havana, people, faith, latin, america, united, triumphant, free, economies, wealth, relinquished, imperialism, true, voice, domesticated, foreign, ministers, despotic, masters, destiny, genuine, solidarity, joint, aspirations, rotos, cholos, gauchos, jibaros, heirs, zapata, sandino, weapons, freedom, present, world, homeland, death, shameful, premonition, imperialist, gravedigger, discredited, devalued, salvation, initiative, president, william, clinton, 1994, destitution, summit, americas, 2004, trade, area, colombia, raid, ecuador, 2008, yanki, massacre, campesinos, unasur, perpetually, ignored, ministry, colonies, reality, chilean, josé, miguel, insulza, caribbean, 1962, master, washington, political, administrative, corruption, new, neoliberal, era, servile, troubled, relationship, democracies, ungovernable, dictatorships, transnationalized, oligarchical, capital, sophisticated, power, structure, presidential, palaces, parliaments, continental, corporations, sinister, past, initial, threats, 1952, jacobo, arbenz, guatemala, satrap, anastasio, somoza, mercenary, velazco, ibarra, military, dominican, republic, 1965, 1966, 1967, torturers, repressors, panama, canal, school, uruguay, argentina, chile, salvador, allende, murder, forced, disappearance, sinister, operation, condor, peace, 1980s, general, torrijos, panama, grenada, 1983, 1989, 2002, venezuela, coup, hypocrisy, alignment, bolivarian, democratic, legitimacy, immorality, evo, morales, dea, cia, assassinate, history, death, genocide, lies, corpse, dead, hegemonic, control, western, hemisphere, identity, martí, goal, blood, infamy
You must be logged in to add tags.
|
 |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
america american bahamas barack caribbean crime crisis cuba cuban democracy development economic economy financial global health history ict4d individualeconomy international investment obama people political revolution trade war washington world
Links
2495190 views
|
 |